Sophie Hannah: Ett delat mysterium

Bilden är lånad från Bookmark Förlag

Det tar väldigt lång tid för Ett delat mysterium att komma igång. Det är Sophie Hannahs tredje bok om Hercule Poirot och den i mitt tycke sämsta. Och det har framför allt med den sega inledningen att göra. Hannah har snickrat ihop ett klurigt mysterium av äkta pusseldeckarsnitt med trevligt snåriga mellanmänskliga relationer och en och annan väl förborgad hemlighet. Och boken har ett fint utbud av personliga personligheter. Alltihop är väldigt värdigt Agatha Christie.

Men så är det det här med att det tar alldeles för lång tid innan berättelsen kommer igång. Den första halvan av boken är mest omständligt prat. Jag blir uttråkad. Jag ska inte bli uttråkad av en pusseldeckare.

Och så är det en sak till. Jag gillar inte riktigt att kommissarie Catchpools berättarröst får så lite utrymme i berättelsen. Sophie Hannah skriver inte som Agatha Christie, hon är inte lika vass stilistiskt, har inte samma skärpa. Det där löste Hannah elegant genom att i den första boken Monogrammorden introducera en ny berättare i Agatha Christies universum, kommissarie Catchpool. Catchpool var varken särskilt vass eller skarp och det gick väldigt bra ihop med Hannahs sätt att skriva. Men så här framme vid bok nummer tre har Catchpool hamnat mer i bakgrunden. Och då blir det så uppenbart att Hannah inte alls är lika säker med orden. Särskilt tydligt blir det när hon ger sig in i huvudet på den legendariske och genialiske Hercule Poirot. Poirot framstår plötsligt inte alls som så legendarisk och genialisk. Nu är det ju inte en dödssynd att en författare av fan fiction utvecklar en romanfigur, tvärtom. Men ändå. Jag gillar det inte riktigt.

Hade hela boken hållit samma kvalitet rakt igenom hade jag inte tvekat att drämma till med fyra stjärnor i betyg. Men den första halvan sänker helhetsintrycket. Synd på en intrig och ett persongalleri som egentligen är värdig Christie.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: The Mystery of Three Quarters
Översättning: Annika Sundberg
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: september 2018
ISBN: 9789188745156
Sidantal: 363

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sophie Hannah: Stängd kista

Bilden är lånad från Bookmark Förlag

Stängd kista av Sophie Hannah är en bok i mellanklassen. Börjar svagt, slutar utmärkt.

Rent allmänt är jag positivt inställd till fan fiction, jag tycker det är roligt att personer och världar kan leva vidare trots att den ursprunglige författaren slutat skriva om dem. Men inledningsvis är Stängd kista seriöst ospännande och att Hercule Poirot figurerar i boken hjälper inte ett dugg. Om något gör den saken värre eftersom det höjer kvalitetskraven så mycket. Jag är en stor fan av både Hercule Poirot och Agatha Christie och jag tycker inte att Hannah lever upp till förväntningarna.

Men så vänder det, långsamt men säkert. Hannah skruvar till berättelsen och jag läser med allt större intresse. När jag är klar med boken konstaterar jag att Hannah återigen visat att hon kan sno ihop en deckargåta med riktigt snygga vändningar, intressanta människor och hög mysfaktor. Och det var ju trevligt att återse Poirot igen.

Det är också smart av Hannah att låta bokens berättarjag vara kommissarie Edward Catchpool. Genom att hon med sina böcker introducerat en helt ny berättarröst har hon löst problemet med att hon inte låter som Agatha Christie. Det är till och med en fördel att hon inte låter som Agatha Christie.

Hannah har skapat en fortsättning på Christies universum som jag hittills tycker är riktigt bra. Inte nyskapande eller så men ett trevligt tidsfördriv i en välbekant miljö. Jag ser fram emot att läsa Ett delat mysterium, den tredje boken om Edward Catchpool och Hercule Poirot.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Closed Casket
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789188171894
Sidantal: 368

Boken finns på Adlibris och Bokus.