Tematrio – #Metoo

Få har väl missat taggen #Metoo där mängder av flickor och kvinnor berättat att också de utsatts sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar. Här är min trio.

I Alden Bells dystopiska roman I dödsskuggans land skildras ett sexuellt övergrepp ur offrets perspektiv. Otäck beskrivning i en otäck bok. Bell har skrivit en sparsmakad, drabbande och spännande skildring av världen efter zombiekalypsen. Jag förstår inte varför den inte blivit en världssuccé. Jag hoppas jag kan få tag på uppföljaren Exit Kingdom.

I thrillern 1974 av David Peace skildras övergreppet ut förövarens perspektiv. Vidrig beskrivning. Peace är överhuvudtaget bra på att skildra hur människor begår vidrigheter mot varandra. Han still är repetitiv och suggestiv och rå och det funkar verkligen. Dessvärre är han snudd på obegriplig. Det var först i den fjärde boken i serien, 1983, som jag fick något grepp om vad Red Riding-kvartetten går ut på (bortsett från att människor är hemska mot varandra, och korrumperade). Som att läsa Cormack McCarthys roman Blodets meridian, fast fyra gånger.

Våldtäkten i Carsten Jensens historiska roman Vi, de drunknade beskrivs på ett helt annat sätt, som betraktad av en utomstående, sakligt konstaterande faktum. Det är otäckt det också, men inte så otäckt som i de två ovan nämnda romanerna. Märklig bok, för övrigt. Den börjar som en eländesskildring som frossar i mänsklig uselhet och tragedi, övergår till en vemodig vardagsbeskrivning av några människor i en liten stad och slutar som snudd på skröna. Klart läsvärd men borde kortats ner, alldeles för mastigt med drygt 700 sidor.

Alden Bell: I dödsskuggans land

Bilden är lånad från MIX förlag

Jag börjar bli bortskämd med riktigt bra zombieromaner. Alden Bells bok I dödsskuggans land är precis så bra som jag hoppats. Jag har velat läsa den ända sedan den kom ut och nu har jag äntligen lånat den på biblioteket. Den gavs ut 2012 och så här fem år senare känns en pocketupplaga allt mindre trolig.

Huvudpersonen o boken är femtonåriga Temple, en vinddriven fajter som föddes efter zombieapokalypsen och som inte känner till något annat. Hon slåss mot zombier och hon slåss mot människor. Som ensam ung tjej är hon dubbelt utsatt. Spänningslitteratur som skildrar sexuella övergrepp helt ur flickans/kvinnans perspektiv är inte så vanlig, för att ta till årets understatement men Bell är ett välkommet undantag.

Berättelsen är hjärtskärande men tack och lov inte hopplös (jag pallar inte hopplöshet). Och den är spännande och otäck och ganska äcklig. Ingen vidare middagsläsning men jättebra läsning närhelst annars.

Berättarstilen är stram och lite spöklik. En läsare jämförde med Cormack MacCarthys Vägen och det är en jämförelse jag ställer upp på. Skillnaden är att Bell är mer lättläst, det är inte svårt att förstå vad som hänt och vad som händer.

I dödsskuggans land är en fantastisk bok som borde kunna nå långt utanför fantasykretsar. Spänningslitteratur om människors utsatthet i en havererad värld borde kunna få en riktigt bred publik. Själv vill jag väldigt gärna läsa uppföljaren Exit Kingdom, som egentligen är en prequel. Den finns inte i svensk översättning men jag är fullt villig att läsa på engelska, bara jag får tag i den.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Reapers are the Angels
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: MIX förlag
Utgiven: 2012
ISBN: 9789186845247
Sidantal: 253

Den tryckta upplagan har utgått ur handeln men e-boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

M. R. Carey: Flickan med gåvorna

Bilden är lånad av Pocketförlaget

De mesta jag läst i sci fi-grenen förbleknar vid sidan av M. R. Careys dystopi Flickan med gåvorna. Det här är en zombieroman värd att ta på  allvar. Berättarperspektivet växlar mellan flera olika personer men skildringens epicentrum är tioåriga Melanie, ett barn inspärrat på en förfallen militärförläggning. Hon har en del sällsynta egenskaper och de vuxna är rädda för henne.

