Sofia Åkerman & Thérèse Eriksson: Slutstation rättspsyk

Det talades en del om dem för några år sen. Flickorna och kvinnorna som tvångsvårdades på rättspsyk. Inte för att de dömts för något brott utan för att de mådde så dåligt att den vanliga psykiatrin inte visste vad den skulle göra av dem. Om dem har Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson skrivit boken Slutstation rättspsyk: Om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott.

Det var flickor och kvinnor med självskadebeteende och ätstörningar. Allmänpsykiatrin visste alltså inte vad de skulle göra med dem. I stället skickades de bland annat på rättspsykiatrin i Sundsvall, på obestämd tid. Någon egentlig vård bedrevs inte. Eller snarare sagt, vården gick ut på att avskräcka patienterna från självdestruktivt beteende. Straffen var bältningar, isoleringar, tvångshandskar.

Japp, ni hörde rätt. Flickor och kvinnor med självskadebeteende och ätstörningar skulle straffas när de visade att de mådde dåligt, helt emot alla regler och förordningar. En hade ju velat tro att sådana här saker tillhörde historien. Dessvärre skedde detta i Sverige på 2000-talet.

Slutstation rättspsyk är en välskriven och mycket upprörande skildring av vanvård och övergrepp. Tack till Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson som slogs för de här flickorna och kvinnorna, som lyfte fram frågan i ljuset och kämpade för att missförhållandena skulle upphöra.

Betyg: 5 stjärnor

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2012
ISBN 9789186969745
Sidantal: 285

Pocketupplagan som jag har läst är slut i den ordinarie handeln. Det är bibliotek och second hand som gäller. Men e-boken finns på Adlibris och Bokus.

Dennis Lehane: En äkta man

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En äkta man är en lite annorlunda Lehane. En som vanligt mycket bra Lehane – jag har nog inte läst något av honom som jag inte tyckt varit bra – men lite annorlunda. Inte riktigt hans vanliga story. Huvudpersonen är inte polis eller privatdetektiv utan Rachel, en kvinna med trassligt förflutet, nerverna utanpå huden, kraschat äktenskap och karriär i spillror. Och Lehane tar tid på sig när han berättar om hur Rachel hamnade där hon är. Och sen träffar hon en ny man och det verkar som om allt ska ordnar sig men det gör det ju inte och efter ett tag blir det massa våld och ond bråd död och oväntade avslöjanden i sedvanlig Lehansk stil. Intrigen är läckert invecklad men ändå okomplicerad och rakt på sak, vilket ju också är väldigt Lehane.

Det enda jag inte gillar är det öppna slutet. Det känns lite som om Lehane plötsligt tröttnat på alltihop och avslutat boken utan att fixa till det där sista. Men bortsett från det är En äkta man en bra thriller, en sjujäkla bra skildring av en kvinna i trubbel och en minst lika bra skildring av en kärlekshistoria med förhinder.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Since We Fell
Översättning: Johan Nilsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2018
ISBN 9789174297119
Sidantal: 427

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Christie Watson: Älskade Elijah

Bilden är lånad från Massolit Förlag

Andra boken är svårt. Särskilt om debutromanen var riktigt bra. Christie Watsons debut Små solfåglar långt borta var riktigt bra. Tvåan Älskade Elijah är inte av samma klass. Mycket sorglig – boken handlar om en liten pojke som sedan han vanvårdats och misshandlats gått från fosterhem till fosterhem. När han kommer till en kärleksfull familj som vill adoptera honom är han ett mycket ledset och skadat barn. Skildringen av Elijahs ångest och vanföreställningar övertygar. Skildringen av hans psykiskt sjuka mamma, som älskar honom över allt annat och som gör honom så illa övertygar också.

Resten gör det inte. Skildringen av adoptivfamiljen känns tillrättalagd, nästan sötsliskig. Det handlar inte om att jag inte tror att det finns godhjärtade och kärleksfulla adoptivföräldrar för det gör jag. Men Christie gör det så enkelt för sig. Adoptivföräldrarna är närmast robotlika i sin villkorslösa kärlek till Elijah, förprogrammerade att alltid välja rätt. Människor beter sig inte så.

