Fatima Bremmer: Ett jävla solsken

Bilden är lånad från Månpocket

Det finns facklitterära författare som bara staplar fakta. Och så finns det de författare som inte bara återger fakta utan sätter in dem i ett sammanhang, gör en analys, bygger upp spänning och stämning.

Fatima Bremmer är ett exempel på de senare. Hennes bok Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström har det mesta av det en bra biografi ska ha. I början var jag lite orolig för att det skulle bli ett okritiskt idolporträtt av en banbrytande kvinnlig journalist och författare. Ester Blenda Nordström levde trots allt i en tid då banbrytande av många ansågs förbehållet män. Och trots det gjorde hon alla de där fantastiska sakerna, wallraffade som piga, reste till alla möjliga ställen och länder och levde äventyrsliv, hon var stjärnreporter och skrev hyllade reportageböcker. Och allt det under 1900-talets första decennier, då villkoren för kvinnor såg mycket annorlunda ut.

Det hade varit frestande för en författare att bara skriva om allt det positiva i Ester Blenda Nordströms bedrifter och inte se hennes problematiska sidor. För hon hade en del mycket otrevliga egenskaper och åsikter. Framför allt genomsyrades hennes syn på människor och därmed hennes skrivande av klassförakt och rasism. I det avseendet var hon inte alls banbrytande utan mycket konventionell och bakåtsträvande och obehaglig.

Tack och lov faller Fatima Bremmer aldrig i idolporträttsfällan utan lyfter fram också de negativa sidorna av Nordströms liv och författarskap. Det positiva och det negativa blandas och skapar en dynamisk och spännande berättelse om en särpräglat människoöde. Visst, det finns saker som jag önskar att Bremmer grävt mer i och diskuterat närmare. Men i huvudsak är det här en mycket bra bok.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2019
ISBN 9789175039350
Sidantal: 375

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Drömmen om Ester

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Drömmen om Ester är den andra romanen jag läst på kort tid om länge bortglömd men återupptäckt svensk konstnärinna. En bok till och vi har en trend. Men medan jag var väldigt kluven inför Anna Laestadius Larsdotters roman Hilma är mitt intryck av Drömmen av Ester mycket mer enhetligt. Det är en bra roman. Berättelsen är lite svår att komma in i, Anna Jörgensdotters ordknappa, fragmentariska nedslag i Ester Hennings barndom och tonår kräver viss koncentration. Men sedan flyter det på. Jag behöver inte fundera på vad alltihop går ut på. Det är skildringen av åren då Henning gick från underbetalt arbete till underbetalt arbete samtidigt som hon försökte ta sig igenom konstnärsutbildningen. Så det psykiska sammanbrottet och decennierna på mentalsjukhus. Ester Hennings liv förvandlas till en berättelse om slutenpsykiatrins utveckling under 1900-talet.

Och så en och annan känga åt konstnärsstorheter som Anders Zorn, ni vet gubben med alla de nakna tjejerna.

Ett konstnärsliv på psyket, decennium efter decennium, kan låta fasansfullt tragiskt och trist men jag blev inte så väldigt deppad av att läsa boken och tråkigt hade jag då rakt inte. Drömmen om Ester innehåller visserligen en del riktigt tunga avsnitt som har varit svåra att koppla bort. Systerns öde. Konstnärskollegan som dog under en misslyckad lobotomi. Men samtidigt imponeras jag av Esters envishet. Trots all sorg och smärta och förvirring och trots alla de där åren i slutenvården fortsatte hon att leva och leva. Hon blev 97 år. Och som konstnär blev hon erkänd, även om det tog ett tag.

Drömmen om Ester är en bok som förtjänar att läsas sedan läsas igen.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2016
ISBN 9789174295153
Sidantal: 254

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sara Stridsberg: Kärlekens Antarktis

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En bok av Sara Stridsberg som jag inte gillar. Statistiken säger ju att det skulle komma förr eller senare men när det kommer blir jag ändå förvånad. För Stridsberg är ju en så bra författare. Så speciell. Men Kärlekens Antarktis är varken bra eller speciell. Faktum är att jag avskyr den.

