Annette Haaland: Pastor Viveka och tanterna

Den här boken kom i april förra året och har varit konstant utlånad i de olika varianter vi har på biblioteket sedan dess. Sådant gör mig alltid lite nyfiken. Är det en bra bok eller är det bara en udda titel eller något annat som drar?

Viveka är en medelålders frikyrkopastor, gift och med fyra barn, lever ett ganska ”vanligt” liv. Hon verkar råka in i någon sorts livskris när berättelsen börjar. Hon har börjat få svårt att fördra tanterna i församlingen och även andra viljestarka individer som ser församlingen och dess kyrkolokal som sina egna privata arenor och projekt. Tanterna tävlar såväl i kakbakning till kyrkkaffet som i att vinna de få kvarvarande äldre männens gunst. När Viveka känner att hon vill protestera beställer hon t-shirts på nätet, med texter som t ex ”legalisera dödshjälp” och ”när jag blir gammal skall jag bli fet, vulgär och elak” att bära under prästskjortan.

När plötsligt hennes äldre församlingsbor och även andra närstående börjar avlida på mystiska sätt tycker hon att hon inte kan resa iväg med familjen på semester, varför de åker utan henne och hon blir kvar i lägenheten i Gamla Enskede med sina existentiella funderingar.

Privat har hon och hennes man också något som liknar en kris. De pratar inte riktigt med varandra. Hon till exempel inköpt en kolonistuga med odlingslott utan övriga familjens vetskap, där hon har sitt andningshål. När det börjar hända ovanliga saker runt Viveka börjar hon och hennes man att få allt fler saker som de inte berättar för varandra. Och kanske var det länge sedan de verkligen lyssnade på varandra.

Den här boken beskrivs som en ”mysdeckare” men jag har svårt för det ordet. Miljön och människorna är alla väldigt ”vanliga” och handlingen utspelar sig i den vackra svenska sommaren, men jag tycker ändå alltid att det är beklämmande när det handlar om bråd död och saker som gnager. Det ordnar i alla fall upp sig någotsånär på slutet.

Betyg 3,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789175035727
Sidantal: 286 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Stephen King: Den som finner & Sista vakten

Bilderna är lånade från Månpocket

En av de saker jag verkligen gillar med Stephen Kings är att han är fantastisk på att skildra människor. Han drar fram alla våra goda och dåliga sidor i ljuset och ba’: ”Kolla bara, det är sådana vi är” och jag älskar att läsa om det. Och mest av allt älskar jag att läsa hans skildringar av riktigt, riktigt hemska människor.

Som i hans trilogi om den pensionerade kriminalaren Ben Hodges. Den inleder storstilat med Mr Mercedes, Kings första deckare utan några övernaturligheter. En sociopat vid namn Hartsfield tar livet av massa människor bara för att. En helt suverän bok som jag läste för något år sedan.

Nu har jag läst de två andra böckerna i trilogin. I Den som finner är det en litteraturfixerad vettvilling vid namn Morris Bellamy som står i fokus. I Sista vakten vaknar Mercedesmördaren till liv igen och liken börjar åter stapla sig.

King är fantastisk på att beskriva all denna mänskliga vidrighet. Och det jag gillar mest är att hans psykopater inte är någon slags superintelligenta superskurkar som alltid är flera steg före polisen. De är misslyckade, impulsdrivna, halvsmarta, dumdristiga. De är kort sagt obehagligt realistiska. Inget fel på Hannibal Lecter men de här killarna skrämmer mig betydligt mer.

Vad gäller handlingen så är Den som finner överlägset bäst. Sista vakten är rörigare, långsammare, inte riktigt lika spännande. Det är lite synd att trilogin om Hodges inte slutar på topp men ingen kan vara bäst jämt.

Jag vill också nämna att King med åren blivit en mycket bra stilist. Inte så att han någonsin skrivit som en kråka men med böckerna om Bill Hodges har han nytt nya språkliga höjder. Han är rolig och cynisk och träffande och så njutbar.

Betyg: 4,5 stjärnor

Svensk titel: Den som finner
Originaltitel: Finders Keepers
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: oktober 2016
ISBN: 9789175035772
Sidantal: 398

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 3,5 stjärnor

Svensk titel: Sista vakten
Originaltitel: End of Watch
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: mars 2017
ISBN:9789175036113
Sidantal: 382

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – HBTQ

I veckans tematrio uppmanar Lyrans Noblesser oss att berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc med HBTQ-tema. Här är min litterära trio.

Huvudpersonen i Sara Lövestams romaner om Kouplan är en papperslös invandrare som försöker hanka sig fram som privatdetektiv. Han är också transperson. Serien började trevande men med den tredje boken Luften är fri har Lövestam hittat stilen. Den här gången är det en kvinna som misstänker att hennes man är otrogen som anlitar Kouplan. Han får ett tufft jobb med att lösa fallet samtidigt som han lever som hemlös på flykt undan polisen. Välskrivet och snabbläst, engagerande och spännande och nervigt. Det är något särskilt med en författare som lyckas skriva bra deckare utan ett mord i sikte. Böckerna bör läsas i ordningsföljd. Jag tyckte att första boken Sanning med modifikation var sådär men med den här boken har Kouplan seglat upp som en av mina favorithjältar i deckarvärlden.

Sara Kadefors ungdomsroman Lex bok handlar om tonåriga Lex som tycker det mesta utom bästisen Jonatan är pest, kolera, allt gräsligt du kan tänka dig. Påhejad av Jonatan börjar hon blogga som Maya, en hittepåperson som är vacker, lyckad och rebellisk. Problemen börjar när Maya blir en hit och får massa fans. Underhållande, tänkvärt och lättläst som funkar också på oss som lämnat tonåren långt bakom oss. Lex kompis Jonathan är HBTQ.

