Sarah Perry: Ormen i Essex

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Jag får en känsla av en Emily Bronté uppblandad med en Charles Dickens när jag läser Sarah Essexs uppslukande, myllrande och härliga historia som utspelar sig i London och Essex 1893. Ormen i Essex är en slags gotisk berättelse som utspelas i ett ett viktorianskt England som är förvånansvärt likt vår nutid.

Det är klasskillnader och kamp mot fattigdom. Det är bostadslöshet och giriga och skrupellösa fastighetsägare. Det är urusla arbetsmiljöer. Det är ett krig borta i Afghanistan. Det är kvinnans livsvillkor gentemot mannens. Och det är skvaller och falska nyheter. Det är tro kontra vetenskaplig fakta .Och därpå alla dessa våra rädslor vi människor tycks bärare av. Och så den komplicerade kärleken på det.

Precis som nuförtiden, alltså.

Cora Seaborne är en välboren ung änka efter ett olyckligt och mörkt äktenskap som får höra om att en sjöorm setts i Essex. Fri och rik lämnar hon sitt liv i Londons finare kretsar. Med sig till den lilla byn Colchester i Essez har hon sin socialistiska sällskapsdam och specielle och autistiske son. Cora är lidelsefullt intresserad av att hitta en ny art av utdöda djur. Och hon tror att det är precis det som döljer sig i Blackwaters.

Den viktorianska epoken är en tacksam miljö. Det var en tid när Darwin mötte Gud, eller snarare Bibelns och prästerskapets version av Gud. Industrialismen och kapitalismen tog fart och människor levde i misär.

Sarah Perry skriver i Dickens och Brontés anda. Jag sugs in i historien med  alla dessa människor och deras tankar och liv och upptäcker längs historien flera bottnar och oväntat djup. Trots lättheten i språket och den humoristiska tonen.

Gillar du det brittiska och är lite svag för det gotiska så har du här en pärla att läsa. Och på köpet får du lite perspektiv på dagens nyhetsflöden!

Rekommenderas!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Essex Serpent
Översättning: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: februari 2018
ISBN: 9789100171872
Sidantal: 429

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tv-serie: Miniatyrmakaren (2017)

Jag köpte Jessie Burtons roman Minatyrmakaren för ett par år sedan. Men det blev aldrig av att jag läste den, utan jag gav bort den istället. Så nu när filmatiseringen av Miniatyrmakaren visades på SVTPlay tog jag chansen att se den. Och det ångrar jag inte!

Det är som att kliva in i de gamla holländska målarnas mästerverk. Mörka interiörer, tungt mättad siden och höga läckra sockertoppar. Jag är i Amsterdam under dess storhetstid med religiöst hyckleri, ärelystnad, maktspel. Äktenskapet ät ett affärskontrakt, där kärleken har svårt att få plats och tvingas att ta sig  andra vägar.

Berättelsen börjar med den 18-åriga Nella år 1686 kommer till Amsterdam för bli hustru till Johannes Brandt, den rikaste köpmannen i staden. Nella är såld till honom för att rädda sin familjs gård men med en liten förhoppning att ändå få uppleva kärlek.

Men hennes äktenskap blir inte vad hon drömt om. Hennes man köper henne en gåva i form av ett kabinettskåp, ett dockhus som hon kan roa sig med medan han är ute på sina resor. Via en mystisk miniatyrmakare får tingen i kabinettskåpet liv och ger Nella inblick i familjen mörka hemligheter.

Miniatyrmakaren är ett klassisk brittisk kostymdrama, tidstroget och detaljrikt och med bra skådespelare. Historien är lagom finurlig och inte riktigt som andra. Se TV-serien om du har möjlighet! Läs boken om inte annat.

