Philipp Meyer: Sonen

Ibland blir man bara JÄTTE-besviken på böcker. Eller också hade man helt fel förväntningar.

Den här boken, som jag fick som recensionsexemplar vid Bokmässan i Göteborg i höstas, har höjts till skyarna av kritikerna. På omslaget citeras flera, till exempel ”lyckliga ni som har denna kvar att läsa”, ”den bästa internationella roman jag läst i höst”, ”en bok som förtjänar att kallas ett mästerverk”, ”håller mig kvar kapitel efter kapitel”…

Jag hade svårt att läsa ut denna tegelsten till pocket. Det som utlovades vara en episk berättelse om en texasfamilj från 1830-talet till nutid visade sig vara ett evigt saggande om blodiga strider och orättvis rasism. Vita mot indianer mot mexikaner, pilar eller kulor som regnar över barn och gamla, bostäder som bränns, boskap som stjäls… Flera olika berättarperspektiv från olika tider och platser gör i alla fall mig helt snurrig och får mig att tappa tråden. Jag brukar inte ha svårt för sådant utan tvärtom tycka att det är roligt med omväxlingen när inte allt sker som på räls. Jag brukar också gilla riktigt präktiga släktkrönikor.

Alldeles i slutet dyker det dessutom upp ytterligare en släkting som berättar. Undrar om det är han som är titelfiguren, ”sonen” själv? Det är oklart.

Nej, tyvärr, jag tyckte inte alls om den här boken, även om det faktiskt skulle kunna vara en sann berättelse. Att den över huvud taget får något betyg beror på att den är välskriven och tyder på att författaren har gjort en grundlig research.

Betyg: 1 stjärna

Originaltitel: The Son
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Norstedts
Utgiven: juli 2014
ISBN: 9789113056470
Sidantal: 581 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Scott Smith: Ruinerna

I Scott Smiths andra roman Ruinerna ger sig ett gäng backpackers in i den mexikanska djungeln. De kommer snart inse att de skulle ha stannat kvar på stranden.

Jag är småskeptisk till skräckromaner (jag brukar inte bli så skrämd) men det här är otäckt nästan rakt igenom. Smith bygger skickligt upp stämningen som snabbt blir härligt läskig och jag vråltrivs. I mitten av boken finns visserligen ett segt parti där jag har räknat hur allt kommer sluta och undrar hur sjutton Smith ska hålla mitt intresse vid liv i 200 sidor till. Men han tar nya tag, och allt blir härligt läskigt igen och sedan förblir det så ända till slutet.

Språket är också en positiv överraskning. Författare i spänningsbranschen är inte nödvändigtvis skickliga med orden och jag var beredd på att Ruinerna skulle vara halvtaffligt skriven. Men Smith är en säker stilist.

Jag är helt klart sugen på fler böcker av Scott Smith. Han debuterade 1993 med thrillern En enkel plan (som senare blev en hyllad film). Den vill jag läsa och så hoppas jag Scott Smith kommer med en tredje bok. Han tycks göra som Donna Tartt, skriva en per decennium, så det borde komma en snart.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Ruins
Översättare: Olov Hyllienmark
Förlag: Bazar Förlag
Utgiven: 2010
ISBN 9789170282416
Sidantal: 442

Boken har utgått ur den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Stranger Things

Stranger Things är serien för dig som precis som jag minns 80-talet! Serien kryllar av saker, musik och mode från detta märkliga årtionde. Det är BMX-cyklar, Star Wars-grejer och syntmusik, alldeles för stora frisyrer och pastellfärger. Den blinkar till filmer som ET och Stand by Me. Det doftar Stephen King och Steven Spielberg när de var som bäst.

Stranger Things tar barnens parti mot en knepig vuxenvärld som inte riktigt orkar vara närvarande. Utan pekpinnar men med seende barnaögon.

Berättelsens huvudpersoner är fyra pojkar mobbade av skolans värstinggäng. Detta utspelar sig i en tid innan nörden blev het och ikoniserad. Pojkarna älskar spel och lever sig in i rollspel och fantasy istället för den lilla trötta småstaden som de växer upp i.. En stad där det aldrig händer något… förrän en av pojkarna, Will försvinner mystiskt på sin väg hem.

Med försvinnandet vänds allting upp och ner och de mest obegripliga saker börja hända. Och allt sker i skuggan av ett stort huskomplex i skogen drivet av ett statligt projekt, bakom stängsel och vakter. En liten flicka rymmer från huset och blir pojkarnas guide in i den övernaturliga värld där krafter de låtsats ha i sina drömlekar blir verklighet. En verklighet där en obeskrivlig fasa vinner mark.

Stranger Things är en härlig serie att sjunka in i under mörka vinterhelger. Ett serie med glimten i ögat och enorma härliga och proffsiga barnskådespelare. Och så den svärtade 80-talsnostalgin på det.

Se den om du minns ditt 80-tal. Eller om du önskat att du hade fått vara med.

Jag ger serien 5 stjärnor!

Originaltitel: Stranger Things
Ursprungsland: USA
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 8 avsnitt à 42-55 minuter

Anastasia

Jag har kollat på den animerade filmen Anastasia från 1997. Den är regisserad av två avhoppare från Disney och bygger på legenden om att tsarens yngsta dotter överlevde den ryska revolutionen. Där någonstans upphör all kontakt med verkligheten. Filmen är rena mordet på den ryska historien och för mig som är historieintresserad gjorde vissa stycken direkt ont att se. Känsliga tittare är härmed varnade.

Men bortsett från det är det en riktigt trevlig film. Snyggt animerat, medryckande sånger, medryckande handling och sympatiska huvudpersoner. Samt en gullig fladdermus och en ruskigt slemmig Rasputin.

Som animerad film så där i största allmänhet ger jag den 3, 5 stjärnor i betyg. Som historisk skildring får den en överkorsad dödskalle.

Originaltitel: Anastasia
Ursprungsland: USA
Produktionsår: 2015
Längd: 94 minuter

Lucia Berlin: Handbok för städerskor

Jag skriver gärna små noveller för mig själv, men har svårt för att läsa andras. En paradox kan tyckas.  Jag känner mig snuvad på konfekten som läsare – jag vill liksom sugas in i berättelsen och få stanna där i många många sidor… Noveller blir liksom små irrbloss. Eller förrätter utan huvudrätt.

Så känns det dock inte med Lucia Berlins 529 sidor korta, intensiva noveller Handbok för städerskor.

De är sig själva nog.

Intensiva skildringar av liv i olika sammanhang och miljöer. En unik amerikansk röst gör sig hörd. En röst som berättar en berättelse om Amerika som jag inte hört förut. En kvinnas röst i de ofta manligt skildrade 60- och 70-talen. En röst som tar sig genom genom fyllor och föräldramöten. Genom bildning och ekonomisk misär. Inte alltid så vacker, utan ganska så solkig ibland. Hårt och samtidigt så bräckligt skört. Men alltid intressant, alltid vibrerande av liv likaså av ickeliv.

Lucia Berlin är nu död, men levde ett brokigt krokigt liv som vi får ta del av i denna novellsamling. Tack och lov!

Läs den om du är intresserad av det som liksom finns mellan raderna. Det som skymtar i bakgrunden till det framgångsrika. Det som sällan sägs rakt ut.

Jag tycker Handbok för städerskor är en av de mest skimrande pärlorna från mitt läsår 2016.

Jag har läst boken inbunden. För den som vill vänta på pocketupplagan kommer den i april 2017.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: A Manual for Cleaning Women: Selected Stories
Översättning: Niclas Hval
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2016
Sidantal: 529

Boken finns på Adlibris och Bokus.