Bokens berättarjag är en prostituerad narkotikaberoende kvinna som i bokens allra första sidor mördas. Det är den döda kvinnan som i återblickar berättar om hur hon dog och hur hon levde. En väldigt rak-på-sak och lättbegriplig skildring. Stridsberg brukar ju annars kräva en hel del koncentration och uppmärksamhet och eftertanke för att en överhuvudtaget ska begripa vad som händer. Så är det inte här, tvärtom. Inte för att jag har något att invända, en lättbegriplig Stridsberg är ju en trevlig omväxling.

Men jag tycker så illa om det mesta i övrigt. Mord är vanligtvis hemskt och tragiskt och upprörande men Stridsberg framställer det som ett assisterat självmord eller kanske ett barmhärtighetsmord. Som det var lika bra att den här unga kvinnan dog, det bästa som kunde hända med tanke på omständigheterna. Hon var ju ändå så sabbad och barnen hade hon också förlorat.

Och så avskyr jag hennes röst. Den där allvetande och livskloka skildring av föräldrarna, sig själv och barnen. Det är… jolmigt. Det känns inte som den person hon var när hon fortfarande fick leva. Som döden har gjort henne upphöjd, ännu ett skäl till att det var lika bra att hon dog.

Det här är hemskt. Jag förpassar Kärlekens Antarktis till barmhärtighetens glömska och inväntar nästa Stridsberg. Jag är övertygad om att hon kommer tillbaka snart, alive and kicking.

Betyg: 1,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789174297805
Sidantal: 314

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sara Stridsberg: Happy Sally

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ännu en bok där jag inte riktigt vet vad som händer: Happy Sally av Sara Stridsberg. Och den här gången struntar jag i att jag inte fattar; det här är utan vidare en av de bästa böcker jag läst under 2019. Handlingen rör sig mellan tre tidsplan och tre personer – två kvinnor som med drygt 50 års mellanrum försöker simma över Engelska kanalen och så dottern till en av dem. Stridsberg berättar stramt och fragmentariskt, det händer massor mellan raderna och för att förstå måste jag läsa om och om igen. Happy Sally är en sorglig och bitvis mycket otäck berättelse om besatthet och misslyckande och den destruktiva längtan att offra och krossa för att nå ett mål. Det är en berättelse som gör ont. Den är en fantastisk debutroman och helt i paritet med Stridsbergs senare böcker. Jag kommer att läsa den igen.

Betyg: 5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2018
ISBN: 9789174297324
Sidantal: 238

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sigrid Combüchen: Sidonie & Natalie

Bilden är lånad från Norstedts

Jag trodde allt att jag skulle älska Sigrid Combüchens roman Sidonie & Nathalie: Från Limham till Lofoten. En berättelse om två kvinnor som kommer till Sverige på flykt undan andra världskriget kändes helt för mig. Och jag föll ju fullständigt för Combüchens förra roman, Spill. Den var rakt på sak och bistert rolig och ironisk. Jag väntade väl mig något liknande, fast om flyktingar.

Men Sidonie & Nathalie är helt annorlunda. Språket är vackert men ungefär så långt från rakt på sak man kan komma. Ofta undrar jag vad författaren egentligen menar. Väldigt ofta. Jag är som sagt en snabbläsare och det här är en bok som ska läsas långsamt och helst två gånger. Eller tre. Jag har inte det tålamodet. Jag läser snabbt som vanligt och missar förmodligen massa detaljer som skulle gett mig viktiga ledtrådar till de bägge huvudpersonerna, vilka de var, hur de tänkte, hur deras liv såg ut innan de blev flyktingar. Fastän jag hänger dem hasorna under 318 sidor får jag aldrig något riktigt grepp om dem. Det både irriterar mig och gör mig nyfiken och den nyfikenheten är förmodligen det som kommer få mig att läsa om boken igen. För att hitta det jag missade förra gången.

