Stuart MacBride: En sång för de döda

Bilden är lånad av HarperCollins Nordic

Stuart MacBride tillhör de där författarna som borde levereras med varningstext: ”Inget för känsliga läsare”. En sång för de döda, den andra boken om Ash Henderson, är inget undantag. Jag kan inte berätta något om handlingen utan att avslöja hur den första boken slutar så den biten hoppar jag över. Men jag kan säga att MacBride är sig lik. Det brutala våldet, spänningen, de knäppa människorna och den råa humorn, allt är på plats. Allt funkar som det ska. Ash Henderson är en antihjälte helt i min smak. Böckerna om Logan MacRae är ännu mer skruvade men det här räcker gott och väl, jag gillar’t. Det här är brutaldeckare som ger mersmak.

Och som vanligt med MacBride så bör böckerna i serien läsas i ordningsföljd. Börja alltså med En hälsning från de döda och läs sen den här.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: A Song for the Dying
Översättning: Mia Kjellsdotter Karlsson
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789150924541
Sidantal: 495 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sharon Bolton: Nu ser du mig

Bilden är lånad av Modernista

Sharon Bolton är en ny deckarbekantskap för mig. Boken Nu ser du mig kom ut för några år sedan men har först nu hamnat i min väg och hand. En ganska så angenäm bekantskap, visade det sig.

Huvudpersonen i boken är den unga polisen Lacey Flint, en avig, något kantstött kvinna, som får uppleva sitt första mordoffer på väldigt nära håll. Nämligen i sina armar. Trots sin ringa erfarenhet får hon vara med i utredningen. Flera kvinnor mördas på ett sätt som för tankarna på Jack the Rippers mord i East Ends fattigkvarter under den victorianska eran.

Och Lacey Flint är något av en expert på Jack the Ripper. Dessutom verkar morden ha något med henne personligen att göra…

Det finns en socialrealistisk tråd som jag finner mest intressant, den dessvärre så aktuella debatten om våldtäkter och män som alltid tycks gå fria. Trots att våldtäkter påverka kvinnors liv så oerhört. Där bränner boken till. Nu ser du mig är också en välskriven spänningsroman med lite skräckinslag och den är svår att lägga åt sidan. Jag vill ju veta vad som ska hända!

Det finns dock en lite tröttsam plattityd i skildringar av kroppar, utseende och Lacey Flints relation med en lite äldre man som hon betecknar som en arrogant skitstövel. Samt det eviga draget att låta hjältinnan/hjälten mot allt förnuft ge sig av på egen hand… Ever heard about learning?

Om man bortser från detta – vilket jag kan göra om sommaren – så är Bolton och Flint en riktigt trevlig deckarbekantskap som jag kan tänka mig fler böcker av. Jag vill ju veta vad som ska hända med Lacey Flint.

Betyg 3,5

Originaltitel: Now You See Me
Översättning: Karl G. Fredriksson, Lilian Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174993035
Sidantal: 438

Boken finns på Adlibris och Bokus

Jo Nesbø: Törst

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Jo Nesbøs senaste roman Törst var något av en besvikelse. Inte så att jag tycker den är dålig för det gör jag inte. Det är sällan jag tycker att något av Nesbø är dåligt. Men Harry Hole är en av mina favoritpoliser och jag har verkligen längtat efter en ny bok om honom. Mina förväntningar var uppskruvade och de blev ju inte mindre av att jag fick vänta ett par månader på att få boken från biblioteket. Så det blev något av en antiklimax att Törst känns så ljummen. Det är konstigt för allt som ska finnas med i en deckare om Harry Hole är på plats. Morden är läskiga och intrigen är tillkrånglad och Harry själv är både rolig och tragisk. Men ändå lyfter det inte riktigt. Nesbø tar inte ut svängarna som han brukar. Törst är en mellanbok. Bra underhållning men inte så bra som det brukar vara.

Betyg: 3,5

 

Originaltitel: Tørst
Översättning: Per Olaisen
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 789100167134
Sidantal: 585

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Denise Mina: Blod salt vatten

Bilden är lånad av Månpocket

Denise Minas roman Blod salt vatten börjar med ett citat av John F Kennedy, om att salthalten i vårt blod och svett och våra tårar är detsamma som havets. Och att vi återkommer till vårt ursprung närhelst vi är med havet.

