Léo Malet: 120, rue de la Gare

Bilden är lånad från Ersatz

Jag är väldigt svag för klassiska deckarförfattare som Agatha Christie, Dorothy Sayers och Raymond Chandler och när jag hittade 120, rue de la Gare i bokhandeln var det givet att jag skulle köpa. Det är den första boken av Léo Malet som ges ut i svensk översättning. Han skrev den under andra världskriget, när Tredje riket stod som starkast och ingen visste hur det skulle sluta. I bokens inledning är det hösten 1941, Frankrike har besegrats i grunden av Tredje riket och bokens huvudperson Nestor Burma och berättarjag är krigsfånge i Tyskland. Före kriget hade han en framgångsrik detektivfirma och de instinkterna finns ju kvar i lägret. Och när han friges och skickas tillbaka till Frankrike tar det ungefär fem minuter innan han dras in i en snårig mordgåta. Just mordgåtan är kanske inte det bästa med boken, snårigt är bara förnamnet. Lite väl långsökt och osannolik är andra uttryck som passar in bra. I det avseendet är Raymond Chandler betydligt mer realistisk. Men i övrigt är 120, rue de la Gare en mycket givande läsupplevelse. Malet kör den hårdkokta stilen med glimten i ögat. Hans hjälte Nestor Burma är intelligent och självsäker och tvekar inte att ta till nävarna, vare sig det behövs eller inte. Men han är inte odräglig eller osympatisk. Och han rör sig i miljöer som är perfekta för genren. Det krigsdrabbade Frankrike levererar helt enkelt stämning och spänning. Malet nämner aldrig det franska nederlaget, nazismen och Gestapo men det finns ju där i bakgrunden, som en dov underton. Det räcker.

Ersatz gör en kulturell välgärning som ger ut 120, rue de la Gare. Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker av Malet på svenska.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: 120, rue de la Gare
Översättning: Ola Wallin
Förlag: Ersatz
Utgiven: april 2020
ISBN: 9789188913241
Sidantal: 206

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maria Adolfsson: Stormvarning

Bilden är lånad från Månpocket

Med Stormvarning, den andra deckaren om önationen Doggerland har Maria Adolfsson fått allt på plats, både miljöer och människor. Jag trivdes ju i Doggerland redan i första besöket; den här gången blir jag helt enkelt förälskad. Jag vill åka dit! Det är ju det som är så fantastiskt med att låta sin roman utspelas på en fiktiv plats, man behöver inte ta hänsyn till en trist verklighet utan kan slänga in vadhelst man tycker passar. Och det Adolfsson slänger in passar mig fantastiskt. Och det är ju inte bara den fysiska miljömn. Adolfsson skapar ett eget språk och egna högtider. Det är mycket underhållande.

Också människorna är ett nöje att umgås med. En del introducerades redan i första boken, en del är nytillskott. Alla är mer eller mindre särpräglade så där som människor ofta är. Adolfsson är duktig på att skildra människors psyken och relationer och hon har dessutom humor.

Och så är det själva deckargåtan. Den är inte nydanande men är välkonstruerad och handlingen spännande. Den här gången begås mord i de norra delarna av Doggerland, Noorö. Polisen Karen Eiken Hornby är inte ledsen över att slippa julfirandet hemma men inser snart att tillvaron som utredare i norr inte är okomplicerad. Diverse släktingar inklusive en uppenbart kriminell kusin underlättare inte. Dessutom har Adolfsson slängt in ett sidospår på hemmaplan som förhöjer spänningen ytterligare.

Första boken Felsteg var trevlig deckarunderhållning. Stormvarning är mer än trevlig; den är helt enkelt en mycket, mycket bra deckare.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2019
ISBN: 9789175039770
Sidantal: 423

Boken finns på Adlibris och Bokus.

