Tematrio: Rymdgrejer i titeln

Ny vecka, ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln. Här är min trio.

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams är en modern sci-fi-klassiker och i några decennier eller så kände jag mig som den enda i universum som inte läst den. Men i år har jag äntligen kommit till skott. Knäppt och roligt men inte riktigt så roligt som jag trodde och kanske lite väl knäppt också. Men hela grejen med att Jorden pulvriseras p.g.a. intergalaktiskt vägbygge är rätt kul. Inte för att jag vill att det ska hända. Men jag tycker bäst om sci-fi (och fantasy) som relaterar till och kommenterar företeelser i vår värld.

John Ajvide Lindqvists böcker är bra exempel på fantasy som är en enda lång kommentar till vår värld. Böckerna utspelas i vår värld och vår tid, men med övernaturliga inslag. Min favorit är Lilla stjärna som handlar om två udda flickor och en vänskap med förödande konsekvenser. Spännande, otäckt och hyfsat slabbigt. Rekommenderas till alla som gillar kombon socialrealism och skräck. Rekommenderas till alla som inte gillar skräck. Rekommenderas till alla. Det här är helt enkelt ruggigt bra.

En helt annan typ av bok är Jón Kalman Stefánssons roman Himmel och helvete. Eller ja, jag skulle tippa på att det kvalar in som socialrealism men är alltså helt utan inslag av fantasy- eller sci-fi. Boken utspelas på Island och handlar om en pojke och hans möte med döden. Sparsmakat men effektivt berättat men för spretigt. Första boken i en trilogi. Jag kommer läsa åtminstone en del till.

 

 

 

 

 

 

Intervju med John Ajvide Lindqvist

Yum-yum! I eftermiddags sände Studio Ett i P1 en intervju med John Ajvide Lindqvist i dag. Han berättar bl.a. om sin nya bok X: Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand. Enligt intervjun är det en skräck-kriminalhistoria, ett försök att skriva hårdkokt (författaren säger att han lyckades sådär med det hårdkokta). Handlingen utspelas i en fiktiv förort bland kriminella och knarklangare och Ajvide Lindqvist har hittat på en helt ny slang för att skapa rätta stämningen.

Jag köpte Himmelstrand tidigare i år men har ännu inte hunnit läsa, men intervjun fick mig superpepp.

Visste ni förresten att Stephen King gillar Ajvide Lindqvist? Bara en sån sak!

Madeleine Bäck: Vattnet drar

Bilden är lånad av Natur & Kultur

Jag hittade Madeleine Bäcks roman Vattnet drar i barn- och ungdomsavdelningen i min lokala bokhandel. Jag var först skeptisk. I centrum för berättelsen står ungdomar med problem i bruksort på fallrepet. Det låter som receptet på en ny Cirkeln och den har jag ju redan läst.

Men Bäck har skapat något helt annat. Hon mixar urban fantasy och socialrealism på ett sätt som får mig att tänka på Låt den rätte komma in. Ajvide Lindqvist är bättre på att skapa krypande obehag men Bäck är snäppet brutalare, råare och definitivt mer ocensurerad. Jag skulle inte sätta den här boken i händerna på någon under 15. I näthandeln rekommenderas boken för unga vuxna.

Eftersom handlingen hoppar mellan flera människor är boken ganska rörig. För min del hade Bäck gärna fått slakta någon av huvudpersonerna tidigt i boken. Det gör hon tyvärr inte. Men Vattnet drar är ändå en riktigt bra debut. Jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien, Jorden vaknar.

Betyg: 4

Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: februari 2017
ISBN: 9789127151345
Sidantal: 425

Boken finns på Adlibris och Bokus