Steve Sem-Sandberg: Theres

Bilden är lånad av Modernista

Steve Sem-Sandberg är ofta ganska svårtillgänglig. Han levererar rejält med tuggmotstånd. Och frågan är om inte hans roman Theres är den mest svårtuggade. Eller så var jag bara förfärligt okoncentrerad när jag läste.

I någon mening är boken en hyfsat kronologisk skildring av Ulrike Meinhof och fenomenet RAF. Men framför allt är den ett virrvarr av korta textsnuttar saxade från lite varstans. Sem-Sandberg experimenterar hejdlöst med texten och slänger dessutom in en hel del ideologiskt teoretiserande och tja, jag hänger inte riktigt med.

Att jag glömt nästan allt jag läst om Röda-Arme-fraktionen hjälper inte till. Jag ägnar en hel del tid åt att läsa på om RAF, Andreas Baader, Ulrike Meinhof med flera på Wikipedia, bara för att få lite koll på vad det är jag läser om. Resultatet blir att jag lär mig massor och det är ju alltid roligt. Men läsningen av själva romanen blir splittrad upplevelse. Bitvis är boken fantastisk, bitvis är den urtråkig (ideologiskt teoretiserande är inte min grej), men framför allt är den förvirrande.

Men jag är ändå nöjd med att ha läst, både den och Wikipediaartiklarna. Och nu vill jag se om Uli Edels film Der Baader Meinhof Komplex. Och läsa Stefan Austs facklitterära skildring av samma ämne.

Betyg: 3

Förlag:  Modernista
Utgiven: oktober 2010
ISBN: 9789188748751
Sidantal: 442

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Katarina Wennstam: Skymningsflickan och Gänget

Bilderna är lånade av Bonnier Pocket

Katarina Wennstam är som sagt min absoluta favorit på den svenska deckarhimlen och nu har jag läst de två senaste i serien om advokat Shirin Sundin/Nouri och kommissarie Charlotta Lugn.

Både Skymningsflickan och Gänget handlar om övergrepp på flickor i tonåren, om skam och skuld och hämnd. Wennstam skriver med driv och nerv och torr humor. Och hon går in under huden på offer och förövare, poliser och jurister. En del författare låter utredarnas privatliv ta över berättelsen så mycket att det blir tråkigt men Wennstam har hittat den perfekta mixen av yrketslivets mördarjakt och mer eller mindre ruttet privatliv. Shirin Nouris vilsenhet i den svenska medelklasstillvaron och Charlotta Lugns mördande migrän tillför massor utan att sakta ner eller förlora fokus.

Kort sagt, det är ruskigt bra gjort. Jag ger varsin femma i betyg.

Originaltitel: Skymningsflickan
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789174295115
Sidantal: 411

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Originaltitel: Gänget
Förlag:  Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2018
ISBN: 9789174296914
Sidantal: 304

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Påskekrim

Påsken närmar sig och Lyran vill ha tips om deckare. I veckans tematrio uppmanar hon oss att berätta om vilka som är våra tre favoritdeckare. Presentera bok, författare eller romanfigur. Jag är ju storkonsument av deckare och det var sannerligen inte lätt att välja. Men här är tre favoritförfattare.

Belinda Bauer är en av mina absoluta deckarfavoriter genom tiderna. Hon är vass och cynisk och rolig, hon är spännande och otäck, hennes deckargåtor annorlunda och nyskapande. Det började lite trevande med Svart jord men därefter har det bara blivit bättre och bättre. Bästa boken hittills är Livets & dödens villkor, om en flicka vars pappa inte är som andra pappor. För att uttrycka det milt.

En annan författare som snabbt blivit en storfavorit Alex Marwood. Hennes roman Granne med döden har allt – humor, ironi, skärpa och spänning. Samt en massa udda människor som bor i samma hus. En av dem är mer udda än de övriga. Grymt underhållande!

Av de svenska författarna har Katarina Wennstam blivit min absoluta favorit. Många deckarförfattare har ett budskap, men det är få som är så bra på att översätta budskapet till helgjutna deckare. Med något undantag  levererar Wennstam böcker med spännande intriger, djuplodande människoskildringar och viktiga ämnen. Dessutom har kvinnan humor. Helt oemotståndligt om ni frågar mig.

Och så kör vi en bonus: Agatha Christie. Den klassiska pusseldeckarens okrönta drottning. Inte alltid bra men när hon är bra är hon bäst.

 

Magnus Nordin: Djävulens märke

Bilden är lånad av En bok för alla

Jag har egentligen en hel del invändningar mot Magnus Nordins fantasyroman Djävulens märke. Beskrivningen av lärarna och eleverna på högstadieskolan på Söder i  Stockholm är vattenpölsdjup. Och Nordin tar de där klichéerna om kämpande lärare och bla bla bla på alldeles för stort allvar. Och det blir en och annan historisk föreläsning som är tja, på tok för mycket föreläsning.