Carey beskriver Melanie och de vuxna omkring henne med en fingertoppskänsla som är ganska ovanlig i genren. Det här är en bok som ger mig mycket att tänka på. Dessutom är den spännande, den har nerv och driv och tvära kast.

Flickan med gåvorna är helt enkelt en fantastiskt bra bok och jag tror att den kan uppskattas även av de som inte är så inne på sci-fi, dystopier och zombier.

I november kommer en prequel ut på svenska, Pojken på bron. Den utspelas 10 år före Flickan med gåvorna. Den ser jag fram emot att läsa.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: The Girl with all the Gifts
Översättning: Johanna Svartström
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: maj 2017
ISBN:  9789175792255
Sidantal: 391 sidor + extramaterial

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ann Aguirre: Enklav & Utpost

Bilden är lånad från Modernista

Zombies både skrämmer och fascinerar mig och när jag såg att Ann Aguirre skrivit en trilogi om världen efter zombieapokalypsen tvekade jag inte ett ögonblick; jag beställde genast hem första delen Enklav.

När boken börjar har zombiekalypsen kommit och gått och små grupper av överlevare har tagit sin tillflykt till enklaver under jord. I en sådan enklav lever Deuce, en smart och stark tjej. Hon tillhör jägarna, vars uppgift det är att försvara enklaven mot de levande döda. Men Deuce hamnar i onåd och tillsammans med en kille vid namn Fade förvisas hon till ytan, topside.

Bilden är lånad av Modernista

Jag sögs in i berättelsen från första sidan och sedan sträckläste jag. Sedan kastade jag mig över uppföljaren Utpost, som är precis lika bra. Jag vill inte berätta vad den handlar för då spoilar jag hur Enklav slutar. Men bägge böckerna innehåller action och spänning och en del våld. Lite romantik hinns också med (romantik verkar ofrånkomligt i böcker för unga vuxna) men inte så mycket att jag hinner bli uttråkad.

Jag gillar också att böckerna känns genomtänkta. Aguirre har skapat en värld som håller ihop. Okej, det finns en del lösa trådar och frågetecken men inte alls i samma omfattning som t.ex. i Veronica Roths Divergent-trilogi. Delvis tror jag det handlar om att Aguirre är en mer erfaren författare, hon har skrivit massa böcker.

Jag ser fram emot att läsa Hord som är den tredje och avslutande delen. Hoppas den kommer på pocket snart.

Betyg: 4 stjärnor

Svensk titel: Enklav
Originaltitel: Enclave
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Förlag: Modernista
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789176452639
Sidantal: 306 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Svensk titel: Utpost
Originaltitel: Outpost
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789176452646
Sidantal: 247 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Katastrofer

Det var ett tag sedan jag var med i Lyrans tematrio p.g.a. tidsbrist men nu har jag tagit mig tid. Den här veckan uppmanar hon oss att berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Före de effektiva bromsmedicinerna var aidsepidemin verkligen en katastrof. Människor bara dog och dog och läkarna kunde inget göra. Carol Rifka Brunts roman Låt vargarna komma utspelas i New York under 1980-talet. En av de som insjuknar och dör i aids är fjortonåriga Junes morbror Finn. När hon träffar Finns pojkvän Toby uppstår en annorlunda och skör vänskap. Finstämd och sorglig skildring av ett vilset barn omgivet av vuxna som mest tänker på sig själva. Viss varning för övertydlighet och pratighet men läsvärt ändå.

En helt annan typ av roman är Varma kroppar av Isaac Marion. Den utspelas i världen efter zombikalypsen. Huvudpersonen R är zombie och han är förälskad. I en levande tjej. Gulligt, roligt och romantiskt om ett udda kärlekspar. Har filmatiserats som Warm Bodies. Rekommenderas till alla med den minsta gnutta fantasi.

Slutligen vill jag nämna tv-serien Pestens tid från 1994. Ett virus läcker ut från ett hemligt forskningslabb och vips är apokalypsen igång. Bygger på en bok av Stephen King som jag gärna vill läsa, om jag kan få tag på den omarbetade och oförkortade nyutgåvan som släpptes 1990. Företrädesvis i svensk översättning.