Stephen King: Den som finner & Sista vakten

Bilderna är lånade från Månpocket

En av de saker jag verkligen gillar med Stephen Kings är att han är fantastisk på att skildra människor. Han drar fram alla våra goda och dåliga sidor i ljuset och ba’: ”Kolla bara, det är sådana vi är” och jag älskar att läsa om det. Och mest av allt älskar jag att läsa hans skildringar av riktigt, riktigt hemska människor.

Som i hans trilogi om den pensionerade kriminalaren Ben Hodges. Den inleder storstilat med Mr Mercedes, Kings första deckare utan några övernaturligheter. En sociopat vid namn Hartsfield tar livet av massa människor bara för att. En helt suverän bok som jag läste för något år sedan.

Nu har jag läst de två andra böckerna i trilogin. I Den som finner är det en litteraturfixerad vettvilling vid namn Morris Bellamy som står i fokus. I Sista vakten vaknar Mercedesmördaren till liv igen och liken börjar åter stapla sig.

King är fantastisk på att beskriva all denna mänskliga vidrighet. Och det jag gillar mest är att hans psykopater inte är någon slags superintelligenta superskurkar som alltid är flera steg före polisen. De är misslyckade, impulsdrivna, halvsmarta, dumdristiga. De är kort sagt obehagligt realistiska. Inget fel på Hannibal Lecter men de här killarna skrämmer mig betydligt mer.

Vad gäller handlingen så är Den som finner överlägset bäst. Sista vakten är rörigare, långsammare, inte riktigt lika spännande. Det är lite synd att trilogin om Hodges inte slutar på topp men ingen kan vara bäst jämt.

Jag vill också nämna att King med åren blivit en mycket bra stilist. Inte så att han någonsin skrivit som en kråka men med böckerna om Bill Hodges har han nytt nya språkliga höjder. Han är rolig och cynisk och träffande och så njutbar.

Betyg: 4,5 stjärnor

Svensk titel: Den som finner
Originaltitel: Finders Keepers
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: oktober 2016
ISBN: 9789175035772
Sidantal: 398

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 3,5 stjärnor

Svensk titel: Sista vakten
Originaltitel: End of Watch
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: mars 2017
ISBN:9789175036113
Sidantal: 382

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King i böcker och på film

Förra veckan hade remaken av Stephen Kings Det premiär. Jag är väl sådär sugen på att se den. Jag är milt skeptisk till filmatiseringar av King, har sett alldeles för många som varit halvdana eller rena katastrofer. Nu när jag tänker efter tror jag att jag sett fler filmer baserade på Kings böcker än vad jag har läst böcker av honom.

Det där är något jag vill ändra på. Jag brukar visserligen inte läsa böcker om jag redan sett filmen, jag vill inte känna till handlingen när jag börjar läsa. Men jag vill läsa Det. Jag blev nyfiken på den när jag läste 22/11 1963, ungarna som jagas av clownen Pennywise fladdrar förbi som hastigast och sånt gillar jag. Och inslaget i P1 Kultur om King som film fick mig ännu mer sugen. Hans böcker har verkligen ett djup som filmerna många gånger saknar.

 

Ransom Riggs: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn & Spökstaden

Bilderna är lånade av Rabén & Sjögren

Nu har jag äntligen äntligen läst Ransom Riggs. Hans två första böcker har stått i min bokhylla i evigheter (alltså 2-3 år), jag har dragit mig för att läsa för att jag trodde att böckerna skulle vara knepiga.

Det hade med fotona att göra. Riggs fick inspirationen att skriva Miss Peregrines hem för besynnerliga barn från gamla foton, bisarra, spöklika, olycksbådande foton på barn. Knepiga foton => knepiga böcker, tänkte jag.

Men böckerna är inte knepiga. Ransom har en rak stil. Hans värld är fantastisk (det är fantasy) men enkelt uppbyggd. Böckernas berättarjag är Jacob, en tonåring med problem, hans föräldrar tror att han är psykotisk. I den första boken Miss Peregrines hem för besynnerliga barn åker han med sin pappa till en ö utanför Wales kust. Tanken är att han ska tillfriskna men i stället kastas han rakt in i den alternativa verklighet som gav honom psykosstämpeln till att börja med. Det blir en del otäckheter men tempot är ändå långsamt, först mot slutet skruvas hastigheten och spänningen upp. Jag gillar verkligen boken men saknar ändå Neil Gaiman litegrann.

