Tematrio – Sorg

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre texter som gestaltar sorg. Här är min trio.

I Majgull Axelssons roman Moderspassion samlas en grupp människor på en vägkrog. En av dem bär på en djup sorg som hon vägrar erkänna för någon, allra minst för sig själv. Vem tänker jag inte berätta pga vill inte spoila. Intelligent, energiskt och sylvasst men också tragiskt och sorgesamt.

Väckelse av Stephen King handlar om en pojke som växer upp till en knarkare. Och en präst som drabbas av en personlig tragedi. Och hur deras vägar möts. Prällen har ett väldigt speciellt sätt att hantera sorg och tja, det får konsekvenser. Grymt bra av skräckens mästare.

I Elin Boardys roman Tiden är inte än vandrar en kvinna genom det av digerdöden plågade Europa. Hon flyr från sina döda och på sin vandring möter hon de som drabbats av pesten och de som överlevt. Sparsmakat och finstämt men också distanserat. En smitta som (av samtiden) troddes ha tagit död på en tredjedel av mänskligheten borde kännas mer. Jag gillar inte heller de övertydliga parallellerna Boardy drar till senare tiders Europa. Det är bättre när författarna visar tilltro till läsarnas egna kunskaper och tankeförmåga. Om ni inte läst något av Boardy rekommenderar jag er att börja med Sally Jones historia. Den är helt enkelt fantastisk. Sen är det dags för den här som är klart läsvärd. Fler böcker än så har jag inte läst av Boardy. Ännu.

Tematrio – Tid i titeln

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid. Här är min trio.

Julie Otsukas debutroman När kejsaren var gudomlig utspelas i USA under andra världskriget. Efter Pearl Harbour internerades över 100 000 människor enbart på grund av att de hade japanskt ursprung. Kriget hade förvandlat dem till fienden i deras eget land. Stramt och effektivt berättad skildring som går snabbt att läsa och som stannar kvar länge.

Aprilhäxan av Majgull Axelsson handlar om tre fostersystrar som växte upp tillsammans och om systerns som lämnades bort till institution. Rolig, otäck och vasstandad socialrealism med övernaturliga inslag.

Efter andra världskrigets slut spreds snabbt rykten om att Hitler överlevt och låg och tryckte någonstans. Sovjetunionen – som hade tagit hand om liket – var de ivrigaste ryktesspridarna. Brittiska underrättelsetjänsten tyckte alltihop var förfärligt irriterande och gav Hugh Trevor-Roper i uppdrag att reda ut vad som faktiskt hänt. Resultatet blev boken Hitlers sista dagar, som publicerades första gången 1947. Genom åren har flera nya upplagor kommit, med förord om de senaste rönen. Intressant och tankeväckande, välskriven och lättläst om de sista dagarna i bunkern och om det politiska rävspel som följde.