Tematrio – Läskigheter

Halloween har ju precis varit och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre läskigheter. Här är min försenade men likväl läskiga trio.

Pål Eggerts skräckroman Dödfödd utspelas i ett Göteborg de flesta av oss inte ser så mycket av, bland hemlösa, missbrukare och gängkriminella. I alla fall inte på så nära håll. Och det här är inte vilka utslagna som helst. En av de hemlösa är ett gravrå och det kriminella gänget startar upp en bordell med hjälp av en rejäl dos magi. Det låter knäppt men Eggert får det att fungera. Varning dock för mycket kroppsvätskor och hög äckelfaktor. Det här är den andra boken om Sebastian och Isa och böckerna måste läsas i ordningsföljd, annars blir det obegripligt. Om du inte läst Borde vara död – börja med den och sen gå direkt på den här.

I Yuko av Jenny Milewski flyttar Malin in i en studentkorridor i Linköping och hittar ett argt spöke. Och okej, det här är inte den mest välskrivna roman jag läst, språket är lite stelt och människorna lite väl förutsägbara. Men det gör inget, för Yuko är ändå läskig som sjutton. Det här är en roman som lever högt på skräckkapitalet från  japanska skräckrullar. Spökflickor med svart långt hår som terroriserar omgivningen är vansinnigt otäcka. Också när de dyker upp i Linköping.

Och så vill jag nämna John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna. Den handlar om två annorlunda flickor. Och farliga. Särskilt tillsammans. Girl power slayer style, liksom. Läs.

Victoria Aveyard: Röd drottning

Bilden är lånad av Modernista

Det enda jag gillar med Victoria Aveyards fantasyroman Röd drottning är språket. Aveyard har ett bra språk. Inte nyskapande på något sätt men bra.

Och jag hade kunnat gilla den värld hon skapat. Jag är svag för dystopier, särskilt när de utspelas i en modern miljö – det finns motorcyklar, luftskepp och övervakningskameror. Och samhället är delat i två klasser. På toppen befinner sig de adliga silverblodiga, en slags supermänniskor modell Marvel. Silvrarna härskar oinskränkt över den rödblodiga underklassen – arbetarna, tjänstefolket, kanonmaten. Inte så dumt faktiskt.

Men Aveyard slarvar bort allting. Hon dränker berättelsen i en flodvåg av papperstunna människoskildringar, klyschor och allmänna orimligheter. Hon öser på med action i stället för att bygga upp karaktärerna och miljöerna. Det kanske hade funkat på mig när jag var femton (jag gillade mycket som var dåligt när jag var femton) men inte i dag. I dag tycker jag att Röd drottning är tråkig.

Betyg: 2 stjärnor

Originaltitel: Red Queen
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789177016199
Sidantal: 379

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Magnus Nordin: Djävulens märke

Bilden är lånad av En bok för alla

Jag har egentligen en hel del invändningar mot Magnus Nordins fantasyroman Djävulens märke. Beskrivningen av lärarna och eleverna på högstadieskolan på Söder i  Stockholm är vattenpölsdjup. Och Nordin tar de där klichéerna om kämpande lärare och bla bla bla på alldeles för stort allvar. Och det blir en och annan historisk föreläsning som är tja, på tok för mycket föreläsning.

Men ändå. Jag gillar boken. Jag gillar storyn. Djävulens märke är spännande och underhållande urban fantasy. Enkelt uppbyggd, lätt att läsa och väl värd tiden jag spenderar på den. Finalen ger mig rysningar av välbehag. Och vad gäller de historiska föreläsningarna så vet Nordin i alla fall vad han snackar om. Det märks att karln är lärare. Han kan ta sig historiska friheter utan att det blir allt för fånigt.

Djävulens märke matchar inte Cirkeln. Det var det där med vattenpölsdjup psykologi och klichéer som tas på för mycket allvar. Men jag har roligt när jag läser den och jag önskar verkligen att det fanns en uppföljare.

Betyg: 3

Förlag: En bok för alla
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789172217713
Sidantal: 493

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Abigail Tarttelin: Golden Boy

Bilden är lånad av Månpocket

Jag har en hel del invändningar mot Abigail Tarttelins roman Golden boy. Tartellin babblar sönder berättelsen, hon dränker dialogen i ”eh” och ”öh” och hon håller tröttsamma föredrag om intersexualitet. Föredrag funkar i fackböcker men knappast i romaner, hur behjärtansvärt ämnet än är. Beskrivningen av huvudpersonen Max är fin men människorna i hans omgivning är tillrättalagda. Jag är alltid glad att slippa eländesskildringar men här hotar det att spilla över åt andra hållet. Nån måtta på omgivningens förståelse får det ju vara. När allt kommer omkring finns det en del fördomsfulla och intoleranta och de brukar gapa väldigt högt.

