Camilla Grebe: Älskaren från huvudkontoret

Bilden är lånad från Månpocket

Älskaren från huvudkontoret är den första bok som Camilla Grebe skrivit på egen hand, alltså utan en medförfattare. En mycket bra bok, en korsning av psykologisk thriller och polisroman. Inledningen är direkt brutal, som läsare kastas jag in otäckheterna. Och sen drar det igång, polisutredning i nuet varvas med återblickar. Grebe grottar ner sig i människors komplicerade psyken, och hon gör det väldigt bra. Och precis som i böckerna om psykologen Siri Bergman – som Grebe skrivit med systern Åsa Träff – är det inte bara mördare och mordoffer som är komplicerade och har komplicerade liv. Peter, en av de utredande poliserna, är närmast känslomässigt stympad och beteendevetaren Hanne, som anlitas av polisen för att lösa det gruvliga mordet, mår inte heller så bra om en säger så. Peter och Hanne har dessutom ett gemensamt förflutet. Tilltrasslade psyken och komplicerade liv tycks vara något av Grebes signum. Antingen gillar man det eller så gillar man det inte. Jag gillar det. Grebe (och Träff, i böckerna om Siri Bergman) är skicklig på människor och relationer. Kanske får jag lite av en överdos av Peter – ännu en sån där romanfigur som jag bara vill skrika ”SKÄRP DIG” åt, men bara lite.

Älskaren från huvudkontoret är en riktig bladvändare, lättläst och spännande rakt igenom. Och grottandet i det mänskliga psyket gör att jag läser med växande obehag. Jag har redan dragit igenom tre böcker av Grebe och jag vet att hon gärna har en joker i ärmen och att hon inte direkt är sentimental; det kan gå lite hur som helst. Så spänningen håller i sig ända till slutet.

Och samma dag som jag läst ut boken reserverar jag uppföljaren Husdjuret på biblioteket. Det om något är ett bra betyg.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789175035116
Sidantal: 488

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad från Månpocket

En fördel skönlitterära författare har är att de alltid kan låta sin roman utspelas i en fiktiv stad, land, värld. Bara att skippa researchen och släppa loss fantasin.

Det är vad Maria Adolfsson gjort i sin deckardebut Felsteg. Doggerland (bara namnet) är en liten önation mitt mellan England och Danmark, nån slags kombo av Skandinavien och Färöarna med en touch av England. Med knäppa namn, landet heter Doggerland och huvudstaden Dunker, som nåt man häller hemkört i. Jag har rätt kul åt Adolfssons nationsbygge och tror att hon haft rätt roligt också.

Och eftersom det här är en deckare finns det ett illa tilltygat lik och en polisutredning. Och en kvinnlig polis som dricker för mycket, röker för mycket och hamnat i säng med sin jobbiga chef. Som dessutom är exmake till det illa tilltygade liket. Jag var lite orolig för att det här skulle bli en studie i självömkan och ångest men Karen Eiken Hornbys trassliga privatliv och lika trassliga yrkesliv är ganska underhållande. Inte så att jag gapskrattar men ett och annat flin blir det. Igenkännande flin. Karen Eiken Hornby är väldigt mänsklig om en säger så, väldigt trovärdig.

Och deckargåtan är fullt tillräcklig. Adolfsson pytsar ut lite ledtrådar och upptäckter här och där, med mycket fokus på människors psyken och relationer och så en dos lokalfärg på det. Det är trevligt, men det går för långsamt. Jag hade velat ha fler chockerande avslöjanden. Men upplösningen är bra. Upplösningen är mer än bra. Jag kommer läsa fler böcker av Adolfsson.

Här hittar du Mys recension av Felsteg.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2018
ISBN: 9789175038520
Sidantal: 440

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Eiríkur Örn Norðdahl: Ondska

Knäppaste boken jag läst i år är nog Eiríkur Örn Norðdahls roman Ondska. Det känns mysko att beskriva en bok som skildrar Förintelsen under Tredje riket och högerextremism i dagens Island som knäpp. Men den är knäpp. Och riktigt bra, när jag väl vant mig.