För jag tror att det här är en bok som är väl värd att läsa om. Den har djup och tyngd och trovärdighet. Det syns inte minns i intrigen, eller snarare frånvaron av intrig. Handlingen är som livet är mest, den irrar sig fram över sidorna, spretig, motsägelsefull, undanglidande, oförutsägbar. Hur oförutsägbar visar sig på de allra sista sidorna.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2018
ISBN: 9789113085180
Sidantal: 318

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Solidärer

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Jag föredrar ju böcker som är skrivna på en tydlig prosa och där jag inte behöver grunna hela tiden på vad sjutton det är som händer. Men det finns ju undantag. Anna Jörgensdotters roman Solidärer utspelas i Sverige och Spanien under Spanska inbördeskriget 1936 – 1939. Jag gillar historia och har väl någon koll på skeendet men det hjälper ju inte här. Jörgensdotter är inte den som överanstränger sig inte för att orientera läsaren i tiden och rummet om en säger så. Ofta känner jag mig rejält desorienterad och undrar desperat När? Var? Hur? Dessutom är jag en snabbläsare som vill storma fram över sidorna och det här är inte en snabbläst bok.

Ändå tycker jag att boken är så vansinnigt bra. Skildringen av de där unga människorna, både de som slogs i Spanien mot fascisterna och de som var kvar i Sverige är helt i en klass för sig. De kommer så nära, är så levande men samtidigt så avlägsna, människor som är sedan länge döda, spöken ur det förflutna. Det finns något direkt magiskt i Jörgensdotter språk. Hon har ett sätt att förmedla tragedin i Spanska inbördeskriget men också den där livsgnistan som får människor att fortsätta som verkligen griper tag i mig.

Det är på så många sätt fantastiskt, om än förvirrande. Jag ger 4,5 stjärnor i betyg. Den där halvan som saknas för full pott är för desorienteringen i tiden och rummet.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2018
ISBN: 9789174297065
Sidantal: 376

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sofia Åkerman & Thérèse Eriksson: Slutstation rättspsyk

Det talades en del om dem för några år sen. Flickorna och kvinnorna som tvångsvårdades på rättspsyk. Inte för att de dömts för något brott utan för att de mådde så dåligt att den vanliga psykiatrin inte visste vad den skulle göra av dem. Om dem har Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson skrivit boken Slutstation rättspsyk: Om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott.

Det var flickor och kvinnor med självskadebeteende och ätstörningar. Allmänpsykiatrin visste alltså inte vad de skulle göra med dem. I stället skickades de bland annat på rättspsykiatrin i Sundsvall, på obestämd tid. Någon egentlig vård bedrevs inte. Eller snarare sagt, vården gick ut på att avskräcka patienterna från självdestruktivt beteende. Straffen var bältningar, isoleringar, tvångshandskar.

Japp, ni hörde rätt. Flickor och kvinnor med självskadebeteende och ätstörningar skulle straffas när de visade att de mådde dåligt, helt emot alla regler och förordningar. En hade ju velat tro att sådana här saker tillhörde historien. Dessvärre skedde detta i Sverige på 2000-talet.

Slutstation rättspsyk är en välskriven och mycket upprörande skildring av vanvård och övergrepp. Tack till Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson som slogs för de här flickorna och kvinnorna, som lyfte fram frågan i ljuset och kämpade för att missförhållandena skulle upphöra.

Betyg: 5 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2012
ISBN 9789186969745
Sidantal: 285

Pocketupplagan som jag har läst är slut i den ordinarie handeln. Det är bibliotek och second hand som gäller. Men e-boken finns på Adlibris och Bokus.

Lisa Förare: Varken

Framsidan på Lisa Förares roman Varken, bild på en bevingad insekt mot svart bakgrund samt författarnamn och titel
Bilden är lånad från Louise Bäckelin Förlag

Lisa Förares roman Varken utspelas i södra Stockholm. Sara, vars syster Gabriella försvann ett par år tidigare, kan ta sig in i människors tankar. När hon blir erbjuden ett arbete av det mystiska Probonum i utbyte mot info om Gabriella hakar hon på. Samtidigt försvinner tre flickor.

En kan väl säga att det här var en tudelad fantasyupplevelse. Lisa Förare har ett språk som borde få vilken förläggare som helst att gråta av tacksamhet, inget snack om den saken. Men jag tycker berättelsen är väl ofokuserad. Lite mer stringens i intrigen hade inte skadat. Och jag är inte riktigt överens med världsbygget. Tanken på ett förorts-Stockholm full med övernaturliga väsen fascinerar naturligtvis och Förares övernaturligheter har klass. Favoriten är nog de fotbollstokiga nornorna, men jag gillar dem allihop. Och jag älskar hur Förare anpassar språket efter vilka av väsendena som för ordet.

