Jussi Adler-Olsen: Offer 2117

Bilden är lånad från Albert Bonniers Förlag

Offer 2117, Jussi Adler-Olsens åttonde bok om Avdelning Q, är oväntat tam. Lite av en besvikelse faktiskt.

Inte så att det inte händer något. Tvärtom, det händer massor, mest hela tiden. När bilderna av ännu en båtflykting som dött i Medelhavet kablas ut över världen dras en oväntad händelsekedja igång. I Portugal beslutar sig en misslyckad journalist sig för att berättelsen om den döda ska bli räddningen för hans karriär. I Danmark får en synnerligen störd ung man för sig att den döda är ett tecken från ovan. Och för Assad vid Köpenhamnspolisen är bilderna av den döda kvinnan en länk till hans förflutna och hans sedan åratal försvunna hustru och barn. Och alltihop hänger samman med en islamistisk grupp som planerar ett spektakulärt terrordåd någonstans i Europa.

Det är inte så snårigt som det låter. Trots att handlingen hoppar hit och dit både i tid och rum och mellan väldigt många personer har jag inga problem med att hänga med. Förutsättningen är dock att jag läst de sju föregående böckerna och känner igen delar av persongalleriet. Och jag får ju aldrig direkt tråkigt. Det händer som sagt något mest hela tiden. Offer 2117 är späckad med action, våld och ond bråd död och dessutom en hel del tragik. Och dessutom är det intressant att äntligen få ta del av Assads historia. Att Assad har ett mörkt förflutet och många hemligheter har det hintats om åtskilliga gånger i de tidigare böckerna och det är på tiden vi läsare får veta vad allt går ut på.

Ändå är det något som saknas. Adler-Olsens böcker har levt högt på humor och charm och en uppsättning mer eller mindre knäppa personer. I Offer 2117 kommer allt det där i skymundan och därmed försvinner en del av poängen med boken. Kvar blir en actionhistoria som inte riktigt förmår höja sig över mängden, trots det i och för sig behjärtansvärda budskapet av konsekvenserna av diktatur, krig och flyktingskap.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Offer 2117
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: juli 2020
ISBN: 9789100184711
Sidantal: 512

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jussi Adler-Olsen: Selfies

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

En tredje bok jag faktiskt lyckades ta mig igenom under Den Stora Läsdippen var Selfies av Jussi Adler-Olsen. Den var nog den enda boken jag läste snabbt under perioden i fråga. Faktum är att jag slukade den. Selfies är utan vidare Adler-Olsens bästa bok.

Jag tycker alltid att kommissarie Carl Mörck och hans kollegor är ett nöje att umgås med men däremot brukar jag inte vara lika förtjust i deckargåtorna. Jag tycker inte Adler-Olsen är så bra på att skildra mördare. Men den här gången har Adler-Olsen svängt ihop en underbart skruvad historia om några underbart gräsliga personer  – en socialassistent och hennes klienter –  samtliga med mord och bedrägeri i sinnet. Jag fnissade i ena stunden och förskräcktes i nästa och njöt nästan hela tiden.

Det jag inte njöt av var skildringen av Roses psykiska sjukdom, den kändes inte äkta, den var en papperskonstruktion av någon som inte fattar psykisk sjukdom. Men bortsett från det där med Rose så känns Selfies som en efterlängtad nystart för Adler-Olsens författarskap. Jag ser fram emot att se vad han hittar på härnäst!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Selfies
Översättning: Leif Jacobsen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: april 2018
ISBN: 9789174297027
Sidantal: 470

Boken finns på Adlibris och Bokus