Men ändå. Jag gillar boken. Jag gillar storyn. Djävulens märke är spännande och underhållande urban fantasy. Enkelt uppbyggd, lätt att läsa och väl värd tiden jag spenderar på den. Finalen ger mig rysningar av välbehag. Och vad gäller de historiska föreläsningarna så vet Nordin i alla fall vad han snackar om. Det märks att karln är lärare. Han kan ta sig historiska friheter utan att det blir allt för fånigt.

Djävulens märke matchar inte Cirkeln. Det var det där med vattenpölsdjup psykologi och klichéer som tas på för mycket allvar. Men jag har roligt när jag läser den och jag önskar verkligen att det fanns en uppföljare.

Betyg: 3

Förlag: En bok för alla
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789172217713
Sidantal: 493

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Sorg

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre texter som gestaltar sorg. Här är min trio.

I Majgull Axelssons roman Moderspassion samlas en grupp människor på en vägkrog. En av dem bär på en djup sorg som hon vägrar erkänna för någon, allra minst för sig själv. Vem tänker jag inte berätta pga vill inte spoila. Intelligent, energiskt och sylvasst men också tragiskt och sorgesamt.

Väckelse av Stephen King handlar om en pojke som växer upp till en knarkare. Och en präst som drabbas av en personlig tragedi. Och hur deras vägar möts. Prällen har ett väldigt speciellt sätt att hantera sorg och tja, det får konsekvenser. Grymt bra av skräckens mästare.

I Elin Boardys roman Tiden är inte än vandrar en kvinna genom det av digerdöden plågade Europa. Hon flyr från sina döda och på sin vandring möter hon de som drabbats av pesten och de som överlevt. Sparsmakat och finstämt men också distanserat. En smitta som (av samtiden) troddes ha tagit död på en tredjedel av mänskligheten borde kännas mer. Jag gillar inte heller de övertydliga parallellerna Boardy drar till senare tiders Europa. Det är bättre när författarna visar tilltro till läsarnas egna kunskaper och tankeförmåga. Om ni inte läst något av Boardy rekommenderar jag er att börja med Sally Jones historia. Den är helt enkelt fantastisk. Sen är det dags för den här som är klart läsvärd. Fler böcker än så har jag inte läst av Boardy. Ännu.

Steve Sem-Sandberg: Stormen – en berättelse

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Jag förstår mig inte riktigt på Steve Sem-Sandbergs roman Stormen: en berättelse. Alltså, jag förstår vad som händer. En man kommer tillbaka till den norska ö där han växte upp som fosterbarn. Två berättelser rullas upp. Den ena skildrar en trasig uppväxt på 1970-talet och en syskonrelation som aldrig blir hel. Den andra beskriver den nazistiska ockupationen då ön behärskades av en minister i Quislings regering. Sem-Sandberg skriver vackert och stillsamt och rakt på sak men ändå halvt obegripligt. Människor i boken bara gör saker, hemska saker. Vad de gör är lätt att förstå. Varför förklaras sällan. En del går ju att greppa men annat är bara obegripligt. Författaren vill säkert att läsaren ska fundera över orsakerna själv. Själv hade jag föredragit om han varit mer uttalad.

Jag borde läsa boken igen men jag vet inte riktigt. Det är som sagt en bok om människor som gör hemska saker mot varandra och jag är inte säker på att jag vill gå igenom allt igen.Till skillnad från Sem-Sandbergs dokumentärromaner De fattiga i Lodz och De utvalda tycks Stormen vara alltigenom fiction. Konstigt nog gör det den otäckare.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789174296471
Sidantal: 274

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Mats Strandberg: Färjan

Första utgåvan av den här boken kom 2015, och sedan dess har jag hört en massa om den. Den är så FRUKTANSVÄRT OTÄCK, du kommer aldrig att vilja åka färja igen när du har läst den osv.

Jag fick pocketutgåvan i min hand på bokmässan 2016 av Norstedts förlag, och tvekade ju lite inför att behöva läsa den efter allt man hört. Jag är dessutom ganska nöjd med att åka färja och genren skräck i betydelsen zombier har aldrig lockat mig.

Till slut blev det i alla fall av, och det är säkert mig det är fel på. Jag tyckte nämligen inte att den var otäck alls. Den var så totalt overklig så det var nästan skrattretande. Upplägget är att en full finlandsbåt, med alla dess förutsägbara karaktärer ombord bland de 1200 passagerarna, råkar ut för en zombieattack. Och där förlorade ni mig.