Det är svårt att beskriva författarens stil men experimentell är en bra början. Ord som ironisk och cynisk platsar också. Liksom naken, uppriktig, brutal och otäck. Och rolig. Och det är nog det knäppaste av allt. Norðdahl är nattsvart, vanvördigt rolig.

Han är också rörig. Hoppar hit och dit i tid och rum och mellan personer så det gäller att vara uppmärksam. Den historiska skildringen fungerar bra ändå men när Norðdahl flaxar runt i nuet och upp- och nergångarna i Agnes och Ómars kärlekshistoria är det ibland svårt att hänga med.

Som sagt. Ondska är den knäppaste boken jag läst i år. Och riktigt bra, när jag väl vant mig. Möjligtvis hade Norðdahl kunnat tona ner Agnes och Ómar en del. Till slut mynnar Ondska ut i en skildring av en tillkrånglad kärlekshistoria och det var inte för att läsa om ett kärlekshistoria jag köpte boken.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Illska
Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg
Förlag: Rámus Förlag
Utgiven: maj 2015
ISBN: 9789186703400
Sidantal: 575

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Maria Adolfsson har gjort en Nesser. Hon har skapat ett eget land för sin deckarserie, Doggerland mitt i Nordsjön, där vindarna och havet alltid är närvarande. Liksom fiskrätterna och spriten. De karga öarna i Doggerland befolkas av ättlingar till holländare, britter och skandinaver med en särskild sorts blandning av söderns lättsinne och nordens tungsinne. Med den moderna huvudstaden Dunker i mitten. I Dunker bor makten och rövslickeriet i de vackra villorna. De bortvalda och utslagna b0r i betongförorten eller vid lastkajerna. Den uråldriga naturen och egensinnet möter dagens moderna hippa liv och skapar en skön kontrast till förstlingsverket Felsteg.

Handlingen inleder med att kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar räligt bakfull efter den årliga ostronfesten. Bakfull och i totalt fel säng med definitivt fel man. Nämligen sin sexistiske och arrogante skitstövel till chef, Jounas Smeed.

Dagen börjar uselt och blir bara värre när hon får veta att chefens exfru Susanne har hittats mördad och att Karen är satt att leda utredningen. En mordhistoria som visar sig har långa rötter och förgreningar i öriket. Där alla på ett eller annat sätt hör samman.

Jag gillar den här deckaren. Den är en blandning av Cleeves Shetlandsböcker och lite Nesser, både nordic noir och britcrime. Historien är klurig och känns psykologisk trovärdig. Karen Eiken Hornby är en komplex personlighet med en tung hemlighet som skildras på ett bra sätt. Samma sak med hennes kollegor på krim i Dunker. Och miljön får mig att längta till detta fantasiland.

Detta är första boken i en tänkt deckarserie. Väl värd att läsas så här om sommaren. Jag slukade den snabbt och jag ser framemot nästa bok!

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789146234173
Sidantal: 439

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anna Jansson: Rädslans fångar & Det du inte vet

Bilden är lånad från Månpocket

Extremvärmen håller i sig och jag tar min tillflykt till Anna Janssons deckare om Maria Wern på Gotland. Det är bra högsommarläsning. Böckerna följer samma gäng poliser och lägger ganska stor vikt vid deras privatliv. Det är en välbekant miljö som är tacksam att återvända till när en känner sig lagom mosig i huvudet. Överhuvudtaget fokuserar Jansson på personliga relationer i sina deckargåtor och det gillar jag.

Rädslans fångar, som är den 17:de boken i serien, råder extremväder, politiker mördas och konstiga sekter förbereder sig för världens undergång. Inte en av Janssons bästa, intrigen är spretig och hela grejen med Maria Werns bonusson känns påklistrad. Men jag gillar den historiska vinklingen med Christopher Polhem.

