Sophie Hannah: Stängd kista

Bilden är lånad från Bookmark Förlag

Stängd kista av Sophie Hannah är en bok i mellanklassen. Börjar svagt, slutar utmärkt.

Rent allmänt är jag positivt inställd till fan fiction, jag tycker det är roligt att personer och världar kan leva vidare trots att den ursprunglige författaren slutat skriva om dem. Men inledningsvis är Stängd kista seriöst ospännande och att Hercule Poirot figurerar i boken hjälper inte ett dugg. Om något gör den saken värre eftersom det höjer kvalitetskraven så mycket. Jag är en stor fan av både Hercule Poirot och Agatha Christie och jag tycker inte att Hannah lever upp till förväntningarna.

Men så vänder det, långsamt men säkert. Hannah skruvar till berättelsen och jag läser med allt större intresse. När jag är klar med boken konstaterar jag att Hannah återigen visat att hon kan sno ihop en deckargåta med riktigt snygga vändningar, intressanta människor och hög mysfaktor. Och det var ju trevligt att återse Poirot igen.

Det är också smart av Hannah att låta bokens berättarjag vara kommissarie Edward Catchpool. Genom att hon med sina böcker introducerat en helt ny berättarröst har hon löst problemet med att hon inte låter som Agatha Christie. Det är till och med en fördel att hon inte låter som Agatha Christie.

Hannah har skapat en fortsättning på Christies universum som jag hittills tycker är riktigt bra. Inte nyskapande eller så men ett trevligt tidsfördriv i en välbekant miljö. Jag ser fram emot att läsa Ett delat mysterium, den tredje boken om Edward Catchpool och Hercule Poirot.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Closed Casket
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789188171894
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sophie Hannah: Monogrammorden

Bilden är lånad av Bookmark Förlag

Redan som mycket ung (typ 10 år gammal) blev jag förälskad i det universum Agatha Christie skapat. Jag har fortsatt älska det sedan dess.

När jag läste att författaren Sophie Hannah fått familjens välsignelse att fortsätta skriva på berättelserna om Poirot var mina känslor blandade. Tanken på fler böcker med Poirot kändes underbar – och läskig. Skulle Hannah vara en värdig efterträdare? Christie var en duktig författare med en speciell stil och hon var fantastisk på kniviga mysterier. Det är ett succérecept som är svårt att upprepa.

Och till en början är Monogrammorden just den besvikelse jag väntat mig. Jag retar mig på att Hannah inte alls skrev som Christie.

Det problemet löser sig på sidan 22. Då visar det sig att bokens berättarjag är en ung polis vid Scotland Yard som Poirot tagit under sina vingars skugga. Med det avklarat kunde jag ägna mig åt att bara njuta.

För jag njuter. Jag tycker att Monogrammorden är riktigt bra. Språket flyter fint och mysteriet är härligt invecklat. Människorna och miljöerna är klassisk britcrime. Och det är roligt att läsa om hur Poirot kör med den unge polisen, försöker få honom att tänka nytt och stort (det går sådär). Mot slutet tappar boken visserligen en del spänning och fart men förblir ändå trevlig läsning.

Hannah har åstadkommit en riktigt mysig pusseldeckare i Agatha Christies anda. Jag ser fram emot att läsa uppföljaren Stängd kista och jag hoppas att Hannah kommer skriva många fler böcker om Poirot.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Monogram Murders
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789187441721
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus.