Jayne Anne Phillips: Historien om Quiet Dell

Framsidan på Jayne Anne Phillips roman Historien om Quiet Dell

En av mina största läsupplevelser var Jayne Anne Phillips debutroman Maskindrömmar. Jag läste den som mycket ung och det kan ju hända att jag inte skulle tycka den var lika fantastisk i dag. Men då var jag helt överväldigad. Maskindrömmar blev för mig den ultimata amerikanska romanen om den ultimata amerikanska familjen under det ultimata amerikanska 1900-talet.

Sedan dess har jag ju väntat på att Phillips ska åstadkomma något liknande igen, en bok som jag flera år efteråt fortfarande kommer att minnas som något alldeles särskilt. Jag har väntat på att hon åtminstone ska skriva en bok som jag utan att tveka kan ge högsta betyg.

Hennes senaste roman Historien om Quiet Dell är inte ens i närheten.

Boken bygger på verkliga händelser och så långt är väl allt väl. 1931 mördade en sol-och-vårare en kvinna och hennes tre barn. Runt det har Phillips byggt upp en delvis fiktiv berättelse. De första hundra sidorna eller så är bra, mitt hopp om en högsta-betyg-Phillips verkar infrias. Men sedan går det raskt utför och till slut återstår bara sentimental smörja.

Annorlunda uttryckt: så länge författaren utgår någorlunda från kända fakta fungerar berättelsen. När hon börjar fantisera mer fritt går det åt skogen. Hon vill göra något hoppfullt av det fruktansvärda och det blir helt fel. Hon baserar flera personer i berättelsen på sina föräldrar och det blir ännu mer fel. Boken om en seriemördare och hans offer blir någon slags kärleksförklaring till författarens föräldrar. Det är hemskt.

Hade det inte varit för de första 100 sidorna eller så hade boken fått en överkorsad dödskalle i betyg. Nu blir det 1 stjärna och ett råd: skippa Historien om Quiet Dell och läs i stället Maskindrömmar och Lark & Termite.

Betyg: 1 stjärna

Originaltitel: Quiet Dell
Översättning: Mats Hörmark
Förlag: Forum
Utgiven: 2015
ISBN: 9789137142197
Sidantal: 482

Den tryckta upplagan av boken finns inte längre kvar i den ordinarie handeln.

Stora bokrean 2017

Adlibris och Bokus har släppt förhandsbokningen på årets upplaga av Stora Bokrean. Jag har hittat ett gäng godbitar.

Jag har följt Jayne Anne Phillips författarskap sedan debuten Svarta biljetter för en miljon år sedan och även om jag inte gillar allt hon skrivit så har hon en speciell plats i mitt hjärta. Jag vill ha Historien om Quiet Dell i min bokhylla.

Bilderna är lånade från Adlibris och Bokus.

En av mina bokliga löften i år är att jag ska läsa mer fantasy och sci-fi. En av de böcker jag riktat in mig på är Brandon Sandersons Mistborn: Sista riket. Den finns på bokrean så den ska jag köpa. Jag ska också ha Karen Baos Uppstigandet, som handlar om en flicka på månen. Däremot avstår jag från Ann Aguirres postapokalyptiska zombieskildring Enklav eftersom den också finns på pocket (dock inte på rea). Jag föredrar skönlitteratur i pocket, tar mindre plats.

Jag tycker att reautbudet av fackböcker är tunt, men det beror nog på att mitt intresse för Tredje riket och andra världskriget har svalnat. Men en och annan bok har jag hittat. Karin Tegenborg Falkdalens biografi Vasadrottningen:  en biografi över Katarina Stenbock 1535-1621 är en mer än utmärkt skildring av Gustav Vasas tredje hustru. Boken är tunn men matig och sätter in Katarina och hennes släkt i det historiska sammanhanget. Den ska jag ha.

Bilderna är lånade från Adlibris och Bokus.

Också Maja Hagermans biografi Käraste Herman : rasbiologen Herman Lundborgs gåta ska få komma hem till mig. Rasbiologin är en riktigt svart fläck i Sveriges historia och jag vill veta mer mer mer.

Och så blir det spioner och underrättelseverksamhet. Jag har nyligen läst ett par spionskildringar av Ben MacIntyre och gillat skarpt. Jag kommer köpa hans bok En spion bland vänner: Kim Philby – dubbelagent, förrädare och gåta, den brittiske aristokraten som spionerade för Sovjetunionen. Läsarrecensenter varnar för dålig översättning, men jag vill veta mer om Philby och chansar.

Jag köper också Kodknäckarnas hemliga liv i Bletchley Park av Sinclay McKay. För några år sedan såg jag filmen Enigma (den med Kate Winslet) och sen dess har jag varit nyfiken på sanningen bakom dikten.