Sarah Waters: Hyresgästerna

Bilden är lånad från Natur & Kultur

Det var inte helt rättvist mot Sarah Waters att läsa hennes roman Hyresgästerna direkt efter jag hade slukat en bok av Stephen King. Jag gick raka vägen från övernaturligheter, skräck och spänning till en skildring av… tja, en kärlekshistoria med förhinder. Det kändes lite lamt.
Nä, nu är jag orättvis. Hyresgästerna är mer än en kärlekshistoria vilken som helst. Den utspelas mellan  två kvinnor i 1920-talets England, så situationen är ju komplicerad på mer än ett sätt. Och eftersom det handlar om just England på 1920-talet blir det också en hel del om klass och genus och kriget som slutade några år tidigare. Waters är lyhörd och finstämd och texten känns väldigt närvarande, väldigt levande.

Men särskilt spännande är den inte. De överraskningar som serveras är inte överraskande alls och först mot slutet får berättelsen upp farten. Jag hade väntat mig mer av Waters. Hon skrev trots allt Ficktjuven och Främlingen i huset.

Efter mycket funderande ger jag ändå boken 4 stjärnor. För det är en väldigt välskriven bok. Jag var bara sugen på lite mer spänning.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Paying Guests
Översättning: Ylva Mörck
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: april 2016
ISBN: 9789127147164
Sidantal: 602

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Abigail Tarttelin: Golden Boy

Bilden är lånad av Månpocket

Jag har en hel del invändningar mot Abigail Tarttelins roman Golden boy. Tartellin babblar sönder berättelsen, hon dränker dialogen i ”eh” och ”öh” och hon håller tröttsamma föredrag om intersexualitet. Föredrag funkar i fackböcker men knappast i romaner, hur behjärtansvärt ämnet än är. Beskrivningen av huvudpersonen Max är fin men människorna i hans omgivning är tillrättalagda. Jag är alltid glad att slippa eländesskildringar men här hotar det att spilla över åt andra hållet. Nån måtta på omgivningens förståelse får det ju vara. När allt kommer omkring finns det en del fördomsfulla och intoleranta och de brukar gapa väldigt högt.

Så ja, jag har massa invändningar mot Golden boy. Jag skumläser stora delar av boken. Men det finns sånt jag gillar. Språket är i grunden bra, trots ordbajseriet. Där finns driv. Det finns driv i berättelsen också. Och så gillar jag skildringen av Max lillebror Daniel. Han är jobbig, han är nördig, han är smart, han är direkt och självklar och massa andra saker jag tycker är bra. Ord som adhd och asperger uttalas aldrig men jag antar att det är det Tarttelin far efter. Daniel är bokens största behållning.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Golden Boy
Översättning: Sam Pettersson
Förlag: Månpocket
Utgiven: november 2017
ISBN: 9789175037158
Sidantal: 428

Boken finns på Adlibris och Bokus.