Alias Grace (2017)

Margret Atwood är i ropet. Mer nu än då jag läste hennes böcker. Jag tror att hennes författarskap ligger rätt i tiden, med tanke på högerfundamentalismens frammarsch, #metoo och annat.

Tjänarinnans berättelse som publicerades första gången år 1985, har filmatiserats av HBO under originaltiteln The Handmaid’s Tale . Jag har tyvärr inte sett serien men minns boken, en otäck dystopi som känns kusligt aktuell.

Och nu finns filmatiseringen av Alias Grace (1996) på Netflix. Den bygger på ett autentiskt kriminalfall i 1800-talets Kanada. Grace kommer med sin familj från Irland till Kanada för ett bättre liv, men moderns död, fattigdomen och faderns missbruk skickar ut henne i tjänst som piga. De sociala klyftorna är gigantiska och rätten är alltid på mannens sida.

Grace döms för mord på sin arbetsgivare och hans hushållerska. En ung psykiatriker tar på sig uppdraget att bevisa hennes oskuld.  Han lyssnar på Grace berättelse om vänskap och orättvisa, om livet längst ner på samhällsstegen som kvinna och fattig. Men Grace gäckar honom i samtalen och i hans drömmar, liksom hon gäckar oss tittare – vem är egentligen skyldig till vad?

Alias Grace är en tät suggestiv berättelse i det stilla formatet med mycket bra skådespel av Sarah Gadon och Edward Holcroft. Och det närks att det är en kvinna som regisserat, Mary Harron. Vi slipper det mesta av vålds- och sexdravlet som annars är vanligt i de mer mörka thrillerserierna.

Se Alias Grace!

Betyg 4,5

Originaltitel: Alias Grace
Ursprungsland: Kanada
Säsong: 1
Produktionsår: 2017
Längd: 6 avsnitt

Stephen King: Under kupolen

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Jag vet inte hur många usla Stephen King-filmatiseringar jag sett genom åren men det är ju några stycken. Tv-serien Under kupolen är en av många. Jag gav upp en bit in på andra säsongen och köpte boken i stället.

Jag borde gått direkt på boken. Den är mycket bättre. Visserligen mastodonttjock, närapå 1 200 sidor vilket är i häftigaste laget. Och myllret av människor är verkigen förvirrande. Utan personförteckningen längst fram i boken hade jag gått vilse fullständigt.

Men människorna är ypperligt skildrade. Ta bara far och son Rennie. I tv-serien är de otrevliga men smått osannolika och lätta att vifta bort som något som aldrig skulle hända. Särskilt sonen. Men bokens version av Jim och Junior Rennie lär jag inte att glömma i första taget. De är vidriga och läskigt trovärdiga och jag ryser av välbehag när jag läser om dem.

Och sådär fortsätter det boken igenom. Romanen innehåller många människor som är väl värda att lära känna (och som slarvas bort fullständigt i tv-serien). Jag har sagt det förut och jag säger det igen. King är grym på människor.

Vad gäller handlingen så är den egentligen både spännande och otäck. Men jag stör mig en del på jag känner igen för mycket från tv-serien. Även om skaparna av tv-serien ändrade på det mesta känner jag igen tillräckligt mycket för att det ska sabba en del av läsupplevelsen.  Men bara en del. Och upplösningen är brutal, för att dra till årets understatement.

Betyg: 4

Originaltitel: Under the Dome
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174293586
Sidantal: 1180

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tv-serien Dicte

Eva här på Kulturnästet efterlyste bra serier av danskt eller brittisk ursprung. Dicte är en dansk kriminalserie om den snart 40-åriga reportern Dicte (spelad av Iben Hjelje) som kommer hem till Århus igen efter sin skilsmässa. Med sig har hon sin tonåriga dotter Rose och en sorg och saknad efter det barn hon en gång tvingats lämna bort av sina föräldrar, aktiva i Jehovas vittnen. Nyfiken och orädd kastas Dicte in i olika kriminella händelser i Århus, till förtret för kommissarie Wagner.

Under tre säsonger kan en följa Dicte på Neflix. Genom hennes struligt privatliv, tuffa arbete som krimreporter, genom vänskap och förälskelser, med skuggorna från det förflutna ständigt närvarande.

Jag tycker serien är lite ytlig, trots gott skådespeleri och möjlighet till igenkännandet i vardagens realism. Den snuddar vid ämnen som otrohet, ensamhet, barnlöshet, relationen föräldrar-barn, komplicerade relationer, skilsmässor, religiös fanatism och svek och död. Men inget griper tag, det förblir underhållning. Och då kan man ju lika gärna kolla på ögongodisdeckare som Miss Fisher’s Murder Mysteries eller Agatha Christie’s Poirot eller dylikt, de har ju i alla fall snygga kläder och eleganta interiörer.

