Tematrio – svart

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra böcker på temat svart. Här är en trio godingar med svarta (och minimalistiskt läckra) omslag.

Bilden är lånad från Louise Bäckelin Förlag

Sharon Boltons thriller Dödsdömd börjar i en luftballong. När ballongresenärerna blir vittne till ett mord går det snabbt utför, både bildligt och bokstavligt talat. Fartfyllt och spännande om en kvinna på flykt och en mördare på jakt. Och så polisen på det. Välskrivet och med hög nagelbitarfaktor. Jag sträckläste.

Bilden är lånad från Albert Bonniers Förlag

Gillian Flynns novell En sån som du är en svartsynt och vasstandad liten berättelse om en bedragare som hamnar i trubbel. Ännu en sträckläsning! Jag är nyfiken på vad som hände sen och önskar att Flynn skrev en fortsättning. Och när jag ändå är igång så längtar jag efter en ny roman av författaren, det var alldeles för länge sedan sist.

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En eftersökt man av John le Carré är en skildring av kriget mot terrorismen och de människor som går under i det kriget. Spännande och sorgesamt och mycket vackert skrivet. En kan lugnt säga att le Carré utvecklat sitt språk sedan Spionen som kom in från kylan. Han har aldrig haft ett dåligt språk men nu har det verkligen blivit något alldeles extra. Han har också blivit ganska kryptisk, åtminstone i den här boken. Jag fick läsa ovanligt långsamt och eftertänksamt för att begripa vad som hände.

Tematrio – Rosa

Det är måndag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta  om tre bra böcker på temat ROSA. Här är min trio.

Maggie Rose i Sharon Boltons thriller Daisy i kedjor är jurist och framgångsrik författare av true crime. En seriemördare inspärrad på livstid kräver att hon ska bli hans advokat. Välskriven och intelligent, spännande och överraskande och läskigt. Det här är Sharon Bolton på topp.

Majgull Axelssons dokumentärroman Rosario är död är en inkännande och djupt upprörande skildring av barn som utnyttjas sexuellt och av männen som utnyttjar dem. Författaren har gjort en gedigen research och förvandlat barnen i statistiken till kött och blod. Ett av dessa barn är Rosario Baluyot, som dog efter ett våldsamt övergrepp.

Huvudpersonen och berättarjaget i Tawni O’Dells roman Kära syster är Shae-Lynn Penrose. Hon är taxichaufför i en gruvstad på dekis, hennes uppväxt var inget vidare och hennes syster är försvunnen. Det låter superdeppigt men är mest roligt, charmigt och livsbejakande. Deppigt däremot är det att det inte har kommit ut något av Tawni O’Dell på åratal.

 

Sharon Bolton: Små svarta lögner

Bilden är lånad av Louise Bäckelin Förlag

Sharon Bolton är en sån där författare som brukar röra upp mina känslor. Jag kan tycka att hon är fantastiskt spännande (Ond skörd, Livrädd). Jag kan tycka att hon är oförskämt lättköpt (som när hon åker snålskjuts på Jack the Ripper i Nu ser du mig). Jag kan tycka att hon är sjukt irriterande (hela grejen med Lacey Flint och Mark Joesbury, inklusive tjatet om Joesburys ögonfärg). Och jag tycker alltid hon är läskig. Här har vi en kvinna som inte snålar med skräckeffekterna.

Så brukar det vara med Sharon Bolton. Men Små svarta lögner är oväntat lite av allt det där. Boken är oväntat återhållsam. Lite tam, faktiskt.

Inte så att jag tycker att den är slöseri med lästid, åh nej. Boken utspelas på Falklandsöarna och det är verkligen perfekta platsen för en thriller. Bolton gör vad hon ska av miljön. Och första tredjedelen av boken är bra. Berättarrösten tillhör Catrin, kvinnan som förlorat bägge sina barn och som förtärs av sorg och hat. Det enda som håller henne uppe är tanken på hämnd. Det är en nervig och tät skildring om en hotande katastrof, mycket Boltonsk.