Ficktjuven av Sarah Waters börjar i London på 1860-talet. Småtjuven Susan lockas/tvingas att delta i ett vågat och som det visar sig farligt bedrägeri. Spännande bok som lever högt på suveräna person- och miljöskildringar. Grymt snyggt upplagd också. Vad som är HBTQ vill jag inte avslöja p.g.a. ska inte spoila.

 

Ray Celestin: Yxmannen

Bilden är lånad av Kalla Kulor Förlag/Southside Stories

Jag är inte helt nöjd med Ray Celestins deckare Yxmannen. Året är 1919 och en yxmördare härjar i New Orleans. New Orleans är den perfekta platsen för en läskig mordgåta och Celestin gör vad han ska för att få ut det gottaste av den delen. Men han borde ansträngt sig mer vad gäller människorna. Han har för många huvudpersoner och trots att de är väldigt olika – en polis, en frigiven fånge som en gång varit polis, en journalist, en ung sekreterare hos Pinkertons detektivbyrå, en lika ung musiker – är de alla intill förväxling lika. De har inga egna röster, de är helt opersonliga. Och jag är inte säker på vad jag tycker om att en av de där opersonliga huvudpersonerna är den blivande jazzlegenden Louis Armstrong. Jag har lite svårt att se hur han som ung musiker ska ha frilansat som brottsutredare.

Den ytliga personskildringen och hoppandet mellan olika huvudpersoner gör att jag har svårt att engagera mig. Först mot slutet lyfter boken, men då blir den å andra sidan riktigt bra, fartfyllt och spännande och otäckt och precis som det ska vara. Och beskrivningen av New Orleans och Louisiana går som sagt inte av för hackor.

Yxmannen fick svenska deckarakademins pris för Bästa översatta roman år 2016. Jag är väl inte helt ense om valet av bok men vill ändå läsa uppföljaren. Den utspelas i Chicago och ja, Louis Armstrong är med i den också.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Axman’s Jazz
Översättning: Hanna Williamsson
Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789188153562
Sidantal: 474

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå

Dirk Gently är huvudperson i två romaner av Douglas Adams, Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå och Tedags för dystra själar. Adams är mannen bakom den skruvade kultboken Liftarens guide till Galaxen. Han dog dessvärre innan han skriva klart tredje delen om privatdetektiven  Dirk Gently. Som är en mycket märklig figur…

Jag har inte läst böckerna om Dirk men är mycket sugen på dem efter sett Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå på Netflix. Sällan har jag skrattat så högt och fnissat så glatt som till denna härliga komedi-thriller

Det är en charmig, skruvad, vansinnig och rolig serie om Dirk (Samuel Barnett) och hans nästan-vän Todd (Elijah Wood), en misslyckad rockmusiker, misslyckad son och bror- ja, misslyckad så där i allmänhet. Todds syster Amanda och livvakten Farah sluter också upp på jakt efter … tja… utbytta själar. De blir den holistiska deckargänget.

Allt hänger ihop menar Dirk. Även om man inte förstår kan man liksom känna det hävdar han. Arbetssättet leder till en radda misslyckanden. Deckargänget dras in i en mordorgie som leder till både det ena och andra och tredje. Vem som är den onde eller den  gode ter sig suddigt långt in i historien.

Vill du skratta åt knasiga obegripligheter rekommenderar jag denna serie varmt. Slappna av och enjoy the show. Jag hade inte tråkigt en enda sekund!

Och säsong 2 är på G!

Originaltitel: Dirk Gently’s Holistic Detective Agency
Ursprungsland: USA
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 8 avsnitt à 54 minuter

M.R.C Kasasian: Morden på Mangle street

Miljön är början av 1880-talet, det viktorianska London med sin ofattbara slum och misär för de fattiga i East End. Och en lika ofattbar aristokratisk snobbism hos de rika i staden.

March Middelton är en föräldralös ung dam som kommit till London för att bo med sin gudfar –den berömde personliga – inte privatdetektiven Sidney Grice. En excentrisk man med drag av både Poirot och Sherlock Holmes, om än lite snobbigare och oerhört mycket drygare. March är dock en dam som kan ta vara på sig själv och bryter därmed mot en hel del av samtidens uppfattningar om värnlös kvinna. Som att hon vill och kan med skarpsinne vara med och lösa mordmysterier.

Unga Sara Ashby hittas död i sin och mannens butik. Ihjälstucken med 40 knivhugg och ordet Rivincita skrivet i blod på väggen. Maken William fängslas, trots sin försäkran om att han är helt oskyldig. Hans svärmor ber March och Grice om hjälp att bevisa svärsonens oskuld. Och motvilligt tar Grice sig an fallet – som visar sig vara en knepig nöt att knäcka – och som kommer sätta hans goda namn på spel…..

Denna brittiska lättsamma deckare är en charmig och rolig historia att läsa. Med stor kärlek till den viktorianska eran som kuliss till mordgåtor och vissa vassheter som nästan når upp i nivå upp till Maggie Smiths repliker i Downtown Abbey så är den ett nöje att läsa. Jag skrattar högt flera gånger, men Morden på Mangle Street kanske inte är den mest nagelbitande deckare jag läst i mina dagar. Det är snarare miljö och personskildringarna som gör boken. Och dess förmåga att elegant leverera politisk inkorrekthet på löpande band – så som den tog sig ut för ett drygt sekel sedan.

Och det lär komma fler böcker om March Middleton och Sidney Grice med deras bundsförvant kommissarie Pound. Jag kommer säkerligen läsa en och annan historia av M.R.C Kasasian igen.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Mangle Street Murders
Översättning: Fredrika Spindler
Förlag: Lind & Co
Utgiven: oktober 2016
ISBN: 9789174616101
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.