Så ja, jag har massa invändningar mot Golden boy. Jag skumläser stora delar av boken. Men det finns sånt jag gillar. Språket är i grunden bra, trots ordbajseriet. Där finns driv. Det finns driv i berättelsen också. Och så gillar jag skildringen av Max lillebror Daniel. Han är jobbig, han är nördig, han är smart, han är direkt och självklar och massa andra saker jag tycker är bra. Ord som adhd och asperger uttalas aldrig men jag antar att det är det Tarttelin far efter. Daniel är bokens största behållning.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Golden Boy
Översättning: Sam Pettersson
Förlag: Månpocket
Utgiven: november 2017
ISBN: 9789175037158
Sidantal: 428

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Mats Strandberg: Färjan

Första utgåvan av den här boken kom 2015, och sedan dess har jag hört en massa om den. Den är så FRUKTANSVÄRT OTÄCK, du kommer aldrig att vilja åka färja igen när du har läst den osv.

Jag fick pocketutgåvan i min hand på bokmässan 2016 av Norstedts förlag, och tvekade ju lite inför att behöva läsa den efter allt man hört. Jag är dessutom ganska nöjd med att åka färja och genren skräck i betydelsen zombier har aldrig lockat mig.

Till slut blev det i alla fall av, och det är säkert mig det är fel på. Jag tyckte nämligen inte att den var otäck alls. Den var så totalt overklig så det var nästan skrattretande. Upplägget är att en full finlandsbåt, med alla dess förutsägbara karaktärer ombord bland de 1200 passagerarna, råkar ut för en zombieattack. Och där förlorade ni mig.

Hade det handlat om en sällsynt magsjukebakterie i en omgivning där man är utlämnad åt varandra och det inte finns någon väg ut, så kanske, men zombier, nej, tyvärr! Jag går inte på den.

Betyg: 2 stjärnor

Förlag: Norstedts förlag
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789113060330 
Sidantal: 476 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Tematrio: Ungdomsböcker

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar. Här är min trio.

Ursula Poznanskis sci-fi-roman Sveket utspelas i en dystopisk framtid där någon slags katastrof förvandlat jorden till snö och is och is och snö. De privilegierade lever ett förhållandevis skyddad tillvaro inne i sfärerna. Studenten Ria spås en lysande framtid men en konspiration sätter stopp för allt och hon och några andra ungdomar tvingas fly ut i det okända. Spännande och brutalt och nervigt och trovärdigt. Första delen i en trilogi. Jag ser fram emot att läsa de två andra böckerna i serien.

Kretsen av Maggie Stiefvater är en fantasyroman om fyra internatskoleelever på jakt efter en kungagrav. Och en flicka vars kyssar är dödliga. Välskrivet och underhållande och lättsamt. Första delen i en kvartett.

Siri Pettersens roman Odinsbarn är en fantasytegelsten som framför allt lämpar sig för äldre ungdomar (och unga vuxna och medelålders tanter som jag). En femtonårig flicka får veta att hon inte är som andra. Hon är född svanslös, ett monster från en annan värld, en menskr som sprider smitta och död. Om hennes hemlighet röjs kommer hon avrättas. Spännande och otäckt om utanförskap, maktkamp och intriger i en värld som både är lik och olik vår. Första boken i en trilogi. Uppföljaren Röta är nästan lika bra. Läsaren kastas in i handlingen utan någon sammanfattning av vad som hände i första boken och om en inte minns är det svårt att hänga med. Innan jag läser den tredje och avslutande delen ska jag bläddra i de två tidigare böckerna. Eller kolla upp handlingen i dem på nätet.

Marie Hermansson: Skymningslandet

Jag har en förkärlek för böcker som till synes utspelar sig i verkligheten, men utvecklar sig till något kusligt som man inte riktigt vet vad det är. Jag har läst flera av Marie Hermanssons böcker, och hon är en av mästarna i genren.

Bokens jag, Martina, trivs inte med sin tillvaro. Hon jobbar som hotellstäderska i brist på bättre, enbart för att klara hyran på den lilla lägenhet som hon hyr i andrahand. En dag råkar hon ut för en grov förolämpning av en hotellgäst och säger upp sig på stående fot, och tänker att det inte kan bli värre än så, men där har hon fel. Tjejen som hon hyr lägenheten av behöver nämligen få tillbaka sin lägenhet, så nu är Marika både arbets- och bostadslös. När hon vänder sig till sina föräldrar i hopp om att ta sin tillflykt till sitt gamla flickrum upptäcker hon att föräldrarna byggt om villan och rummet finns inte kvar. Hon nämner inte ens sitt dilemma för föräldrarna utan ger sig iväg igen.

Av en händelse stöter hon på en kompis, Therese, som hon inte sett på ett par år. Therese och Marika gick på gymnasiet tillsammans. Marika var den ordentliga, med höga betyg och låg frånvaro, men Tessan vände upp och ner på hennes tillvaro när hon började i samma klass – hon var elektrisk, sprakande, lysande, lite farlig. Tillsammans med Tessan började Marika festa, träffa killar och åka på musikfestivaler. Skolan och därmed betyget kom i andra hand, och det är genom Tessans kontakter som även Marika flyttar till Göteborg efter studenten. När Tessan flyttade ihop med en kille utanför Enköping kände sig Marika sviken, och de tappar kontakten.