Dicte är ok, absolut. Men inte mer än det. Vilket visserligen är bra mycket bättre än mången svenska deckare.

Danskarna kan bra mycket bättre än så här!

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Dicte
Ursprungsland: Danmark
Säsong: 1-3
Premiärår: 2013
Längd: 30 avsnitt à 45 minuter

Det måste bli en säsong till!

Då och då snubblar man över TV-serier som är sådär extra minnesvärda. Det kan vara handlingen, men lika ofta karaktärer som man fäster sig vid eller en miljö som de utspelar sig i.

Inte sällan kommer dessa TV-serier från Storbritannien eller Danmark. Där kan de göra TV.

Jag vill ge några exempel från mitt eget minne – då är det de som först dyker upp till ytan på ”hårddisken”. Utan inbördes ordning!

Herrskap och tjänstefolk – från 1970-talet, om över- och underklass i London i början av 1900-talet. Mest bestående karaktär: Husan Rose, spelad av Jean Marsh, som också skrev serien.

Matador – dansk serie inspelad på sent 1970-tidigt 1980-tal, utspelar sig från 1929 till 1947. Många starka karaktärer som inte behåller sin ”typ” serien igenom, utan förändras av händelser de möter. Skickligt! Titta särskilt på figurerna Mads Skjaern och Maude Varnaes! I denna serie lade jag först märke till Ghita Nörby i en stark kvinnoroll.

Arvingarna – även denna brittisk från 1970-talet. Ett engelsk åkeriföretag som ärvs av några bröder, deras dominanta mamma är en person man minns! Stående replik: Would you like a drink?

Familjen Ashton – brittisk 1970-tal återigen, och vad vore TV-serierna utan andra världskriget? Denna serie påminner lite om Matador ovan, eftersom en del av de olika personerna tvingas ta tag i situationer som uppstår och visar upp nya sidor. Stående replik: I’ll put the kettle on!

Mordkommissionen – dansk kriminalserie från senaste sekelskiftet. Utspelar sig i ”nutid” och känns mycket modern både i handling och rollbesättning, många starka kvinnor. Vissa knepiga gåtor löses mer på intuition än fakta.

Morden i Midsumer – brittisk serie, även den från senaste sekelskiftet men betydligt mer jovialisk än Mordkommissionen. En riktig långkörare som utspelas i ett England där tiden tycks stå stilla. Morden inträffar bland rävjakter, konstutställningar, lantliga marknader och basarer och miljön är små byar med hus invävda i klematis och murgröna. Fler och fler mord/avsnitt och mycket fantasifullt genomförda!

Badhotellet – den senaste i raden danska serier i ”mys-pys”-genren. Den sändes första gången i Sverige under våren 2014 och utspelar sig under några somrar i mellankrigstiden. Lite av herrskap och tjänstefolk, men även Matador. Här är det Fie man fäster sig mest vid, men det finns fler starka porträtt av både kvinnor och män. Detta var den senaste TV-serien som fick mig att spontant utbrista i rubriken ovan, så fort eftertexterna började rulla då sista avsnittet gick i veckan. Och si! Det blir en säsong som kommer 2018! Hurra!

Här kan man hålla på länge. Fyll gärna på i kommentarsfältet med tips om dina favoriter! Rätt som det är finns de på Netflix eller någon annan modern kanal för nostalgitittande.

 

 

Tematrio – Överraskande bra

Lyran längtar efter en överraskande bra bok, en sådan man plockar upp utan större förväntningar och sedan inte vill lägga ifrån sig. I veckans tematrio uppmanar hon oss därför att tipsa om tre böcker som var överraskande bra. Här är min trio.

Jag trodde att Elin Wägners debutroman Norrtullsligan skulle vara tråkig och förlegad. Den skrevs trots allt för över hundra år sedan och jag har aldrig varit förtjust i Wägners politiska filosofi. Men tji fick jag. Wägners skönlitterära förstlingsverk, som handlar om några kontorsflickor som delar lägenhet, är mycket bra, vass och välskriven och levande. Den är också oväntat frispråkig. Jag trodde att 1910-talet var mycket mer hysch-hysch. Jag är grymt pepp på fler romaner av Wägner och det fina är att hon har skrivit åtskilliga.