John le Carré: Nattjänst

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ännu en höjdare av John le Carré. Nattjänst är precis lika bra som Den lilla trumslagarflickan och en helt oförglömlig läsupplevelse. Den här gången tar le Carré sikte på den illegala vapenhandeln. Jonathan Pine, en man med mystiskt förflutet som tagit sin tillflykt till hotellbranschen, lockas till undercoveruppdrag hos ökänd vapenhandlare. Resultatet blir en smart, rolig, slagfärdig, otäck och spännande berättelse som håller mig fångad från första sidan till den sista. Väldigt brittiskt, på ett bra sätt. Enda smolken i den litterära glädjebägaren är att jag fattar nada av intrigerna och maktkampen inom och mellan det brittiska och amerikanska underrättelseväsendet. Det synd. Det sänker betyget lite grann, men bara lite.

Nattjänst har filmatiserats som The Night Manager (2016). Tom Hiddleston och Hugh Laurie spelar handlingens kontrahenter Pine och Roper. Den ser jag fram emot att se. Jag hoppas den håller samma klass som miniserien The Little Drummer Girl (2018) med Florence Pugh och Alexander Skarsgård.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Night Manager
Översättning: Sam J. Lundwall
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789174295733
Sidantal: 553

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Un-su Kim: Den rätta tiden för en kula i hjärtat

Pocketupplagan av Un-su Kims debutroman Den rätta tiden för en kula i hjärtat. På framsidan en bild på fulla bokhyllor.

Om en är rädd för att göra bort sig på jobbet kan en ju alltid läsa om Reseng. Han är yrkesmördare i Seoul och när han klantar till det får det konsekvenser. När någon annan klantar till det får det konsekvenser. En yrkesmördares karriär är sällan långvarig och Reseng med 15 år i branschen lever redan på övertid.

Un-su Kims roman Den rätta tiden för en kula i hjärtat är en lågmäld, lätt absurd, ganska rolig och väldigt sorglig berättelse om seriemördarbranschen och konsekvenserna av att klanta till det. Handlingen är oväntat stillsam, trots en och annan våldsexplosion. Inte så att människor inte dör på otrevliga sätt för det gör de hela tiden. Men våldet blir aldrig ett självändamål. Jag kan bli småtrött på thrillerförfattare som vräker på med våld för våldets skull och det är uppfriskande att Kim väljer ett annat spår. Särskilt med tanke på ämnet. Han hade ju kunnat släppa lös en veritabel våldsorgie utan att någon blivit förvånad.

Stilen är hårdkokt, språket en fröjd. Ännu en sån där sak som är uppfriskande. Jag gillar hårdkokt och en hårdkokt författare som verkligen behärskar formuleringskonsten är inte fy skam.

Det enda på minussidan är att alla frågetecken boken skapar. Mito är till exempel en spännande karaktär men jag får aldrig klart för mig varför hon agerar som hon gör och inte känns hon särskilt trovärdig heller. Och det finns en del sånt. Det hjälper inte till att mina kunskaper om Sydkorea och den sydkoreanska yrkesmördarbranschen är närmast obefintlig men Kim hjälper mig inte direkt att förstå. Ett och annat skulle kanske klarna vid en omläsning och lite googlande men även om jag gillar att googla är jag inte typen som läser om böcker.

Men bortsett från de där frågetecknen är Den rätta tiden för en kula i hjärtat en riktigt bra bok. Någon, ge oss fler översättningar av Un-su Kim. Typ nu.

Betyg: 4 stjärnor

Översättning: Lars Vargö
Förlag: Southside Stories
Utgiven: maj 2019
ISBN 9789188725356
Sidantal: 327

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Gary Shteyngart: Den ryske debutantens handbok

Pocketupplagan av Gary Shteyngarts roman Den ryske debutantens handbok
Bilden är lånad från Natur & Kultur

Till en början tyckte jag inte alls om Den ryske debutantens handbok. Gary Shteyngarts språk är visserligen närapå gudabenådat men satir är knepigt. Om jag ska tycka om satir måste jag engagera mig i människorna och berättelsen, få en känsla av att allt det här skulle kunna hända, trots det skruvade tonfallet. Men till en början är jag likgiltig inför bokens huvudperson Vladimir. Han har visserligen potential – ung, invandrad som barn från Sovjetunionen till USA, anställd på assimileringsbyrå i New York, desperat behov av snabba pengar. Dessutom ser han ut som Trotskij. Men trots alla dessa potentiellt goda egenskaper fastnar han inte. Och utan en huvudperson som intresserar mig faller allting ihop som en illa behandlad sufflé.

