Mo Hayder: Försvunnen

Bilden är lånad från Modernista

Mo Hayders deckare Försvunnen är utan vidare den bästa hittills. Jag har tragglat mig igenom alla böcker om Jack Caffery som översatts och det är vissa saker som går igen. Alltid blodigt, alltid läskigt. Men många gånger också diverse onödiga sidospår (den överkörda kvinnan, den vandrande mannen). Sidospåren finns ju med i Försvunnen också men de stör inte alls lika mycket. Orsaken är förmodligen att resten är så grymt bra. Hayder har levererat en snyggt paketerad gåta som är ruskigt spännande hela vägen fram och mycket sällan tappar fokus. Och människoskildringarna är superba. Normalt brukar jag tycka att personerna som befolkar Hayders böcker är lite väl jobbiga. Och jodå, Jack Caffery och Flea Marley är jobbiga nu också, men på ett begripligt sätt, så där som människor är när de är under press. Jag förstår dem och tycker synd om dem, jag önskar inte livet ur dem.

Försvunnen är bästa ursäkten för att stanna hemma. En bra deckare är alltid en bra ursäkt för att stanna hemma.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Gone
Översättning: Åsa Brolin
Förlag: Modernista
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789177812227
Sidantal: 424

Boken finns på Adlibris och Bokus.


Daniel Cole: Trasdockan

Bilden är lånad av Norstedts

Daniel Coles deckardebut Trasdockan är en sån där bok som växer för varje kapitel. Det börjar svajigt, språket är rätt hackigt och hela grejen med seriemördare känns uttjatad. Men allt eftersom dras jag in i berättelsen. Jag fastnar för människorna och för humorn. Cole har den där typen av humor som får mig att tänka på Stuart MacBride. Cole är inte fullt så drastisk och inte absolut inte så absurd men i grund och botten kör han samma stil. Bägge författarna driver med sina huvudpersoner, på ett sätt som gör dem mer mänskliga (och mer trovärdiga) och som står i kontrast till allt våld. För det måste sägas, det här är en bok som innehåller mycket brutalt våld och en får nog vara väldans hårdhudad för att inte reagera.

Det är också en bok med en riktigt bra intrig. Hur bra förstår jag först mot slutet. Seriemördartemat är som sagt uttjatat och det är svårt att förnya genren. Cole är inte en förnyare – inte än så länge – men han har snott ihop en spännande berättelse med vändningar jag absolut inte hade väntat mig.

Jag hoppas innerligt att fler böcker av Daniel Cole översätts till svenska. Om inte köper jag dem på originalspråk.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Ragdoll
Översättning: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedt
Utgiven: maj 2018
ISBN: 9789113084770
Sidantal: 412

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anna Jansson: Rädslans fångar & Det du inte vet

Bilden är lånad från Månpocket

Extremvärmen håller i sig och jag tar min tillflykt till Anna Janssons deckare om Maria Wern på Gotland. Det är bra högsommarläsning. Böckerna följer samma gäng poliser och lägger ganska stor vikt vid deras privatliv. Det är en välbekant miljö som är tacksam att återvända till när en känner sig lagom mosig i huvudet. Överhuvudtaget fokuserar Jansson på personliga relationer i sina deckargåtor och det gillar jag.

Rädslans fångar, som är den 17:de boken i serien, råder extremväder, politiker mördas och konstiga sekter förbereder sig för världens undergång. Inte en av Janssons bästa, intrigen är spretig och hela grejen med Maria Werns bonusson känns påklistrad. Men jag gillar den historiska vinklingen med Christopher Polhem.

Den 18:de boken Det du inte vet är betydligt bättre. Jag retar mig fortfarande på bonussonen men deckargåtan är snyggt ihopsnickrad, ledtrådarna många och jag hinner avverka åtskilliga misstänkta innan Jansson naglar fast mördaren. Det här är en av Janssons absolut bästa.

Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Maria Wern. De är bra underhållning.

 

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Rädslans fångar
Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2017
ISBN: 9789175036793
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Det du inte vet
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038438
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

Anna Lihammer: Medan mörkret faller

Den här boken fick priset för årets bästa deckardebut när den kom 2014, och det var välförtjänt!

Anna Lihammer har lyckats fånga inte bara en spännande och rent av riktigt läskig deckargåta utan stämningen i det svenska samhället på 1930-talet, med köns-, yrkes-, ålders- och klassroller, spänningen mellan olika länder och politiska åskådnigar och verkliga händelser.

Det ger ett mycket trovärdigt intryck.

Lite jobbigt är det dock att läsa den mörka beskrivningen av personligheternas liv, det är inte många ljuspunkter där. Jag menar, lite vänskap, förtroende eller till och med kärlek kanske också kunde ha fått glimta till? Men det är förstås en deckare. Man kanske kan klassa den som ”Uppsala noir”.

