Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt: Fjällgraven & Den stumma flickan

Bilden är lånad från Bokus

Hjorth & Rosenfeldts deckare är den typen där polisernas personlighet och privatliv spelar lika mycket roll som deckargåtorna. I centrum står Riksmordkommissionen där många av medlemmarna är lite kantiga, rentav osympatiska. Mest osympatisk av alla är kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Kort uttryckt: Bergman är en sexmissbrukande manipulativ skitstövel med ett känsloliv värdigt en psykopat.

I den tredje boken Fjällgraven kommer Bergman helt till sin rätt. Det är underbart med en så gräslig representant för den goda sidan. Jag älskar att hata honom. Och deckargåtan – en massgrav med sex personer hittas i svenska fjällen – är också bra. Inte revolutionerande men väl genomförd. Det mesta sitter på plats.

Bilden är lånad av Bokus

Uppföljaren Den stumma flickan är inte lika bra. Bergman får i uppdrag att förhöra en liten flicka som blivit vittne till mordet för en hel familj. Han involverar sig känslomässigt, blir snäll och omtänksam och nästan normal. Jag gillar det inte alls. Jag förstår om författarna tycker synd om Bergman (han har en väldigt tragisk bakgrund) och vill skapa ljus och glädje i hans liv. Men jag tycker Bergman är roligast som psykopat. Hans snedvridna personlighet och ständiga manipulationer piggar upp och sätter färg. Med honom som en slags good guy räcker deckargåtan i Den stumma flickan inte till.

Jag hoppas att Hjorth & Rosenfeldt lagt empatin åt sidan i nästa bok De underkända och låter Bergman göra det han gör bäst, att vara hemsk.

Böckerna om Sebastian Bergman och Riksmordkommissionen bör läsas i ordningsföljd.

Betyg: 4

Originaltitel: Fjällgraven
Förlag: Norstedts
Utgiven: juli 2013
ISBN: 9789113048222
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 3

Originaltitel: Den stumma flickan
Förlag: Norstedts
Utgiven: juni 2015
ISBN: 9789113060521
Sidantal: 442

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Tematrio – Överraskande bra

Lyran längtar efter en överraskande bra bok, en sådan man plockar upp utan större förväntningar och sedan inte vill lägga ifrån sig. I veckans tematrio uppmanar hon oss därför att tipsa om tre böcker som var överraskande bra. Här är min trio.

Jag trodde att Elin Wägners debutroman Norrtullsligan skulle vara tråkig och förlegad. Den skrevs trots allt för över hundra år sedan och jag har aldrig varit förtjust i Wägners politiska filosofi. Men tji fick jag. Wägners skönlitterära förstlingsverk, som handlar om några kontorsflickor som delar lägenhet, är mycket bra, vass och välskriven och levande. Den är också oväntat frispråkig. Jag trodde att 1910-talet var mycket mer hysch-hysch. Jag är grymt pepp på fler romaner av Wägner och det fina är att hon har skrivit åtskilliga.

En annan bok jag hade låga förväntningar på var Nic Pizzolattos thriller Galveston. Pizzolatto är killen som skrev manus till tv-serien True Detective och att skriva manus och att skriva romaner är ju inte samma sak. Dessutom är Matthew McConaughey inte med i boken. Döm om min förvåning när jag insåg att jag verkligen gillade Galveston. Den handlar om en trio sorgliga existenser på flykt undan några våldsamma män och är både actionfylld och lågmält resonerande. Det enda jag inte gillar är att alldeles för mycket avslöjas alldeles för tidigt.

Mitt tredje tips är Ben MacIntyres facklitterära skildring Operation Mincemeat. Den handlar om en helt vettlös plan som under andra världskriget iscensattes av den brittiska underrättelsetjänsten. Författaren är journalist, vilket jag insåg först efter att jag hade köpt boken. Jag är skeptisk mot historisk facklitteratur skriven av journalister, jag har en del dåliga erfarenheter. Men Operation Mincemeat är spännande och medryckande och välskriven; jag sträckläste. Och sedan läste jag ännu en bok av MacIntyre, Double Cross, som handlar om spionerna bakom Dagen D. Den är minst lika bra.

Anne Liljeroth: Vanliga människor glömmer och går vidare

Den här boken är ett recensionsexemplar från Hoi förlag, från förra årets bokmässa i Göteborg.

Det är uppföljaren till Anne Liljeroths debutroman Bara människor, och utspelar sig ett år efter att Saga återvände till sin barndomsstad, köpte fastigheten där hon växte upp och bosatte sig i en av lägenheterna.

När berättelsen börjar har Saga, som är frilansande journalist, just släppt en bok om ett av stadens original, fröken Andersson, där hon avslöjar ett och annat som ingen kände till. Det rör upp känslor i den lilla staden. I slutet av förra boken gjorde hon ett grävande reportage där hon avslöjade bankdirektörens inblandning i ekonomisk brottslighet, något som fick stora följder för honom. I Sagas förflutna fanns händelser som gjorde att hon ville hämnas på honom, så när hon hade hittat hans inblandning forskade hon inte vidare utan publicerade, vilket visade sig ödesdigert även för henne själv…

Det går mycket väl att läsa den här boken utan att ha läst den förra, men för sammanhangets skull rekommenderar jag att börja med Bara människor. För jag rekommenderar böckerna, de är välskrivna och lite puttriga, innehåller lagom spänning utan att vara deckare. Att den handlar om staden Skara, nästan grannstad till min, nämns inte men det förstår man om man har varit där.

Boken får betyget 4 av mig.

