Zadie Smith: Swing time

Bilden är lånad från Månpocket

Jag tyckte inte alls om Zadie Smiths debutroman tillika dundersuccé Vita tänder (seg, tråkig). Däremot älskade jag experimentella NW (trots att jag bitvis knappt fattade vad jag läste. Så jag var ju rätt spänd på vad jag skulle tycka om Swing time. Det är Smiths femte roman, den bästa enligt framsidestexten. Så långt är jag inte beredd att gå, min favorit (av de tre jag nu läst) är fortfarande NW. Men Swing time kommer inte så väldigt långt efter. Bokens berättarjag berättar om sin barndom, ungdom, vuxenliv, ett väldigt kaotiskt nu. I centrum står två komplicerade relationer – den till barndomsvännen Tracey, hon som hade talang, hon som blev dansare. Och så relationen till modern. Precis som de tidigare böckerna handlar det väldigt mycket om ras och klass och kön – och därtill om dans. Dansen är bokens röda tråd.

Till skillnad från NW så är Swing time lättläst, snabbläst. Smith skriver rakt på sak och rätt ut. Och för det mesta gör hon det bra. Hon är smart och vass och sammansatt, berättar med driv och känsla. Men det finns sega partier. Boken är lite för lång. Och slutet fattar jag inte alls. Slutet får mig att vilja skrika till huvudpersonen att hon ska ta sig samman, vända om, fortsätta med sitt eget liv, inte vända tillbaka till destruktiva förhållanden från det förflutna. Men det är väl så livet är, människor gör konstiga val.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Swing Time
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Månpocket
Utgiven: oktober 2018
ISBN: 9789175038070
Sidantal: 453

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – bara brittiskt

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre riktigt bra brittiska romaner/författare! Här är tre engelska godingar.

I Helen Oyeyemis roman Ikarosflickan reser Jess och hennes mamma till Nigeria för att hälsa på släkten. Där får hon en ny vän, TillyTilly, som ingen annan vet om. Det konstiga är att när semestern är slut och Jess återvänt till London följer TillyTilly efter. Avskalat och drabbande om en liten flicka som slits mellan världar. En av de bästa böcker jag läst. Jag önskar så att fler av Oyeyemis böcker översätts till svenska.

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor utspelas i London på 1930-talet. En adelskvinna flyr från sin våldsamme man och hamnar i ett nedgånget lägenhetshotell. Det visar sig snabbt att hon inte är den enda på hotellet med hemligheter. Tät och spännande och väldigt brittisk thriller, min favorit bland Taylors böcker.

Slutligen vill jag nämna Zadie Smiths roman NW, som rör sig kring fyra unga människor uppväxta i NW, en utsatt del av London. Smith släpper lös experimentlustan och texten är inte helt lättillgänglig, men oj vad bra den är. Helt annorlunda än debuten Vita tänder och i mitt tycke mycket, mycket bättre.