Carolina Ramqvist: Flickvännen

Bilden är lånad från Norstedts

Jag får spader på huvudpersonen i Carolina Ramqvists roman Flickvännen. Jag vill skrika åt henne att skärpa sig. Hon slösar bort sitt liv som flickvän åt en yrkeskriminell. Hon lever bra (väldigt bra) på pengarna han drar in, hon vet varifrån de kommer och hon bryr sig inte. Hennes främsta mål i livet är att vara med honom. Och att vara vacker, att ha ett vackert hem.

Och det är inte som hon har något att skylla på heller. Uppväxt i stabilt medelklasshem, intelligent, utbildad. Inte schablonbilden av kvinna i den kriminella världen precis.

Och på något sätt lyckas Ramqvist få alltihop begripligt. Kortfattat, stramt och inkännande skildrar hon flickvännen, hennes vardag i väntan på att mannen ska komma hem, hennes instängda värld, hennes tankar och känslor. Och det är riktigt bra. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Den vita staden.

Evalutions recension av Flickvännen hittar du här.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789113066684
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus

Karolina Ramqvist: Flickvännen

Ett recensionsex från Bokmässan i Göteborg 2016.

Den inbundna boken kom ut 2009 och fick då tidningen Vi:s litteraturpris och nominerades även till Sveriges Radios Romanpris samma år. Nu finns den att köpa som pocket och e-bok.

Detta är ett kvinnoporträtt som jag personligen har väldigt svårt att identifiera mig med. Det är en sort som man nästan inte tror finns. Samtidigt tecknar Karolina Ramqvist en så levande bild av Karin och hennes närmaste (enda?) väninnor, så visst, jag tror henne. De finns.

Bakom varje stor man står en kvinna, heter det ju. De män som dessa kvinnor står bakom gör sina karriärer i den kriminella världen. Kvinnorna lever i en parallell verklighet där de har allt materiellt men inte delar varken sina mäns eller andra människors vardag. De offrar släkt och andra nära relationer för att kunna sitta hemma i lyxvillor och vänta medan männen är ute på ”äventyr” på obestämd tid utan att höra av sig. De har inga egna jobb eller nätverk för övrigt. Helst vill inte killarna att deras flickvänner Therese, Linda och Karin skall träffas när de är borta, men där gör de en enda liten ”olydig” grej för att någonstans få en chans att pysa ut sin oro och frustration. Denna hålls dock strängt i schack genom att maskera träffarna till prydliga tjejmiddagar där några strängar kokain blir det som får dem att stå ut.

Killarna behöver inte vara oroliga. Kvinnorna är lojala och så fort killarna ”jobbat” färdigt och kommer tillbaka igen är allt frid och fröjd.

Karin, bokens ”jag”, tänker väldigt mycket och är som sagt väldigt väl porträtterad i boken. Hon ser genom fönstret och på nyhetssändningar hur världen snurrar utanför, men tycks inte vilja ta del av den. Hon vet att hon själv medvetet har valt det här livet trots att det innebär en massa undertryckta känslor och isolering. Hon och väninnorna litar på att männen har sörjt för dem om det skulle gå illa på något ”jobb”.

Jag tycker att historien var mycket obehaglig på många sätt, men ändå är det intressant att läsa om en helt annan verklighet än min. Och särskilt när boken är så välskriven. Därför får boken betyg 4 av mig.

Förlag: Norstedts
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789113066684
Sidantal: 302 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.