Fiona Barton: Änkan

Bilden är lånad av Massolit Förlag

Änkan är en debutroman av Fiona Barton. Hon ville skriva om kvinnorna vid sidan av vår tids monster, männen som förgriper sig på barn. Vilka är dessa kvinnor, offer eller medskyldiga? Och var går gränsen?

Änkan utspelar sig främst under två tidsperioder, 2006 och 2010 – när brottet begås med följande polisutredning, samt några år senare när kvinnan skall berätta sin story. Kvinnan vid odjurets sida.

Berättelsen är också delad utifrån olika perspektiv: journalisten Kates, polisen Bob och änkan Jeanies. Trots detta lyckas Fiona Barton hålla spänning och fokus i sin annorlunda thriller.

Jeanie och Glen lever ett prydligt barnlöst liv i ett prydligt litet hus. Borta är de stora drömmarna Glen lovade Jeanie när hon som sjuttonåring förälskade sig i den stilige banktjänstemannen. De lever nu sida vid sida i ett tystnat äktenskap.

Deras liv blir plötsligt förstasidesstoff i alla brittiska tidningar när Glen anhålls för  bortförande av den lilla flickan Bella och en dator full av barnpornografi. Och när han sedan dör får änkan plötsligt huvudrollen i historien. Och är hon verkligen så oskyldig som hon verkar?

Som sagt en annorlunda vinkel på berättelsen vi alla hört förr. Och Fiona Barton kan vara ett namn värt att hålla koll på!

3,5 stjärnor

Originaltitel: The Widow
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Massolit Förlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789176910931
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Anna Lihammer: Medan mörkret faller

Den här boken fick priset för årets bästa deckardebut när den kom 2014, och det var välförtjänt!

Anna Lihammer har lyckats fånga inte bara en spännande och rent av riktigt läskig deckargåta utan stämningen i det svenska samhället på 1930-talet, med köns-, yrkes-, ålders- och klassroller, spänningen mellan olika länder och politiska åskådnigar och verkliga händelser.

Det ger ett mycket trovärdigt intryck.

Lite jobbigt är det dock att läsa den mörka beskrivningen av personligheternas liv, det är inte många ljuspunkter där. Jag menar, lite vänskap, förtroende eller till och med kärlek kanske också kunde ha fått glimta till? Men det är förstås en deckare. Man kanske kan klassa den som ”Uppsala noir”.

Betyg: 4

Förlag: Historiska Media
Utgiven: December 2012
ISBN 9789175453729
Sidantal: 335 s.

Tv-serien Dicte

Eva här på Kulturnästet efterlyste bra serier av danskt eller brittisk ursprung. Dicte är en dansk kriminalserie om den snart 40-åriga reportern Dicte (spelad av Iben Hjelje) som kommer hem till Århus igen efter sin skilsmässa. Med sig har hon sin tonåriga dotter Rose och en sorg och saknad efter det barn hon en gång tvingats lämna bort av sina föräldrar, aktiva i Jehovas vittnen. Nyfiken och orädd kastas Dicte in i olika kriminella händelser i Århus, till förtret för kommissarie Wagner.

Under tre säsonger kan en följa Dicte på Neflix. Genom hennes struligt privatliv, tuffa arbete som krimreporter, genom vänskap och förälskelser, med skuggorna från det förflutna ständigt närvarande.

Jag tycker serien är lite ytlig, trots gott skådespeleri och möjlighet till igenkännandet i vardagens realism. Den snuddar vid ämnen som otrohet, ensamhet, barnlöshet, relationen föräldrar-barn, komplicerade relationer, skilsmässor, religiös fanatism och svek och död. Men inget griper tag, det förblir underhållning. Och då kan man ju lika gärna kolla på ögongodisdeckare som Miss Fisher’s Murder Mysteries eller Agatha Christie’s Poirot eller dylikt, de har ju i alla fall snygga kläder och eleganta interiörer.

Dicte är ok, absolut. Men inte mer än det. Vilket visserligen är bra mycket bättre än mången svenska deckare.

Danskarna kan bra mycket bättre än så här!

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Dicte
Ursprungsland: Danmark
Säsong: 1-3
Premiärår: 2013
Längd: 30 avsnitt à 45 minuter

Jonas Moström: Himlen är alltid högre

Ett recensionsexemplar från Bokmässan i Göteborg 2016.

Detta är första delen i Jonas Moströms serie om Nathalie Svensson. Nathalie är en medelålders, nyseparerad kvinna i karriären. Hon lever till vardags i Uppsala med sina barn, men har efter separationen skaffat en övernattningslägenhet i Stockholm. Där tillbringar hon sina barnfria helger med nöjen och uteliv.