Men efter ett antal sidor leder Vladimirs behov av snabba pengar till intressanta komplikationer. Killen själv börjar kännas kul och boken också. Och sedan puttrar det på ända till den fiktiva östeuropeiska staden Prava (Prag i lätt maskering), komplett med östeuropeiska gangsters och västeuropeiska backpackers. Ännu fler intressanta komplikationer inträffar. Handlingen är inte direkt trovärdig – det är som sagt satir – men ganska kul. Och skildringen av Östeuropa efter kommunismens fall är träffande.

Shteyngarts debutroman långt ifrån det bästa jag har läst i år men den höjer sig ändå lite över mängden.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Russians Debutante’s Handbook
Översättning: Nille Lindgren
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2005
ISBN: 9127108716
Sidantal: 474

Boken finns inte längre kvar i den ordinarie handeln.

Carolina Ramqvist: Flickvännen

Bilden är lånad från Norstedts

Jag får spader på huvudpersonen i Carolina Ramqvists roman Flickvännen. Jag vill skrika åt henne att skärpa sig. Hon slösar bort sitt liv som flickvän åt en yrkeskriminell. Hon lever bra (väldigt bra) på pengarna han drar in, hon vet varifrån de kommer och hon bryr sig inte. Hennes främsta mål i livet är att vara med honom. Och att vara vacker, att ha ett vackert hem.

Och det är inte som hon har något att skylla på heller. Uppväxt i stabilt medelklasshem, intelligent, utbildad. Inte schablonbilden av kvinna i den kriminella världen precis.

Och på något sätt lyckas Ramqvist få alltihop begripligt. Kortfattat, stramt och inkännande skildrar hon flickvännen, hennes vardag i väntan på att mannen ska komma hem, hennes instängda värld, hennes tankar och känslor. Och det är riktigt bra. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Den vita staden.

Evalutions recension av Flickvännen hittar du här.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789113066684
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anna Lihammer: Medan mörkret faller

Den här boken fick priset för årets bästa deckardebut när den kom 2014, och det var välförtjänt!

Anna Lihammer har lyckats fånga inte bara en spännande och rent av riktigt läskig deckargåta utan stämningen i det svenska samhället på 1930-talet, med köns-, yrkes-, ålders- och klassroller, spänningen mellan olika länder och politiska åskådnigar och verkliga händelser.

Det ger ett mycket trovärdigt intryck.

Lite jobbigt är det dock att läsa den mörka beskrivningen av personligheternas liv, det är inte många ljuspunkter där. Jag menar, lite vänskap, förtroende eller till och med kärlek kanske också kunde ha fått glimta till? Men det är förstås en deckare. Man kanske kan klassa den som ”Uppsala noir”.

Betyg: 4

Förlag: Historiska Media
Utgiven: December 2012
ISBN 9789175453729
Sidantal: 335 s.

Intervju med John Ajvide Lindqvist

Yum-yum! I eftermiddags sände Studio Ett i P1 en intervju med John Ajvide Lindqvist i dag. Han berättar bl.a. om sin nya bok X: Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand. Enligt intervjun är det en skräck-kriminalhistoria, ett försök att skriva hårdkokt (författaren säger att han lyckades sådär med det hårdkokta). Handlingen utspelas i en fiktiv förort bland kriminella och knarklangare och Ajvide Lindqvist har hittat på en helt ny slang för att skapa rätta stämningen.

