Patrick Modiano: De dunkla butikernas gata

Bilden är lånad från Norstedts

Jag fortsätter min lovsång över Patrick Modianos författarskap. I romanen De dunkla butikernas gata skildrar han, som så många gånger förut, en person på jakt efter sitt förflutna. Den här gången handlar det om Guy som tappade minnet efter en allvarlig olycka många år tidigare och som verkligen inte vet vem han är. När hans chef beslutar sig för att bomma igen sin detektivbyrå och övergå till ett liv som pensionär beslutar sig Guy för att ta reda på sin egen identitet. Sökandet för honom tillbaka till andra världskriget och det ockuperade Frankrike.

De dunkla butikernas gata är stramt och effektivt berättad. Inga poetiska utsmyckningar, inga onödiga utvikningar eller sidospår. Det är den yttre handlingen som beskrivs, författaren levererar inga övertydligheter, mycket försiggår mellan raderna och läsaren får själv dra sina slutsatser. Det är en fördel om man kan åtminstone något om Frankrike under andra världskriget (som att landet invaderades och besegrades och ockuperades av Tredje riket och så där). Berättelsen påminner en hel del om en thriller, med den klart uttalade gåtan och jagandet efter ledtrådar, pusslet som läggs. Och åtminstone jag tycker att boken är spännande som en thriller. Men det är ingen thriller och ska inte läsas som en sådan. Det är en bok om några människor som var unga under kriget och vad som – glimtvis – hände med dem men också om de människor som bokens huvudperson möter under sitt letande efter sitt förflutna.

Det här är något av det absolut bästa jag läst av Patrick Modiano, och han har en väldigt hög lägstanivå. Jag ger fem självklara stjärnor i betyg.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Rue de boutiques obscures
Översättning: Anne-Marie Edéus
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2014
ISBN: 9789113067803
Sidantal: 252

De tryckta upplagorna har utgått ur den ordinarie näthandeln. Det är bibliotek och second hand, vänner och bekanta som gäller. Eller e-bok.

Anastasia

Jag har kollat på den animerade filmen Anastasia från 1997. Den är regisserad av två avhoppare från Disney och bygger på legenden om att tsarens yngsta dotter överlevde den ryska revolutionen. Där någonstans upphör all kontakt med verkligheten. Filmen är rena mordet på den ryska historien och för mig som är historieintresserad gjorde vissa stycken direkt ont att se. Känsliga tittare är härmed varnade.

Men bortsett från det är det en riktigt trevlig film. Snyggt animerat, medryckande sånger, medryckande handling och sympatiska huvudpersoner. Samt en gullig fladdermus och en ruskigt slemmig Rasputin.

Som animerad film så där i största allmänhet ger jag den 3, 5 stjärnor i betyg. Som historisk skildring får den en överkorsad dödskalle.

Originaltitel: Anastasia
Ursprungsland: USA
Produktionsår: 2015
Längd: 94 minuter