Volker Kutscher: Den stumma döden

Bilden är lånad från Ersatz

Jag var småskeptisk när jag började läsa Den stumma döden, Volker Kutschers andra bok om Berlinpolisen Gereon Rath. Jag hade enorma förväntningar på den första boken Babylon Berlin: Den våta fisken, som utspelas 1929 i min favvostad Berlin. Men boken gjorde mig ganska besviken, jag tyckte den var rörig och svårbegriplig.

Men uppföljaren Den stumma döden knockar mig (nästan) totalt. Nu är året 1930, platsen är fortsatt Berlin och unga vackra filmskådespelerskor dör på otrevliga sätt. Gereon Rath utreder samtidigt som han försöker undvika sina överordnade, hanterar kraven från sin pappa och trasslar till sitt liv i största allmänhet. Boken är långsamt berättad men ändå spännande, hemsk men ändå humoristisk och rentav kärleksfull. Dessutom är boken fullsmockad av tidsmarkörer och Berlinkänsla. Och i bakgrunden mullrar NSDAP; det nazistiska maktövertagandet är inte ens tre år bort – men det har ju inte huvudpersonerna i boken någon aning om.

Men varför blir jag bara nästan totalnockad? Det har med det långsamma berättandet att göra. Under en del av boken – kanske under 100 sidor eller så – tycker jag att Kutscher drar ut alltihop väl mycket. Jag tycker han är lite omständlig, för mångordig. Men det varar inte så länge. Rätt så snart charmas jag av Kutschers humor och språk och Gereons person och resten av sidorna bara flyger förbi.

Hoppas tredje boken kommer i svensk översättning snart!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Der stumme Tod
Översättning: Ola Wallin
Förlag: Ersatz
Utgiven: juni 2020
ISBN: 9789188913258
Sidantal: 606

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Camilla Grebe: Älskaren från huvudkontoret

Bilden är lånad från Månpocket

Älskaren från huvudkontoret är den första bok som Camilla Grebe skrivit på egen hand, alltså utan en medförfattare. En mycket bra bok, en korsning av psykologisk thriller och polisroman. Inledningen är direkt brutal, som läsare kastas jag in otäckheterna. Och sen drar det igång, polisutredning i nuet varvas med återblickar. Grebe grottar ner sig i människors komplicerade psyken, och hon gör det väldigt bra. Och precis som i böckerna om psykologen Siri Bergman – som Grebe skrivit med systern Åsa Träff – är det inte bara mördare och mordoffer som är komplicerade och har komplicerade liv. Peter, en av de utredande poliserna, är närmast känslomässigt stympad och beteendevetaren Hanne, som anlitas av polisen för att lösa det gruvliga mordet, mår inte heller så bra om en säger så. Peter och Hanne har dessutom ett gemensamt förflutet. Tilltrasslade psyken och komplicerade liv tycks vara något av Grebes signum. Antingen gillar man det eller så gillar man det inte. Jag gillar det. Grebe (och Träff, i böckerna om Siri Bergman) är skicklig på människor och relationer. Kanske får jag lite av en överdos av Peter – ännu en sån där romanfigur som jag bara vill skrika ”SKÄRP DIG” åt, men bara lite.

Älskaren från huvudkontoret är en riktig bladvändare, lättläst och spännande rakt igenom. Och grottandet i det mänskliga psyket gör att jag läser med växande obehag. Jag har redan dragit igenom tre böcker av Grebe och jag vet att hon gärna har en joker i ärmen och att hon inte direkt är sentimental; det kan gå lite hur som helst. Så spänningen håller i sig ända till slutet.

