Tematrio – Läskigheter

Halloween har ju precis varit och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre läskigheter. Här är min försenade men likväl läskiga trio.

Pål Eggerts skräckroman Dödfödd utspelas i ett Göteborg de flesta av oss inte ser så mycket av, bland hemlösa, missbrukare och gängkriminella. I alla fall inte på så nära håll. Och det här är inte vilka utslagna som helst. En av de hemlösa är ett gravrå och det kriminella gänget startar upp en bordell med hjälp av en rejäl dos magi. Det låter knäppt men Eggert får det att fungera. Varning dock för mycket kroppsvätskor och hög äckelfaktor. Det här är den andra boken om Sebastian och Isa och böckerna måste läsas i ordningsföljd, annars blir det obegripligt. Om du inte läst Borde vara död – börja med den och sen gå direkt på den här.

I Yuko av Jenny Milewski flyttar Malin in i en studentkorridor i Linköping och hittar ett argt spöke. Och okej, det här är inte den mest välskrivna roman jag läst, språket är lite stelt och människorna lite väl förutsägbara. Men det gör inget, för Yuko är ändå läskig som sjutton. Det här är en roman som lever högt på skräckkapitalet från  japanska skräckrullar. Spökflickor med svart långt hår som terroriserar omgivningen är vansinnigt otäcka. Också när de dyker upp i Linköping.

Och så vill jag nämna John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna. Den handlar om två annorlunda flickor. Och farliga. Särskilt tillsammans. Girl power slayer style, liksom. Läs.

Tematrio – Sjukdomar och skador

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar och/eller skador. Här är min trio.

Douglas Couplands roman Alla familjer är psykotiska handlar om en familj som inte liknar nånting annat. De ljuger, är otrogna och allmänt otrevliga, de säljer ofödda barn och kränger förfalskade brev från döda prinsessor. Och den fysiska hälsan är inte heller på topp, tre av dem har aids och en lider av obotlig cancer. Det här är en bok som är både deppig (jag menar, vem blir inte deppig av dödliga sjukdomar och kraschade förhållanden) och hysteriskt rolig. Rekommenderas!

Jamaica Kincaids roman Min mors självbiografi inleder med att huvudpersonens mamma dör i barnsäng. Och resten av boken är inte mycket muntrare. En egensinnig och avig flicka växer upp till en egensinnig och avig kvinna som jag i ärlighetens namn har svårt att förstå mig på. Fast det är klart, med den pappan hade jag också blivit avig och arg. Men det räcker inte riktigt. Jag gillar Kincaids raka och avskalade stil men huvudpersonen är för mycket av en gåta och berättelsen saknar en röd tråd. Men det är trevligt med en bok som utspelas i Karibien.

Augustenbad en sommar utspelas på en kurort i slutet av 1800-talet. Huvudpersonerna är en alkoholiserad poet, en kvinna döende i syfilis och en ung arbeterska. Jordahl har skrivit en vacker och vemodig berättelse och kryddat den med en dos riktigt usel poesi. Oförglömligt.

Tematrio – Grå

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om böcker, vardag, vad som helst som kan associeras till färgen grå. Jag gör det enkelt för mig. Jag går på böckernas omslag. Här är min trio – grå på ytan, allt annat än grå till innehållet.

Bilden är lånad från Celanders förlag

Chris Abanis roman Graceland handlar om Elvis som 1983 bor i ett slumområde i Lagos med sin alkoholiserade pappa. Envis, i grunden optimistisk och med siktet ställt på en bättre tillvaro manövrerar han genom en många gånger mycket svår tillvaro där våld och korruption är legio. Uppriktigt, engagerande och med en bistert torr humor som nästan inte märks skildrar Abani en ung kille som inte tappar greppet. Och en pappa som gör just det. Och massa andra människor som kommer stanna länge i mitt minne. Det här är en många gånger grym skildring, men det är inte en eländesskildring. Ska du bara läsa en bok till i år, välj den här. Välj den hursomhelst.

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Också Swede Hollow av Ola Larsmo skildrar livet i slummen. I det här fallet en kåkstad bosatt av svenska immigranter i USA på 1800-talet. Och inte heller det här är en eländesskildring utan en beskrivning av människor som gör vad de kan för att överleva och för att skapa sig ett bättre liv. På gott och ont. Varning dock för det hjärtskärande slutet, en näsduk kan komma väl till pass. Swede Hollow är en historisk plats, idag dock borta.

Bilden är lånad från Thorén & Lindskog

Uwe Timms skildring I skuggan av min bror beskriver en författare som söker efter svar. Timms storebror anslöt sig under andra världskriget frivilligt till Waffen-SS och dog i öst. Timm frågar sig varför. Det är också en lågmäld uppgörelse med fadern och dennes förfelade liv och alla tyskar som efter kriget menade att de inte hade del i vad som hände under Tredje riket. Sorgesamt och drabbande.

 

Tematrio – Vit

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra böcker på temat vit. Här är min trio. Den består av mycket snö och is och det är ju vitt.

