Riley Sager: De sista flickorna

Bilden är lånad från Modernista

Årets första käftsmäll levererades av Riley Sager i thrillern De sista flickorna. Tre kvinnor som överlevt var sitt massmord av splatterkaraktär. En sensationslysten omvärld har döpt dem till ”De sista flickorna”. Så dör en av flickorna dör under mystiska omständigheter.

Det här är riktigt läskigt och riktigt bra. En kombo av psykologisk thriller och skräckfilmsscener som håller mig fångad från första sidan till sista. Om jag ska vara petig har jag en och annan invändning mot psykologin. Och det är viss klichévarning när det gäller personbeskrivningarna (givetvis bor huvudpersonen i överklassområde på Manhattan och så vidare). Men herregud, skräckfilmsgenren bygger ju på klichéer. Och klichéerna i boken är inte så klyschiga att de blir direkt jobbiga och boken oläsbar.

Men framför allt: De sista flickorna är väldigt spännande, med en del snygga överraskningar och vändningar. Och så bra språk på det.

Stort tack till Modernista som gett ut Riley Sager på svenska! Nästa bok ska komma i pocket under våren. Jag väntar och längtar.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Final Girls
Översättning: Elisabet Fredholm
Förlag: Modernista
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789177818298
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Outsidern

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ännu en bok av Stepen King, denna gång romanen Outsidern. En tegelsten, drygt 600 sidor. En liten pojke hittas mördad, en man arresteras. Till en början varvar King det traditionella berättandet med utskrifter av vittnesutsagor, polisrapporter och liknande. Det är ett uppiggande grepp som jag brukar gilla och Outsidern är inget undantag. Men trots det var jag till en början lite undrande och besviken. Jag var sugen på en rejäl dos övernaturligheter a la Stephen King men tycktes ha hamnat i en vanlig polisroman. King har ju skrivit ett par mer traditionella deckare (Mr. Mercedes och Den som finner) och gjort det mycket bra. King har en alldeles särskild talang för att beskriva riktigt vrickade människor man aldrig aldrig aldrig vill träffa. Och Outsidern verkade vara i samma stil, välskriven och läskig – men jag kände mig ändå snuvad på konfekten. Jag saknade övernaturligheterna.

Men jag hade inte behövt oroa mig, övernaturligheterna de dök upp efter ett tag.

I övrigt är det här en väldigt typisk Stephen King. Vass blick för människor och ännu vassare blick för otäckheter. Skrivet på det där slagfärdiga språket som skapar rysningar av välbehag. Men lite för lång. King har skrivit en och annan bok som kunde ha kortats ner lite. Outsidern är en av dem.

En tv-serie baserad på boken har premiär på HBO i början av 2020. Jag har hyfsat höga förhoppningar på den. Visserligen har jag sett en lång rad rätt kassa King-filmatiseringar. Men HBO har levererat några högklassiga tv-serier, som Deadwood och Boardwalk Empire. Jag hoppas att Outsidern blir ännu en lysande stjärna bland HBO:s produktioner.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Outsider
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: mars 2019
ISBN: 9789174297478
Sidantal: 632

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Strax efter solnedgången

Ibland blir det bara så rätt!

Jag drar mig alltid för att läsa noveller. Precis när en kommit in i berättelsen och lärt känna människorna bättre tar den slut och nästa tar vid. Ny berättelse, nya människor och jag som bara blir förvirrad och känner saknad.

Men Stephen Kings novellsamling Strax efter solnedgången är värt allt det där. Den inleder starkt med Willa, en berättelse om några människor som varit med om en allvarlig tågolycka och väntar på en hjälp som aldrig kommer. Och så fortsätter det så, novell efter novell. Nya bekantskaper, nya berättelser, nya universum att spinna vidare på och fantisera kring. Examenseftermiddag hade kunnat utgöra inledning till en hel bokserie. Träningscykel ger det här med motion och god hälsa helt nya dimensioner. Det är underbart.

Inte allt förstås. Även solen har sina fläckar. Det finns någon novell som jag inte begriper alls och någon som inte är fullt lika underbar som resten. Men det mesta är fantastiskt typiskt King: inkännande, träffande, spännande, läskigt och – oväntat många gånger – lyckligt. Strax efter solnedgången är verkligen en läsupplevelse.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Just after Sunset
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: 2011
ISBN: 9789170029707
Sidantal: 431

Boken är slut i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Mats Strandberg: Hemmet

Framsidan till pocketupplagan av Mats Strandbergs roman Hemmet
Bilden är lånad från Norstedts

När Joel får in sin mamma på ett boende för demenssjuka går situationen snart överstyr. Modern försämras hastigt, blir aggressiv och våldsam. Hon känner till saker hon inte borde veta något om och påstår att hon talat med sin sedan länge döde make. Och hon är inte den enda på hemmet som börjar bete sig underligt.

