Årets bästa facklitterära bok och årets sämsta

Bilden är lånad från Historiska Media

Jag läste ovanligt många facklitterära böcker under 2019. Det mesta var bra eller riktigt bra, något var mindre bra och något riktigt uselt.

Bland det absolut bästa var Thomas Webers bok Hitlers första krig: Adolf Hitler, Soldaterna vid regiment List och första världskriget. Hitler själv pratade gärna mycket och länge och hans tid som tapper soldat under första världskriget och hur det påverkat honom. Och grejen är att Hitlers bild av vad Hitler gjorde under första världskriget inte riktigt kollats upp. I historieskrivningen har han framställts som just den tappre soldaten som riskerade livet och befordrades till korpral. Men historikern Weber tog itu med frågan. Resultatet är boken Hitlers första krig. Den är välskriven och lättläst, mycket underhållande och väldigt avslöjande. Och det är uppenbart att Weber vet vad han snackar om. Det här är riktigt bra populärhistoria. Jag rekommenderar den varmt till alla med minsta intresse för Tredje riket och/eller världskrigen.

En bok som jag verkligen inte rekommenderar är Droger i Tredje riket: det dopade blixtkriget av Norman Ohler. Det skulle i så fall vara som avskräckande exempel på hur forskning inte får bedrivas. Okej för att droger användes av soldater i Wehrmacht men Ohler får det att låta som mer eller mindre hela tyska armén gick på speed. Det kan ursäktas med att han uttrycker sig slarvigt. Det som inte går att ursäkta är att Ohler utan några bevis alls driver tesen att Hitler var totaldrogad under de sista åren i sitt liv. Det hade ju förklarat ett och annat men Ohler presenterar inga som helst bevis för sin tes. Och utan vettig bevisföring blir det bara spekulationer, fria fantasier, önsketänkande. Det är uruselt. Obegripligt att Fischer & Co valde att ge ut smörjan.

Betyg: 5 stjärnor
Originaltitel: Hitler’s First War: Adolf Hitler, the Men of the List Regiment and the First World War
Svensk titel: Hitlers sista krig: Adolf Hitler, soldaterna vid Regiment List 0ch första världskriget
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Historiska Media
Utgiven: 2011
ISBN: 9789186297602
Sidantal: 526

Boken är tyvärr slut på Adlibris och Bokus. Kolla på bibliotek eller second hand.

Betyg: 1 stjärna
Originaltitel: Der totale Rausch: Drogen im Dritten Reich
Svensk titel: Droger i Tredje riket: det dopade blixtkriget
Översättning: Henrik Lindberg
Förlag: Fischer & Co
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789188243140
Sidantal: 255

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Colin Cotterill: Den motvillige kommunisten & Trettriotre tänder

Bilderna är lånade från Bokförlaget Bra Böcker

Colin Cotterill är en sån där författare som jag tänkt läsa i åratal men som alltid lagts åt sidan för något annat. Men i år blev det äntligen av. Jag har läst hans två första deckare om dr Siri Paboun. Året är 1976, kommunisterna har tagit makten i Laos och den enda läkare som inte flytt landet blir hux flux och rätt så motvilligt utsedd till coroner. Det låter som receptet för en riktigt spännande deckare. Men tyvärr. Den motvillige kommunisten når inte ända fram. Skildringen av Laos är intressant och dr Siri och människorna runt honom är riktigt roliga. Cotterill har både skärpa och humor och charm. Men gåtorna som ska lösas är tillkrånglade och röriga och inte särskilt trovärdiga. Samma sak fast är det med uppföljaren Trettiotre tänder. Men det hade jag nog kunnat leva med, eftersom böckerna i övrigt är småfnissigt charmiga och dessutom ger en och annan inblick i ett land och en historia jag inte kan något om. Men det jag verkligen inte gillar är att Cotterill blandar in en del övernaturligheter som rör Dr Siri själv och som jag bara vägrar godta. Jag brukar uppskatta en lagom dos övernaturligt också i deckare men det här är alldeles för knäppt. Särskilt i Trettiotre tänder. Det är framför allt det som sänker betyget och som får mig tveksam till om jag ska läsa fler böcker om dr Siri. Samtidigt är jag ju nyfiken på vad som kommer hända. Jag får se.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: The Coroner’s Lunch
Svensk titel: Den motvillige kommunisten
Översättning: Anna Petrus
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker
Utgiven: augusti 2010
ISBN: 9789170028533
Sidantal: 323

