Tematrio: Orange

Jag drog till sängs tidigt i går och missade Lyrans tematrio. Veckans färgtema är orange. Lyran ser gärna att vi är fantasifulla och långsökta men jag tar som vanligt den enkla vägen och går på bokomslaget. Här är tre orange böcker.

Svinalängorna av Susanna Alakoski blev värsta snackisen när den kom för ett antal år sen. Folk blev helt överväldigade över att det finns utsatta barn i Sverige och att någon skrev om dig. För så är det. Alla barn har inte samma förutsättningar och också i folkhems-Sverige växte en del upp under mycket svåra förhållanden. Alakoski skriver avskalat och konstaterande om ett av de barnen. Har filmatiserats.

Stefan Spjuts roman Stalpi är fortsättningen på debuten Stallo. 10 år har gått när huvudskurken i första boken rymmer från psyket, på humör för hämnd. Boken bjuder på otäcka människor och otäcka övernaturligheter, ändlösa ödemarker och gudsförgätna byar och så en hel del brutalt våld. Det här är inget för den ömtålige. Boken är inte lika bra som Stallo, ibland är det svårt att fatta vad som faktiskt händer och dessutom förs en del av dialogen på norska, vilket är vansinnigt störande. Men boken är spännande ändå. Jag ser fram emot den tredje i serien. Böckerna ska läsas i ordningsföljd. Har du inte läst Stallo först blir Stalpi snudd på obegriplig. Borde filmatiseras.

Små gudar är en av Terry Pratchetts många fantastiska böcker om Skivvärlden. Pratchett är ju en av mina husgudar och Josh Kirby som gjorde omslagen till många av hans böcker är också oöverträffad. Små gudar innehåller en förtjusande förklaring till hur gudar blir till och växer sig starka. Och så blir det ett och annat om sköldpaddor. Boken är fristående och kan läsas även av den som inte läst en rad av Pratchett. Svårfilmatiserat, skulle vara animerat i så fall.

Tematrio: Barn- och ungdomsböcker

Det är måndag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre riktigt bra böcker för barn i olika åldrar. Här är min trio.

Rick Yanceys sci-fi-roman Den femte vågen handlar om Cassie som överlever utomjordingarnas attack mot Jorden och som tillsammans med andra barn och ungdomar försöker organisera motståndet. Paranoian griper omkring sig när de inser att inkräktarna ser ut just som dem själva. Spännande och engagerande, första delen i en trilogi. Har också blivit film.

I Neil Gaiman roman Kyrkogårdsboken överlever ett litet barn mordet på en hel familj. Barnet adopteras av spökena på en gammal kyrkogård men en dag får mördaren upp spåret efter honom. Det låter kanske otäckt för en barnbok men är en fantastisk berättelse om en udda uppväxt och om kärlek som dessutom är härligt otäck. Bör dock inte läsas av allt för lättskrämda barn, åtminstone inte utan en vuxen som är beredd att diskutera innehållet.

Terry Pratchetts sista bok The Shepherd’s Crown handlar om Tiffany Aching som kämpar med vardagsslitet som ung häxa samtidigt som hon tar upp kampen mot en gammal och farlig fiende.  Boken är rolig och sorglig och skarpsinnig, det glädjer mig att Pratchett slutade på topp.

Serien om Tiffany Aching, som riktar sig till framför allt barn och ungdomar men som kan läsas av alla åldrar, började med The Wee Free Men. The Shepherd’s Crown är den femte boken. Böckerna om Tiffany bör läsas i ordning men däremot behöver en inte läsa alla andra böcker Pratchett skrev dessförrinnan. Pratchett hade flera underteman i sina böcker beroende på huvudpersonerna (”häxorna”, ”trollkarlarna”, ”Nattvakten” o.s.v. och det räcker med att en läser varje undertema i ordning.