Bokens handling inleds med att Nathalie får ny kontakt med ett tidigare ”one night stand”, en firad skådespelare, men när hon kommer till den avtalade mötesplatsen blir hon vittne till att han mördas. Inte nog med det, det sker på samma sätt som en tidigare pojkvän till henne mördats tio år tidigare.

Behöver jag skriva att detta är en ruggig historia? Den berättas dessutom parallellt, några dagar i april 2014 och motsvarande samma period 2004, så man tydligt ser likheterna och utvecklingen hos Nathalie.

Det händer mycket i den här boken. Den är välskriven, och man dras med i handlingen, trots att det är lite svårt att tro på personen Nathalie (hur har hon råd att ha en lägenhet i Stockholm och leva som hon gör?). Idén att låta en medelålders kvinna stå i rampljuset är ändå lovvärd.

De följande delarna i serien om Nathalie Svensson heter Dominodöden, Midnattsflickor och Trogen intill döden. Jag har inte läst dem, och jag tror jag låter det förbli så. Det är lite för mycket action för mig.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789175790572
Sidantal: 297 s.

Boken finns att köpa på Bokus och Adlibris

 

Therese Bohman: Den andra kvinnan

Här är ännu en bok som jag fick som recensionsexemplar på bokmässan i Göteborg i höstas.

För mig har den ytterligare en dimension eftersom jag träffat Therese Bohman i min yrkesroll som programansvarig på Skövde Stadsbibliotek, där hon var på författarbesök. Vid det tillfället var just den här boken aktuell, vilket gör det lite speciellt att få möjlighet att läsa den nu.

Bokens jag är en person långt ner på samhällsstegen, men hon har högtflygande drömmar om ett annat liv. Hon jobbar i köket på ett sjukhus – en miljö som känns så verklig att man nästan känner dofterna. Då Therese berättade om boken berättade hon att hon själv jobbat på ett liknande ställe och därför har dessa inside-bilder av hur det är.

Huvudpersonen nämns aldrig vid namn eftersom det hela tiden är hon som är ”jag”. Hon tycks ha en ganska svag jag-bild och har flera personer som hon beundrar och vill vara med. Hennes arbetskamrater är inte mycket värda, det är läkarna hon fantiserar om, och särskilt en av dem.

Med beräkning och på ett utstuderat sätt – det är nästan som att hon bestämmer sig för att kolla om det går – lyckas hon bli hans hemliga älskarinna. Hon verkar inte så känslomässigt engagerad, utan tycks genomföra detta som ett experiment, i studiesyfte. Det kan bara sluta på ett sätt, men hur det går dit skall jag inte avslöja.

Boken är välskriven och väl värd att läsa, även om jag har svårt att känna igen mig i den här personlighetstypen.

Betyg: 3,5

Förlag: Norstedts
Utgiven: juli 2015
ISBN: 9789113068800
Sidantal: 201 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

 

Tematrio – bara brittiskt

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre riktigt bra brittiska romaner/författare! Här är tre engelska godingar.

I Helen Oyeyemis roman Ikarosflickan reser Jess och hennes mamma till Nigeria för att hälsa på släkten. Där får hon en ny vän, TillyTilly, som ingen annan vet om. Det konstiga är att när semestern är slut och Jess återvänt till London följer TillyTilly efter. Avskalat och drabbande om en liten flicka som slits mellan världar. En av de bästa böcker jag läst. Jag önskar så att fler av Oyeyemis böcker översätts till svenska.

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor utspelas i London på 1930-talet. En adelskvinna flyr från sin våldsamme man och hamnar i ett nedgånget lägenhetshotell. Det visar sig snabbt att hon inte är den enda på hotellet med hemligheter. Tät och spännande och väldigt brittisk thriller, min favorit bland Taylors böcker.

Slutligen vill jag nämna Zadie Smiths roman NW, som rör sig kring fyra unga människor uppväxta i NW, en utsatt del av London. Smith släpper lös experimentlustan och texten är inte helt lättillgänglig, men oj vad bra den är. Helt annorlunda än debuten Vita tänder och i mitt tycke mycket, mycket bättre.

Tematrio: Kärlek

Det är ju Alla hjärtans dag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om texter som flödar över av kärlek. Här är min kärleksladdade trio.

Jag är inte romantisk alls och böcker som handlar om romantisk kärlek tenderar att stå olästa i mina hyllor i åratal, om de ens hittar dit. Men nu har jag precis läst en sådan hyllvärmare, Deborah Moggachs roman Tulpanfeber. I 1630-talets Amsterdam får en målare i ropet i uppdrag att måla av en förmögen gammal man och hans unga hustru. Ljuv musik uppstår mellan målaren och hustrun och de börjar smida planer för hur de ska få vara tillsammans för evigt.  Tulpanfeber är en välskriven, levande och bitvis mycket spännande skildring av kärlekens galenskap och slumpens spel. Det här är inte dussinromantik. Anledningen till att jag läste boken är att filmatiseringen har premiär nu i februari.