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Thirty-Three Teeth
Svensk titel: Trettiotre tänder
Översättning: Helena Prytz
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker
Utgiven: 2010
ISBN: 9789170028748
Sidantal: 255

Boken finns inte längre i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Sigrid Combüchen: Sidonie & Natalie

Bilden är lånad från Norstedts

Jag trodde allt att jag skulle älska Sigrid Combüchens roman Sidonie & Nathalie: Från Limham till Lofoten. En berättelse om två kvinnor som kommer till Sverige på flykt undan andra världskriget kändes helt för mig. Och jag föll ju fullständigt för Combüchens förra roman, Spill. Den var rakt på sak och bistert rolig och ironisk. Jag väntade väl mig något liknande, fast om flyktingar.

Men Sidonie & Nathalie är helt annorlunda. Språket är vackert men ungefär så långt från rakt på sak man kan komma. Ofta undrar jag vad författaren egentligen menar. Väldigt ofta. Jag är som sagt en snabbläsare och det här är en bok som ska läsas långsamt och helst två gånger. Eller tre. Jag har inte det tålamodet. Jag läser snabbt som vanligt och missar förmodligen massa detaljer som skulle gett mig viktiga ledtrådar till de bägge huvudpersonerna, vilka de var, hur de tänkte, hur deras liv såg ut innan de blev flyktingar. Fastän jag hänger dem hasorna under 318 sidor får jag aldrig något riktigt grepp om dem. Det både irriterar mig och gör mig nyfiken och den nyfikenheten är förmodligen det som kommer få mig att läsa om boken igen. För att hitta det jag missade förra gången.

För jag tror att det här är en bok som är väl värd att läsa om. Den har djup och tyngd och trovärdighet. Det syns inte minns i intrigen, eller snarare frånvaron av intrig. Handlingen är som livet är mest, den irrar sig fram över sidorna, spretig, motsägelsefull, undanglidande, oförutsägbar. Hur oförutsägbar visar sig på de allra sista sidorna.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2018
ISBN: 9789113085180
Sidantal: 318

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Jörgensdotter: Solidärer

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Jag föredrar ju böcker som är skrivna på en tydlig prosa och där jag inte behöver grunna hela tiden på vad sjutton det är som händer. Men det finns ju undantag. Anna Jörgensdotters roman Solidärer utspelas i Sverige och Spanien under Spanska inbördeskriget 1936 – 1939. Jag gillar historia och har väl någon koll på skeendet men det hjälper ju inte här. Jörgensdotter är inte den som överanstränger sig inte för att orientera läsaren i tiden och rummet om en säger så. Ofta känner jag mig rejält desorienterad och undrar desperat När? Var? Hur? Dessutom är jag en snabbläsare som vill storma fram över sidorna och det här är inte en snabbläst bok.

Ändå tycker jag att boken är så vansinnigt bra. Skildringen av de där unga människorna, både de som slogs i Spanien mot fascisterna och de som var kvar i Sverige är helt i en klass för sig. De kommer så nära, är så levande men samtidigt så avlägsna, människor som är sedan länge döda, spöken ur det förflutna. Det finns något direkt magiskt i Jörgensdotter språk. Hon har ett sätt att förmedla tragedin i Spanska inbördeskriget men också den där livsgnistan som får människor att fortsätta som verkligen griper tag i mig.

