Marie Ndiaye: Tre starka kvinnor

Framsidan till pocketutgåvan av Marie Ndiayes roman Tre starka kvinnor. Omslaget föreställer ansiktet av en kvinna samt siluetten av en fågel.
Bilden är lånad från Månpocket

Marie Ndiayes roman Tre starka kvinnor var verkligen inte lätt att ta sig igenom. Det är så svåra ämnen som behandlas. Dysfunktionella familjer, svek och mord, fattigdom och extrem utsatthet. En mörk berättelse, eller snarare sagt tre mörka berättelser med varsin huvudperson, två kvinnor och en man. Anmärkningsvärda människor som inte krossas trots att de borde ha krossats, människor som någonstans finner styrkan att fortsätta. Handlingen rör sig mellan Frankrike – författarens hemland – och Senegal och mellan samhällsklasserna. Skriven med en väldig närvaro, texten är mättad av känslor och undermeningar, lättläst men samtidigt krävande – Ndiaye hör till de där författarna som kan formulera en hel novell i en bisats så det gäller att vara uppmärksam. Förmodligen är det här en bok som bara vinner på att bli omläst, återupptäckt. Men jag är osäker på om jag orkar.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Trois femmes puissantes
Översättning: Ragna Essén
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2011
ISBN 9789175030272
Sidantal: 260

Pocketupplagan är slut i den ordinarie handeln. Det är bibliotek och second hand, vänner och bekanta som gäller.

Leïla Slimani: Vaggvisa

Framsidan på pocketupplagan av Leïla Slimanis roman Vaggvisa, bilden på framsidan föreställer ett hus
Bilden är lånad från Natur & Kultur

Så här i början av oktober börjar det bli dags att kora årets bästa läsupplevelser. Leïla Slimanis thriller Vaggvisa är en given kandidat. Välbeställt par i Paris inser att det här med små barn är rätt ansträngande och skaffar barnflicka och sen går det bara utför. Det här är ju en berättelse som berättats förut både i böcker och på film och boken hade kunnat bli förfärligt tråkig. Det är den inte. Slimani är en alldeles för bra skribent för att bli tråkig. Stilen är stram och mångbottnad, stämningen ödesmättad. Skildringen av den övre medelklassen välmenta klassförakt är nålvass.

Japp, Vaggvisa är en given kandidat till listan över årets bästa läsupplevelser. Snälla någon på Natur & Kultur, ge oss fler böcker av Slimani.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Chanson douce
Översättning: Maria Björkman
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: april 2019
ISBN 9789127160859
Sidantal: 232

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Patrick Modiano: Straffeftergift

Framsidan till Patrick Modianos roman Straffeftergift
Bilden är lånad från Elisabeth Grate Bokförlag

Straffeftergift är ännu en pärla från Nobelpristagaren Patrick Modiano. Två små bröder passas av vänner till deras mor medan föräldrarna är på resa. Barnen utforskar omgivningarna och får följa med på långa och konstiga utfärder till Paris. Tills den dag då allt tar slut. Långt senare försöker en av bröderna pussla ihop vad som faktiskt hände.

Det här är fulländat. Det finns inget annat ord. Modiano berättar avskalat och fragmentariskt om två barn som hamnar i ett sammanhang de inte förstår. Stilen vemodig, undrande, berättelsen tragisk. Straffeftergift är smärtsamt vacker. Tänker du bara läsa en Nobelpristagare de närmaste 10 åren, välj den här.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Remise de peine
Översättning: Anna Säflund Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag
Utgiven: augusti 2017
ISBN 9789186497583
Sidantal: 100

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Patrick Modiano: Bröllopsresa

Bilden är lånad av Albert Bonniers Förlag

Patrick Modiano är den perfekte Nobelpristagaren. Hans böcker är tunna och jag läser dem i ett nafs. Lite svårtolkade men inte värre än att jag fattar vad allt går ut på och det får mig att känna mig intelligent. Och många av böckerna handlar om andra världskriget men utan alla de gräsliga faktafel som romaner om andra världskriget normalt innehåller.

Romanen Bröllopsresa är allt ovanstående och dessutom knyter den an till min favorit Dora Bruder.

Modiano blir nog inte bättre än så här. Jag drämmer till med en femma i betyg och rekommenderar den till alla som är sugen på en Nobelpristagare. Och när Bröllopsresa är avklarad – gå direkt vidare till Dora Bruder. Och Lilla smycket. Modiano är som sagt en författare en läser i ett nafs.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Voyage de noces
Översättning: Katja Waldén
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 2014
ISBN: 9789100151850
Sidantal: 128

Boken är slut på Adlibris och Bokus. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Tematrio – Udda karaktärer

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som kretsar runt en eller flera lite ovanliga, udda personer. Här är min trio.

I Alex Marwoods deckare Den mörkaste hemligheten finns det gott om udda människor och vissa av dem är mer udda än andra. I centrum för berättelsen står en liten flicka som försvinner och de systrar som blev kvar.  Och så alla vuxna i deras omgivning som vägrar ta vuxenansvar. Välskriven och spännande bladvändare av en författare som bara tycks bli bättre och bättre. Jag längtar så efter nästa Marwood.

Alla i Marina Lewyckas roman En kort berättelse om traktorer på ukrainska är udda – de två systrarna, deras åldrande far (80+ och halvsenil), bombnedslaget som fadern vill gifta sig med (femtio år yngre och med siktet inställt på det ljuva livet i väst). Roligt och sorgligt och skruvat om ukrainska immigranter i England. Och om hur krig och exil kan påverka en hel familj. Hur bra som helst. Och med maxad igenkänningsfaktor för dom av oss som har släkt i det forna Östeuropa.