En annan bok jag hade låga förväntningar på var Nic Pizzolattos thriller Galveston. Pizzolatto är killen som skrev manus till tv-serien True Detective och att skriva manus och att skriva romaner är ju inte samma sak. Dessutom är Matthew McConaughey inte med i boken. Döm om min förvåning när jag insåg att jag verkligen gillade Galveston. Den handlar om en trio sorgliga existenser på flykt undan några våldsamma män och är både actionfylld och lågmält resonerande. Det enda jag inte gillar är att alldeles för mycket avslöjas alldeles för tidigt.

Mitt tredje tips är Ben MacIntyres facklitterära skildring Operation Mincemeat. Den handlar om en helt vettlös plan som under andra världskriget iscensattes av den brittiska underrättelsetjänsten. Författaren är journalist, vilket jag insåg först efter att jag hade köpt boken. Jag är skeptisk mot historisk facklitteratur skriven av journalister, jag har en del dåliga erfarenheter. Men Operation Mincemeat är spännande och medryckande och välskriven; jag sträckläste. Och sedan läste jag ännu en bok av MacIntyre, Double Cross, som handlar om spionerna bakom Dagen D. Den är minst lika bra.

Tv-serien Rebellion

Miniserien Rebellion från irländska RTE utspelar sig några dagar runt påsken 1916 i Dublin. Dublin är märkt av första världskriget men också av det brittiska styret. Klasskillnaderna är stora och fattigdomen enorm.  Trots det är de flesta Dublinbor trogna den brittiska kungen och kronan.

Men påsken 1916 förändras detta. Då gör några hundratal rebeller uppror. De griper till vapen och håller ut tills den brittiska armén återtar makten och kontrollen över staden. De flesta invånarna är till en början emot rebellerna. Men när den brittiska överheten använder ett hänsynslöst brutalt övervåld och flera rebeller får dödsstraff börjar opinionen vända

Serien håller hög klass med bra skådespelare. Den visar upp splittringen mellan katoliker och protestanter och mellan underklass och överklass och män och kvinnors skilda förutsättningar. Den visar äktenskapets villkor hos fattig och hos rik. De brittiska och irländska örikena kan verkligen skildra sin historia med must och trovärdighet, med bra skådespeleri i minsta biroll och utan att falla i den amerikanska publikfrierifällan.

Jag måste erkänna att mina kunskaper om Påskupproret var mycket vaga, höjda i glömskans dunkla vrår och för mig innebar serien ett nyväckt intresse för Irland historia och väg mot självständighet.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Rebellion
Ursprungsland: Irland
Säsong: 1
Premiärår: 2016
Längd: 5 avsnitt à 52 minuter

Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå

Dirk Gently är huvudperson i två romaner av Douglas Adams, Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå och Tedags för dystra själar. Adams är mannen bakom den skruvade kultboken Liftarens guide till Galaxen. Han dog dessvärre innan han skriva klart tredje delen om privatdetektiven  Dirk Gently. Som är en mycket märklig figur…

Jag har inte läst böckerna om Dirk men är mycket sugen på dem efter sett Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå på Netflix. Sällan har jag skrattat så högt och fnissat så glatt som till denna härliga komedi-thriller

Det är en charmig, skruvad, vansinnig och rolig serie om Dirk (Samuel Barnett) och hans nästan-vän Todd (Elijah Wood), en misslyckad rockmusiker, misslyckad son och bror- ja, misslyckad så där i allmänhet. Todds syster Amanda och livvakten Farah sluter också upp på jakt efter … tja… utbytta själar. De blir den holistiska deckargänget.

Allt hänger ihop menar Dirk. Även om man inte förstår kan man liksom känna det hävdar han. Arbetssättet leder till en radda misslyckanden. Deckargänget dras in i en mordorgie som leder till både det ena och andra och tredje. Vem som är den onde eller den  gode ter sig suddigt långt in i historien.

Vill du skratta åt knasiga obegripligheter rekommenderar jag denna serie varmt. Slappna av och enjoy the show. Jag hade inte tråkigt en enda sekund!

Och säsong 2 är på G!

Originaltitel: Dirk Gently’s Holistic Detective Agency
Ursprungsland: USA
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 8 avsnitt à 54 minuter

Stranger Things

Stranger Things är serien för dig som precis som jag minns 80-talet! Serien kryllar av saker, musik och mode från detta märkliga årtionde. Det är BMX-cyklar, Star Wars-grejer och syntmusik, alldeles för stora frisyrer och pastellfärger. Den blinkar till filmer som ET och Stand by Me. Det doftar Stephen King och Steven Spielberg när de var som bäst.