Uppföljaren Spökstaden är mer actionbetonad, boken skildrar barn på flykt, desperat sökande efter räddning. Boken har mer tyngd och svärta än föregångaren och utspelas dessutom under andra världskriget. Jag tycker väldigt mycket om Spökstaden. Jag har slutat sakna Neil Gaiman.

Nu är jag sugen på att se Tim Burtons filmatisering av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Framför allt är jag sugen på att läsa den tredje och avslutande boken i serien, Själarnas bibliotek. Jag hoppas att någon ser till till att den kommer i pocket snart.

Den übersnygga förstautgåvan av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn har tagit slut i handeln men en nyutgåva släpptes i samband med filmpremiären förra hösten.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children
Översättning: Susanne Näsling
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789129703931
Sidantal: 384

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Hollow City
Översättning: Jan Risheden
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: augusti 2015
ISBN: 9789129696806
Sidantal: 432

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Intervju med John Ajvide Lindqvist

Yum-yum! I eftermiddags sände Studio Ett i P1 en intervju med John Ajvide Lindqvist i dag. Han berättar bl.a. om sin nya bok X: Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand. Enligt intervjun är det en skräck-kriminalhistoria, ett försök att skriva hårdkokt (författaren säger att han lyckades sådär med det hårdkokta). Handlingen utspelas i en fiktiv förort bland kriminella och knarklangare och Ajvide Lindqvist har hittat på en helt ny slang för att skapa rätta stämningen.

Jag köpte Himmelstrand tidigare i år men har ännu inte hunnit läsa, men intervjun fick mig superpepp.

Visste ni förresten att Stephen King gillar Ajvide Lindqvist? Bara en sån sak!

Mikael Strömberg: Vätten

Bilden är lånad av Frank Förlag

Jag har hittat ännu en författare som borde levereras med en varningstext för känsliga personer, Mikael Strömberg. Hans debutroman Vätten handlar om Peter som på resan hem från en jobbig vistelse hos föräldrarna stöter på en illasinnad varelse. Sen går det snabbt utför med allt. Strömberg öser på med de slabbiga detaljerna och den som är väldigt lättskrämd/äckelmagad kanske tycker boken är too much. Jag är varken eller och fick en riktigt bra läsupplevelse. Men jag hade stora problem med att uppbåda intresse för vad som skulle hända med Peter (för att inte tala om vad som skulle hända med hans pantade kompis Jimmy). Det sänkte spänningsnivån en del. Tack och lov finns det en del andra trevliga bekantskaper i boken.

Och det där med att boken ska knyta an till nordisk folktro fattar jag inte. Jag är inte jättebra på tomtar och troll och vättar men vätten i Strömbergs bok påminner inte om något jag läst i ämnet.

Men strunt samma. Vätten är ett välkommet tillskott till skräckgenren. Lite nytänk vad gäller huvudpersonerna, lite filande på språket och Strömberg kommer bli riktigt bra.

Betyg: 3,5

Förlag: Frank Förlag
Utgiven: 2012
ISBN: 9789187059117
Sidantal: 280

Boken är slut på Adlibris och Bokus.

Scott Smith: Ruinerna

I Scott Smiths andra roman Ruinerna ger sig ett gäng backpackers in i den mexikanska djungeln. De kommer snart inse att de skulle ha stannat kvar på stranden.

Jag är småskeptisk till skräckromaner (jag brukar inte bli så skrämd) men det här är otäckt nästan rakt igenom. Smith bygger skickligt upp stämningen som snabbt blir härligt läskig och jag vråltrivs. I mitten av boken finns visserligen ett segt parti där jag har räknat hur allt kommer sluta och undrar hur sjutton Smith ska hålla mitt intresse vid liv i 200 sidor till. Men han tar nya tag, och allt blir härligt läskigt igen och sedan förblir det så ända till slutet.

Språket är också en positiv överraskning. Författare i spänningsbranschen är inte nödvändigtvis skickliga med orden och jag var beredd på att Ruinerna skulle vara halvtaffligt skriven. Men Smith är en säker stilist.

Jag är helt klart sugen på fler böcker av Scott Smith. Han debuterade 1993 med thrillern En enkel plan (som senare blev en hyllad film). Den vill jag läsa och så hoppas jag Scott Smith kommer med en tredje bok. Han tycks göra som Donna Tartt, skriva en per decennium, så det borde komma en snart.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Ruins
Översättare: Olov Hyllienmark
Förlag: Bazar Förlag
Utgiven: 2010
ISBN 9789170282416
Sidantal: 442

Boken har utgått ur den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.