Det är på så många sätt fantastiskt, om än förvirrande. Jag ger 4,5 stjärnor i betyg. Den där halvan som saknas för full pott är för desorienteringen i tiden och rummet.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2018
ISBN: 9789174297065
Sidantal: 376

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tore Skeie: Jungfrun från Norge

Framsidan av Tore Skeies bok Jungfrun av Norge
Bilden är lånad från Karnival förlag

Tore Skeies facklitterära skildring Jungfrun från Norge handlar inte så mycket om jungfrun från Norge som om männen omkring henne. Ingeborg Håkansdotter föddes 1301 som dotter till Kung Håkon av Norge och som ettåring trolovades hon med den svenske hertig Erik. Under flera år var Ingeborg en bricka i spelet mellan furstarna i Norge, Sverige och Danmark. Det är en blodig historia som dryper av intriger och svek, förvisningar och mord och krig och allsköns elände. Ingen av de manliga huvudpersonerna är särskilt trevlig och värst av alla är hertig Erik av Sverige. Norske Skeie hyser inga sentimentala känslor inför den svenska hertigen, boken är lite av ett karaktärsmord och det förmodligen högst välförtjänt. Hertig Erik var en fullfjädrad skitstövel med siktet inställt på makten och härligheten och han hade inga problem med att ta sig över högar av lik för att nå dit.

Det är mycket underhållande. Skeie är saklig och lättläst och han kan sitt ämne. Möjligtvis litar han lite väl mycket på Erikskrönikan som källa, jag vet inte hur tillförlitlig Erikskrönikan är. Men jag rekommenderar boken till alla som är intresserade av svensk och nordisk medeltidshistoria.

Och jungfrun då? Jodå, mot slutet av boken blir Ingeborg äntligen huvudperson i sin egen berättelse. Och hennes liv efter bröllopet med Erik är intressant och spännande och förtjänar en alldeles egen bok. Jag hoppas Skeie skriver den.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Jomfruen fra Norge
Översättning: Inge Knutsson
Förlag: Karneval förlag
Utgiven: februari 2014
ISBN 9789187207235
Sidantal: 312

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ken Follett: Evighetens rand

Framsidan på pocketupplagan av Ken Folletts roman Evighetens rand
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ken Folletts cementblock Evighetens rand visade sig vara ett bra sällskap på semesterresan söderöver. Den är på drygt 1 000 sidor så den räcker ett tag. Vilket var bra eftersom jag på en vecka tillbringade ett drygt dygn på en eller annan buss. Förr eller senare tröttnar jag ju på att titta ut på landskapet och då var det bra med en tjock bok. Och Evighetens rand är väldigt lättläst. Det är den tredje och avslutande delen i trilogin Århundradet och trots att det var evigheter sen jag läste de tidigare delarna och i princip glömt allt hade jag inga problem med att komma in i handlingen. Follett är helt enkelt överpedagogisk. Trots att boken innehåller en myriad människor (av vilka de flesta är släkt med varandra) och hoppar hit och dit över kontinenterna är det svårt att gå vilse i texten. Kubakrisen, medborgarrättsrörelsen i USA, Berlinmuren, Summer of Love – allt blir begripligt och allt hänger samman. De stora historiska skeendena levandegörs genom beskrivningen av individerna. De stora historiska skeendena blir vardag.

På minuskontot står de vattenpölsgrunda personporträtten. Människorna är väldigt okomplicerade och väldigt förutsägbara. Synen på könen är i vissa avseenden mossig. Flickor och kvinnor är nästan alltid sexiga, männen är det med något undantag aldrig. Pojkarna och männen tänker ofta på sex och sexskildringarna är många, taffliga och tröttsamma.

Men de lätt stereotypa kvinnobilderna är lättare att stå ut med eftersom Folletts kvinnor är allt annat än dekorativa mähän. Nästan alla flickor och kvinnor i boken är påtagligt företagsamma och kompetenta och målmedvetna och många av dem blir ytterst framgångsrika yrkeskvinnor.

