Rebecka Lennartsson: Mamsell Bohmans fall

Bilden är lånad från Stockholmia förlag

År 1747 drog snickarmästare Bohman sin 17-åriga dotter Lena Cajsa inför rätta i Stockholm. Hon var bråkig och besvärlig, hon lydde inte sina föräldrar, hon rände ute. Men det visade sig snart att det handlade om något betydligt allvarligare än vanligt tonårstrots. Inför sin far och de höga herrarna i rätten berättade Lena Cajsa uppriktigt om hur hon sålt sin kropp vid ett flertal tillfällen och hur en ökänd kvinna i staden förmedlat kontakterna.

Berättelsen om Lena Cajsa är ramen i Rebecka Lennartssons facklitterära skildring Mamsell Bohmans fall: Nattlöperskor i 1700-talets Stockholm. Med utgångspunkt i rättegångsprotokollen tecknar Lennartsson en faktaspäckad, levande och inkännande bild av prostitutionen i 1700-talets Stockholm. Hon granskar dåtidens sexhandel ur alla möjliga perspektiv. Just det där breda anslaget gör att boken ibland känns spretig. Men samtidigt är boken så väldigt intressant. Jag lär mig så mycket. Det enda jag glider över är de frekventa och ofta långa citaten ur allehanda samtida texter. Jag är inte jättebra på 1700-talssvenska; det där är inget jag orkar stava mig igenom. Vilket går alldeles utmärkt eftersom Lennartsson aldrig låter citaten stå för sig själva, hon tolkar dem och sätter dem i sitt sammanhang, precis som en bra facklitterär författare ska göra.

På det stora hela är Mamsell Bohmans fall en mycket bra läsupplevelse som ger mersmak. Jag vill läsa mer om 1700-talets Sverige, jag vill veta mer om gamla tiders Stockholm och framför allt: jag hoppas på fler böcker av Rebecka Lennartsson.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Stockholmia förlag
Utgiven: januari 2020
ISBN: 9789170313257
Sidantal: 349

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter K. Andersson: På stadens skuggsida

Bilden är lånad från Carlsson Bokförlag

Annie Chapman har gått till historien som Jack the Rippers andra offer. Lördagen innan hon mördades kom hon i konflikt med en annan kvinna på härbärget hon bodde. Konflikten gällde en lånad tvål. För kvinnor på samhällets absoluta botten kunde en tvål som aldrig återlämnats ge upphov till ett våldsamt gräl.

Om detta berättar historiken Peter K. Andersson i sin bok På stadens skuggsida: Människor och brott i Jack the Rippers London. Med utgångspunkt i rättegångsprotokoll skildrar han olika aspekter av livet i Londons fattigaste kvarter. Han beskriver gatugäng och gatukravaller. Konstaplar som aldrig borde ha blivit konstaplar. Grannar som umgås, grannar som grälar och grannar som mördas. Små glimtar av såväl vardag som det extraordinära. I Anderssons händer blir rättegångsprotokollen en guldgruva att ösa ur. Boken ger mig både en önskan att läsa mer mer mer i ämnet och att ta en tripp till London.

Det enda problemet med boken är att det ofta blir ett väldans rabblande av namn. X gjorde något, varpå Y reagerade på det, varpå A, B, C och X svarade med att… och så vidare. Det är svårt att hänga med i svängarna, att hålla koll på den röda tråden, att veta vem som gjorde vad. Här borde författaren gjort mer för att hålla läsaren orienterad.

Men bortsett från det är På stadens skuggsida en väldigt intressant bok som verkligen väcker min vetgirighet.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Carlsson Bokförlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789173318488
Sidantal: 189

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sara Stridsberg: Kärlekens Antarktis

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En bok av Sara Stridsberg som jag inte gillar. Statistiken säger ju att det skulle komma förr eller senare men när det kommer blir jag ändå förvånad. För Stridsberg är ju en så bra författare. Så speciell. Men Kärlekens Antarktis är varken bra eller speciell. Faktum är att jag avskyr den.

Bokens berättarjag är en prostituerad narkotikaberoende kvinna som i bokens allra första sidor mördas. Det är den döda kvinnan som i återblickar berättar om hur hon dog och hur hon levde. En väldigt rak-på-sak och lättbegriplig skildring. Stridsberg brukar ju annars kräva en hel del koncentration och uppmärksamhet och eftertanke för att en överhuvudtaget ska begripa vad som händer. Så är det inte här, tvärtom. Inte för att jag har något att invända, en lättbegriplig Stridsberg är ju en trevlig omväxling.

Men jag tycker så illa om det mesta i övrigt. Mord är vanligtvis hemskt och tragiskt och upprörande men Stridsberg framställer det som ett assisterat självmord eller kanske ett barmhärtighetsmord. Som det var lika bra att den här unga kvinnan dog, det bästa som kunde hända med tanke på omständigheterna. Hon var ju ändå så sabbad och barnen hade hon också förlorat.

Och så avskyr jag hennes röst. Den där allvetande och livskloka skildring av föräldrarna, sig själv och barnen. Det är… jolmigt. Det känns inte som den person hon var när hon fortfarande fick leva. Som döden har gjort henne upphöjd, ännu ett skäl till att det var lika bra att hon dog.

Det här är hemskt. Jag förpassar Kärlekens Antarktis till barmhärtighetens glömska och inväntar nästa Stridsberg. Jag är övertygad om att hon kommer tillbaka snart, alive and kicking.

Betyg: 1,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789174297805
Sidantal: 314

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Flickor

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som handlar om flickor. Här är min trio.

Lena Kallenbergs roman Apelsinflickan utspelas i Stockholm på 1880-talet. I centrum för berättelsen står Signe, som växt upp på barnhem och nu försöker försörja sig själv. Men att få en bra plats är svårt och för en del flickor blir prostitution det enda alternativet. Välskrivet, spännande och engagerande om flickors och unga kvinnors utsatthet i en tid då prostitutionen var reglerad och flickorna och kvinnorna tvingades till regelbundna läkarundersökningar. Syftet med läkarundersökningarna var att säkerställa att männen inte skulle bli smittade av sjukdomar. För det var männen som skulle skyddas, inte de utsatta flickorna och kvinnorna.

I Foxfire – confessions of a girl gang av Joyce Carol Oates tas läsaren till 1950-talets Amerika. Unga flickor ledsnar på sunkig kvinnosyn och könsförtryck och slår tillbaka. Intelligent och infernaliskt och drabbande, JCO när hon är som bäst.

I Margaret Atwoods roman Kattöga återvänder en konstnär till sin barndomsstad Toronto. Och hon tänker tillbaka och minns den utsatta flicka hon en gång var. Otäck berättelse om barns grymhet – och om att som vuxen gå vidare.