Betyg: 4

Förlag: Historiska Media
Utgiven: December 2012
ISBN 9789175453729
Sidantal: 335 s.

Stuart MacBride: En sång för de döda

Bilden är lånad av HarperCollins Nordic

Stuart MacBride tillhör de där författarna som borde levereras med varningstext: ”Inget för känsliga läsare”. En sång för de döda, den andra boken om Ash Henderson, är inget undantag. Jag kan inte berätta något om handlingen utan att avslöja hur den första boken slutar så den biten hoppar jag över. Men jag kan säga att MacBride är sig lik. Det brutala våldet, spänningen, de knäppa människorna och den råa humorn, allt är på plats. Allt funkar som det ska. Ash Henderson är en antihjälte helt i min smak. Böckerna om Logan MacRae är ännu mer skruvade men det här räcker gott och väl, jag gillar’t. Det här är brutaldeckare som ger mersmak.

Och som vanligt med MacBride så bör böckerna i serien läsas i ordningsföljd. Börja alltså med En hälsning från de döda och läs sen den här.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: A Song for the Dying
Översättning: Mia Kjellsdotter Karlsson
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789150924541
Sidantal: 495 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sharon Bolton: Nu ser du mig

Bilden är lånad av Modernista

Sharon Bolton är en ny deckarbekantskap för mig. Boken Nu ser du mig kom ut för några år sedan men har först nu hamnat i min väg och hand. En ganska så angenäm bekantskap, visade det sig.

Huvudpersonen i boken är den unga polisen Lacey Flint, en avig, något kantstött kvinna, som får uppleva sitt första mordoffer på väldigt nära håll. Nämligen i sina armar. Trots sin ringa erfarenhet får hon vara med i utredningen. Flera kvinnor mördas på ett sätt som för tankarna på Jack the Rippers mord i East Ends fattigkvarter under den victorianska eran.

Och Lacey Flint är något av en expert på Jack the Ripper. Dessutom verkar morden ha något med henne personligen att göra…

Det finns en socialrealistisk tråd som jag finner mest intressant, den dessvärre så aktuella debatten om våldtäkter och män som alltid tycks gå fria. Trots att våldtäkter påverka kvinnors liv så oerhört. Där bränner boken till. Nu ser du mig är också en välskriven spänningsroman med lite skräckinslag och den är svår att lägga åt sidan. Jag vill ju veta vad som ska hända!

Det finns dock en lite tröttsam plattityd i skildringar av kroppar, utseende och Lacey Flints relation med en lite äldre man som hon betecknar som en arrogant skitstövel. Samt det eviga draget att låta hjältinnan/hjälten mot allt förnuft ge sig av på egen hand… Ever heard about learning?

Om man bortser från detta – vilket jag kan göra om sommaren – så är Bolton och Flint en riktigt trevlig deckarbekantskap som jag kan tänka mig fler böcker av. Jag vill ju veta vad som ska hända med Lacey Flint.

Betyg 3,5

Originaltitel: Now You See Me
Översättning: Karl G. Fredriksson, Lilian Fredriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174993035
Sidantal: 438

Boken finns på Adlibris och Bokus

Jo Nesbø: Törst

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Jo Nesbøs senaste roman Törst var något av en besvikelse. Inte så att jag tycker den är dålig för det gör jag inte. Det är sällan jag tycker att något av Nesbø är dåligt. Men Harry Hole är en av mina favoritpoliser och jag har verkligen längtat efter en ny bok om honom. Mina förväntningar var uppskruvade och de blev ju inte mindre av att jag fick vänta ett par månader på att få boken från biblioteket. Så det blev något av en antiklimax att Törst känns så ljummen. Det är konstigt för allt som ska finnas med i en deckare om Harry Hole är på plats. Morden är läskiga och intrigen är tillkrånglad och Harry själv är både rolig och tragisk. Men ändå lyfter det inte riktigt. Nesbø tar inte ut svängarna som han brukar. Törst är en mellanbok. Bra underhållning men inte så bra som det brukar vara.

Betyg: 3,5

 

Originaltitel: Tørst
Översättning: Per Olaisen
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 789100167134
Sidantal: 585

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Denise Mina: Blod salt vatten

Bilden är lånad av Månpocket

Denise Minas roman Blod salt vatten börjar med ett citat av John F Kennedy, om att salthalten i vårt blod och svett och våra tårar är detsamma som havets. Och att vi återkommer till vårt ursprung närhelst vi är med havet.

Havet och kusten i och runt Helensburgh är den geografiska knutpunkten i denna bok om polisen Alex Morrow, som är en ny bekantskap för mig. Det var några år sedan jag senast läste Mina och jag är glad över hittat tillbaka till henne igen. Hon är en duktig berättare som skickligt väver in personporträtt och relationer i ett splittrat och klassuppdelat Skottland.