Men när berättarperspektivet växlar till Callum, en f.d. soldat som blivit kvar på öarna efter Falklandskriget många år tidigare, då försvinner det mesta av spänningen. Kvar blir en småputtrig och småkul och halvengagerande berättelse utan styrfart. Trevlig att läsa och fina miljöbeskrivningar men lite… tamt. Med tanke på hur mycket Bolton brukar vara så är det lite snopet.

Betyg: 3,5

Originaltitel: Little Black Lies
Översättning: Lilian Fredriksson, Karl G Fredriksson
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789188447265
Sidantal: 409

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sharon Bolton: Nu ser du mig

Bilden är lånad av Modernista

Sharon Bolton är en ny deckarbekantskap för mig. Boken Nu ser du mig kom ut för några år sedan men har först nu hamnat i min väg och hand. En ganska så angenäm bekantskap, visade det sig.

Huvudpersonen i boken är den unga polisen Lacey Flint, en avig, något kantstött kvinna, som får uppleva sitt första mordoffer på väldigt nära håll. Nämligen i sina armar. Trots sin ringa erfarenhet får hon vara med i utredningen. Flera kvinnor mördas på ett sätt som för tankarna på Jack the Rippers mord i East Ends fattigkvarter under den victorianska eran.

Och Lacey Flint är något av en expert på Jack the Ripper. Dessutom verkar morden ha något med henne personligen att göra…

Det finns en socialrealistisk tråd som jag finner mest intressant, den dessvärre så aktuella debatten om våldtäkter och män som alltid tycks gå fria. Trots att våldtäkter påverka kvinnors liv så oerhört. Där bränner boken till. Nu ser du mig är också en välskriven spänningsroman med lite skräckinslag och den är svår att lägga åt sidan. Jag vill ju veta vad som ska hända!

Det finns dock en lite tröttsam plattityd i skildringar av kroppar, utseende och Lacey Flints relation med en lite äldre man som hon betecknar som en arrogant skitstövel. Samt det eviga draget att låta hjältinnan/hjälten mot allt förnuft ge sig av på egen hand… Ever heard about learning?

Om man bortser från detta – vilket jag kan göra om sommaren – så är Bolton och Flint en riktigt trevlig deckarbekantskap som jag kan tänka mig fler böcker av. Jag vill ju veta vad som ska hända med Lacey Flint.

Betyg 3,5

Originaltitel: Now You See Me
Översättning: Karl G. Fredriksson, Lilian Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174993035
Sidantal: 438

Boken finns på Adlibris och Bokus

Sharon Bolton: Ond skörd

Bilden är lånad från Modernista

Sharon Boltons thriller Ond skörd har vissa likheter med tv-serien Morden i Midsomer. I centrum för berättelsen står visserligen inte en polis utan 12-åriga Tom Fletcher. Men Tom har precis flyttat till byn Heptonclough tillsammans med sin familj. Bredvid Fletchers nya fina hus ligger en gammal kyrka och kyrkogård. Byprästen är ung och energisk, aristokraterna aristokratiska och byborna förtjusta i konstiga traditioner. Och så ond bråd död på det.

Men medan Morden i Midsomer lättas upp av humor och satir är Ond skörd allvarlig nästan hela tiden. Bolton har visserligen slängt in lite gullig romantik men i grund och botten är boken läskig som sjutton. Krypande läskig. Och det blir inte precis mindre otäckt för att det är barn inblandade. Jag vågar knappt läsa vidare men läser ändå för jag måste ju få veta vad det är som pågår i den där byn.

Boken utspelar sig i samma universum som böckerna om Lacey Flint, men varken Flint eller Mark Joesbury syns till. Det gillar jag. Sharon Bolton är en bra författare på många sätt men de där två är rätt jobbiga och om jag fick bestämma skulle hon skippa dem helt.

Sammantaget är Ond skörd Boltons hittills bästa bok. Jag ger den 4,5 stjärnor i betyg.

Originaltitel: Blood Harvest
Översättning: Carl G. Fredriksson, Lilian Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789176454183
Sidantal: 473

Boken finns på Adlibris och Bokus.