Katarina Wennstam: Skymningsflickan och Gänget

Bilderna är lånade av Bonnier Pocket

Katarina Wennstam är som sagt min absoluta favorit på den svenska deckarhimlen och nu har jag läst de två senaste i serien om advokat Shirin Sundin/Nouri och kommissarie Charlotta Lugn.

Både Skymningsflickan och Gänget handlar om övergrepp på flickor i tonåren, om skam och skuld och hämnd. Wennstam skriver med driv och nerv och torr humor. Och hon går in under huden på offer och förövare, poliser och jurister. En del författare låter utredarnas privatliv ta över berättelsen så mycket att det blir tråkigt men Wennstam har hittat den perfekta mixen av yrketslivets mördarjakt och mer eller mindre ruttet privatliv. Shirin Nouris vilsenhet i den svenska medelklasstillvaron och Charlotta Lugns mördande migrän tillför massor utan att sakta ner eller förlora fokus.

Kort sagt, det är ruskigt bra gjort. Jag ger varsin femma i betyg.

Originaltitel: Skymningsflickan
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789174295115
Sidantal: 411

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Originaltitel: Gänget
Förlag:  Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2018
ISBN: 9789174296914
Sidantal: 304

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Påskekrim

Påsken närmar sig och Lyran vill ha tips om deckare. I veckans tematrio uppmanar hon oss att berätta om vilka som är våra tre favoritdeckare. Presentera bok, författare eller romanfigur. Jag är ju storkonsument av deckare och det var sannerligen inte lätt att välja. Men här är tre favoritförfattare.

Belinda Bauer är en av mina absoluta deckarfavoriter genom tiderna. Hon är vass och cynisk och rolig, hon är spännande och otäck, hennes deckargåtor annorlunda och nyskapande. Det började lite trevande med Svart jord men därefter har det bara blivit bättre och bättre. Bästa boken hittills är Livets & dödens villkor, om en flicka vars pappa inte är som andra pappor. För att uttrycka det milt.

En annan författare som snabbt blivit en storfavorit Alex Marwood. Hennes roman Granne med döden har allt – humor, ironi, skärpa och spänning. Samt en massa udda människor som bor i samma hus. En av dem är mer udda än de övriga. Grymt underhållande!

Av de svenska författarna har Katarina Wennstam blivit min absoluta favorit. Många deckarförfattare har ett budskap, men det är få som är så bra på att översätta budskapet till helgjutna deckare. Med något undantag  levererar Wennstam böcker med spännande intriger, djuplodande människoskildringar och viktiga ämnen. Dessutom har kvinnan humor. Helt oemotståndligt om ni frågar mig.

Och så kör vi en bonus: Agatha Christie. Den klassiska pusseldeckarens okrönta drottning. Inte alltid bra men när hon är bra är hon bäst.

 

Termatrio – Mörker

Sommaren går mot sitt slut och det är dags för säsongens första tematrio hos Lyran. Hon uppmanar oss att berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form. Här är min trio.

Jag börjar med en bok som har mörker i titeln. I Skuggorna av Katarina Wennstam överfalls och misshandlas män som begått övergrepp mot kvinnor. Polisen Charlotta Lugn får ett svårt jobb att försöka ta fast dem. Inte en av Wennstams bästa men bra nog ändå (den bästa är Stenhjärtat, som handlar om barnmisshandel). Wennstam skriver för att väcka uppmärksamhet om våld och övergrepp mot kvinnor och barn och hon gör det bra. Böckerna förlorar inte på att läsas i ordningsföljd.

Jag fortsätter med en bok som delvis utspelas i mörkret under vattenytan. Nevada Barrs speciella nisch är deckare som utspelas i nationalparker. I den andra boken Djup grav är rangern Anna Pigeon i Isle Royal nationalpark i norra USA. Under en dykning hittas ett lik i ett sjunket vrak. Pigeon, som givetvis börjar snoka runt, är härligt kantig och människorna runt henne är spännande. Och så är boken så där torrt och ironiskt rolig. Barr har snabbt blivit en av mina favoriter på den amerikanska deckarfronten. Inte heller de här böckerna förlorar på att läsas i ordningsföljd, men det är inte nödvändigt.

Jag avslutar med en facklitterär bok som handlar om en av de mörkaste perioderna i Europas historia, andra världskriget och dess efterspel. När soldaterna kom av Miriam Gebhardts beskriver våldtäkterna i krigets slutskede och under den följande ockupationen. Offren var framför allt tyska flickor och kvinnor. Jag har tidigare läst Niklas Zennertegs bok Stalins hämnd som skildrar de våldtäkter som begicks av soldater ur Röda armén. Jag hade inte en aning om att lika många övergrepp begicks av framför allt amerikanska och franska soldater. Och jag hade inte en aning om att tyska myndigheter behandlade offren så illa. Gebhardt skriver sakligt och resonerande om ett otäckt ämne.