Peter May: Coffin Road

Bilden är lånad av Modernista

När forskare publicerar resultat som rör neonikotinoider eller de långsiktiga effekterna av GMO-grödor drar de genast till sig kritik från företa (…) och sedan upptäcker de att deras forskarkarriär är i fara

Jeff Ruch, generalsekreterare PEER

Coffin Road är tillägnad all världens bin.

Ja, ni läste rätt. Detta är en deckare som tar politisk ställning mot det övergrepp som pågår mot världens bin i form av företag som besprutar vår mat. Som följd av detta dör våra bin i allt snabbare takt. Och detta är allvarligt eftersom bina är livsviktiga för vår existens.

Boken inleder med att en man spolas upp på en strand i Yttre Hebriderna. Han har glömt vem han är och vad han gör på denna karga ö utanför Skottland. När han försöker hitta tillbaka till sin identitet visar det sig att han kanske är en mördare….

Coffin Road är ytterligare en fullträff av Peter May. Precis som Lewistrilogin utspelar den sig på Yttre Hebriderna men denna gång är Fin Macleod nästan helt osynlig i berättelsen. I stället är det hans forna kollega Gunn som får ett brutalt mord på halsen. Är mannen utan minne mördaren? Eller döljer han något annat? Och i så fall vad?

May har skrivit en spännande och snyggt berättad deckarhistoria som dessutom har ett politiskt budskap. Det sistnämnda tillhör inte vanligheterna numera.

Jag rekommenderar boken varmt och väntar ivrigt på nästa berättelse från de vindpinade öarna i Atlanten.

Betyg 4 stjärnor

Originaltitel: Coffin Road
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177017158
Sidantal: 318

Boken finns på Adlibris och Bokus

Peter May: Svarthuset, Lewismannen & Lewispjäserna

Bilderna är lånade från Modernista

Som vanligt när jag är på sydliga breddgrader vill jag ha en bok med mig om det karga och vindpinade landskapen och människorna i havsbandet i norr. Nordic noir i söderns ljus och värme. Denna gång fann jag dock ingen isländsk deckare utan en trilogi som utspelar sig i yttre Hebriderna nordväst om Skottland. Gott så!

Kriminalkommissarie Fin Macleod lever sitt småtråkiga liv i Edinburgh när tragedin inträffar. Hans åttaårige son dör i en bilolycka och föraren smiter. Fins liv och äktenskap trasas sönder och när han får uppdraget att följa ett sidospår, ett mord på ön Lewis i pågående mordutredning tar han chansen att fly Edinburgh och hustrun Mona. Trots att det innebär att han måste återvänder till sin födelseö i Yttre Hebriderna, en ö och ett liv han lämnade hals över huvud för nästan 20 år sedan.

I sökandet efter mördaren hittar han sakta spåren av sin barndom och sorg, sin tomhet och rädsla. Och möter de han lämnade i sitt förflutna.

Under tre böcker, som kan läsas fristående, får vi följa Fin Macleod i den hisnande och vindpinade naturen på Lewis, genom historiska anekdoter och vederstyggelser och en mans resa från barndom till sitt vuxna jag. Allt inramat av tre mycket spännande mordgåtor, som i sig är tillräckliga för att hålla liv i nagelbitandet genom hela trilogin. Alla morden och därmed mördaren har sin historia och den berättar Peter May på ett mycket fint sätt.

Peter May från Skottland är en ny författarbekantskap för mig och en mycket angenäm sådan. Jag har redan börjat läsa hans nya bok The Coffin Road som också utspelas på Yttre Hebriderna – en plats väl värd att besöka, tänker jag…

Svensk titel: Svarthuset
Originaltitel: The Blackhouse
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789177011859
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewismannen
Originaltitel: The Lewis Man
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789177016236
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svensk titel: Lewispjäserna
Originaltitel: The Chessmen
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177016809
Sidantal: 309

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Grannar

Det är måndag och dags för ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar. Här är min trio trassliga grannrelationer.

I Carin Gerhardsens deckare Falleri Fallera Falleralla mördas människor av orsaker som ligger många år tillbaka i tiden. Grannrelationer har en given plats i boken. Välskrivet och spännande och med en trevlig mordgåta. Men också lite splittrat, det fanns en del irrelevant om vissa polisers privatliv som kunde ha dumpats. Sista boken i Hammarbyserien, vilket känns tomt. Jag hoppas att Gerhardsen ändrar sig och skriver några böcker till.

Granne med döden av Alex Marwood utspelas i ett förfallet hyreshus där alla de boende har sina hemligheter och en av dem har lite mer och otäckare hemligheter än de andra. Smart, roligt och läskigt och mordgåtan är grymt snyggt konstruerad. Varning för bitvis hög äckelfaktor.

Joanne Harris roman Underströmmar utspelas på den lilla franska ön La Devine, som består av de bägge samhällena Houssinière (välmående och framåtblickande) och Les Salants (rejält på dekis). När Mado, som återvänt till ön efter många års bortavaro, beslutar sig för att lyfta upp Les Salants ur dyn, både bildligt och bokstavligt, börjar det hända grejer. Boken är lite av en orgie i ansträngda grannrelationer. För många klichéer om folk som bor på öar och andra gudsförgätna platser men i övrigt riktigt underhållande. Beskrivs som feelgood i baksidestexten men jag vet inte jag.

Hett i hyllan #7: Underströmmar av Joanne Harris

Det är torsdag och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Joanne Harris roman Underströmmar köpte jag på second hand för en halv evighet sedan. Enligt baksidestexten handlar den om Mado som återvänder till hem till byn på ön Les Salants. Byn är på fallrepet – till skillnad från sin mer välmående granne – och Mado beslutar sig för en räddningsaktion. Men medan hon skrider till verket vaknar minnena av förflutna tragedier och begravda hemligheter till liv.

Joanne Harris tillhör de där författarna som har en särskild plats i mitt hjärta. Jag tror jag läst en bok av henne som var sådär, resten har jag älskat. Dessutom tycker jag om böcker som handlar om förflutna tragedier och begravda hemligheter och öar gillar jag också. Trots det har Underströmmar blivit stående. Det är väl ännu ett fall av lättare-att-läsa-en-deckare-åkomman som jag så ofta drabbas av. Får se om jag ändrar på det i år.