Redan i Färjan visade Mats Strandberg att han är bra på att göra horror av folkhemmet. I Hemmet gör han samma grej, men ännu bättre. Boken slår ihop två fasor: ångesten över att förlora en anhörig i en demenssjukdom, med allt vad det innebär, och så något illasinnat övernaturligt på det.

Och resultatet är otäckt som bara tusan. Det är så vardagligt vardagligt med ett demensboende. Det är så tragiskt och fruktansvärt och nedbrytande. Stranberg förmedlar allt det där samtidigt som han skrämmer med vad det nu är som far runt i korridorerna på jakt efter någon att bråka med.

Bortsett från någon svacka någonstans är Hemmet en riktig bladvändare. Jag vågar inte fortsätta läsa. Jag kan inte sluta. Det är grymt bra.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: maj 2018
ISBN 9789113073897
Sidantal: 543

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Elisabeth Östnäs: Feberflickan

Bilden är lånad från Modernista

Elisabeth Östnäs debutroman Feberflickan är wow och gäsp på samma gång. Wow som i ”Wow vilken briljant genomförd tolkning av historien om Lizzie Borden”. För det här är berättelsen om Lizzie Borden omplacerad till Sverige runt förra sekelskiftet. Och det är snyggt gjort. Östnäs briljerar i språk och människoskildring och konsten att skapa förtätad stämning och massa såna saker som utmärker en duktig författare. Läskigt är det också.

För det är verkligen historien om Lizzie Borden jag läser, även om huvudpersonen här kallas Luna och bor i Lund. Till och med den där grytan som serverats dag efter dag och blivit allt mer skämd har tagits med. Därav min gäspning. Jag kan berättelsen om Lizzie Borden. Jag har sett filmen, jag har läst artiklarna, jag vet vad som kommer hända. Och sorry, jag vill inte veta på förhand vad som händer i en bok. Jag vill bli överraskad men det är först mot slutet som Östnäs serverar en överraskning (en bra sådan förvisso). Det förtar en del av spänningen.

Om Feberflickan hade haft en handling jag inte känt till redan innan jag började läsa hade det blivit en femma i betyg. Nu får Östnäs nöja sig med 4 stjärnor i betyg. Vilket ju också är bra.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789177812302
Sidantal: 128

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Det

Bilden är lånad från Albert Bonniers Förlag

Stephen Kings roman Det är, för att uttrycka det väldigt kort, väldigt mycket.

Till att börja med är den väldigt tjock, 1334 sidor + efterord, ett riktigt cementblock. Väldigt välskriven och väldigt läsvänlig, en sann bladvändare.

Och den innehåller väldigt mycket otäckheter. King är ju skräckförfattare men här är det liksom ingen ände på det. Han staplar gräslighet på gräslighet på gräslighet. Och det är inte bara clownen och hans olika skepnader som är igång. Den här boken innehåller en lång rad riktigt hemska människor och de gör riktigt hemska saker mot andra människor.

Och resultatet blir en väldig ansamling lik. Hundratals. Till slut blir det lite mycket. Det känns konstigt att erkänna det, men en viss mättnadskänsla infinner sig.

Alltså, Det är en i grunden mycket bra bok. Engagerande, och spännande nästan hela tiden och många gånger riktigt läskig. Jag tänker då aldrig gå i närheten av en clown igen. Men det går det slentrian i clowneriet. Efter sådär 1 000 sidor tycker jag det börjar bli dags att ta kål på fanskapet. Och när jag läst klart boken är det inte främst clownen som lever kvar i minnet utan människorna och alla de hemska saker de gör mot varandra. Dem kommer jag inte glömma i första taget.

Vilket ju är precis så en bra skräckroman ska vara.

Men det finns en sak jag inte gillar alls. En av de saker som gör King så stor är hans människoskildringar, han har en fin blick för människans psykologi. Och där tycker jag det skaver den här gången. Framför allt retar jag mig på bokens enda kvinnliga huvudperson, Beverly. Snark vilken trött kvinnosyn. 80-tal.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: It
Översättning: Roland Adlerberth
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789100174682
Sidantal: 1340

Boken finns på Adlibris och Bokus.


Tematrio – Läskigheter

Halloween har ju precis varit och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre läskigheter. Här är min försenade men likväl läskiga trio.

Pål Eggerts skräckroman Dödfödd utspelas i ett Göteborg de flesta av oss inte ser så mycket av, bland hemlösa, missbrukare och gängkriminella. I alla fall inte på så nära håll. Och det här är inte vilka utslagna som helst. En av de hemlösa är ett gravrå och det kriminella gänget startar upp en bordell med hjälp av en rejäl dos magi. Det låter knäppt men Eggert får det att fungera. Varning dock för mycket kroppsvätskor och hög äckelfaktor. Det här är den andra boken om Sebastian och Isa och böckerna måste läsas i ordningsföljd, annars blir det obegripligt. Om du inte läst Borde vara död – börja med den och sen gå direkt på den här.

