Jennifer Egan: Goon squad

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Nu har jag läst Jennifer Egans debutroman Goon squad och det är ingen tvekan: jag tycker den är klart bättre än hennes senare roman Manhattan beach. Jag förstår varför Goon squad fick Pulitzerpriset (och varför Manhattan Beach inte fick det). Fast ett Pulitzerpris säger kanske inte så mycket, nu när jag tänker efter. Steglitsan av Donna Tartt fick också Pulitzerpriset och den är i vissa avseenden förfärlig, ett klichéspäckat mischmasch som jag aldrig vill uppleva igen.

Goon squad vill jag faktiskt uppleva igen. Jag är inte mycket för omläsningar av böcker men ska jag läsa om någon bok de närmaste åren står Goon squad högt upp på listan. Det finns mycket i den att upptäcka. Handlingen tar avstamp i en före detta punkare som avancerat till skivbolagsdirektör och hans neurotiska assistent (hon stjäl tvångsmässigt). Med de två som utgångspunkt har Egan skrivit en samling berättelser om en samling människor som på något sätt är relaterade till varandra. Som en novellsamling där novellerna hänger i hop. Läsningen är bitvis rätt förvirrande för handlingen hoppar hit och dit i tid och rum och mellan olika personer, utan någon direkt logik. Men just förvirringen är också spännande, för varje berättelse ger en pusselbit i ett stort pussel och en omläsning ger nog många aha-upplevelser.

Om det finns en röd tråd i boken så är det vad tiden gör med människor. Handlingen sträcker sig från början av 1970-talet till en nära framtid (Egan avslutar faktiskt med att nästan nosa på sci-fi-genren, bara en sån sak). Och det tiden gör med människor, hela grejen med att det inte går att vrida tillbaka klockan, är sorgligt men samtidigt fascinerande. Goon squad är en fascinerande bok.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: A Visit from the Goon Squad
Översättning: Eva Johansson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2019
ISBN: 9789174297898
Sidantal: 344

Boken finns på Adlibris och Bokus.