Hade det handlat om en sällsynt magsjukebakterie i en omgivning där man är utlämnad åt varandra och det inte finns någon väg ut, så kanske, men zombier, nej, tyvärr! Jag går inte på den.

Betyg: 2 stjärnor

Förlag: Norstedts förlag
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789113060330 
Sidantal: 476 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Anne-Lie Högberg: Det kommer aldrig mer vara du

Anne-Lie Högberg har skrivit en bok baserad på sin egen upplevelse att bli sviken, gå igenom skilsmässa och så småningom våga bygga upp ett nytt liv tillsammans med en annan man. Om att förlora allt och ändå gå stark ur motgången.

Hon och hennes livsöde har tidigare uppmärksammats i bl a tidningarna Må Bra och M Magasin. Jag fick den här boken i handen på bokmässan 2016 från Litet förlag.

Det här är ju ett inte alltför ovanligt livsöde i Sverige idag, men jag kan tänka mig att den som går igenom något liknande ändå känner sig väldigt ensam. Anne-Lie skriver med ett rikt berättande språk med hög igenkänning om osäkerhet och oro, att det inte är så lätt att hitta fotfästet igen när livet rämnar.

Hösten 2017 kom uppföljaren Väck mig när det är över, som även den delvis bygger på författarens egna erfarenheter av svåra slag i livet.

Läsvärt och tänkvärt för att lära känna sig själv och kanske någon i omgivningen. Men ingen feel-good!

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Litet förlag
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789187548192
Sidantal: 261 s.

 

Köp den på Bokus eller AdLibris

Tematrio – Lögner och svek

Det är dags för årets första tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker vars handling bygger på lögner och svek. Här är min trio.

Darling River: Doloresvariationer av Sara Stridsberg handlar om flickor som får utsätts för förfärliga lögner och svek från dem som borde ha skyddat och tagit om hand. En av flickorna är Dolores i Vladimir Nabokovs roman Lolita. Också en liten chimpanshona blir grymt behandlad av sin skötare. Boken är svår att komma in i men väl värt besväret. Avskalat, smärtsamt och oändligt sorgligt om liv som förslösas.

Margaret Atwoods roman Rövarbruden handlar om Zenia som lurat och svikit sina tre väninnor, gång på gång på gång. Välskrivet och intressant om vänskap som inte är vänskap. Inte Atwoods vassaste men hade ändå nöje av boken. Tror inte jag läst någon bok av Atwood som inte varit värd tiden jag spenderat på den.

Också i Joanne Harris thriller Gentlemän och spelare finns det en huvudperson som ljuger och sviker sig igenom livet. Syrligt, cyniskt och spännande. Att romanen utspelas på en engelsk internatskola stör ju inte heller.

 

Beata Arnborg: Kerstin Thorvall – uppror i skärt och svart

Kerstin Thorvall är en av de där författarna som jag sett i ögonvrån i hela mitt liv, läst någon ungdomsbok och krönikor i veckotidningar kanske men verkligen aldrig ”begripit mig på”.

Hon har varit så väsensfrämmande från mig och jag har inte hittat någon direkt gemensam nämnare.

Därför såg jag det lite som en utmaning att läsa den här biografin, när jag fick den i min hand på Bokmässan förr-förra året, 2016 alltså. I pocketformat.

Och just att den är i pocketformat är ju lite vilseledande. Man tänker att de här drygt 400 sidorna läser jag väl snabbt. Men det visade sig vara fel. Beate Arnborg har verkligen gjort ett grundligt research-arbete och typsnittet är storlek small. Det får plats mycket text på dessa sidor!

Det är en väldigt intressant bok, även om jag inte precis kan påstå att jag har kommit närmare Kerstin Thorvall. Den beskriver inte bara ett unikt, till stor del tragiskt men också spännande, livsöde, utan även en del av vår gemensamma nutidshistoria. Och kvinnohistoria. Hon var en av dessa kvinnor som inte får plats i en ”traditionell” roll på något håll, utan tvingades utmana sig själv och omgivningen gång på gång och bröt säkert väg för många på det sättet. Hon led också hela sitt liv av psykisk sjukdom. Trots att hon var så otroligt kreativ och skrev mängder med böcker, tecknade fantastiska modeillustrationer mm så mådde hon inte alls bra för det mesta. Vilket så klart spillde över på såväl relationer som barnen.

Som sagt, detta är inte en bok man läser snabbt. Det är mycket att bearbeta i huvudet samtidigt som man läser. Men är man intresserad av författare, kvinnohistoria, nutidshistoria och originella personer som vågat gå sin egen väg så rekommenderar jag denna bok! Den är välskriven och språkligt sett lätt att följa.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Atlantis
Utgiven: april 2015
ISBN: 9789173537988
Sidantal: 404 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.