I Yuko av Jenny Milewski flyttar Malin in i en studentkorridor i Linköping och hittar ett argt spöke. Och okej, det här är inte den mest välskrivna roman jag läst, språket är lite stelt och människorna lite väl förutsägbara. Men det gör inget, för Yuko är ändå läskig som sjutton. Det här är en roman som lever högt på skräckkapitalet från  japanska skräckrullar. Spökflickor med svart långt hår som terroriserar omgivningen är vansinnigt otäcka. Också när de dyker upp i Linköping.

Och så vill jag nämna John Ajvide Lindqvists roman Lilla stjärna. Den handlar om två annorlunda flickor. Och farliga. Särskilt tillsammans. Girl power slayer style, liksom. Läs.

Tematrio – Sorg

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre texter som gestaltar sorg. Här är min trio.

I Majgull Axelssons roman Moderspassion samlas en grupp människor på en vägkrog. En av dem bär på en djup sorg som hon vägrar erkänna för någon, allra minst för sig själv. Vem tänker jag inte berätta pga vill inte spoila. Intelligent, energiskt och sylvasst men också tragiskt och sorgesamt.

Väckelse av Stephen King handlar om en pojke som växer upp till en knarkare. Och en präst som drabbas av en personlig tragedi. Och hur deras vägar möts. Prällen har ett väldigt speciellt sätt att hantera sorg och tja, det får konsekvenser. Grymt bra av skräckens mästare.

I Elin Boardys roman Tiden är inte än vandrar en kvinna genom det av digerdöden plågade Europa. Hon flyr från sina döda och på sin vandring möter hon de som drabbats av pesten och de som överlevt. Sparsmakat och finstämt men också distanserat. En smitta som (av samtiden) troddes ha tagit död på en tredjedel av mänskligheten borde kännas mer. Jag gillar inte heller de övertydliga parallellerna Boardy drar till senare tiders Europa. Det är bättre när författarna visar tilltro till läsarnas egna kunskaper och tankeförmåga. Om ni inte läst något av Boardy rekommenderar jag er att börja med Sally Jones historia. Den är helt enkelt fantastisk. Sen är det dags för den här som är klart läsvärd. Fler böcker än så har jag inte läst av Boardy. Ännu.

Mats Strandberg: Färjan

Första utgåvan av den här boken kom 2015, och sedan dess har jag hört en massa om den. Den är så FRUKTANSVÄRT OTÄCK, du kommer aldrig att vilja åka färja igen när du har läst den osv.

Jag fick pocketutgåvan i min hand på bokmässan 2016 av Norstedts förlag, och tvekade ju lite inför att behöva läsa den efter allt man hört. Jag är dessutom ganska nöjd med att åka färja och genren skräck i betydelsen zombier har aldrig lockat mig.

Till slut blev det i alla fall av, och det är säkert mig det är fel på. Jag tyckte nämligen inte att den var otäck alls. Den var så totalt overklig så det var nästan skrattretande. Upplägget är att en full finlandsbåt, med alla dess förutsägbara karaktärer ombord bland de 1200 passagerarna, råkar ut för en zombieattack. Och där förlorade ni mig.

Hade det handlat om en sällsynt magsjukebakterie i en omgivning där man är utlämnad åt varandra och det inte finns någon väg ut, så kanske, men zombier, nej, tyvärr! Jag går inte på den.

Betyg: 2 stjärnor

Förlag: Norstedts förlag
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789113060330 
Sidantal: 476 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Stephen King: Under kupolen

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Jag vet inte hur många usla Stephen King-filmatiseringar jag sett genom åren men det är ju några stycken. Tv-serien Under kupolen är en av många. Jag gav upp en bit in på andra säsongen och köpte boken i stället.

Jag borde gått direkt på boken. Den är mycket bättre. Visserligen mastodonttjock, närapå 1 200 sidor vilket är i häftigaste laget. Och myllret av människor är verkigen förvirrande. Utan personförteckningen längst fram i boken hade jag gått vilse fullständigt.

Men människorna är ypperligt skildrade. Ta bara far och son Rennie. I tv-serien är de otrevliga men smått osannolika och lätta att vifta bort som något som aldrig skulle hända. Särskilt sonen. Men bokens version av Jim och Junior Rennie lär jag inte att glömma i första taget. De är vidriga och läskigt trovärdiga och jag ryser av välbehag när jag läser om dem.

Och sådär fortsätter det boken igenom. Romanen innehåller många människor som är väl värda att lära känna (och som slarvas bort fullständigt i tv-serien). Jag har sagt det förut och jag säger det igen. King är grym på människor.

Vad gäller handlingen så är den egentligen både spännande och otäck. Men jag stör mig en del på jag känner igen för mycket från tv-serien. Även om skaparna av tv-serien ändrade på det mesta känner jag igen tillräckligt mycket för att det ska sabba en del av läsupplevelsen.  Men bara en del. Och upplösningen är brutal, för att dra till årets understatement.

Betyg: 4

Originaltitel: Under the Dome
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174293586
Sidantal: 1180

Boken finns på Adlibris och Bokus.