Tematrio: Kärlek

Det är ju Alla hjärtans dag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om texter som flödar över av kärlek. Här är min kärleksladdade trio.

Jag är inte romantisk alls och böcker som handlar om romantisk kärlek tenderar att stå olästa i mina hyllor i åratal, om de ens hittar dit. Men nu har jag precis läst en sådan hyllvärmare, Deborah Moggachs roman Tulpanfeber. I 1630-talets Amsterdam får en målare i ropet i uppdrag att måla av en förmögen gammal man och hans unga hustru. Ljuv musik uppstår mellan målaren och hustrun och de börjar smida planer för hur de ska få vara tillsammans för evigt.  Tulpanfeber är en välskriven, levande och bitvis mycket spännande skildring av kärlekens galenskap och slumpens spel. Det här är inte dussinromantik. Anledningen till att jag läste boken är att filmatiseringen har premiär nu i februari.

Helen Fielding har gjort sig känd för böckerna om vimsan Bridget Jones. I Bridget Jones: Mad about the boy är Bridget 50 år, änka efter den ack så saknade mr Darcy samt tvåbarnsmor. Hon dejtar en goding som är drygt 20 år yngre men frågan är om han är hennes nya stora kärlek. Bridget Jones mitt-i-livet är sympatisk och hennes vardagsvedermödor är roliga men allt tjat om dejting blir rätt tråkigt. Det dejtas nämligen något alldeles hysteriskt i boken och någonstans önskar jag att Bridget kommit lite längre än så. Eller snarare, jag önskar att Helen Fielding kommit lite längre än så.

Slutligen vill jag nämna filmen Bram Stokers Dracula från 1992. Jag är som sagt inte den romantiska typen men kärlekshistorien mellan greve Vlad Tepes och Mina – inkarnationen av grevens döda hustru – är något av det vackraste jag sett. Gary Oldman och Winona Ryder skimrar verkligen. Och Keanu Reeves är inte heller så dum.

Året runt-tag

Den här roliga taggen hittade jag hos Mitt bokliga liv.

Januari: En bok eller serie med långsam början.
Jonathan Strange & Mr Norell av Susanna Clarke har en lång startsträcka. Jag minns att jag funderade på om jag skulle lägga ner boken. Men efter ungefär 100 sidor tar det fart. Bra fantasy i tegelstensformat.

Februari: En bok eller serie med gullig romantik.
Romantik är inte min grej men Varma kroppar av Isaac Marion skildrar en gullig förälskelse mellan en zombiekille och en levande tjej.

Mars: En bok med grönt omslag.
Sorgesång för Easterly av Petina Gappah. Snyggt omslag, snyggt innehåll. Gappah är grym! I mars kommer hennes roman Memorys bok. Den ser jag fram emot.

April: En series början som var vackert skriven.
Har säkert läst många men jag kan inte komma på någon nu.

Maj: En bok eller serie som du läser för att undvika att plugga.
Allt. Det var länge sedan jag läste på universitetet men jag bedriver en del självstudier i ämnen som engagerar mig. Min studiediciplin imponerar inte.

Juni: En bok som bara kan beskrivas som kul.
Stolthet och fördom och zombier av Jane Austen och Seth Grahame-Smith är hysteriskt rolig. Jag tycker att Austen ensam är urtråkig i bokform men tillsammans med Grahame-Smith blir hon kul.

Juli: En bok som utspelar sig på semestern.
På spaning med Bridget Jones åker huvudpersonen på semester och hamnar i trubbel. Charmig bok om charmig vimsa.

Augusti: En bok som utspelar sig över skolåret.Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och och Mats Strandberg utspelas under första året på gymnasiet. Riktigt bra bok och filmen blev också lyckad. Tycker jag. Jag har förstått att många yngre fans tyckte att filmatiseringen inte blev som de tänkt sig och hoppats på.

September: En bok eller serie med höstfärger på omslaget.
Första pocketutgåvan av Margaret Atwoods dystopiska roman Oryx & Crake. Ruskigt bra bok för övrigt, elak, rolig och möjlig.

Oktober: En bok eller serie du tyckte var läskig.
Ruinerna
av Scott Smith. Jag kommer aldrig ge mig in i en djungel. Inte en meter, inte ens om jag får betalt.

November: En bok eller serie du är tacksam över att ha läst. Kazuo Ishiguros dystopi Never let me go är en av de bästa böcker jag läst. Mycket vacker, oändligt sorgesam.

December: En bok eller serie med ett fantastiskt slut
De sista raderna i Steve Sem-Sanbergs roman De fattiga i Lodz är fantastiska. Boken handlar om ghettot i Lodz under andra världskriget, deppigt aktuellt.