Watson skriver vackert och med inlevelse och hennes skildring av den lilla pojken och hans biologiska mamma är verkligen bra. Men hon borde fördjupat och problematiserat de övriga karaktärerna. Då hade Älskade Elijah blivit minst lika bra som debutromanen.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Where Women are Kings
Översättning: Yvonne Hjelm
Förlag: Massolit Förlag
Utgiven: september 2019
ISBN: 9789187783067
Sidantal: 350

Boken finns på Adlibris och Bokus.



Majgull Axelsson: Ditt liv och mitt

Bilden är lånad av Brombergs

Majgull Axelssons roman Ditt liv och mitt är något av en mellanbok. Bra – såklart, det är ju Majgull Axelsson. Men inte fantastisk, inte som till exempel Aprilhäxan och Jag heter inte Miriam.

Bokens huvudpersonen är Märit, som i tillbakablickar beskriver sin barndom och ungdom i Norrköping åren runt 1960. Det är ingen lycklig skildring. Modern dör tidigt och den autistiske brodern skickas till institution. Kvar i en plågsamt dysfunktionell familj blir Märit och hon tänker banne mig inte stanna där en sekund längre än nödvändigt.

Boken är intressant och upprörande och gripande och hoppingivande. Men det kunde varit bättre. Jag tycker beskrivningen av Märit är märkvärdigt tam – vilket förvånar eftersom hon egentligen är en tuffing. Och jag retar mig väldigt mycket på hennes dialog med den döda tvillingsystern. Den känns inte äkta, varken som vanföreställning eller övernaturlighet och den stör läsningen.

Och jag hade velat veta mer om brodern och vad som hände honom när han skickats iväg. Baksidestexten ger intrycket av bokens fokus ligger på alla de funktionshindrade barn och ungdomar som under folkhemmets första decennier skickades till institution där de vanvårdades, många gånger till döds. Men det är inte bokens fokus. Bokens fokus är Märit, det här är hennes berättelse.

Mitt liv och ditt är en bra bok men Majgull Axelsson kan bättre.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Brombergs
Utgiven: februari 2018
ISBN: 9789173378482
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus

Jussi Adler-Olsen: Selfies

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En tredje bok jag faktiskt lyckades ta mig igenom under Den Stora Läsdippen var Selfies av Jussi Adler-Olsen. Den var nog den enda boken jag läste snabbt under perioden i fråga. Faktum är att jag slukade den. Selfies är utan vidare Adler-Olsens bästa bok.

Jag tycker alltid att kommissarie Carl Mörck och hans kollegor är ett nöje att umgås med men däremot brukar jag inte vara lika förtjust i deckargåtorna. Jag tycker inte Adler-Olsen är så bra på att skildra mördare. Men den här gången har Adler-Olsen svängt ihop en underbart skruvad historia om några underbart gräsliga personer  – en socialassistent och hennes klienter –  samtliga med mord och bedrägeri i sinnet. Jag fnissade i ena stunden och förskräcktes i nästa och njöt nästan hela tiden.

Det jag inte njöt av var skildringen av Roses psykiska sjukdom, den kändes inte äkta, den var en papperskonstruktion av någon som inte fattar psykisk sjukdom. Men bortsett från det där med Rose så känns Selfies som en efterlängtad nystart för Adler-Olsens författarskap. Jag ser fram emot att se vad han hittar på härnäst!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Selfies
Översättning: Leif Jacobsen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2018
ISBN: 9789174297027
Sidantal: 470

Boken finns på Adlibris och Bokus

Beata Arnborg: Kerstin Thorvall – uppror i skärt och svart

Kerstin Thorvall är en av de där författarna som jag sett i ögonvrån i hela mitt liv, läst någon ungdomsbok och krönikor i veckotidningar kanske men verkligen aldrig ”begripit mig på”.

Hon har varit så väsensfrämmande från mig och jag har inte hittat någon direkt gemensam nämnare.

Därför såg jag det lite som en utmaning att läsa den här biografin, när jag fick den i min hand på Bokmässan förr-förra året, 2016 alltså. I pocketformat.

Och just att den är i pocketformat är ju lite vilseledande. Man tänker att de här drygt 400 sidorna läser jag väl snabbt. Men det visade sig vara fel. Beate Arnborg har verkligen gjort ett grundligt research-arbete och typsnittet är storlek small. Det får plats mycket text på dessa sidor!