Betyg 3+

Originaltitel: The Miniaturist
Baserad på: Miniatyrmakaren av Jessie Burton
Ursprungsland: Storbritannien
Premiär: 2017
Längd: 3 avsnitt à 52 minuter

Peter May: Entry Island

Bilden är lånad av Modernista

Den skotske författaren Peter May och jag tycks dela fascinationen för öar. Gärna ensliga och karga, utsatta för vädrets makter och havets vildhet. Och med egensinniga människor som strävar med sina liv på en liten bit mark. Öar gör att människan blir tydlig på något vis…

Mays Lewis-triologi, som utspelade på Yttre Hebriderna, var ett smärre deckarmästerverk. Så det var med förväntan jag satte mig tillrätta med hans nya bok. Den utspelas på Entry Island, en liten vindpinad ö i Saint Lawrencefloden i Kanada. Under slutet av 1800-talet, när skördarna slog fel och potatisbrist rådde i Skottland hamnade många skotska emigranter här. De fick sitta i karantän på Entry Island innan de fick resa vidare till det nya landet Kanada.

Precis som Mays tidigare böcker är Entry Island lika mycket en miljö- och historieskildring som deckare.

Deckargåtan består i att en välbärgad affärsman hittas mördad på Entry Island och hustrun blir huvudmisstänkt. Ett kriminalteam från Montreal med Sime Mackenzie i spetsen anländer och inser snart att fallet är inte fullt så enkelt. Sime fångas av den mordmisstänkte Kirsty och känner sig förenad med henne. Hans tankar och handlingar börja gå utanför polisrutinerna.

Samtidigt berättas en parallellhistoria om Simes förfader som emigrerade till Kanada från Yttre Hebriderna – och historierna börjar gå ihop. Åtminstone i Simes huvud.

Berättelsen är vackert skriven och May fångar miljö och tid väl. Det enda jag har att invända är att det manliga perspektivet som upprepar sig från Mays tidigare böcker. De kvinnliga subjekten ges inte samma plats i berättelsen.

Entry Islands är kanske inget för hardcoredeckarfantasterna. Men gillar du öar och historia, då kan detta vara en bok för dig!

Betyg: 3 stjärnor, på snudd till 4 stjärnor

Originaltitel: Entry Island
Översättning:
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2017
ISBN: 9789177011644
Sidantal: 414

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stora bokrean 2018

I dag startade årets upplaga av stora bokrean. Jag har shoppat loss helt galet mycket.

Det blev en trevlig blandning av fackböcker och skönlitteratur. Det mesta i facklitteraturen är oläst men Pestens år: Döden i Stockholm 1710 av Magnus Västerbro lånade jag på biblioteket när den kom för något år sedan. Det är en grymt bra skildring av när pesten drabbade Sverige för (förhoppningsvis) sista gången. Populärhistoria när den är som bäst helt enkelt.

Det blev en hel del fantasy. En av böckerna har jag läst tidigare, Kleptomania av Kristina Hård. Nu har jag dessutom köpt uppföljaren Snösommar. Och så fick jag tag på Pål Eggerts Dödfödd. Läste första boken i serien Borde vara död för ett par år sedan. Den är bra fantasy med inslag av skräck och äckligheter och utspelas dessutom bland hemlösa i min hemstad Göteborg.

Nu ska jag klämma in böckerna i bokhyllorna. Någonstans där de får plats.

M. R. C. Kasasian: Morden på Mangle Street

Bilden är lånad av Lind & Co

Jag kan ha hittat en ny deckarfavorit. En historisk deckare dessutom, den utspelas i början på 1880-talet. Jag brukar närma mig historiska deckare med viss skepsis men M. R. C. Kasasian får det mesta rätt i debutromanen Morden på Mangle Street. Bokens berättarjag är March Middleton som efter faderns död tvingas flytta in hos en äldre släkting i London, den personlige detektiven Sidney Grice (karln gillar av någon anledning inte ordet privatdetektiv). Och Kasasian lyckas undvika de flesta klichéer och fallgropar som hotar varje god detektivroman som utspelas dåförlängesedan. Miss March är varken vacker eller käck och Sidney Grice gömmer inte ett hjärta av guld bakom den snobbiga fasaden – tvärtom, han är alltigenom gräslig. Kommissarie Pond är inte korkad och inte särskilt bufflig heller.

