Renée Knight: Sekreteraren

Bilden är lånad från Sekwa Förlag

Renée Knights roman Sekreteraren är inte en vanlig spänningsroman. Genremässigt kvalar den närmast in som psykologisk thriller, men det finns inget lik eller mystiskt försvinnande, inget sökande efter ledtrådar i jakt på gåtans lösning. Huvudpersonen Christine är den perfekta sekreteraren, effektiv och diskret och framför allt lojal. Men alla har ju sin gräns.

Sekreteraren är skriven på ett bra språk, välformulerat och rakt på sak, inga poetiska krusiduller. Det gillar jag. Och porträtten av och relationen mellan den überlojala Christine och hennes arbetsgivare, den berömda Mina Appleton, fängslar mig. Bokens styrka ligger i personporträtten och i realismen. Men det finns en viss förutsägbarhet i storyn. Det känns liksom givet att det ska gå som det går. Förutsägbarheten gör också att Knight inte heller lyckas kompensera för den spänning som ett mord och en mordutredning brukar medföra, det är först mot slutet som det blir just spännande. I övrigt är det här en väldigt lågmäld och ganska långsam skildring där det inte händer så mycket på ytan så att säga.

En bra sak med boken är att den väcker en del intressanta frågor om lojalitet och moral och livsmening. Och jag gillar att Knight serverar de där frågorna i thrillerform, utan att ta omvägen via överdrivna konstnärliga eller intellektuella ambitioner. Hon är konkret och saklig och uppriktig och återhållsam, precis som sin huvudperson Christine. Det gillar jag.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Secretary
Översättning: Helen Sonehag
Förlag: Etta
Utgiven: mars 2020
ISBN: 9789187917899
Sidantal: 324

Boken finns på Adlibris och Bokus.