I Kristina Hårds fantasyroman Snösommar är det sommar men Sverige ligger under ett vitt täcke av snö och is. Dessutom har all modern teknologi lagt av. Förbannelsen  slog till när Linus Kaiser dog. Som berättas i första boken Kleptomania blev Kaiser superförmögen genom att stjäla en del av trollens undangömda skatt. Nu är finansministern i Sveriges exilregering (den har flytt undan snön) på jakt efter resten av skatten. Låter det knäppt? Det är det. Men Kristina Hård är en sån där författare som kan få de mest knäppa saker att framstå som rimliga. Och spännande och emellanåt roliga. Författaren håller just nu på att skriva den tredje och avslutande boken i serien. Den ser jag fram emot.

Också i Stallo av Stefan Spjut ligger snön djup på sina ställen. Men här är snön naturlig, det är vinter och i norra Sverige. Och så finns det troll och människor som tjänar trollen och människor som letar efter trollen och försöker bevisa att de existerar. En i grund och botten spännande historia som dock borde ha kortats ner en del. Spjut går in för mycket i detalj vilket saktar ner berättelsen de första 300 sidorna eller så. Men sen börjar det ta fart och slutet är ruskigt spännande. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Stalpi.

Ännu mer snö och is blir det i Siri Pettersens fantasyroman Kraften. Huvudpersonen Hirka har gått genom porten mellan världarna och hamnat i Dreysíl, ett kallt och ogästvänligt ställe bestående av berg, snö och is. Och helt odrägliga invånare med massa konstiga idéer om allt möjligt. Och som inte det vore nog måste Hirka stoppa ett krig. Jag tyckte mycket om den första boken i serien, Odinsbarn men blev inte lika förtjust i uppföljaren Röta. I den tredje och sista boken i serien har Petersen hittat tillbaka till drivet och känslan och spänningen. Läs!

Carolina Ramqvist: Flickvännen

Bilden är lånad från Norstedts

Jag får spader på huvudpersonen i Carolina Ramqvists roman Flickvännen. Jag vill skrika åt henne att skärpa sig. Hon slösar bort sitt liv som flickvän åt en yrkeskriminell. Hon lever bra (väldigt bra) på pengarna han drar in, hon vet varifrån de kommer och hon bryr sig inte. Hennes främsta mål i livet är att vara med honom. Och att vara vacker, att ha ett vackert hem.

Och det är inte som hon har något att skylla på heller. Uppväxt i stabilt medelklasshem, intelligent, utbildad. Inte schablonbilden av kvinna i den kriminella världen precis.

Och på något sätt lyckas Ramqvist få alltihop begripligt. Kortfattat, stramt och inkännande skildrar hon flickvännen, hennes vardag i väntan på att mannen ska komma hem, hennes instängda värld, hennes tankar och känslor. Och det är riktigt bra. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Den vita staden.

Evalutions recension av Flickvännen hittar du här.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789113066684
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus

Tematrio – Rosa

Det är måndag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta  om tre bra böcker på temat ROSA. Här är min trio.

Maggie Rose i Sharon Boltons thriller Daisy i kedjor är jurist och framgångsrik författare av true crime. En seriemördare inspärrad på livstid kräver att hon ska bli hans advokat. Välskriven och intelligent, spännande och överraskande och läskigt. Det här är Sharon Bolton på topp.

Majgull Axelssons dokumentärroman Rosario är död är en inkännande och djupt upprörande skildring av barn som utnyttjas sexuellt och av männen som utnyttjar dem. Författaren har gjort en gedigen research och förvandlat barnen i statistiken till kött och blod. Ett av dessa barn är Rosario Baluyot, som dog efter ett våldsamt övergrepp.

Huvudpersonen och berättarjaget i Tawni O’Dells roman Kära syster är Shae-Lynn Penrose. Hon är taxichaufför i en gruvstad på dekis, hennes uppväxt var inget vidare och hennes syster är försvunnen. Det låter superdeppigt men är mest roligt, charmigt och livsbejakande. Deppigt däremot är det att det inte har kommit ut något av Tawni O’Dell på åratal.

 

Boel Bermann: Den nya människan

Bilden är lånad av Southside Stories

Om jag inte minns fel var Boel Bermanns sci-fi-debut Den nya människan en snackis på svenska bokbloggar för några år sedan. Först nu har jag läst den och jag är glad att jag äntligen fått det gjort. Det är en bra bok. Bermanns språk har driv (att skriva i presens har ofta den effekten) och berättelsen är spännande och emellanåt genuint otäck. Hennes sätt att beskriva de nya barnen får mig att aldrig vilja gå i närheten av en unge igen. Snacka om att få den biologiska klockan att tvärdö.

Det finns sånt i berättelsen som jag tycker är ologiskt, men allt behöver inte vara superlogiskt i en sci-fi-roman. Huvudsaken är att författaren lyckas framställa alltihop som trovärdigt och det gör Bermann, för det mesta. Det är först mot slutet, när huvudpersonen hänger på nattklubbar i Berlin och hänger sig åt tillfälliga förbindelser, som jag tycker att storyn tappar en del. Det känns påklistrat, klyschigt, som något jag väntat mig i en halvbra YA-roman och det tillför ingenting.

