Edward St. Aubyn: Romanerna om Patrick Melrose Volym 1

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Edward St. Aubyns romansvit – det finns en volym 2 också- har utsetts som en av de 100 bästa och viktigaste litterära verken i Storbritannien, från det skrivkonsten uppfanns till våra dagar. Den har kallats en uppdaterad och förvriden version av En förlorad värld.

Jag har läst Romanerna om Patrick Melrose Volym 1, som innehåller de tre första romanerna Glöm det, Dåliga nyheter och Visst hopp. Det här är lysande litteratur!  En sällan skådad språklig träffsäkerhet elak, ironisk, skälmsk, hatisk, längtande, döende. Den brittiska överklassen kläs av in på bara skinnet – och det är en vämjelig syn – med den sortens bitska kommentarer som bara den brittiska överklassen själv förmår leverera. Oscar Wilde i kombination med Maggie Smiths repliker i Downtown Abbey på något sätt.

Edward St Aubyn gör i de tre korta och koncisa och ganska så självbiografiska romanerna upp med sin egen uppväxt i den brittiska aristokratin. En barndom fylld av övergrepp, missbrukande föräldrar, distanserad kyla och emotionell vanvård. Via ungdomsårens konstanta drogrus och drogjakt, som livlina för att ens kunna överleva till den begynnande vuxenhetens acceptans och en viss ro.

De tre romanerna utspelar sig under varsitt dygn. Men är så fyllda av sig själva att det räcker så. Stundtals är boken så vidrig, att jag får lägga den ifrån mig. Det gäller särskilt i skildringen av faderns sexuella övergrepp liksom den unge Patricks ständiga injicerande, snortande, supande, pillerknaprande tragiska gestalt i det ena badrummet efter det andra.

Men jag kunde inte låta bli att återuppta boken. Läsa vidare och möta vilddjuret och den totala tomheten som gömmer sig bakom etiketterna, det bildade samtalet och silverbesticken i de fina salongerna och klubbarna.

Och så finns ju den allestädes närvarande ironin. Den brittiska ironin som är ett beroende svårare att bli av med än heroin, enligt författaren själv.

Om du vill ha en läsupplevelse utöver det vanliga rekommenderar jag denna bok starkt. Romanerna om Patrik Melrose Volym 2 har precis kommit ut och det skall bli mig ett sant… ja, nöje är väl fel ord men en sann litterär upplevelse att läsa den i sommar! En extra eloge till översättaren Erik Andersson som så på kornet lyckats förmedla det brittiska språkets såphala elakheter till svenska – så att du fortfarande hör den nasala brittiska släpigheten i fraseringen!

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel:
Översättning: Erik Andersson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789100153670
Sidantal: 398 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sandra Gustafsson: Maskrosungen

Ett maskrosbarn är ett barn som trots extremt hårda förhållanden ändå växer upp och blir en bra människa. Sällan passar väl den beskrivningen så bra som på Sandra Gustavsson.

I boken varvar hon egna minnesfragment med utdrag ur protokoll, journaler och familjebilder. Redan innan Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk och hon får tidigt en fosterfamilj. Men vid ett tillfälle när mamman känner sig stark tar hon tillbaka vårdnaden och lyckas dupera omgivningen så pass att ingen annan vuxen griper in. Det bör ha funnits uppenbara tecken på vanvård, Sandra nämner t ex att hon själv bjuder in sig på middag hos kompisar eller att kompisarna smugglar ut smörgåsar till henne och att hon ibland inte har tillräckligt med kläder osv. Hon får möjlighet att flytta till pappan, men han är inte heller kapabel att ta hand om henne. Han brottas med en allt svårare alkoholism och samtidigt total förnekelse. De vuxna som Sandra kan lita på är dels en kompis mamma och sin farmor, men på en direkt fråga säger hon att hon inte vill flytta hem till kompisen – hon har genom sin egen logik en föreställning om att det inte skulle funka – och farmorn håller i sista änden sin son om ryggen i stället för att stötta flickan.