Havet och kusten i och runt Helensburgh är den geografiska knutpunkten i denna bok om polisen Alex Morrow, som är en ny bekantskap för mig. Det var några år sedan jag senast läste Mina och jag är glad över hittat tillbaka till henne igen. Hon är en duktig berättare som skickligt väver in personporträtt och relationer i ett splittrat och klassuppdelat Skottland.

Helensburgh är en kustidyll där majoriteten säger nej till skotsk självständighet. Invånarna är oroliga för fastighetsvärdena om det blir ett ja i folkomröstningen. Här bor många nyrika. Här tränar smala kvinnor yoga och köper ekologiskt. Här dricks dyrt vin och snortas kokain för undkomma själens tristess. Men det finns också en annan del av av Helensburgh, den del som blivit kvar i det gamla och fattiga, i chipsätandet och TV-tittandets Skottland. Här är kvinnorna överviktiga och smaklöst klädda och har allsköns fysiska krämpor. Här dricks det som bjuds för glömma vardagens elände.

Men trots olika vardagar har invånarna i Helensburgh en sak gemensamt: kriminaliteten. Visserligen en sorts kriminalitet för de rika och en annan för de fattiga men självklart hänger allt ihop. Och det är de de fattiga som åker fast, medan de rika skurkarna klarar sig.

När en kvinna vid namn Roxanna försvinner kopplas Alex Morrow och hennes kollegor in. Roxanna är sedan en tid under bevakning misstänkt för kokainsmuggling. En kvinna vid namn Hettie mördas av Lain Fraser på uppdrag av Helensburghs starke man. Historierna kopplas ihop och läsaren får följa Alex, Lain och hans kusin Boyd Fraser, som kommer från den finare grenen av Fraserfamiljen, några dagar före folkomröstningen 2014.

Minas skildring av människorna ger klassmotsättningarna och avgrunden i levnadsvillkor kött och blod. Skickligt förs berättelsen framåt och jag vill verkligen veta hur det går. Hennes fiktiva berättelse ligger så nära verkligheten att hennes deckare berör på ett sätt som inte alltid sker i denna genre.

Jag vill verkligen läsa mer av Denise Mina i sommar!!

Betyg 5 stjärnor.

Originaltitel: Blood salt water
Översättning: Boel Unnerstad
Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789175035529
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – från/i havet (eller annat vatten)

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om en bok/dikt/text vars titel innehåller något från havet (eller annat vatten). Jag fick grunna en lång stund för att få ihop det. Och om jag ska vara noga så är vågor och bränningar inte något från havet, de är havet. Men ändå, här är min trio.

Chigozie Obiomas debutroman Fiskarmännen handlar om fyra bröder vars stränge far börjar arbeta i en annan stad och måste bo borta. Med den högste auktoriteten ur huset passar de på att göra sånt de inte får, som att gå ner till floden och fiska. Deras olydnad får tragiska konsekvenser. Välskriven och drabbande men också förutsägbar. Jag vet att allt kommer sluta i katastrof, jag hade velat undra om det skulle sluta i katastrof. Stort plus för skildringen av 1990-talets Nigeria, jag googlade en del när jag läste, jag vill veta mer.

Vågen av Don DeLillo handlar om Lee Harvey Oswald och mordet på JFK. Spännande och engagerande men svårt att hålla alla namn i huvudet. Det fanns gott om konspiratörer och extremister som ville åt JFK och DeLillo gör inte mycket för att hjälpa mig att skilja dem åt. Boken är förmodligen skriven främst för en amerikansk publik. Men bortsett från det är det en bra bok.

I Minette Walters deckare Bränningen hittas en död kvinna i vattnet och hennes lilla dotter flera mil bort. Det är ungefär vad jag minns av inledningen, det är över 10 år sedan jag läste. Och så minns jag att boken är grymt bra, en riktig bladvändare. Walters har skrivit många bra deckare, men tyvärr så var det många år sedan det kom något av henne i svensk översättning.

 

Arnaldur Indriðason: Den stora matchen

Bilden är lånad av Bokus

Jag tror som sagt på att ge författare en andra chans, särskilt deckarförfattare. Nu har jag gett Arnaldur Indriðason en andra chans. Jag har läst Den stora matchen som utspelas i Reykjavík 1972. Förberedelserna för århundradet match i schack, Boris Spasskij mot Bobby Fischer, förbereds för fullt och Reykjavík är nerlusat av besökare. Då hittas en pojke mördad på en biograf.