Helen Fielding har gjort sig känd för böckerna om vimsan Bridget Jones. I Bridget Jones: Mad about the boy är Bridget 50 år, änka efter den ack så saknade mr Darcy samt tvåbarnsmor. Hon dejtar en goding som är drygt 20 år yngre men frågan är om han är hennes nya stora kärlek. Bridget Jones mitt-i-livet är sympatisk och hennes vardagsvedermödor är roliga men allt tjat om dejting blir rätt tråkigt. Det dejtas nämligen något alldeles hysteriskt i boken och någonstans önskar jag att Bridget kommit lite längre än så. Eller snarare, jag önskar att Helen Fielding kommit lite längre än så.

Slutligen vill jag nämna filmen Bram Stokers Dracula från 1992. Jag är som sagt inte den romantiska typen men kärlekshistorien mellan greve Vlad Tepes och Mina – inkarnationen av grevens döda hustru – är något av det vackraste jag sett. Gary Oldman och Winona Ryder skimrar verkligen. Och Keanu Reeves är inte heller så dum.

Elena Ferrante: Den som stannar, den som går

Bilden är lånad från Adlibris

Det är något märkvärdigt med Elena Ferrantes Neapelsvit. Den väcker något inom mig som jag inte känt av på många år. Glupsk läslust. Men också en bok som blandar sig in i mig och flätar samman sig med mitt liv. Precis som de stora böckerna jag läste som ung.

Det blir mer än bara en bra bok. Den bultar av liv.

Den som stannar den som går är tredje boken om Elena och Lila. Jag har tidigare skrivit om de två första på www.pocketblogg.se.

Det är de explosiva 1960- och 70-talen. Kommunism möter fascism i ett Italien som till stora delar lever kvar i en föråldrad tid. Kvinnor ska veta sin plats, under en man, rik som fattig. En bild som uppehålls av kvinnorna själva, här i form av mammor och systrar. Våld förhärligas och förgrovas. Här finns både överklassens rebeller och Camorrans springpojkar och älskarinnor. Lila och Elenas liv och vardag har glidit alltmer isär. Deras val är alltid olika. Elena lever i skuggan av Lilas vålnad och kan inte tro på sig själv och sina val. Hon ser sitt äktenskap med Pietro som glädjelöst och har svårt att finna skrivförmåga. Lila sliter maniskt ut sig på korvfabriken, blir sjuk men samtidigt en symbol för uppror och kraft. Men ännu en gång väljer hon att liera sig med Camorran för nå sina egna mål.

Glappet växer mellan Lila och Elena, vänskapsbandet blir tunt, om det ens existerar. För de har ju alltid rivaliserat om grannpojken Nino, bådas största förälskelse.

Det bildade Florens kontrasterar mot det grova Neapel- men vem är ond och vem är god egentligen? Och har kvinnorna någonsin haft en chans i männens värld – männen som tom skapat myterna om hur jorden och mannen och kvinnan skapades?

Den som stannar den som går är näst sista delen i Neapelkvartetten. Jag väntar hungrigt på sista boken- med bävan. För jag vill inte sluta följa dessa tragiska, starka, blodtörstiga och ytterst levande människor!

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Storia di chi fugge e di chi resta
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts
Utgiven: december 2016
ISBN: 9789113069760
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hett i hyllan #6: Rövarbruden av Margaret Atwood

Det är torsdag igen och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Margaret Atwoods roman Rövarbruden köpte jag för några år sedan. Enligt baksidestexten handlar den om tre kvinnor som har en sak gemensamt: de har alla blivit utnyttjade och bedragna av den vackra och hänsynslösa Zenia. Boken skildrar de tre kvinnornas liv från barndomen till medelåldern och hur de genom sina egna fantasier och självbedrägerier gör sig till Zenias offer.

Grejen är att jag älskar Margaret Atwoods böcker. Okej, dystopin Tjänarinnans berättelse känns lite out of date men allt annat jag läst är verkligen bra. Sci-fi-romanerna Oryx & Crake och Syndaflodens år är rentav genialiska. Jag är också svag för berättelser om trasiga relationer och manipulativa människor och jag gillar uppväxtskildringar. Så det är svårt att förstå att Rövarbruden stått orörd och oläst så länge. Finns ingen vettig orsak varför. Det skulle väl vara att det alltid är lättare att läsa en deckare.

Men i år ska jag läsa Rövarbruden. Det har jag bestämt.