Helensburgh är en kustidyll där majoriteten säger nej till skotsk självständighet. Invånarna är oroliga för fastighetsvärdena om det blir ett ja i folkomröstningen. Här bor många nyrika. Här tränar smala kvinnor yoga och köper ekologiskt. Här dricks dyrt vin och snortas kokain för undkomma själens tristess. Men det finns också en annan del av av Helensburgh, den del som blivit kvar i det gamla och fattiga, i chipsätandet och TV-tittandets Skottland. Här är kvinnorna överviktiga och smaklöst klädda och har allsköns fysiska krämpor. Här dricks det som bjuds för glömma vardagens elände.

Men trots olika vardagar har invånarna i Helensburgh en sak gemensamt: kriminaliteten. Visserligen en sorts kriminalitet för de rika och en annan för de fattiga men självklart hänger allt ihop. Och det är de de fattiga som åker fast, medan de rika skurkarna klarar sig.

När en kvinna vid namn Roxanna försvinner kopplas Alex Morrow och hennes kollegor in. Roxanna är sedan en tid under bevakning misstänkt för kokainsmuggling. En kvinna vid namn Hettie mördas av Lain Fraser på uppdrag av Helensburghs starke man. Historierna kopplas ihop och läsaren får följa Alex, Lain och hans kusin Boyd Fraser, som kommer från den finare grenen av Fraserfamiljen, några dagar före folkomröstningen 2014.

Minas skildring av människorna ger klassmotsättningarna och avgrunden i levnadsvillkor kött och blod. Skickligt förs berättelsen framåt och jag vill verkligen veta hur det går. Hennes fiktiva berättelse ligger så nära verkligheten att hennes deckare berör på ett sätt som inte alltid sker i denna genre.

Jag vill verkligen läsa mer av Denise Mina i sommar!!

Betyg 5 stjärnor.

Originaltitel: Blood salt water
Översättning: Boel Unnerstad
Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789175035529
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – från/i havet (eller annat vatten)

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om en bok/dikt/text vars titel innehåller något från havet (eller annat vatten). Jag fick grunna en lång stund för att få ihop det. Och om jag ska vara noga så är vågor och bränningar inte något från havet, de är havet. Men ändå, här är min trio.

Chigozie Obiomas debutroman Fiskarmännen handlar om fyra bröder vars stränge far börjar arbeta i en annan stad och måste bo borta. Med den högste auktoriteten ur huset passar de på att göra sånt de inte får, som att gå ner till floden och fiska. Deras olydnad får tragiska konsekvenser. Välskriven och drabbande men också förutsägbar. Jag vet att allt kommer sluta i katastrof, jag hade velat undra om det skulle sluta i katastrof. Stort plus för skildringen av 1990-talets Nigeria, jag googlade en del när jag läste, jag vill veta mer.

Vågen av Don DeLillo handlar om Lee Harvey Oswald och mordet på JFK. Spännande och engagerande men svårt att hålla alla namn i huvudet. Det fanns gott om konspiratörer och extremister som ville åt JFK och DeLillo gör inte mycket för att hjälpa mig att skilja dem åt. Boken är förmodligen skriven främst för en amerikansk publik. Men bortsett från det är det en bra bok.

I Minette Walters deckare Bränningen hittas en död kvinna i vattnet och hennes lilla dotter flera mil bort. Det är ungefär vad jag minns av inledningen, det är över 10 år sedan jag läste. Och så minns jag att boken är grymt bra, en riktig bladvändare. Walters har skrivit många bra deckare, men tyvärr så var det många år sedan det kom något av henne i svensk översättning.

 

Arnaldur Indriðason: Den stora matchen

Bilden är lånad av Bokus

Jag tror som sagt på att ge författare en andra chans, särskilt deckarförfattare. Nu har jag gett Arnaldur Indriðason en andra chans. Jag har läst Den stora matchen som utspelas i Reykjavík 1972. Förberedelserna för århundradet match i schack, Boris Spasskij mot Bobby Fischer, förbereds för fullt och Reykjavík är nerlusat av besökare. Då hittas en pojke mördad på en biograf.

Det låter som en bok jag hade kunnat gilla – mord, 1970-tal, kalla kriget, Sovjetunionen mot USA och så vidare. Men jag har mest tråkig. Indriðasons sätt att skriva tilltalar mig inte alls, jag tycker det är platt och intetsägande. Det tar lång tid innan berättelsen griper tag. Först mot slutet, när det är 50-60 sidor kvar, lyfter handlingen. Då blir boken spännande och faktiskt tänkvärd men det är så dags. Jag är inte alls sugen på mer av Arnaldur Indriðason.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Einvígid
Översättning: Ylva Hellerud
Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2014
ISBN: 9789113056555
Sidantal: 302

Boken finns på Adlibris och Bokus.