Stranger Things tar barnens parti mot en knepig vuxenvärld som inte riktigt orkar vara närvarande. Utan pekpinnar men med seende barnaögon.

Berättelsens huvudpersoner är fyra pojkar mobbade av skolans värstinggäng. Detta utspelar sig i en tid innan nörden blev het och ikoniserad. Pojkarna älskar spel och lever sig in i rollspel och fantasy istället för den lilla trötta småstaden som de växer upp i.. En stad där det aldrig händer något… förrän en av pojkarna, Will försvinner mystiskt på sin väg hem.

Med försvinnandet vänds allting upp och ner och de mest obegripliga saker börja hända. Och allt sker i skuggan av ett stort huskomplex i skogen drivet av ett statligt projekt, bakom stängsel och vakter. En liten flicka rymmer från huset och blir pojkarnas guide in i den övernaturliga värld där krafter de låtsats ha i sina drömlekar blir verklighet. En verklighet där en obeskrivlig fasa vinner mark.

Stranger Things är en härlig serie att sjunka in i under mörka vinterhelger. Ett serie med glimten i ögat och enorma härliga och proffsiga barnskådespelare. Och så den svärtade 80-talsnostalgin på det.

Se den om du minns ditt 80-tal. Eller om du önskat att du hade fått vara med.

Jag ger serien 5 stjärnor!

Originaltitel: Stranger Things
Ursprungsland: USA
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 8 avsnitt à 42-55 minuter

Grantchester Julspecial

Jag har småsurat över att jag inte , trots alla dessa kanaler och alla dessa tv-tablåer hittat julens verkliga högtid – alltså en god brittisk deckare att njuta av under julledigheten. Annat var det förr…

Men så snubblade jag över Grantchesters Julspecial på SVT. Visserligen bara ett avsnitt, men blev ändå en liten tröst i tv-öknen av kungafamiljer och giftaslystna bönder, så här i mellandagarna.

James Norton (väldigt lik min son, faktiskt) spelar den charmige kyrkoherden Sidney Chambers i denna lilla brittiska krimpärla. Historierna utspelas i byn Grantchester nära Cambridge i början av 1950-talet. Sidney är en mycket mänsklig präst, med invecklade kärleksrelationer och en förkärlek för jazz och whisky samt vänskapen med den luttrade poliskommissarien Geordie. Sidney bor i prästgården med sin argsinta hushållerska och sin homosexuella pastorsadjunkt. En omaka trio – som gjorda för varandra!

Tillsammans lyckas Geordie och Sidney – för det mesta – att lösa brotten i byn. Stora som små brott.  Serien vågar sympatiskt nog skildra både förövare och offer med stort hjärta och rättvisepatos.

I julspecialen drar det ihop sig både i kyrkliga förberedelser och för Sidneys älskade Amanda, som väntar barn – dock inte hans… Och just då slår en mördare till. Sidney skall hålla i en julvigsel, men på den stora dagen dyker brudgummen inte upp. Han hittas död med vigselringarna i halsen… och jakten på mördaren börjar för Sidney och Geordie…

Denna julspecial ligger kvar på SVT Play t.o.m. 27 januari.

Bletchley Circle

Gillar du England förr om åren och har vuxit upp med Femböckerna som jag – då skall du definitivt skynda SKYNDA att se andra säsongen av den brittiska krimserien Bletchley circle. Den ligger just nu på SVT Play men inte länge till!

Det är efter andra världskrigets slut. De fyra kvinnliga kodknäckarna från London som jobbade tillsammans på Bletchleys Park under kriget träffas igen och löser fall som polisen gått bet på. Eller struntat i. Tillsamman med sina olika analyserande kompetenser och förmågor lyckas de knäcka de svåraste nötterna. Hur långt  mysterierna än tar sig i upp den skumma maktens korridorer.

Kriget är över. Det som var ont kan nu bli gott – och vice versa – som våra hjältinnor får erfara.

Som vanligt när det är brittisk tv så är det tidstrogna miljöer, vardagsnära och trovärdiga huvudpersoner och en lagom kittlande historia. Precis lagom lättsmält så här i julmatstider. Häll upp en kopp te eller ett glas vin, ha pralinasken inom räckhåll och kryp upp i soffan och njut dig bort en stund. Det är du värd!

Uppdatering: Tyvärr ligger inte första avsnittet av serien inte längre på SVT play. Kolla om serien finns streamad någon annanstans. Annars är det dvd som gäller.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Bletchley Circle
Land: Storbritannien
År: 2012
Längd: 7 avsnitt à 45 minuter