Och samma dag som jag läst ut boken reserverar jag uppföljaren Husdjuret på biblioteket. Det om något är ett bra betyg.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789175035116
Sidantal: 488

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Belinda Bauer: När repet brister

Bilden är lånad från Modernista

Belinda Bauer levererar som vanligt. Kvaliteten på hennes böcker varierar visserligen – de kan vara bra eller väldigt bra (dåligt har hittills aldrig hänt när det gäller den här författaren) – men en sak kan jag vara säker på: de är aldrig dussindeckare. De är alltid annorlunda, på ett väldigt bra sätt. Så är också fallet med När repet brister. Den inleder med att en mamma låter sina barn vänta i bilen medan hon hämtar hjälp. Mamman kommer aldrig tillbaka. Och därmed kan dramat börja. Och det blir ett riktigt drama. Spännande, emellanåt rentav läskigt, hjärtekrossande, hoppingivande. Och med en rad människor jag inte skulle vilja umgås med men som är väldigt underhållande att läsa om. Bauer är småelak och rolig och träffsäker. Och deckargåtan är riktigt bra. Inte helt sannolik om en säger så, det finns ett och annat som jag har svårt att greppa. Men annorlunda, på det väldigt sättet. När repet brister är en riktigt bra Bauer, en av hennes bästa.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel:
Översättning: Nils Larsson
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2020
ISBN: 978917893249
Sidantal: 348

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Thomas Mullen: Darktown

Bilden är lånad från Historiska Media

Thomas Mullens historiska deckare Darktown kvalar närmast in i kategorin ”Jobbig men viktig”. Den utspelas i Atlanta i amerikanska södern. Året är 1948 och staden har fått sina första svarta polismän. Det är en liten utsatt styrka med mycket kringskurna befogenheter, strängt förbjudna att syssla med mordutredningar och illa sedda av de vita poliserna. Men när en ung svart kvinna hittas mördad börjar polisman Lucius Boggs och hans partner mot alla regler och med fara för sina egna liv kolla runt.

När jag skriver ”jobbig men nödvändig” är det precis så boken känns. Mullen har återskapat ett riktigt otrevligt avsnitt av amerikansk historia. Det är plågsamt att läsa om så mycket rasism, småskurenhet och allmän illvillighet på en gång. Men det är ju så verkligheten ser ut. Och ämnet är intressant. Jag är kass på USA:s historia och Darktown väcker min kunskapshunger.

Nu finns det ju många mer eller mindre usla böcker om viktiga och nödvändiga ämnen. Darktown hör tack och lov inte dit. Mullen tycks ha gjort gedigen research, han känns trovärdig och hans personporträtt är levande och stannar kvar i minnet. Där ligger bokens styrkor. Själva deckargåtan är godkänd. Sämst är språket. Mullen skriver inte dåligt men han saknar det där lilla extra som får mig att fastna. Det är språket som gör att jag inte vill ge fyra stjärnor.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Darktown
Översättning: Claes Göran Green
Förlag: Historiska Media
Utgiven: juli 2019
ISBN: 9789175459561
Sidantal: 432

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ninni Schulman: Välkommen hem

Boken är lånad från Välkommen hem

Skolåterträffar som urartar är en tacksam utgångspunkt i fiktionens värld. Ninni Schulman utnyttjar konceptet till fullo i Välkommen hem, den femte boken i Hagforsserien. Allt är där. Coola gänget, medlöparna, de utstötta. Alla undertryckta aggressioner, all sorg. Och eftersom det här är en deckare kröns återträffen med ett illa tilltygat lik. Jakten på den skyldige kan börja.

Och det är spännande nästan hela tiden. Schulman är en författare som lever högt på sin förmåga att skildra människor och miljöer i bruksort på dekis. Så också den här gången. Jag blir visserligen lite mätt på huvudpersonernas (poliserna, journalisten) tilltrasslade privatliv. Jag förstår ju att poliser och journalister också har liv som påverkar och påverkas av påfrestningarna i jobbet. Men det är inte det viktiga i en deckare och för min del hade Schulman kunnat tona ner den biten. Skildringen av de före detta klasskamraterna däremot är grym. Jag frossar i att minnas hur jag verkligen hatade högstadiet. Och deckargåtan har driv. Lite förutsägbar men med mängder av driv. Välkommen hem är en riktig bladvändare.