Men resten är för vagt. Jag får ingen rätsida på Saras nya arbetsgivare Probonum och utbildningen Sara genomgår verkar inte ha något som helst att göra med det hon faktiskt ska utföra. Och det irriterar. Och det mystiska Varken, världen bortom vår, är gräsligt suddig i konturerna. Överhuvudtaget innehåller berättelsen för många frågetecken för att jag riktigt ska kunna ta till mig den.

Men som sagt, språket är fantastiskt och nornorna och de andra övernaturligheterna fascinerar. Och kanske rätar frågetecknen ut sig i kommande böcker. Varken är första delen i en trilogi. Jag ger en trea i betyg och hoppas att nästa bok kommer snart.

Betyg: 3 stjärnor

Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgiven: augusti 2019
ISBN 9789177990864
Sidantal: 462

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ninni Schulman: Vår egen lilla hemlighet

Bilden är lånad från Månpocket

Vår egen lilla hemlighet är en väldigt schulmansk Schulman. En lagom dos bruksort på dekis, poliser som kämpar för att utföra ett bra arbete samtidigt som det mullrar på hemmafronten, en journalist som alltid måste leverera trots minskande resurser. Och så själva mysteriet. Den här gången handlar det om en socialsekreterare som försvunnit och det mesta tyder ju på att hon inte kommer hittas levande.

Just deckarintrigen borde ha skruvats till ett par varv men det är inte främst på grund av deckargåtorna jag läser Schulman. Det som får hennes böcker att höja sig över mängden är de ypperliga miljö- och människoskildringarna, känslan för de utsatta och bortglömda, den stora realismen. Så även denna gång.

Också My här på Kulturnästet har läst boken. Hennes recension hittar du här.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: maj 2016
ISBN 9789175035437
Sidantal: 377

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Elin Säfström: En väktares bekännelser & Visheten vaknar

Bilderna är lånade från Gilla Böcker

Ett Stockholm fullt av övernaturliga väsen, som tomtar, troll och älvor. En femtonårig flicka – en väktare – vars uppdrag det är att se till att de övernaturliga inte ställer till med trubbel och inte visar sig för människor. Visst låter det underbart?

Det är för det mesta underbart. Det är lätt att bli förälskad i Säfströms debutroman En väktares bekännelser och uppföljaren Visheten vaknar. Jag tycker om beskrivningen av hur Tilda kämpar med att hålla reda på stadens oknytt samtidigt som hon hanterar den taskiga relationen till mamman och hela grejen med att gå i högstadiet. Och jag tycker det är skönt att Säfström inte levererar någon eländesskildring av skolan. Det är inte så att Tildas dagar i skolan är en rosig dans på rosor men det är inte ett avgrundsdjupt helvete heller. Och hur som helst är det inte skolan som är hennes största bekymmer utan de övernaturliga. En del av dem ställer inte till med hyss i största allmänhet utan är riktigt otrevliga.

Böckerna är bitvis spännande men långt ifrån hela tiden – för en läsare som slukat böcker i några decennier sådär är handlingen inte oförutsägbar om en säger så. Men jag tillhör ju inte heller målgruppen. Jag tror knappast att en läsare i nedre tonåren upplever texten på samma sätt som jag.

Texten ja. Säfström har en skön stil med mycket språkglädje och mycket humor. Men också väldigt många ”typ” och ”liksom”. De där två orden är inte nödvändiga komponenter i en text som vänder sig till mycket unga läsare och jag tycker de irriterar. Samtidigt kan de inte överskugga det faktum att Säfströms språk i övrigt, hennes humor och sätt att skapa nya ord av gamla ord är charmerande.

Betyg: 4 stjärnor

Titel: En väktares bekännelser
Förlag: Gilla Böcker
Utgiven: september 2016
ISBN 9789187707469
Sidantal: 284

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Titel: Visheten vaknar
Förlag: Gilla Böcker
Utgiven: september 2017
ISBN 9789188279736
Sidantal: 319

Boken finns på Adlibris och Bokus.