Guido Knopp: Farväl, DDR

Bilden är lånad från Lind & Co

Ett par bra tv-serier väckte mitt intresse för DDR. Tyvärr har jag haft svårt att hitta facklitteratur om DDR som översatts till svenska. Om Tredje riket och andra världskriget finns hur mycket som helst men om det som hände därefter är det tunnsått. Så jag blev väldigt glad när jag kunde lägga vantarna på Guido Knopps skildring Farväl, DDR: Terror, övervakning och vardagsliv i Östtyskland, 1945-1989.

Och jag blev inte besviken. Det här är en mycket bra introduktion till DDR. Med utgångspunkt i tre kommunistiska höjdare (Ulbricht, Mielke och Honecker) och en och annan kändis (en konståkerska, en amerikansk musiker) tecknas bilden av Östtysklands uppgång och fall. Skildringen växlar mellan det politiska skeendet och vardagslivet. Det politiska förtrycket, den allt mer katastrofala ekonomin, vardagslivet, revolutionen som svepte undan allt. En hel del utrymme ägnas åt betydelsen av idrott och musik. Språket är lättillgängligt och smidigt, innehållet lagom avvägt och varierat. Det kanske verkar konstigt att kalla en bok om DDR för en bladvändare men faktum är att sidorna bara flyger förbi. Nu är jag väl i och för sig en tacksam publik, jag älskar historia och 1900-talets totalitära ideologier fascinerar mig. Men jag tror nog att många kan uppskatta den här boken. Jag drämmer till med högsta betyg.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Goodbye, DDR
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Lind & Co
Utgiven: juni 2019
ISBN: 9789177791515
Sidantal: 221

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Vardagsliv under andra världskriget: Minnen från beredskapstiden i Sverige 1939-1945

Bilden är lånad från Institutet för språk och folkminnen

Jag har växt upp med berättelser om Estland under sovjetisk och tysk ockupation under andra världskriget, om flykten till Sverige 1944, om den första tiden i Sverige. Men jag vet inte mycket om hur svenskarna upplevde kriget. Det finns inga sådana berättelser från min barndom.

Vardagsliv under andra världskriget: Minnen från beredskapstiden i Sverige 1939-1945 fyller en del av det tomrummet. Boken består av intervjuer med personer som var barn, tonåringar och unga vuxna under kriget. De berättar om ransoneringar, evakueringar, inkallelser. De beskriver hur en rostar (stulna) råkaffebönor i en ugn och handskas med en bil som går på gengas. De skildrar förberedelser för krig och rädslan för krig, harm gentemot nazistsympatisörer och skam inför eftergifter. Och de beskriver chocken när koncentrationslägren befriades, när tidningarna fylldes av bilder på likhögar och de överlevande kom till Sverige.

Några särskilda förkunskaper om Sverige under andra världskriget behövs inte. Urvalet är varierat och känns hyfsat heltäckande och texten flyter finfint. Vissa partier glider jag över snabbare än andra – jag är inte så intresserad av tillvaron som inkallad till beredskapen. Andra saker hade jag velat ha mer fördjupning i, som synen på tyskvänlighet, nazism och antisemitism. Men intervjuer som forskningsmaterial har ju sina begränsningar, särskilt när det som berättas ligger så långt tillbaka i tiden och särskilt när det gäller känsliga ämnen. Vill jag veta mer om de sakerna får jag leta någon annanstans. På det hela taget är det här mycket intressant och givande läsning, en riktig guldgruva för den som är intresserad av andra världskriget och/eller Sverige under 1900-talet.

Stort tack till redaktörerna Carina Ahlqvist, Annika Nordström och Birgitta Skarin Frykman och Institutet för språk och folkminnen som samlade ihop och gav ut dessa hågkomster.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Institutet för språk och folkminnen
Utgiven: november 2012
ISBN 9789186959036
Sidantal: 460

Boken finns på Bokus samt på Institutet för språk och folkminnen.