Sammanfattningsvis är Evighetens rand en lättillgänglig och underhållande historielektion om en spännande epok i vår moderna historia. Om en har tid över och inte lägger för stor vikt vid djup och problematisering och språkligt nydanande är den en riktigt trevlig bekantskap.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Edge of Eternity
Översättning: Peter Samuelsson & Lena Karlin
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2015
ISBN 9789174295177
Sidantal: 1035

Boken finns på Adlibris.

Patrick Modiano: Straffeftergift

Framsidan till Patrick Modianos roman Straffeftergift
Bilden är lånad från Elisabeth Grate Bokförlag

Straffeftergift är ännu en pärla från Nobelpristagaren Patrick Modiano. Två små bröder passas av vänner till deras mor medan föräldrarna är på resa. Barnen utforskar omgivningarna och får följa med på långa och konstiga utfärder till Paris. Tills den dag då allt tar slut. Långt senare försöker en av bröderna pussla ihop vad som faktiskt hände.

Det här är fulländat. Det finns inget annat ord. Modiano berättar avskalat och fragmentariskt om två barn som hamnar i ett sammanhang de inte förstår. Stilen vemodig, undrande, berättelsen tragisk. Straffeftergift är smärtsamt vacker. Tänker du bara läsa en Nobelpristagare de närmaste 10 åren, välj den här.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Remise de peine
Översättning: Anna Säflund Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN 9789186497583
Sidantal: 100

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Charlotte Rogan: Livbåten

Bilden är lånad från Bookmark Förlag

Charlotte Rogans debutroman Livbåten kunde ha varit fantastisk men är väl sådär. Tiden är första världskriget och bokens berättarjag Grace står inför rätta för mord. Tillsammans med 38 andra personer lyckades hon rädda sig ombord på en livbåt när oceangångaren de färdades i förliste. Under de veckor som förflöt innan räddningen kom skedde något som gav Grace en biljett till häkte och rättegång.

Det här låter verkligen som dundermaterial som en psykologisk thriller. Men Rogan når inte ända fram. Språket är bra och egentligen kan författaren beskriva både människor och miljöer på ett levande sätt. Skildringen av utsattheten i den överfulla livbåten är riktigt påfrestande. Men en psykologisk thriller kräver tillskruvade karaktärer och chockerande avslöjanden och det är där Rogan faller pladask. Framför allt huvudpersonen Grace borde ha varit vassare. En förvisso ganska sammansatt kvinna med en del beräknande. Men det räcker inte på långa vägar. Hon är för tam för att vara huvudperson i den här typen av thriller. Och de avslöjande som till slut kommer är också för tama. Slutet är snudd på tillrättalagt.

Jag tycker inte precis det var slöseri att läsa boken. I en annan slags berättelse hade Rogans stil funkat riktigt bra. Men i en psykologisk thriller blir det för mesigt.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: The Lifeboat
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: oktober 2014
ISBN 9789175471075
Sidantal: 270

Boken finns på Adlibris och Bokus.

George R. R. Martin: Feberdröm

Pocketutgåvan av George R. R. Martins roman Feberdröm, framsidan är blå och visar ett runt fönster med blod på
Bilden är lånad från Månpocket

Feberdröm var en sån där roman som jag både ville och inte ville läsa. Kombon vampyrer + Mississippi + 1800-tal kändes väldigt lockande. Författarnamnet George R. R. Martin lockade också. Jag har läst en och annan vampyrroman som varit seriöst dålig men Martin borgar för en viss kvalitet.

Haken var att jag verkligen, verkligen ÄLSKAR Game of Thrones, med versaler och utropstecken och hela baletten. Böckerna alltså. Tv-serien är bra men har förbättringspotential, särskilt de tre första säsongerna. Böckerna däremot är fantastiska rakt över. Som medeltidens Europa fast med drakar och gengångare och kvinnliga riddare. Utan allt överflödigt bjäfs om manliga dygder och allmän krigsromantik som J. R. R. Tolkiens böcker svämmar över av (så fick jag sagt det också).