Och berättelsen utvecklar sig inte alls som jag tänkt mig. Deckargåtan är riktigt snyggt ihopsnickrad och morden slabbiga.

Men jag tycker att Kasasian kunde gjort mer av miljöskildringarna. Boken utspelas trots allt i London på 1880-talet. Det borde vara ärtsoppedimma och hela baletten. Men som förstlingsverk är det här mer än bra. Jag ser fram emot uppföljaren.

Morden på Mangle Street har tidigare recenserats av My.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Mangle Street Murders
Översättning: Fredrika Spindler
Förlag: Lind & Co
Utgiven: november 2017
ISBN: 9789174619515
Sidantal: 334

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Statarliv och Moa Martinsson

Jag läste antologin Statarliv – i myt och verklighet, i helgen (mycket intressant, mycket klargörande). Och den fick mig att fundera på Moa Martinson, som i boken nämns som en av statarförfattarna. Jag läste Martinsons självbiografiska romaner flera gånger när jag var barn och tonåring. En av de gestalter i boken som gjorde starkast intryck på mig var skolkamraten Hanna, som bodde i fattigstugan med sin mamma Kvast-Mina och vars bror dog i tbc. Jag undrar vad som hände med henne, om hon nu fanns i verkligheten. Det borde ju inte vara omöjligt att ta reda på.

Beata Arnborg: Kerstin Thorvall – uppror i skärt och svart

Kerstin Thorvall är en av de där författarna som jag sett i ögonvrån i hela mitt liv, läst någon ungdomsbok och krönikor i veckotidningar kanske men verkligen aldrig ”begripit mig på”.

Hon har varit så väsensfrämmande från mig och jag har inte hittat någon direkt gemensam nämnare.

Därför såg jag det lite som en utmaning att läsa den här biografin, när jag fick den i min hand på Bokmässan förr-förra året, 2016 alltså. I pocketformat.

Och just att den är i pocketformat är ju lite vilseledande. Man tänker att de här drygt 400 sidorna läser jag väl snabbt. Men det visade sig vara fel. Beate Arnborg har verkligen gjort ett grundligt research-arbete och typsnittet är storlek small. Det får plats mycket text på dessa sidor!

Det är en väldigt intressant bok, även om jag inte precis kan påstå att jag har kommit närmare Kerstin Thorvall. Den beskriver inte bara ett unikt, till stor del tragiskt men också spännande, livsöde, utan även en del av vår gemensamma nutidshistoria. Och kvinnohistoria. Hon var en av dessa kvinnor som inte får plats i en ”traditionell” roll på något håll, utan tvingades utmana sig själv och omgivningen gång på gång och bröt säkert väg för många på det sättet. Hon led också hela sitt liv av psykisk sjukdom. Trots att hon var så otroligt kreativ och skrev mängder med böcker, tecknade fantastiska modeillustrationer mm så mådde hon inte alls bra för det mesta. Vilket så klart spillde över på såväl relationer som barnen.

Som sagt, detta är inte en bok man läser snabbt. Det är mycket att bearbeta i huvudet samtidigt som man läser. Men är man intresserad av författare, kvinnohistoria, nutidshistoria och originella personer som vågat gå sin egen väg så rekommenderar jag denna bok! Den är välskriven och språkligt sett lätt att följa.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Atlantis
Utgiven: april 2015
ISBN: 9789173537988
Sidantal: 404 s.

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

 

Alias Grace (2017)

Margret Atwood är i ropet. Mer nu än då jag läste hennes böcker. Jag tror att hennes författarskap ligger rätt i tiden, med tanke på högerfundamentalismens frammarsch, #metoo och annat.