Men bortsett från det är Den nya människan en mycket givande läsupplevelse. Den höjer sig över mängden. Jag hoppas det kommer mer från Bermann.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgiven: februari 2014
ISBN: 9789187049569
Sidantal: 207

Boken finns på Adlibris och Bokus

Majgull Axelsson: Ditt liv och mitt

Bilden är lånad av Brombergs

Majgull Axelssons roman Ditt liv och mitt är något av en mellanbok. Bra – såklart, det är ju Majgull Axelsson. Men inte fantastisk, inte som till exempel Aprilhäxan och Jag heter inte Miriam.

Bokens huvudpersonen är Märit, som i tillbakablickar beskriver sin barndom och ungdom i Norrköping åren runt 1960. Det är ingen lycklig skildring. Modern dör tidigt och den autistiske brodern skickas till institution. Kvar i en plågsamt dysfunktionell familj blir Märit och hon tänker banne mig inte stanna där en sekund längre än nödvändigt.

Boken är intressant och upprörande och gripande och hoppingivande. Men det kunde varit bättre. Jag tycker beskrivningen av Märit är märkvärdigt tam – vilket förvånar eftersom hon egentligen är en tuffing. Och jag retar mig väldigt mycket på hennes dialog med den döda tvillingsystern. Den känns inte äkta, varken som vanföreställning eller övernaturlighet och den stör läsningen.

Och jag hade velat veta mer om brodern och vad som hände honom när han skickats iväg. Baksidestexten ger intrycket av bokens fokus ligger på alla de funktionshindrade barn och ungdomar som under folkhemmets första decennier skickades till institution där de vanvårdades, många gånger till döds. Men det är inte bokens fokus. Bokens fokus är Märit, det här är hennes berättelse.

Mitt liv och ditt är en bra bok men Majgull Axelsson kan bättre.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Brombergs
Utgiven: februari 2018
ISBN: 9789173378482
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus

Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Maria Adolfsson har gjort en Nesser. Hon har skapat ett eget land för sin deckarserie, Doggerland mitt i Nordsjön, där vindarna och havet alltid är närvarande. Liksom fiskrätterna och spriten. De karga öarna i Doggerland befolkas av ättlingar till holländare, britter och skandinaver med en särskild sorts blandning av söderns lättsinne och nordens tungsinne. Med den moderna huvudstaden Dunker i mitten. I Dunker bor makten och rövslickeriet i de vackra villorna. De bortvalda och utslagna b0r i betongförorten eller vid lastkajerna. Den uråldriga naturen och egensinnet möter dagens moderna hippa liv och skapar en skön kontrast till förstlingsverket Felsteg.

Handlingen inleder med att kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar räligt bakfull efter den årliga ostronfesten. Bakfull och i totalt fel säng med definitivt fel man. Nämligen sin sexistiske och arrogante skitstövel till chef, Jounas Smeed.

Dagen börjar uselt och blir bara värre när hon får veta att chefens exfru Susanne har hittats mördad och att Karen är satt att leda utredningen. En mordhistoria som visar sig har långa rötter och förgreningar i öriket. Där alla på ett eller annat sätt hör samman.

Jag gillar den här deckaren. Den är en blandning av Cleeves Shetlandsböcker och lite Nesser, både nordic noir och britcrime. Historien är klurig och känns psykologisk trovärdig. Karen Eiken Hornby är en komplex personlighet med en tung hemlighet som skildras på ett bra sätt. Samma sak med hennes kollegor på krim i Dunker. Och miljön får mig att längta till detta fantasiland.

Detta är första boken i en tänkt deckarserie. Väl värd att läsas så här om sommaren. Jag slukade den snabbt och jag ser framemot nästa bok!

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789146234173
Sidantal: 439

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anna Jansson: Rädslans fångar & Det du inte vet

Bilden är lånad från Månpocket

Extremvärmen håller i sig och jag tar min tillflykt till Anna Janssons deckare om Maria Wern på Gotland. Det är bra högsommarläsning. Böckerna följer samma gäng poliser och lägger ganska stor vikt vid deras privatliv. Det är en välbekant miljö som är tacksam att återvända till när en känner sig lagom mosig i huvudet. Överhuvudtaget fokuserar Jansson på personliga relationer i sina deckargåtor och det gillar jag.

Rädslans fångar, som är den 17:de boken i serien, råder extremväder, politiker mördas och konstiga sekter förbereder sig för världens undergång. Inte en av Janssons bästa, intrigen är spretig och hela grejen med Maria Werns bonusson känns påklistrad. Men jag gillar den historiska vinklingen med Christopher Polhem.

Den 18:de boken Det du inte vet är betydligt bättre. Jag retar mig fortfarande på bonussonen men deckargåtan är snyggt ihopsnickrad, ledtrådarna många och jag hinner avverka åtskilliga misstänkta innan Jansson naglar fast mördaren. Det här är en av Janssons absolut bästa.

Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Maria Wern. De är bra underhållning.

 

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Rädslans fångar
Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2017
ISBN: 9789175036793
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Det du inte vet
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038438
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus