Tematrio – Sorg

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre texter som gestaltar sorg. Här är min trio.

I Majgull Axelssons roman Moderspassion samlas en grupp människor på en vägkrog. En av dem bär på en djup sorg som hon vägrar erkänna för någon, allra minst för sig själv. Vem tänker jag inte berätta pga vill inte spoila. Intelligent, energiskt och sylvasst men också tragiskt och sorgesamt.

Väckelse av Stephen King handlar om en pojke som växer upp till en knarkare. Och en präst som drabbas av en personlig tragedi. Och hur deras vägar möts. Prällen har ett väldigt speciellt sätt att hantera sorg och tja, det får konsekvenser. Grymt bra av skräckens mästare.

I Elin Boardys roman Tiden är inte än vandrar en kvinna genom det av digerdöden plågade Europa. Hon flyr från sina döda och på sin vandring möter hon de som drabbats av pesten och de som överlevt. Sparsmakat och finstämt men också distanserat. En smitta som (av samtiden) troddes ha tagit död på en tredjedel av mänskligheten borde kännas mer. Jag gillar inte heller de övertydliga parallellerna Boardy drar till senare tiders Europa. Det är bättre när författarna visar tilltro till läsarnas egna kunskaper och tankeförmåga. Om ni inte läst något av Boardy rekommenderar jag er att börja med Sally Jones historia. Den är helt enkelt fantastisk. Sen är det dags för den här som är klart läsvärd. Fler böcker än så har jag inte läst av Boardy. Ännu.

Hett i hyllan #5: Sjöfartsnytt av Annie Proulx

Det är torsdag igen och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Annie Proulx roman Sjöfartsnytt handlar enligt baksidestexten om Quoyle som förlorar sin hustru och flyttar med sina döttrar norrut, till det karga kustlandskapet i New Foundland. Där börjar han arbeta på ortens lokaltidning The Gammy Bird, får vänner bland traktens särpräglade personligheter och ny livskraft.

Jag köpte Sjöfartsnytt för dryga decenniet sedan. Eftersom jag har ett inre motstånd mot fiktion som verkar som alltför seriös och allvarlig har den stått oläst och övergiven sedan dess. I det här fallet är det konstigt, jag gillar egentligen karga nordliga miljöer. Helst ska mord, spöken eller andra rysligheter ingå men jag kan faktiskt läsa vanliga allvarliga romaner också, ibland.

I år beslöt jag mig för att ta itu med saken och lade in Proulx i min Boktolva 2017. Att jag såg på Wikipedia att Proulx både fått Pulitzerpriset och skrivit novellen bakom filmen Brokeback Mountain spelade in. Pulitzerpriset är ju fint och filmen där Heath Ledger och Jake Gyllenhaal spelar älskande cowboys blev en jättehit. Om jag läser Proulx kommer jag känna mig mer allmänbildad och det är rätt skoj.