Hursom. Eftersom jag älskar böckerna om Järntronen så väldigt mycket var jag rädd för att jag skulle bli besviken på Feberdröm. Så jag drog mig lite för att läsa, trots att jag köpt boken. Och när jag läste blev jag väl lite besviken men samtidigt lättad. Feberdröm är helt annorlunda än böckerna om Järntronen. Inte alls lika våldsam. Splatter förekommer men kommer inte upp i några anmärkningsvärda nivåer, inte med tanke på genren. Handlingen är rätt långsam. Det är i sig inte är fel men jag hade önskat mer spänning och fler överraskningar. Har man sett några vampyrrullar blir Feberdröm gräsligt förutsägbar.

Men det finns ju annat på plussidan. Skildringen av livet på hjulgångarna får min inre historienörd att vakna till liv, beskrivningen av Mississippi väcker min reslust. Och jag är tacksam över att den totala cynism och allas-krig-mot-alla som präglar böckerna om Järntronen här lyser med sin frånvaro. Tonen är snarast lite vemodig, typ En vampyrs bekännelse, fast på bättre prosa.

Sammanfattningsvis är Feberdröm på många sätt en trevlig och stämningsfylld läsupplevelse men jag saknar nagelbitarfaktorn som borde vara en självklar del i en vampyrroman. Bristen på nagelbitarfaktor sänker betyget rejält.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Fevre Dream
Översättning: Louise Thulin
Förlag: Månpocket
Utgiven: oktober 2018
ISBN 9789175038674
Sidantal: 437

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Anna Laestadius Larsson: Hilma

Bilden är lånad från Piratförlaget

Jag är väldigt kluven inför Anna Laestadius Larssons fjärde roman Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint. Å ena sidan en fascinerande skildring av en länge bortglömd svensk konstnär. Anna Laestadius Larsson briljerar i beskrivningen av hur det var att vara kvinna och konstnär under årtiondena kring förra seklet. Dessutom blir det en del spännande inblickar i den tidens konstnärskretsar och så rösträttskamp på det. Laestadius Larsson är den där typen av författare som med bara några ord kan förmedla det andra behöver sidor för att berätta. Och hon får mig att fundera. Samtidigt som jag känner att jag är glad att jag inte föddes 100 år tidigare är det skrämmande att vi inte kommer längre än vi gjort.

En historisk roman som jag inte bara glider igenom utan som får mig att faktiskt fundera, det är grejer det.

Å andra sidan är Hilma en överdos i andar, astralvärldar och massa annat i den stilen. Hilma, som såg syner redan som barn, vigde sitt liv åt en värld bortom denna. Hon grundade ett nyandligt sällskap och i princip en egen religion. Och även om jag förstår att allt det där var utgångspunkten för hennes konstnärskap – som verkligen är något alldeles särskilt – så blir det för mycket. Jag blir nästan alltid uttråkad av religiös-filosofiska resonemang och Hilma är inte undantaget som bekräftar regeln. Jag får lite samma känsla som när jag läste Bröderna Karamazov. Jättebra bok på många sätt och en klassiker dessutom men att behöva traggla mig igenom all den där rysk-ortodox mysticismen botade mig från Dostojevskij, kanske för gott.

Riktigt så illa är det inte här. Jag kommer läsa mer av Anna Laestadius Larsson. Mellan Hilmas new age-utläggningar finns det så mycket som är värt.

Men så var det betyget då. Efter en hel del funderande ger jag 3,5 stjärnor. Om nyandligheten skalats ner till en tredjedel eller så hade betyget förmodligen åkt upp till 4,5.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Piratförlaget
Utgiven: januari 2018
ISBN 9789164205452
Sidantal: 323

Boken finns på Adlibris och Bokus.