Ken Follett: Evighetens rand

Framsidan på pocketupplagan av Ken Folletts roman Evighetens rand
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ken Folletts cementblock Evighetens rand visade sig vara ett bra sällskap på semesterresan söderöver. Den är på drygt 1 000 sidor så den räcker ett tag. Vilket var bra eftersom jag på en vecka tillbringade ett drygt dygn på en eller annan buss. Förr eller senare tröttnar jag ju på att titta ut på landskapet och då var det bra med en tjock bok. Och Evighetens rand är väldigt lättläst. Det är den tredje och avslutande delen i trilogin Århundradet och trots att det var evigheter sen jag läste de tidigare delarna och i princip glömt allt hade jag inga problem med att komma in i handlingen. Follett är helt enkelt överpedagogisk. Trots att boken innehåller en myriad människor (av vilka de flesta är släkt med varandra) och hoppar hit och dit över kontinenterna är det svårt att gå vilse i texten. Kubakrisen, medborgarrättsrörelsen i USA, Berlinmuren, Summer of Love – allt blir begripligt och allt hänger samman. De stora historiska skeendena levandegörs genom beskrivningen av individerna. De stora historiska skeendena blir vardag.

På minuskontot står de vattenpölsgrunda personporträtten. Människorna är väldigt okomplicerade och väldigt förutsägbara. Synen på könen är i vissa avseenden mossig. Flickor och kvinnor är nästan alltid sexiga, männen är det med något undantag aldrig. Pojkarna och männen tänker ofta på sex och sexskildringarna är många, taffliga och tröttsamma.

Men de lätt stereotypa kvinnobilderna är lättare att stå ut med eftersom Folletts kvinnor är allt annat än dekorativa mähän. Nästan alla flickor och kvinnor i boken är påtagligt företagsamma och kompetenta och målmedvetna och många av dem blir ytterst framgångsrika yrkeskvinnor.

Sammanfattningsvis är Evighetens rand en lättillgänglig och underhållande historielektion om en spännande epok i vår moderna historia. Om en har tid över och inte lägger för stor vikt vid djup och problematisering och språkligt nydanande är den en riktigt trevlig bekantskap.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Edge of Eternity
Översättning: Peter Samuelsson & Lena Karlin
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2015
ISBN 9789174295177
Sidantal: 1035

Boken finns på Adlibris.

Lidia Tjukovskaja: Det tomma hemmet

Pocketutgåvan av Lidia Tjukovskajas roman Det tomma hemmet. Omslaget föreställer en rad tecknade ansikten mot brun bakgrund och med bokens författare och titel i svart text
Bilden är lånad från Ruin

Lidia Tjukovskajas roman Det tomma hemmet är den där typen av bok som bäst kvalificeras som sorglig men nödvändig. Den handlar om en änka i 1930-talets Leningrad, en mönstermedborgare, hängiven Sovjetunionen, i huvudsak nöjd och stolt över sin tillvaro som maskinskriverska på ett statligt företag.

Så arresteras hennes son. Hon förstår inte varför. Sonen är rättrogen och redbar. Arresteringen är givetvis ett misstag. Hon försöker rätta till misstaget.

Men det var inget misstag. Det är oklart hur många människor som greps och avrättades under den stora terrorn i 1930-talets Sovjetunionen, uppgifterna varierar. Men de var åtminstone hundratusentals, kanske en miljon, kanske fler. Det tomma rummet är en lågmäld, stramt berättad och mycket gripande roman om hur en vanlig sovjetmedborgare drabbades. Den skrevs av en kvinna som själv upplevde och personligen drabbades av den stora terrorn. Läs.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Sofia Petrovna
Översättning: Johan Munck
Förlag: Ruin
Utgiven: augusti 2013
ISBN 9789185191802
Sidantal: 156

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Gary Shteyngart: Den ryske debutantens handbok

Pocketupplagan av Gary Shteyngarts roman Den ryske debutantens handbok
Bilden är lånad från Natur & Kultur

Till en början tyckte jag inte alls om Den ryske debutantens handbok. Gary Shteyngarts språk är visserligen närapå gudabenådat men satir är knepigt. Om jag ska tycka om satir måste jag engagera mig i människorna och berättelsen, få en känsla av att allt det här skulle kunna hända, trots det skruvade tonfallet. Men till en början är jag likgiltig inför bokens huvudperson Vladimir. Han har visserligen potential – ung, invandrad som barn från Sovjetunionen till USA, anställd på assimileringsbyrå i New York, desperat behov av snabba pengar. Dessutom ser han ut som Trotskij. Men trots alla dessa potentiellt goda egenskaper fastnar han inte. Och utan en huvudperson som intresserar mig faller allting ihop som en illa behandlad sufflé.

Men efter ett antal sidor leder Vladimirs behov av snabba pengar till intressanta komplikationer. Killen själv börjar kännas kul och boken också. Och sedan puttrar det på ända till den fiktiva östeuropeiska staden Prava (Prag i lätt maskering), komplett med östeuropeiska gangsters och västeuropeiska backpackers. Ännu fler intressanta komplikationer inträffar. Handlingen är inte direkt trovärdig – det är som sagt satir – men ganska kul. Och skildringen av Östeuropa efter kommunismens fall är träffande.

Shteyngarts debutroman långt ifrån det bästa jag har läst i år men den höjer sig ändå lite över mängden.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Russians Debutante’s Handbook
Översättning: Nille Lindgren
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2005
ISBN: 9127108716
Sidantal: 474

Boken finns inte längre kvar i den ordinarie handeln.

Arnaldur Indriðason: Den stora matchen

Bilden är lånad av Bokus

Jag tror som sagt på att ge författare en andra chans, särskilt deckarförfattare. Nu har jag gett Arnaldur Indriðason en andra chans. Jag har läst Den stora matchen som utspelas i Reykjavík 1972. Förberedelserna för århundradet match i schack, Boris Spasskij mot Bobby Fischer, förbereds för fullt och Reykjavík är nerlusat av besökare. Då hittas en pojke mördad på en biograf.

Det låter som en bok jag hade kunnat gilla – mord, 1970-tal, kalla kriget, Sovjetunionen mot USA och så vidare. Men jag har mest tråkig. Indriðasons sätt att skriva tilltalar mig inte alls, jag tycker det är platt och intetsägande. Det tar lång tid innan berättelsen griper tag. Först mot slutet, när det är 50-60 sidor kvar, lyfter handlingen. Då blir boken spännande och faktiskt tänkvärd men det är så dags. Jag är inte alls sugen på mer av Arnaldur Indriðason.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Einvígid
Översättning: Ylva Hellerud
Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2014
ISBN: 9789113056555
Sidantal: 302

Boken finns på Adlibris och Bokus.