Den 18:de boken Det du inte vet är betydligt bättre. Jag retar mig fortfarande på bonussonen men deckargåtan är snyggt ihopsnickrad, ledtrådarna många och jag hinner avverka åtskilliga misstänkta innan Jansson naglar fast mördaren. Det här är en av Janssons absolut bästa.

Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Maria Wern. De är bra underhållning.

 

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Rädslans fångar
Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2017
ISBN: 9789175036793
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Det du inte vet
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038438
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

Elly Griffiths: Dolt i mörker

Bilden är lånad av Månpocket

Det har varit väldans tyst här på bloggen senaste tiden. Jag har normalt en hög lästakt men både läs- och skrivlust gick i botten i våras (jag hade en omtumlande vår). Det är först nu som jag kommit igång med läsandet igen. Men inga tunga grejer! Jag är inte ens i vanliga fall värst förtjust i djupinglitteratur men just nu vill jag ha det synnerligen lättsmält.

Så jag plockade upp Elly Griffiths deckare Dolt i mörker. Det är den nionde boken i serien om rättsantropologen Ruth Galloway och människorna runtomkring henne. Den här gången handlar det om hemlösa som försvinner och hemlösa som mördas och rykten om en underjordisk stad för samhällets utstötta. De många huvudpersonerna brottas med sina trassliga liv och trassliga inbördes relationer samtidigt som de jagar gåtans lösning. Griffiths varvar humor och tragedi, samhällsengagemang och mördarjaktspänning och hon gör det bra. Det här är Elly Griffiths på topp!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Chalk Pit
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038285
Sidantal: 310

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anne-Lie Högberg: Det kommer aldrig mer vara du

Anne-Lie Högberg har skrivit en bok baserad på sin egen upplevelse att bli sviken, gå igenom skilsmässa och så småningom våga bygga upp ett nytt liv tillsammans med en annan man. Om att förlora allt och ändå gå stark ur motgången.

Hon och hennes livsöde har tidigare uppmärksammats i bl a tidningarna Må Bra och M Magasin. Jag fick den här boken i handen på bokmässan 2016 från Litet förlag.

Det här är ju ett inte alltför ovanligt livsöde i Sverige idag, men jag kan tänka mig att den som går igenom något liknande ändå känner sig väldigt ensam. Anne-Lie skriver med ett rikt berättande språk med hög igenkänning om osäkerhet och oro, att det inte är så lätt att hitta fotfästet igen när livet rämnar.

Hösten 2017 kom uppföljaren Väck mig när det är över, som även den delvis bygger på författarens egna erfarenheter av svåra slag i livet.

Läsvärt och tänkvärt för att lära känna sig själv och kanske någon i omgivningen. Men ingen feel-good!

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Litet förlag
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789187548192
Sidantal: 261 s.

 

Köp den på Bokus eller AdLibris

Sammanfattning av boktolvan 2017

En av de utmaningar jag körde 2017 var boktolvan, som går ut på att läsa nya författare. Jag satte ihop en lista på 20 författare, jag fick läst 19 av dem. Det blev många bra läsupplevelser och några dåliga.

Bilden är lånad från Damm Förlag

Bäst tycker jag nog om fantasyförfattaren Joe Abercrombie. Precis som George R. R. Martin skriver han dark fantasy, fast med humor. De två första böckerna i serien Första lagen är spännande och otäcka och som sagt roliga. Och trovärdiga. Krig är blodigt och fruktansvärt och cyniskt och de stridande är livrädda när pilarna börjar susa. Grymt bra helt enkelt!

Sämst var Annie Proulx. Jag vet ju att filmatiseringen av Sjöfartsnytt gjorde jättesuccé för X antal år sen och någon gång borde jag se den. Men boken bakom filmatiseringen är urtråkig. Stolpigt språk, tröttsamma människor och avslagen intrig. Jag är inte sugen på mer av Proulx. Samma sak gäller Anne B. Ragde. Berlinerpopplarna är allt det Sjöfartnytt plus klyschiga karaktärer. Inget för mig.

