Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Maria Adolfsson har gjort en Nesser. Hon har skapat ett eget land för sin deckarserie, Doggerland mitt i Nordsjön, där vindarna och havet alltid är närvarande. Liksom fiskrätterna och spriten. De karga öarna i Doggerland befolkas av ättlingar till holländare, britter och skandinaver med en särskild sorts blandning av söderns lättsinne och nordens tungsinne. Med den moderna huvudstaden Dunker i mitten. I Dunker bor makten och rövslickeriet i de vackra villorna. De bortvalda och utslagna b0r i betongförorten eller vid lastkajerna. Den uråldriga naturen och egensinnet möter dagens moderna hippa liv och skapar en skön kontrast till förstlingsverket Felsteg.

Handlingen inleder med att kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar räligt bakfull efter den årliga ostronfesten. Bakfull och i totalt fel säng med definitivt fel man. Nämligen sin sexistiske och arrogante skitstövel till chef, Jounas Smeed.

Dagen börjar uselt och blir bara värre när hon får veta att chefens exfru Susanne har hittats mördad och att Karen är satt att leda utredningen. En mordhistoria som visar sig har långa rötter och förgreningar i öriket. Där alla på ett eller annat sätt hör samman.

Jag gillar den här deckaren. Den är en blandning av Cleeves Shetlandsböcker och lite Nesser, både nordic noir och britcrime. Historien är klurig och känns psykologisk trovärdig. Karen Eiken Hornby är en komplex personlighet med en tung hemlighet som skildras på ett bra sätt. Samma sak med hennes kollegor på krim i Dunker. Och miljön får mig att längta till detta fantasiland.

Detta är första boken i en tänkt deckarserie. Väl värd att läsas så här om sommaren. Jag slukade den snabbt och jag ser framemot nästa bok!

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789146234173
Sidantal: 439

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anna Jansson: Rädslans fångar & Det du inte vet

Bilden är lånad från Månpocket

Extremvärmen håller i sig och jag tar min tillflykt till Anna Janssons deckare om Maria Wern på Gotland. Det är bra högsommarläsning. Böckerna följer samma gäng poliser och lägger ganska stor vikt vid deras privatliv. Det är en välbekant miljö som är tacksam att återvända till när en känner sig lagom mosig i huvudet. Överhuvudtaget fokuserar Jansson på personliga relationer i sina deckargåtor och det gillar jag.

Rädslans fångar, som är den 17:de boken i serien, råder extremväder, politiker mördas och konstiga sekter förbereder sig för världens undergång. Inte en av Janssons bästa, intrigen är spretig och hela grejen med Maria Werns bonusson känns påklistrad. Men jag gillar den historiska vinklingen med Christopher Polhem.

Den 18:de boken Det du inte vet är betydligt bättre. Jag retar mig fortfarande på bonussonen men deckargåtan är snyggt ihopsnickrad, ledtrådarna många och jag hinner avverka åtskilliga misstänkta innan Jansson naglar fast mördaren. Det här är en av Janssons absolut bästa.

Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Maria Wern. De är bra underhållning.

 

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Rädslans fångar
Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2017
ISBN: 9789175036793
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Det du inte vet
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038438
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

Peter May: Entry Island

Bilden är lånad av Modernista

Den skotske författaren Peter May och jag tycks dela fascinationen för öar. Gärna ensliga och karga, utsatta för vädrets makter och havets vildhet. Och med egensinniga människor som strävar med sina liv på en liten bit mark. Öar gör att människan blir tydlig på något vis…

Mays Lewis-triologi, som utspelade på Yttre Hebriderna, var ett smärre deckarmästerverk. Så det var med förväntan jag satte mig tillrätta med hans nya bok. Den utspelas på Entry Island, en liten vindpinad ö i Saint Lawrencefloden i Kanada. Under slutet av 1800-talet, när skördarna slog fel och potatisbrist rådde i Skottland hamnade många skotska emigranter här. De fick sitta i karantän på Entry Island innan de fick resa vidare till det nya landet Kanada.

Precis som Mays tidigare böcker är Entry Island lika mycket en miljö- och historieskildring som deckare.

Deckargåtan består i att en välbärgad affärsman hittas mördad på Entry Island och hustrun blir huvudmisstänkt. Ett kriminalteam från Montreal med Sime Mackenzie i spetsen anländer och inser snart att fallet är inte fullt så enkelt. Sime fångas av den mordmisstänkte Kirsty och känner sig förenad med henne. Hans tankar och handlingar börja gå utanför polisrutinerna.

Samtidigt berättas en parallellhistoria om Simes förfader som emigrerade till Kanada från Yttre Hebriderna – och historierna börjar gå ihop. Åtminstone i Simes huvud.

Berättelsen är vackert skriven och May fångar miljö och tid väl. Det enda jag har att invända är att det manliga perspektivet som upprepar sig från Mays tidigare böcker. De kvinnliga subjekten ges inte samma plats i berättelsen.

Entry Islands är kanske inget för hardcoredeckarfantasterna. Men gillar du öar och historia, då kan detta vara en bok för dig!

Betyg: 3 stjärnor, på snudd till 4 stjärnor

Originaltitel: Entry Island
Översättning:
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177011644
Sidantal: 414

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Peter May: Coffin Road

Bilden är lånad av Modernista

När forskare publicerar resultat som rör neonikotinoider eller de långsiktiga effekterna av GMO-grödor drar de genast till sig kritik från företa (…) och sedan upptäcker de att deras forskarkarriär är i fara

Jeff Ruch, generalsekreterare PEER

Coffin Road är tillägnad all världens bin.

Ja, ni läste rätt. Detta är en deckare som tar politisk ställning mot det övergrepp som pågår mot världens bin i form av företag som besprutar vår mat. Som följd av detta dör våra bin i allt snabbare takt. Och detta är allvarligt eftersom bina är livsviktiga för vår existens.