My här på Kulturnästet har också läst Välkommen hem. Du hittar hennes recension här.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789175036625
Sidantal: 510

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anne Holt: En grav för två

Bilden är lånad från Piratförlaget

Anne Holts roman En grav för två är en trevlig deckarupplevelse. Första boken i en ny serie. Huvudpersonen Selma Falck var fram till nyligen toppadvokat med man och barn och glassigt hem och glassigt liv. Nu har hon sabbat alltihop och har tvingats att flytta till sunkig lägenhet med sur katt. Men hon kan få sitt gamla liv tillbaka. Ett av Norges kvinnliga OS-hopp har åkt dit för doping och OS-hoppets pappa lovar ställa allt till rätta om Selma kan bevisa att dottern är oskyldig. Selma har knappt hunnit börja snoka runt förrän det dyker upp ett lik, en annan längdskidåkare. Och därmed är historien i rullning.

En grav för två kommer långt på persongalleriet. Selma själv är en härligt sammansatt person och dessutom en ganska tafflig privatdeckare. Inga superhjältefasoner där inte. Och det är så människorna i boken är, komplexa. Och så älskar jag ju deckare som vänder ut och in på människor, som blottlägger felriktade ambitioner och invecklade relationer och allt det där. Jag tycker till och med skildringen av den norska elitidrotten är intressant och jag är alltså fullständigt och totalt ointresserad av idrott.

Bokens svagaste del är väl själva mysteriet. Lite osammanhängande, lite spretigt, rätt så osannolikt och inte särskilt spännande.

Det är ju synd, för deckare ska ju helst vara spännande. En deckare utan en bra deckarintrig blir lätt avslagen. Men å andra sidan är Selma och de andra människor som skildras i boken väl värd läsningen. Jag vill läsa fler böcker om Selma Falck.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: En grav for to
Översättning: Margareta Järnebrand
Förlag: Piratförlaget
Utgiven: januari 2020
ISBN: 9789164206312
Sidantal: 432

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Daniel Cole: Marionetten

Bilden är lånad från Norstedts

Daniel Coles andra roman Marionetten är allt förstlingsverket Trasdockan är och lite till. Alltså mängder av blod och konstig humor. Boken börjar med ett mord av det mer vrickade slaget i USA. Jänkarna tror att det är en uppföljare på trasdockemorden men kollegorna i den gamla världen är inte lite övertygade. Men så sker ett mord på samma tema i England.

Det här är en bok som börjar blodigt och snabbt urartar till massaker. Cole fläskar verkligen på med våldet. Det här låter verkligen som ännu en slaskdålig seriemördarthriller av det löjligare slaget. Men är det någon som kan komma undan med en sådan story och göra det bra så är det Daniel Cole. Han skriver i samma anda som Stuart MacBride. Med en humor av det lätt absurda slaget som gifter sig väl med de helt absurda morden. Med överdrifter som är precis lagom överdrivna och serverade med glimten i ögat och ett garv i ständig beredskap. Han är ironisk och småelak och samtidigt kärleksfull i beskrivningen av de engelska poliserna och de amerikanska agenterna och det gnisslande samarbetet dem emellan. Det hade kunnat bli hur klyschigt och förutsägbart som helst inte när Cole sitter vid tangentbordet. Och dessutom har han svängt ihop en riktigt bra intrig. Inte rimlig eller sannolik för fem öre men fartfylld och oväntad.

