Denise Mina: Blod salt vatten

Bilden är lånad av Månpocket

Denise Minas roman Blod salt vatten börjar med ett citat av John F Kennedy, om att salthalten i vårt blod och svett och våra tårar är detsamma som havets. Och att vi återkommer till vårt ursprung närhelst vi är med havet.

Havet och kusten i och runt Helensburgh är den geografiska knutpunkten i denna bok om polisen Alex Morrow, som är en ny bekantskap för mig. Det var några år sedan jag senast läste Mina och jag är glad över hittat tillbaka till henne igen. Hon är en duktig berättare som skickligt väver in personporträtt och relationer i ett splittrat och klassuppdelat Skottland.

Helensburgh är en kustidyll där majoriteten säger nej till skotsk självständighet. Invånarna är oroliga för fastighetsvärdena om det blir ett ja i folkomröstningen. Här bor många nyrika. Här tränar smala kvinnor yoga och köper ekologiskt. Här dricks dyrt vin och snortas kokain för undkomma själens tristess. Men det finns också en annan del av av Helensburgh, den del som blivit kvar i det gamla och fattiga, i chipsätandet och TV-tittandets Skottland. Här är kvinnorna överviktiga och smaklöst klädda och har allsköns fysiska krämpor. Här dricks det som bjuds för glömma vardagens elände.

Men trots olika vardagar har invånarna i Helensburgh en sak gemensamt: kriminaliteten. Visserligen en sorts kriminalitet för de rika och en annan för de fattiga men självklart hänger allt ihop. Och det är de de fattiga som åker fast, medan de rika skurkarna klarar sig.

När en kvinna vid namn Roxanna försvinner kopplas Alex Morrow och hennes kollegor in. Roxanna är sedan en tid under bevakning misstänkt för kokainsmuggling. En kvinna vid namn Hettie mördas av Lain Fraser på uppdrag av Helensburghs starke man. Historierna kopplas ihop och läsaren får följa Alex, Lain och hans kusin Boyd Fraser, som kommer från den finare grenen av Fraserfamiljen, några dagar före folkomröstningen 2014.

Minas skildring av människorna ger klassmotsättningarna och avgrunden i levnadsvillkor kött och blod. Skickligt förs berättelsen framåt och jag vill verkligen veta hur det går. Hennes fiktiva berättelse ligger så nära verkligheten att hennes deckare berör på ett sätt som inte alltid sker i denna genre.

Jag vill verkligen läsa mer av Denise Mina i sommar!!

Betyg 5 stjärnor.

Originaltitel: Blood salt water
Översättning: Boel Unnerstad
Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789175035529
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stuart MacBride: Häxjakten

Bilden är lånad av HarperCollins Nordic

Jag valde Häxjakten av Stuart MacBride som årets påskekrim. Det var ett superbra val.

Kriminalkommissarie Logan McRae i Aberdeen har mycket att kämpa med – knarktillverkare slåss om herraväldet, två tonåringar har försvunnit och ett brutalt mord är en kopia av en bestseller som håller på att filmas. Och så vidare.

Häxjakten har precis allt. Den är rolig, spännande, brutal och realistisk. Huvudpersonerna är otrevliga, ofta vulgära och inte nödvändigtvis klyftiga. Här finns inga supersnutar och ensamvargarna orsakar bara katastrofer. McRae själv kämpar desperat för att hålla näsan ovanför vattnet och sina kriminella bekantskaper på behörigt avstånd. Det går inget vidare. Det är hysteriskt underhållande.

Jag läste MacBrides första fyra böcker om McRae när de kom på svenska för ett antal år sen. Jag tyckte det var oändligt trist när utgivningen upphörde. Det är underbart att HarperCollins Nordic nu har gett ut den åttonde boken i serien. Snälla snälla snälla, ge ut resten också!

På svenska finns också böckerna om kriminalinspektör Ash Henderson.

Betyg: 5

Originaltitel: Close to the Bone
Översättning: Gunilla Mattsson
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789150924220
Sidantal: 528

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter May: Lewispjäserna

I den sista och avslutande delen av Peter Mays Lewis-trilogi har magin definitivt försvunnit. Första boken Svarthuset fick mig att vilja kasta mig på flyget till Yttre Hebriderna. Lewispjäserna däremot är rätt okej underhållning men inte mer.

På plussidan står att karga öar passar fint som deckarmiljö och att May har snott ihop ett nätt litet mysterium. Men ärligt, huvudpersonen Fin Macleod är tråkig. De många återblickarna på Fins ungdomstid, då han var chaffis åt ett band, har ändå sin charm. Men Fins relation till bandets sångerska är outhärdligt klyschig och mot slutet är jag hjärtligt less på dem bägge två. Och boken är rörig med alla hopp hit och dit i tiden.

Som sagt, rätt okej underhållning men absolut inte mer. Jag hoppas att Mays nya deckare Entry Island är bättre.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: The Chessmen
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789175791715
Sidantal: 309

Boken finns på Adlibris och Bokus.