Paula Hawkins: I djupt vatten

Pocketupplagan av Paula Hawkins thriller I djupt vatten

Det har sagts förr och det kommer sägas igen: andra boken efter en succéroman är svårt. Paula Hawkins trhillerdebut Kvinnan på tåget blev värsta snackisen när den kom. Många tokhyllade, andra dissade. Själv tyckte jag att det var en i huvudsak bra roman. Framför allt gillade jag intrigen och upplägget som verkligen var yum-yum. Jag förstår att en del drog paralleller till en av mina absoluta favoriter Gillian Flynn (Mörka platser, Gone girl).

Hawkins andra roman I djupt vatten är inte alls av samma kaliber. Till att börja med är storyn mer traditionell. När Jules syster hittas död i byns flod åker Jules hem till byn, upptäcker att syrran höll på med en bok om alla dödsfall knutna till floden och tja, så är det dags att börja avslöja hemligheter.

Problemet är att det inte är så jättemånga hemligheter som avslöjas. Eller så missar jag majoriteten när jag försöker hålla reda på alla miljoner berättarröster och hur alla dessa människor står i relation till varandra. I djupt vatten hade verkligen, verkligen, verkligen mått bra av att Hawkins rensat i persongalleriet. Som läget är nu blir det mest rörigt och spretigt och jag hänger inte med. Jag hade behövt ha en sån där tavla som de har i polisserier, med uppklistrade foton och ritade linjer mellan fotona och allt det där. Eller åtminstone ett personregister.

Hawkins har ett ypperligt språk och en välutvecklad förmåga att skildra människor, särskilt jobbiga människor och i grund och botten tror jag starkt på hennes författarskap. Men den här gången blir det bara en trea i betyg.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Into the Water
Översättning: Hanna Svensson och Jimmy Hofsö
Förlag: Massolit
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789176795392
Sidantal: 432

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Gillian Flynn: Gone girl

Jag har hört mycket om den här boken, både att den är jättebra men också att den är JÄTTEOTÄCK (med STORA bokstäver). Därför har jag dragit mig lite för att läsa den. Såklart blev jag även nyfiken.

Så det var kul att få den här pocketboken som recensionsexemplar vid bokmässan i Göteborg i höstas, och äntligen få göra bedömningen själv.

Boken är översatt till 30 språk och såld i miljontals exemplar. Kanske beror det på att problematiken som skildras på något sätt är universell?

Berättelsen handlar om ett ungt par, som utåt sett tycks ha allt. de har bott i New York i några år och har av olika skäl flyttat till en mindre stad. Det börjar skava i äktenskapet och på parets femte bröllopsdag försvinner Amy, hustrun, spårlöst.

Läsaren får följa letandet som följer, omväxlande med Amys dagbok – eller är det hennes riktiga dagbok? Har Nick smutsiga hemligheter? Har Amys föräldrar prackat på henne en fantasivärld då de använt henne som förebild för en flickboksserie, kan hon inte längre skilja på verklighet och roll?

Ja, det är en bra bok som är mycket spännande. Bitvis otäck, men inte på det sätt som jag trodde. Den har många invecklade bottnar och man ställs inför dilemmat att tro det man ser eller ta reda på fakta. Jag funderar på att läsa om den när det har gått ett tag och se om det syns ledtrådar tidigare i boken. Mera thriller än deckare, skulle jag säga.

Boken finns också på film, som jag har sett, men som så ofta när det gäller invecklade historier är boken bättre än filmen.

Betyg: 4

Originaltitel: Gone girl
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: augusti 2014
ISBN: 9789187319426
Sidantal: 555 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.