Förlag: Hoi förlag
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789175579924
Sidantal: 366

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

 

Stina Stoor: Bli som folk

Stina Stoor: Bli som folk

Stina Stoor debuterade år 2015 med den här novellsamlingen. Nu har den även kommit i pocket. Jag fick den, till min stora glädje, av Norstedts förlag vid bokmässan i höstas för att skriva om den.

Jag hade äran att träffa Stina Stoor vid ett författarbesök på det bibliotek där jag jobbar. Det var hösten 2015 när hon var ”brännhet” – kunde man tro… veckan därpå var hon med i Babel och alla kultursidor och soffor man kan tänka sig, till Skövde kom alldeles för få för att möta henne.

Jag tyckte att det var för få, eftersom hon har en mycket speciell historia att berätta, och hon gör det väl. Dessa nio noveller är en fantasifull och fiktiv återgivning av hennes eget liv och uppväxt, livsöden hon har sett omkring sig och miljöbeskrivningar från hennes egen bakgård. ”Folk” har sina förutbestämda roller men beter sig ändå helt eget, och se, det går ju också bra! Boken beskriver detaljerat och klart, men mycket ömsint, hur de olika personerna tänker och fungerar i sina sammanhang. Man får större förståelse för det udda och ”eljest”. Ibland skriver hon på norrländskt vis, speciella uttryck och halva meningar, så man hör hennes röst genom texten, vilket förstärker läsupplevelsen.

Jag är väldigt återhållsam med betyg, men här blir det 5 (högsta!)

Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789113074245
Sidantal: 212

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Delhis vackraste händer – boken och tv-serien

Göran Borg… Bara namnet säger vad det handlar om. Den svenske gubben.

Han som är ute på alla sätt och vis. Med sina rötter i 1950-talet är han inte att räkna med i dagens designade verklighet. En man på väg bort och ut. Många är dom. Etniskt svenska icke-hippa gubbar som liksom bara blev kvar.

Mycket av vår samtids tragik ligger här. Exkluderande av alla de sorters människor. Bokstavskombination. Ålder. Kön. Etnicitet. Sexuell läggning. You name it. Men den tanken får följas upp djupare någon annanstans än här.

Melankolin och svärtan finns både i boken, skriven av Mikael Bergstrand, och TV-serien. Om än bara som en ilning. I centrum står Göran Borg, en frånskild Malmö FF-supporter och femtioplussare som förlorat fru, barn och jobb. Av någon outgrundlig anledning – eller för att botten ändå är nådd – följer han med sin gamle polare, en något bedagad ladies man, till Indien.

Kulturkrocken är förutsägbar och alla som varit i Indien känner troligtvis igen sig. Sakta sakta i det glada indiska vansinnet återkommer Göran tillbaka till livet. Möter kärleken och får jobb och mening tillbaka.

Delhis vackraste händer är feelgood både som bok och tv-serie. Om du bara vågar ta ett annorlunda steg kan livet komma dig åter… Gott så, om än inte så radikalt och revolutionerande. Beskrivningen av Göran, fint spelad i Hannes Holms filmatisering av Björn Kjellman, är ömsint.

I tv-serien hänger jag dock upp mig lite på varför den sköna 15-20 år yngre indiska kvinnan faller för vår Gråe Gubbe Göran. Det är väl en slags Starletdröm för gamla män, att vara attraktiva långt upp i överåren, oemotståndliga för undersköna yngre damer… Det känns dock lite onödig och ur sitt sammanhang och finns inte med i boken på samma sätt.

Delhis vackraste händer är en fin liten historia om en utdöende sort och som sådan är den helt okej både som bok och tv-serie. Även för oss åldrande kvinnor vid namn MY.

Både bok och tv-serie får 3 i betyg.

Boken
Förlag: Norstedts
Utgiven: augusti 2012
ISBN: 9789113038025
Antal sidor: 378

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tv-serien
Ursprungsland: Sverige
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 3 avsnitt à 58-59 minuter

Tv-serien ligger kvar på SVT Play till och med den 13 februari.

Karin Johannisson: Den sårade divan: om psykets estetik

Så här i juletid när familjer träffas och släkter går igen kan man ju roa sig med att dyka ner i människans obotliga ensamhet och galenskap. Jag rekommenderar Karin Johannissons facklitterära skildring Den sårade divan: om psykets estetik.

Jag tycker mycket om den här boken! Däremot tycker jag att den är svar att skriva en kort recension om. Den spänner nämligen över så mycket.

Vad är galenskap? Finns det en särskild kvinnlig galenskap- gärna skildrad som Fall med foton av naken kvinnohud-men egentligen som galenskap betraktad lite mindre värd? Lite mindre viktig?

Karin Johannisson tar i början av boken med oss på en historisk resa genom Europa från förra seklet- med fokus på åren mellan 1920-1960. Hon guidar oss runt på europeiska mentalsjukhus och männen som skapade psykoanalysen och psykiatrin. Och kanske också uppfann galenskapen?

Hon gör i Freuds anda  gör tre fallstudier av Agens von Krusenstierna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs.

Tre kvinnor, tre kreativa unika begåvningar. Tre diagnoser, tre fall på Beckomberga,

Agnes K- Hysteri
Sigrid H- Schizofreni
Nelly S- Paranoia

Karin Johannisson låter oss se människan bakom journalerna. Med den tidens perspektiv och ögon.

Hon förenklar inte utan nyanserar och skapar en palett av orsaker till att just de här tre kvinnorna var vad de var. Galna? Mänskliga? Utsatta? Divor? Vem vet? Inte jag.

Läs boken – den är kanske inte alltid den lättaste av böcker, men hela tiden intressant som en stilstudie över vår närtid och estetik.

Betyg: 4

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789175035734Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.