Det är en väldigt intressant bok, även om jag inte precis kan påstå att jag har kommit närmare Kerstin Thorvall. Den beskriver inte bara ett unikt, till stor del tragiskt men också spännande, livsöde, utan även en del av vår gemensamma nutidshistoria. Och kvinnohistoria. Hon var en av dessa kvinnor som inte får plats i en ”traditionell” roll på något håll, utan tvingades utmana sig själv och omgivningen gång på gång och bröt säkert väg för många på det sättet. Hon led också hela sitt liv av psykisk sjukdom. Trots att hon var så otroligt kreativ och skrev mängder med böcker, tecknade fantastiska modeillustrationer mm så mådde hon inte alls bra för det mesta. Vilket så klart spillde över på såväl relationer som barnen.

Som sagt, detta är inte en bok man läser snabbt. Det är mycket att bearbeta i huvudet samtidigt som man läser. Men är man intresserad av författare, kvinnohistoria, nutidshistoria och originella personer som vågat gå sin egen väg så rekommenderar jag denna bok! Den är välskriven och språkligt sett lätt att följa.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Atlantis
Utgiven: april 2015
ISBN: 9789173537988
Sidantal: 404 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

 

Marie Hermansson: Skymningslandet

Jag har en förkärlek för böcker som till synes utspelar sig i verkligheten, men utvecklar sig till något kusligt som man inte riktigt vet vad det är. Jag har läst flera av Marie Hermanssons böcker, och hon är en av mästarna i genren.

Bokens jag, Martina, trivs inte med sin tillvaro. Hon jobbar som hotellstäderska i brist på bättre, enbart för att klara hyran på den lilla lägenhet som hon hyr i andrahand. En dag råkar hon ut för en grov förolämpning av en hotellgäst och säger upp sig på stående fot, och tänker att det inte kan bli värre än så, men där har hon fel. Tjejen som hon hyr lägenheten av behöver nämligen få tillbaka sin lägenhet, så nu är Marika både arbets- och bostadslös. När hon vänder sig till sina föräldrar i hopp om att ta sin tillflykt till sitt gamla flickrum upptäcker hon att föräldrarna byggt om villan och rummet finns inte kvar. Hon nämner inte ens sitt dilemma för föräldrarna utan ger sig iväg igen.

Av en händelse stöter hon på en kompis, Therese, som hon inte sett på ett par år. Therese och Marika gick på gymnasiet tillsammans. Marika var den ordentliga, med höga betyg och låg frånvaro, men Tessan vände upp och ner på hennes tillvaro när hon började i samma klass – hon var elektrisk, sprakande, lysande, lite farlig. Tillsammans med Tessan började Marika festa, träffa killar och åka på musikfestivaler. Skolan och därmed betyget kom i andra hand, och det är genom Tessans kontakter som även Marika flyttar till Göteborg efter studenten. När Tessan flyttade ihop med en kille utanför Enköping kände sig Marika sviken, och de tappar kontakten.

Marika blir överlycklig över att träffa på Therese igen. Hon får veta att hon har haft anställning i hemtjänsten, men att detta har mynnat ut i en helt annan typ av anställning som också Marika får del av. Här ingår mat och husrum, vilket är en perfekt lösning för Marika, men då det efter några veckor dyker upp fler personer och förvecklingar börjar det bli riktigt kusligt.

Den här boken utspelar sig under en sommar – från början av säsongen till de första tecknen på hösten. Det gör den lämplig som såväl sommar- som höstlektyr (när man längtar tillbaka till sommaren).

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket

Utgiven: Mars 2015

ISBN 9789175034201

Sidantal: 255 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus

Sandra Gustafsson: Maskrosungen

Ett maskrosbarn är ett barn som trots extremt hårda förhållanden ändå växer upp och blir en bra människa. Sällan passar väl den beskrivningen så bra som på Sandra Gustavsson.