Tjänarinnans berättelse som publicerades första gången år 1985, har filmatiserats av HBO under originaltiteln The Handmaid’s Tale . Jag har tyvärr inte sett serien men minns boken, en otäck dystopi som känns kusligt aktuell.

Och nu finns filmatiseringen av Alias Grace (1996) på Netflix. Den bygger på ett autentiskt kriminalfall i 1800-talets Kanada. Grace kommer med sin familj från Irland till Kanada för ett bättre liv, men moderns död, fattigdomen och faderns missbruk skickar ut henne i tjänst som piga. De sociala klyftorna är gigantiska och rätten är alltid på mannens sida.

Grace döms för mord på sin arbetsgivare och hans hushållerska. En ung psykiatriker tar på sig uppdraget att bevisa hennes oskuld.  Han lyssnar på Grace berättelse om vänskap och orättvisa, om livet längst ner på samhällsstegen som kvinna och fattig. Men Grace gäckar honom i samtalen och i hans drömmar, liksom hon gäckar oss tittare – vem är egentligen skyldig till vad?

Alias Grace är en tät suggestiv berättelse i det stilla formatet med mycket bra skådespel av Sarah Gadon och Edward Holcroft. Och det närks att det är en kvinna som regisserat, Mary Harron. Vi slipper det mesta av vålds- och sexdravlet som annars är vanligt i de mer mörka thrillerserierna.

Se Alias Grace!

Betyg 4,5

Originaltitel: Alias Grace
Ursprungsland: Kanada
Säsong: 1
Produktionsår: 2017
Längd: 6 avsnitt

Kazuo Ishiguro: Begravd jätte

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Kung Arthur och Merlin är borta och efter år av krig råder en sömnig fred. Det gamla paret Beatrice och Axl bor i en liten jordhåla i utkanten av byn. Barnen gör narr av dem medan de vuxna låter dem försvinna ut i periferin.

Minnen av hur Beatrice och Axl fann varandra och sin kärlek är fördunklade. De minns vagt en son, men inte hur han såg ut, när han försvann eller varför. De beslutar sig att ge sig ut på en resa för hitta  sonen och kanske få klarhet i vilka de själva är. De möter troll, krigare, lömska munkar, vänliga själar  förtrollade varelser och en riddare. Färjekarlar och barn visar  dem vägen eller bort från vägen. Till slut möter de draken vars andedräkt bäddat in tiden i en evig glömska. Som en dröm om fred som inte är riktigt sann.

Begravd jätte är en vacker, stillsam saga i gränslandet mellan riddarroman och fantasy. Den utspelar sig långt från mäktiga kungar och slott, i långsam vandring mellan små byar i ett landskap som förbinds av romarnas gamla vägar. En filosofisk saga om kärlek och sanning, om livet och döden som skiljer oss åt.

Årets nobelpristagare i litteratur är lättläst men med många bottnar. Rekommenderas!

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Buried Giant
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: januari 2016
ISBN: 9789146226659
Sidantal: 335

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Lihammer: Medan mörkret faller

Den här boken fick priset för årets bästa deckardebut när den kom 2014, och det var välförtjänt!

Anna Lihammer har lyckats fånga inte bara en spännande och rent av riktigt läskig deckargåta utan stämningen i det svenska samhället på 1930-talet, med köns-, yrkes-, ålders- och klassroller, spänningen mellan olika länder och politiska åskådnigar och verkliga händelser.

Det ger ett mycket trovärdigt intryck.

Lite jobbigt är det dock att läsa den mörka beskrivningen av personligheternas liv, det är inte många ljuspunkter där. Jag menar, lite vänskap, förtroende eller till och med kärlek kanske också kunde ha fått glimta till? Men det är förstås en deckare. Man kanske kan klassa den som ”Uppsala noir”.

Betyg: 4

Förlag: Historiska Media
Utgiven: December 2012
ISBN 9789175453729
Sidantal: 335 s.