Man tänker hela tiden: får det gå till så här? Och hur många sådana här fall finns det i Sverige? En skakande berättelse om en liten människa som växer upp till en välutbildad och stark samhällsmedborgare med egen familj.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Hoi förlag
Utgiven: masr 2016
ISBN: 9789176970089
Sidantal: 255

Boken finns på Adlibris och Bokus

Jo Nesbø: Törst

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Jo Nesbøs senaste roman Törst var något av en besvikelse. Inte så att jag tycker den är dålig för det gör jag inte. Det är sällan jag tycker att något av Nesbø är dåligt. Men Harry Hole är en av mina favoritpoliser och jag har verkligen längtat efter en ny bok om honom. Mina förväntningar var uppskruvade och de blev ju inte mindre av att jag fick vänta ett par månader på att få boken från biblioteket. Så det blev något av en antiklimax att Törst känns så ljummen. Det är konstigt för allt som ska finnas med i en deckare om Harry Hole är på plats. Morden är läskiga och intrigen är tillkrånglad och Harry själv är både rolig och tragisk. Men ändå lyfter det inte riktigt. Nesbø tar inte ut svängarna som han brukar. Törst är en mellanbok. Bra underhållning men inte så bra som det brukar vara.

Betyg: 3,5

 

Originaltitel: Tørst
Översättning: Per Olaisen
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 789100167134
Sidantal: 585

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sara Lövestam: I havet finns så många stora fiskar

Boken är lånad från Pocketförlaget

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam är en sån där roman som är smärtsam att läsa men viktig. I centrum för berättelsen står femåriga Malte. Hemma har han det inte bra alls och på dagis är han utåtagerande och lite ensam. En dag blir han tilltalad av en främmande man, en man som vill att de ska ha hemligheter ihop.

Lövestam skriver mycket bra och berättelsen om Malte är vass, verklig och engagerande. Vissa stycken vill jag helst hoppa över, jag vill inte veta, men jag fortsätter ändå, jag måste få veta om det ska ordna sig för Malte trots allt. Spänningen skruvas upp som i en thriller. Berättarperspektivet växlar mellan flera personer och bitvis tycker jag att det blir både rörigt och splittrat. Men det är inte så viktigt. I huvudsak är det här en mycket bra roman. Läs den!

Betyg: 4

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2011
ISBN: 9789186675905
Sidantal: 333 + extramaterial

Jag har läst pocketupplagan som tyvärr är slut på förlaget. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand, som gäller. Men som e-bok finns den både på Adlibris och Bokus.

Lucia Berlin: Handbok för städerskor

Jag skriver gärna små noveller för mig själv, men har svårt för att läsa andras. En paradox kan tyckas.  Jag känner mig snuvad på konfekten som läsare – jag vill liksom sugas in i berättelsen och få stanna där i många många sidor… Noveller blir liksom små irrbloss. Eller förrätter utan huvudrätt.

Så känns det dock inte med Lucia Berlins 529 sidor korta, intensiva noveller Handbok för städerskor.

De är sig själva nog.

Intensiva skildringar av liv i olika sammanhang och miljöer. En unik amerikansk röst gör sig hörd. En röst som berättar en berättelse om Amerika som jag inte hört förut. En kvinnas röst i de ofta manligt skildrade 60- och 70-talen. En röst som tar sig genom genom fyllor och föräldramöten. Genom bildning och ekonomisk misär. Inte alltid så vacker, utan ganska så solkig ibland. Hårt och samtidigt så bräckligt skört. Men alltid intressant, alltid vibrerande av liv likaså av ickeliv.

Lucia Berlin är nu död, men levde ett brokigt krokigt liv som vi får ta del av i denna novellsamling. Tack och lov!

Läs den om du är intresserad av det som liksom finns mellan raderna. Det som skymtar i bakgrunden till det framgångsrika. Det som sällan sägs rakt ut.

Jag tycker Handbok för städerskor är en av de mest skimrande pärlorna från mitt läsår 2016.

Jag har läst boken inbunden. För den som vill vänta på pocketupplagan kommer den i april 2017.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: A Manual for Cleaning Women: Selected Stories
Översättning: Niclas Hval
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2016
Sidantal: 529

Boken finns på Adlibris och Bokus.