Jag köpte Himmelstrand tidigare i år men har ännu inte hunnit läsa, men intervjun fick mig superpepp.

Visste ni förresten att Stephen King gillar Ajvide Lindqvist? Bara en sån sak!

Stuart MacBride: En sång för de döda

Bilden är lånad av HarperCollins Nordic

Stuart MacBride tillhör de där författarna som borde levereras med varningstext: ”Inget för känsliga läsare”. En sång för de döda, den andra boken om Ash Henderson, är inget undantag. Jag kan inte berätta något om handlingen utan att avslöja hur den första boken slutar så den biten hoppar jag över. Men jag kan säga att MacBride är sig lik. Det brutala våldet, spänningen, de knäppa människorna och den råa humorn, allt är på plats. Allt funkar som det ska. Ash Henderson är en antihjälte helt i min smak. Böckerna om Logan MacRae är ännu mer skruvade men det här räcker gott och väl, jag gillar’t. Det här är brutaldeckare som ger mersmak.

Och som vanligt med MacBride så bör böckerna i serien läsas i ordningsföljd. Börja alltså med En hälsning från de döda och läs sen den här.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: A Song for the Dying
Översättning: Mia Kjellsdotter Karlsson
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789150924541
Sidantal: 495 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Denise Mina: Blod salt vatten

Bilden är lånad av Månpocket

Denise Minas roman Blod salt vatten börjar med ett citat av John F Kennedy, om att salthalten i vårt blod och svett och våra tårar är detsamma som havets. Och att vi återkommer till vårt ursprung närhelst vi är med havet.

Havet och kusten i och runt Helensburgh är den geografiska knutpunkten i denna bok om polisen Alex Morrow, som är en ny bekantskap för mig. Det var några år sedan jag senast läste Mina och jag är glad över hittat tillbaka till henne igen. Hon är en duktig berättare som skickligt väver in personporträtt och relationer i ett splittrat och klassuppdelat Skottland.

Helensburgh är en kustidyll där majoriteten säger nej till skotsk självständighet. Invånarna är oroliga för fastighetsvärdena om det blir ett ja i folkomröstningen. Här bor många nyrika. Här tränar smala kvinnor yoga och köper ekologiskt. Här dricks dyrt vin och snortas kokain för undkomma själens tristess. Men det finns också en annan del av av Helensburgh, den del som blivit kvar i det gamla och fattiga, i chipsätandet och TV-tittandets Skottland. Här är kvinnorna överviktiga och smaklöst klädda och har allsköns fysiska krämpor. Här dricks det som bjuds för glömma vardagens elände.

Men trots olika vardagar har invånarna i Helensburgh en sak gemensamt: kriminaliteten. Visserligen en sorts kriminalitet för de rika och en annan för de fattiga men självklart hänger allt ihop. Och det är de de fattiga som åker fast, medan de rika skurkarna klarar sig.

När en kvinna vid namn Roxanna försvinner kopplas Alex Morrow och hennes kollegor in. Roxanna är sedan en tid under bevakning misstänkt för kokainsmuggling. En kvinna vid namn Hettie mördas av Lain Fraser på uppdrag av Helensburghs starke man. Historierna kopplas ihop och läsaren får följa Alex, Lain och hans kusin Boyd Fraser, som kommer från den finare grenen av Fraserfamiljen, några dagar före folkomröstningen 2014.

Minas skildring av människorna ger klassmotsättningarna och avgrunden i levnadsvillkor kött och blod. Skickligt förs berättelsen framåt och jag vill verkligen veta hur det går. Hennes fiktiva berättelse ligger så nära verkligheten att hennes deckare berör på ett sätt som inte alltid sker i denna genre.

Jag vill verkligen läsa mer av Denise Mina i sommar!!

Betyg 5 stjärnor.

Originaltitel: Blood salt water
Översättning: Boel Unnerstad
Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789175035529
Sidantal: 333

Boken finns på Adlibris och Bokus.