Bilden är lånad från Prisma

Fyra av författarna jag läste skriver facklitteratur. Det mesta var bra och bäst var Bo Eriksson. Favoritboken är I skuggan av tronen som handlar om Per Brahe d.ä. Han var systerson till kung Gustav Vasa och spelade en framträdande roll under både kung Gösta och hans söner. Vi snackar 1500-talets maktelit – strategiska äktenskap och politiska intriger, plötsligt uppflammande våld och förtida död i övermått. Men också enträget arbete för att sköta en framväxande svensk stat. Så många pusselbitar föll på plats när jag läste. Också Svenska adelns historia gav många aha-upplevelser. Eriksson förklarar lätt och ledigt varför den svenska adeln blev adel och vad den har sysslat med genom århundradena.

Bilden är lånad från Atlantis

Tråkigaste fackboken var nog Heikki Ylikangas Vägen till Tammerfors. Finska inbördeskriget 1918 var en blodig och otäck historia med åtskilliga övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Ylikangas kan skriva och ger intryck av att veta vad han pratar om. Han är också föredömligt neutral. Men boken fokuserar mest på själva striderna ägnar lite utrymme åt den övergripande bilden. Det jag vet om finska inbördeskriget har jag läst i Väinö Linnas roman Upp trälar (fantastisk, läs, läs, läs) och i det här läget hade jag velat ha just den övergripande bilden. Att läsa om striderna om var och varannan håla i skogen var inte vad jag var ute efter i det här läget. Då är Ylikangas bok om Klubbekriget klart bättre. Också ett inbördeskrig men nu på 1500-talet – parallellerna med 1918 är många och förfärande.

Fiona Barton: Änkan

Bilden är lånad av Massolit Förlag

Änkan är en debutroman av Fiona Barton. Hon ville skriva om kvinnorna vid sidan av vår tids monster, männen som förgriper sig på barn. Vilka är dessa kvinnor, offer eller medskyldiga? Och var går gränsen?

Änkan utspelar sig främst under två tidsperioder, 2006 och 2010 – när brottet begås med följande polisutredning, samt några år senare när kvinnan skall berätta sin story. Kvinnan vid odjurets sida.

Berättelsen är också delad utifrån olika perspektiv: journalisten Kates, polisen Bob och änkan Jeanies. Trots detta lyckas Fiona Barton hålla spänning och fokus i sin annorlunda thriller.

Jeanie och Glen lever ett prydligt barnlöst liv i ett prydligt litet hus. Borta är de stora drömmarna Glen lovade Jeanie när hon som sjuttonåring förälskade sig i den stilige banktjänstemannen. De lever nu sida vid sida i ett tystnat äktenskap.

Deras liv blir plötsligt förstasidesstoff i alla brittiska tidningar när Glen anhålls för  bortförande av den lilla flickan Bella och en dator full av barnpornografi. Och när han sedan dör får änkan plötsligt huvudrollen i historien. Och är hon verkligen så oskyldig som hon verkar?

Som sagt en annorlunda vinkel på berättelsen vi alla hört förr. Och Fiona Barton kan vara ett namn värt att hålla koll på!

3,5 stjärnor

Originaltitel: The Widow
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Massolit Förlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789176910931
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Anna Lihammer: Medan mörkret faller

Den här boken fick priset för årets bästa deckardebut när den kom 2014, och det var välförtjänt!

Anna Lihammer har lyckats fånga inte bara en spännande och rent av riktigt läskig deckargåta utan stämningen i det svenska samhället på 1930-talet, med köns-, yrkes-, ålders- och klassroller, spänningen mellan olika länder och politiska åskådnigar och verkliga händelser.

Det ger ett mycket trovärdigt intryck.

Lite jobbigt är det dock att läsa den mörka beskrivningen av personligheternas liv, det är inte många ljuspunkter där. Jag menar, lite vänskap, förtroende eller till och med kärlek kanske också kunde ha fått glimta till? Men det är förstås en deckare. Man kanske kan klassa den som ”Uppsala noir”.

Betyg: 4

Förlag: Historiska Media
Utgiven: December 2012
ISBN 9789175453729
Sidantal: 335 s.