I boken varvar hon egna minnesfragment med utdrag ur protokoll, journaler och familjebilder. Redan innan Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk och hon får tidigt en fosterfamilj. Men vid ett tillfälle när mamman känner sig stark tar hon tillbaka vårdnaden och lyckas dupera omgivningen så pass att ingen annan vuxen griper in. Det bör ha funnits uppenbara tecken på vanvård, Sandra nämner t ex att hon själv bjuder in sig på middag hos kompisar eller att kompisarna smugglar ut smörgåsar till henne och att hon ibland inte har tillräckligt med kläder osv. Hon får möjlighet att flytta till pappan, men han är inte heller kapabel att ta hand om henne. Han brottas med en allt svårare alkoholism och samtidigt total förnekelse. De vuxna som Sandra kan lita på är dels en kompis mamma och sin farmor, men på en direkt fråga säger hon att hon inte vill flytta hem till kompisen – hon har genom sin egen logik en föreställning om att det inte skulle funka – och farmorn håller i sista änden sin son om ryggen i stället för att stötta flickan.

Man tänker hela tiden: får det gå till så här? Och hur många sådana här fall finns det i Sverige? En skakande berättelse om en liten människa som växer upp till en välutbildad och stark samhällsmedborgare med egen familj.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Hoi förlag
Utgiven: masr 2016
ISBN: 9789176970089
Sidantal: 255

Boken finns på Adlibris och Bokus

Åsa Nilsonne: Bakom ljuset

Jag köpte Åsa Nilsonnes deckare Bakom ljuset på stora bokrea. Kanske lockades jag av orden på temat ”Om du bara ska läsa en kriminalroman i år – läs Bakom ljuset.” Eller så slog jag till för att jag inte läst någon av Nilsonnes böcker om polisen Monika Pedersen.

Historien utspelar sig i Stockholm och Etiopien – det senare är i för sig är lite kul och annorlunda. Monika Pedersen är sjukskriven med skadat knä. Av en händelse (det är många av-en-händelse-händelser i Bakom ljuset) råkar hon läsa en bok av en känd psykolog och förstår av beskrivningen att hennes mor varit en av psykologens patienter. Hennes mor, som hon aldrig kände då hon dog när Monika var barn. Monikas nyfikenhet väcks för att ta reda på vem hennes mor egentligen var och vad som hände vid hennes död. En historia med sexuella övergrepp, maktmissbruk, familjehemligheter och svindel inom fadderbarnverksamhet rullas upp.

2014 kanske var ett uselt deckarår, men att Bakom ljuset skulle vara det enda och självklara valet av kriminalroman tycker åtminstone inte jag.

Boken är ganska seg och jag fångas varken av historien eller av Monika. Det mest intressanta i boken var resan till Etiopien och skildringarna av dess hisnande natur samt historielektionen med fokus Mussolinis invasion av Abessinien (som européerna kallade landet) 1938. En ockupation som Nationernas Förbund bemötte med märkvärdig flathet.

Men är man intresserad av Etiopien finns säkert mer läsvärda böcker. Denna deckare är som sagt i segaste laget, om än inte direkt usel.

Betyg: 2 stjärnor

Förlag: Forum
Utgiven: 2014
ISBN: 9789137140766
Sidantal: 298

Boken är slut i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Stuart MacBride: Häxjakten

Bilden är lånad av HarperCollins Nordic

Jag valde Häxjakten av Stuart MacBride som årets påskekrim. Det var ett superbra val.

Kriminalkommissarie Logan McRae i Aberdeen har mycket att kämpa med – knarktillverkare slåss om herraväldet, två tonåringar har försvunnit och ett brutalt mord är en kopia av en bestseller som håller på att filmas. Och så vidare.

Häxjakten har precis allt. Den är rolig, spännande, brutal och realistisk. Huvudpersonerna är otrevliga, ofta vulgära och inte nödvändigtvis klyftiga. Här finns inga supersnutar och ensamvargarna orsakar bara katastrofer. McRae själv kämpar desperat för att hålla näsan ovanför vattnet och sina kriminella bekantskaper på behörigt avstånd. Det går inget vidare. Det är hysteriskt underhållande.

Jag läste MacBrides första fyra böcker om McRae när de kom på svenska för ett antal år sen. Jag tyckte det var oändligt trist när utgivningen upphörde. Det är underbart att HarperCollins Nordic nu har gett ut den åttonde boken i serien. Snälla snälla snälla, ge ut resten också!

På svenska finns också böckerna om kriminalinspektör Ash Henderson.

Betyg: 5

Originaltitel: Close to the Bone
Översättning: Gunilla Mattsson
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789150924220
Sidantal: 528

Boken finns på Adlibris och Bokus.