Boken inleder med att en man spolas upp på en strand i Yttre Hebriderna. Han har glömt vem han är och vad han gör på denna karga ö utanför Skottland. När han försöker hitta tillbaka till sin identitet visar det sig att han kanske är en mördare….

Coffin Road är ytterligare en fullträff av Peter May. Precis som Lewistrilogin utspelar den sig på Yttre Hebriderna men denna gång är Fin Macleod nästan helt osynlig i berättelsen. I stället är det hans forna kollega Gunn som får ett brutalt mord på halsen. Är mannen utan minne mördaren? Eller döljer han något annat? Och i så fall vad?

May har skrivit en spännande och snyggt berättad deckarhistoria som dessutom har ett politiskt budskap. Det sistnämnda tillhör inte vanligheterna numera.

Jag rekommenderar boken varmt och väntar ivrigt på nästa berättelse från de vindpinade öarna i Atlanten.

Betyg 4 stjärnor

Originaltitel: Coffin Road
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177017158
Sidantal: 318

Boken finns på Adlibris och Bokus

Peter May: Svarthuset, Lewismannen & Lewispjäserna

Bilderna är lånade från Modernista

Som vanligt när jag är på sydliga breddgrader vill jag ha en bok med mig om det karga och vindpinade landskapen och människorna i havsbandet i norr. Nordic noir i söderns ljus och värme. Denna gång fann jag dock ingen isländsk deckare utan en trilogi som utspelar sig i yttre Hebriderna nordväst om Skottland. Gott så!

Kriminalkommissarie Fin Macleod lever sitt småtråkiga liv i Edinburgh när tragedin inträffar. Hans åttaårige son dör i en bilolycka och föraren smiter. Fins liv och äktenskap trasas sönder och när han får uppdraget att följa ett sidospår, ett mord på ön Lewis i pågående mordutredning tar han chansen att fly Edinburgh och hustrun Mona. Trots att det innebär att han måste återvänder till sin födelseö i Yttre Hebriderna, en ö och ett liv han lämnade hals över huvud för nästan 20 år sedan.

I sökandet efter mördaren hittar han sakta spåren av sin barndom och sorg, sin tomhet och rädsla. Och möter de han lämnade i sitt förflutna.

Under tre böcker, som kan läsas fristående, får vi följa Fin Macleod i den hisnande och vindpinade naturen på Lewis, genom historiska anekdoter och vederstyggelser och en mans resa från barndom till sitt vuxna jag. Allt inramat av tre mycket spännande mordgåtor, som i sig är tillräckliga för att hålla liv i nagelbitandet genom hela trilogin. Alla morden och därmed mördaren har sin historia och den berättar Peter May på ett mycket fint sätt.

Peter May från Skottland är en ny författarbekantskap för mig och en mycket angenäm sådan. Jag har redan börjat läsa hans nya bok The Coffin Road som också utspelas på Yttre Hebriderna – en plats väl värd att besöka, tänker jag…

Svensk titel: Svarthuset
Originaltitel: The Blackhouse
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789177011859
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewismannen
Originaltitel: The Lewis Man
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789177016236
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewispjäserna
Originaltitel: The Chessmen
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177016809
Sidantal: 309

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Grannar

Det är måndag och dags för ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar. Här är min trio trassliga grannrelationer.

I Carin Gerhardsens deckare Falleri Fallera Falleralla mördas människor av orsaker som ligger många år tillbaka i tiden. Grannrelationer har en given plats i boken. Välskrivet och spännande och med en trevlig mordgåta. Men också lite splittrat, det fanns en del irrelevant om vissa polisers privatliv som kunde ha dumpats. Sista boken i Hammarbyserien, vilket känns tomt. Jag hoppas att Gerhardsen ändrar sig och skriver några böcker till.

Granne med döden av Alex Marwood utspelas i ett förfallet hyreshus där alla de boende har sina hemligheter och en av dem har lite mer och otäckare hemligheter än de andra. Smart, roligt och läskigt och mordgåtan är grymt snyggt konstruerad. Varning för bitvis hög äckelfaktor.

Joanne Harris roman Underströmmar utspelas på den lilla franska ön La Devine, som består av de bägge samhällena Houssinière (välmående och framåtblickande) och Les Salants (rejält på dekis). När Mado, som återvänt till ön efter många års bortavaro, beslutar sig för att lyfta upp Les Salants ur dyn, både bildligt och bokstavligt, börjar det hända grejer. Boken är lite av en orgie i ansträngda grannrelationer. För många klichéer om folk som bor på öar och andra gudsförgätna platser men i övrigt riktigt underhållande. Beskrivs som feelgood i baksidestexten men jag vet inte jag.

Hett i hyllan #7: Underströmmar av Joanne Harris

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Joanne Harris roman Underströmmar köpte jag på second hand för en halv evighet sedan. Enligt baksidestexten handlar den om Mado som återvänder till hem till byn på ön Les Salants. Byn är på fallrepet – till skillnad från sin mer välmående granne – och Mado beslutar sig för en räddningsaktion. Men medan hon skrider till verket vaknar minnena av förflutna tragedier och begravda hemligheter till liv.

Joanne Harris tillhör de där författarna som har en särskild plats i mitt hjärta. Jag tror jag läst en bok av henne som var sådär, resten har jag älskat. Dessutom tycker jag om böcker som handlar om förflutna tragedier och begravda hemligheter och öar gillar jag också. Trots det har Underströmmar blivit stående. Det är väl ännu ett fall av lättare-att-läsa-en-deckare-åkomman som jag så ofta drabbas av. Får se om jag ändrar på det i år.