Marika blir överlycklig över att träffa på Therese igen. Hon får veta att hon har haft anställning i hemtjänsten, men att detta har mynnat ut i en helt annan typ av anställning som också Marika får del av. Här ingår mat och husrum, vilket är en perfekt lösning för Marika, men då det efter några veckor dyker upp fler personer och förvecklingar börjar det bli riktigt kusligt.

Den här boken utspelar sig under en sommar – från början av säsongen till de första tecknen på hösten. Det gör den lämplig som såväl sommar- som höstlektyr (när man längtar tillbaka till sommaren).

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket

Utgiven: Mars 2015

ISBN 9789175034201

Sidantal: 255 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus

Ann Aguirre: Enklav & Utpost

Bilden är lånad från Modernista

Zombies både skrämmer och fascinerar mig och när jag såg att Ann Aguirre skrivit en trilogi om världen efter zombieapokalypsen tvekade jag inte ett ögonblick; jag beställde genast hem första delen Enklav.

När boken börjar har zombiekalypsen kommit och gått och små grupper av överlevare har tagit sin tillflykt till enklaver under jord. I en sådan enklav lever Deuce, en smart och stark tjej. Hon tillhör jägarna, vars uppgift det är att försvara enklaven mot de levande döda. Men Deuce hamnar i onåd och tillsammans med en kille vid namn Fade förvisas hon till ytan, topside.

Bilden är lånad av Modernista

Jag sögs in i berättelsen från första sidan och sedan sträckläste jag. Sedan kastade jag mig över uppföljaren Utpost, som är precis lika bra. Jag vill inte berätta vad den handlar för då spoilar jag hur Enklav slutar. Men bägge böckerna innehåller action och spänning och en del våld. Lite romantik hinns också med (romantik verkar ofrånkomligt i böcker för unga vuxna) men inte så mycket att jag hinner bli uttråkad.

Jag gillar också att böckerna känns genomtänkta. Aguirre har skapat en värld som håller ihop. Okej, det finns en del lösa trådar och frågetecken men inte alls i samma omfattning som t.ex. i Veronica Roths Divergent-trilogi. Delvis tror jag det handlar om att Aguirre är en mer erfaren författare, hon har skrivit massa böcker.

Jag ser fram emot att läsa Hord som är den tredje och avslutande delen. Hoppas den kommer på pocket snart.

Betyg: 4 stjärnor

Svensk titel: Enklav
Originaltitel: Enclave
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Förlag: Modernista
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789176452639
Sidantal: 306 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Svensk titel: Utpost
Originaltitel: Outpost
Översättning: Lena Jonsson, Emma Jonsson Sandström
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789176452646
Sidantal: 247 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Emma Hamberg: Rosengädda nästa!

Första delen av författarens serie om tre udda existenser och deras resa till den lilla orten Rosengädda, vilket också blir en inre resa för dem alla tre. Det är tre personer från var sin generation: trettonårige Bror som söker sin tvillingsjäl samtidigt som han försöker lappa ihop sina föräldrars knakande äktenskap, 29-åriga Tessan som har fastnat i en destruktiv relation och ett tråkigt jobb samt dessutom en nedlåtande mamma. Hon drömmer om att laga gourmetmat men jobbar i en korvkiosk där hon vispar ihop pulvermos. Slutligen Jane, 60 år, som bor i en märklig sagomiljö mitt i stan, där hon ägnar sig åt att hjälpa små skadade djur och även människor som behöver en knuff i rätt riktning.

En liten rolig detalj för oss som bor i Skaraborg är att det verkar som om orten Rosengädda ligger någonstans här i krokarna. Fast det är förstås en fiktiv plats.

Detta är en totalt osannolik historia, egentligen är det fruktansvärt jobbiga saker, relationsproblem och förljugenheter som det handlar om, men Emma Hamberg lyckas få till det till en varm och mysig saga som, vad vi kan förstå, i alla fall får ett lyckligt förlopp och ett gott slut som öppnar för kommande delar.

Det finns som sagt flera delar av denna serie, om man vill fortsätta följa utvecklingen i Rosengädda.

Betyg: 3

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: maj 2013
ISBN: 9789187319280
Sidantal: 349

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Veronica Roth: Allegiant

Bilden är lånad från Modernista

Nu har jag läst Allegiant, sista delen i Veronica Roths dystopiska trilogi om ett framtida Chicago. Jag har äntligen fått veta vad som finns utanför stängslet. Jag gillar det som finns utanför stängslet.

I stort har jag samma kritik mot den här boken som de två tidigare Divergent och Insurgent. Jag stör mig på det som inte hänger ihop och berättelsen är emellanåt rörig. Att Roth den här gången låter berättarperspektivet växla mellan Tris och Four hjälper inte till. Jag önskar hon gett dem olika röster, nu är de till förväxling lika. Men det är en spännande värld som sätter fart på fantasin och huvudpersonen är en tanig liten tjej som är hur tuff som helst. Slutet överraskar och skakar om. Det här är helt okej underhållning.

Jag kommer nog läsa mer av Roth.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Allegiant
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2015
ISBN: 9789176453193
Sidantal: 393

Boken finns på Adlibris och Bokus.