Marionetten är minst lika brutalt underhållande som Trasdockan. Jag ser fram emot den tredje boken i serien.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Hangman
Översättning: Jan Risheden
Förlag: Norstedt
Utgiven: oktober 2019
ISBN: 9789113093352
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus

Yrsa Sigurdardóttir: Arvet

Bilden är lånad från HarperCollins Nordic

Ännu en rätt ljum läsupplevelse av en författare jag väntade mer av. Arvet är Yrsa Sigurdardóttirs första deckare om polisen Huldar och barnpsykologen Freyja. Öppnar starkt med en återblick till 1987 då tre små barn omhändertas. Sen direkt till 2015 där det fortsätter lika starkt ett litet tag. Och sen går det i stå på något sätt. Polisjakten på vem det nu är som begår bestialiska mord i lilla Reykjavík är tam. Inte så att själva deckargåtan saknar spänning, tvärtom. Det finns en del genuint otäcka scener och upplösningen är snygg. Men det är något som saknas. Det finns ingen dynamik i spelet mellan huvudpersonerna. Med en polis och en barnpsykolog i de ledande rollerna finns det ju utrymme för intressanta kulturkrockar och bråk om revir och allt sånt där. Men Sigurdardóttir slarvar bort det. Hon slarvar bort en hel del när det gäller personporträtten och emellanåt är det klichévarning och inte på ett underhållande sätt (manhaftiga kvinnliga poliser och blabla). Så nja. Sigurdardóttir kan avgjort bättre än så här, det visade hon med böckerna om advokaten Thóra. Jag hoppas nästa bok om Huldar och Freyja är bättre. Den heter Straffet och har precis kommit ut i svensk översättning.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: DNA
Översättning: Villemo Linngård Oksanen
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: mars 2020
ISBN: 9789150947236
Sidantal: 421

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Elly Griffiths: En cirkel av sten

Bilden är lånad från Bokförlaget Forum

Så här i efterhand inser jag ju att det var dumt att läsa en bok av Elly Griffiths direkt efter att jag avslutat Nattjänst av John le Carré. Vilken bok som helst hade väl bleknat efter den läsupplevelse som le Carré bjöd på. Och Griffith är ju inte precis de stora gesternas författare. Snarare trivsamt småputtrig.

Och trivsamt småputtrig men blek är väl bästa beskrivningen av En cirkel av sten. Det är den elfte romanen om arkeologen Ruth Galloway och på många sätt en väldigt typisk Griffiths. Alla ingredienser är där – en radda trivsamt udda människor i mer eller mindre pittoreska miljöer och så lite humor och spänning på det. Men humorn kändes inte lika humoristisk som vanligt och spänningen inte fullt så spännande. Intrigen kändes som en upprepning av tidigare böcker. Vilket den på ett sätt är, handlingen knyter an till den första boken om Ruth Galloway, Flickan under jorden och jag vet inte men jag tycker inte riktigt det fungerade. En cirkel av sten är just trivsamt småputtrig men saknar det där lilla extra som brukar göra Griffiths så underhållande.

Jag betraktar det här som en mellanbok och hoppas på nästa bok i serien. Att döma av det som jag läst om den så kommer boken bjuda på en hel del nytt i alla fall i Ruths liv. Det ser jag fram emot att läsa om.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Stone Circle
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: april 2020
ISBN: 9789137156439
Sidantal: 312

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Cara Hunter: I mörket

Bilden är lånad från LB Förlag

Cara Hunters levererar med besked i den andra romanen om kriminalkommissarie Adam Fawley. En ung kvinna och ett litet barn hittas inspärrade i en källare, gubben som bor i huset förnekar all kännedom och grannarna har inte märkt nånting. Hemligheterna är många och vägen till sanningen slingrande. Skildringen av de enskilda poliserna och deras privatliv hålls på en perfekt nivå och flyter snyggt in i handlingen. I mörkret är skriven med känsla och driv och sidorna bara flyger förbi. Det är spännande och tragiskt och otäckt och underhållande. Det är så nära fulländan en psykologisk thriller kan komma, vad mig anbelangar. Läs den. Fast den som inte läst har föregångaren Hemmets trygga vrå bör ta den först. Böckerna är bäst i ordningsföljd.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: In the Dark
Översättning: Jan Risheden
Förlag: LB Förlag
Utgiven: december 2019
ISBN: 9789177991281
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.