Det låter som en bok jag hade kunnat gilla – mord, 1970-tal, kalla kriget, Sovjetunionen mot USA och så vidare. Men jag har mest tråkig. Indriðasons sätt att skriva tilltalar mig inte alls, jag tycker det är platt och intetsägande. Det tar lång tid innan berättelsen griper tag. Först mot slutet, när det är 50-60 sidor kvar, lyfter handlingen. Då blir boken spännande och faktiskt tänkvärd men det är så dags. Jag är inte alls sugen på mer av Arnaldur Indriðason.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Einvígid
Översättning: Ylva Hellerud
Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2014
ISBN: 9789113056555
Sidantal: 302

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hett i hyllan #9: Ett snyggt lik av Peter James

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Bilden är lånad av Massolit Förlag

Ett snyggt lik är en deckare av den brittiska författaren Peter James. Tom Bryce ser ett mord på en upphittad CD-skiva och kommissarie Roy Grace utreder mordet på en kvinna hittad i ett rapsfält.

Jag tyckte hjärtligt illa om Levande begravd, den första boken om Roy Grace, när jag läste den för några år sedan. Men jag tror på att ge författare en andra chans – särskilt när de skriver deckare – och när jag hittade bok nummer två för 10 spänn köpte jag så klart.

Sedan dess har Ett snyggt lik stått oläst i hyllan. Jag har inte varit sugen på att läsa. Jag tyckte ju så hjärtligt illa om den första boken. Får se om jag tar tag i den eller låter den vandra vidare till närmaste second hand-butik.

Peter Robinson: En bit av mitt hjärta

Nej, jag är ingen stor deckarfantast. Om det skall vara idé att läsa dem med behållning, så vill jag inte att de skall vara alltför blodiga, utan tyngdpunkten skall ligga på mysteriet och upplösningen.

Den här boken är en sådan, som utspelar sig på flera plan och i olika tider, 1969 och 2005. Ett mord sker, som visar sig ha förgreningar bakåt i tiden och faktiskt ha samband med ett annat mord som hände då. Skickligt och spännande berättat.

Man får en inblick i båda poliskårerna (som arbetade med fallen då och nu) och lär känna offren och miljön, som är den engelska landsbygden. Vad kan bli fel, liksom..?

Betyg: 3

Originaltitel: Piece of my heart
Översättning: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2007
ISBN: 9789137148366
Sidantal: 438

Boken är slut i tryckt form på nätbokhandlarna, men finns som ljudbok eller e-bok.

 

Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt: Fjällgraven & Den stumma flickan

Bilden är lånad från Bokus

Hjorth & Rosenfeldts deckare är den typen där polisernas personlighet och privatliv spelar lika mycket roll som deckargåtorna. I centrum står Riksmordkommissionen där många av medlemmarna är lite kantiga, rentav osympatiska. Mest osympatisk av alla är kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Kort uttryckt: Bergman är en sexmissbrukande manipulativ skitstövel med ett känsloliv värdigt en psykopat.

I den tredje boken Fjällgraven kommer Bergman helt till sin rätt. Det är underbart med en så gräslig representant för den goda sidan. Jag älskar att hata honom. Och deckargåtan – en massgrav med sex personer hittas i svenska fjällen – är också bra. Inte revolutionerande men väl genomförd. Det mesta sitter på plats.

Bilden är lånad av Bokus

Uppföljaren Den stumma flickan är inte lika bra. Bergman får i uppdrag att förhöra en liten flicka som blivit vittne till mordet för en hel familj. Han involverar sig känslomässigt, blir snäll och omtänksam och nästan normal. Jag gillar det inte alls. Jag förstår om författarna tycker synd om Bergman (han har en väldigt tragisk bakgrund) och vill skapa ljus och glädje i hans liv. Men jag tycker Bergman är roligast som psykopat. Hans snedvridna personlighet och ständiga manipulationer piggar upp och sätter färg. Med honom som en slags good guy räcker deckargåtan i Den stumma flickan inte till.

Jag hoppas att Hjorth & Rosenfeldt lagt empatin åt sidan i nästa bok De underkända och låter Bergman göra det han gör bäst, att vara hemsk.

Böckerna om Sebastian Bergman och Riksmordkommissionen bör läsas i ordningsföljd.

Betyg: 4

Originaltitel: Fjällgraven
Förlag: Norstedts
Utgiven: juli 2013
ISBN: 9789113048222
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 3

Originaltitel: Den stumma flickan
Förlag: Norstedts
Utgiven: juni 2015
ISBN: 9789113060521
Sidantal: 442

Boken finns på Adlibris och Bokus.