En doft av apelsin av Joanne Harris handlar om tre syskon och deras högst besynnerliga mor. Att kvinnan är besynnerlig har sina skäl. Ungarna gör allt för att driva kvinnan till vansinne. Bokstavligt talat. Utspelas delvis under andra världskriget. Skarpt och smart och roligt av en av mina favoritförfattare. Allt Harris skriver är inte bra men när hon är bra är hon bland de bästa som jag ser det.

Patrick Modiano: De yttre boulevarderna

Bilden är lånad från Norstedts

De yttre boulevarderna är den fjärde boken jag läser av Patrick Modiano och den i mitt tycke bästa. Jag har har tyckt allt jag läst av honom varit mycket bra men det här är något alldeles extra.

Modiano är en Nobelpristagare i min smak. Han skriver kort och koncist och hans böcker är tunna; jag läser ut dem i ett nafs. Han skriver med tuggmotstånd men aldrig med så mycket tuggmotstånd att jag tappar intresset. Jag vill förstå vad det är jag läser och jag förstår Modiano, rätt så bra i alla fall. Och hans berättelser cirklar nästan alltid kring händelser under andra världskriget och den nazistiska ockupationen av Frankrike.

De yttre boulevarderna är allt det där och lite till. Den är ett litet mästerverk, en sammanhållen och mångbottnad berättelse om en son på jakt efter sin far. Den är som sagt något alldeles extra. Jag kan inte annat än älska det.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Les boulevards de ceinture
Översättning: Anne-Marie Edéus
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2014
ISBN: 9789113067834
Sidantal: 164

Jag har läst den inbundna upplagan som är slut i den ordinarie handeln. Däremot finns e-boken fortfarande på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Grannar

Det är måndag och dags för ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar. Här är min trio trassliga grannrelationer.

I Carin Gerhardsens deckare Falleri Fallera Falleralla mördas människor av orsaker som ligger många år tillbaka i tiden. Grannrelationer har en given plats i boken. Välskrivet och spännande och med en trevlig mordgåta. Men också lite splittrat, det fanns en del irrelevant om vissa polisers privatliv som kunde ha dumpats. Sista boken i Hammarbyserien, vilket känns tomt. Jag hoppas att Gerhardsen ändrar sig och skriver några böcker till.

Granne med döden av Alex Marwood utspelas i ett förfallet hyreshus där alla de boende har sina hemligheter och en av dem har lite mer och otäckare hemligheter än de andra. Smart, roligt och läskigt och mordgåtan är grymt snyggt konstruerad. Varning för bitvis hög äckelfaktor.

Joanne Harris roman Underströmmar utspelas på den lilla franska ön La Devine, som består av de bägge samhällena Houssinière (välmående och framåtblickande) och Les Salants (rejält på dekis). När Mado, som återvänt till ön efter många års bortavaro, beslutar sig för att lyfta upp Les Salants ur dyn, både bildligt och bokstavligt, börjar det hända grejer. Boken är lite av en orgie i ansträngda grannrelationer. För många klichéer om folk som bor på öar och andra gudsförgätna platser men i övrigt riktigt underhållande. Beskrivs som feelgood i baksidestexten men jag vet inte jag.

Michel Houellebecq: Underkastelsen

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Hela tiden när jag läser Michel Houellebecqs så kallade dystopi Underkastelse är jag tvärarg. Så arg att jag varken vet ut eller in – ska jag kasta boken i golvet eller ska jag ilsket läsa vidare för att se om jag kan lära mig något av denna styggelse till historia?

Underkastelse är en förment mångbottnad idéroman kring ett framtida scenario. Den konventionella franska politiken går samman med den det nya partiet Muslimska brödraskapet i kampen mot Nationella fronten som växt sig allt starkare i ett segregerat och splittrat Frankrike. Ett Frankrike som på bägge flanker ropar på gammaldags patriarkal ordning och totalitär reda. När det Muslimska brödraskapet väl är vid makten införs sharialagar i Frankrike.

Hela processen skildras genom ögonen på en desillusionerad medelålders litteraturlärare vid Sorbonne. En man som flyr sitt livs (=det västerländska manligas?) tomhet och tristess genom dricka vin, porrsurfa och tvångsmässigt sexmissbruka unga studentskor.

Michel Houellebecq är en klart begåvad ordtjusare. Men han är så sexistisk i både andemening och formuleringskonst att jag får andnöd.

Lägg därtill en krypande islamfobi, förklädd i arrogant elegant fransk intellektuell miljö och min känsla av mångbottnad idéroman krymper till en bärande idé: den sexistiska patriarkala maktens överhöghet.

Kort sagt: Francois (som jag misstänker är Michel H själv) är en åldrande man som inte kan få erektion vid åsynen av en jämlik kvinna med en livserfaren rynka eller två. Hans hela liv och mening kanaliseras till att få ligga. Att få ligga med unga flickor. Och för det säljer han ut sin själ och underkastar sig den islamiska doktrinen. Starkare än så är han inte, och inte heller demokratin som vi känner den.

En mer välvilligt inställd människa än jag kanske skulle kunna säga att han pekar ut den patriarkala mannens livsnöd, en andefattighet som tar död på själen och livets mening. Och han pekar på hur skör demokratin och arbetet för jämlikhet och jämställdhet faktiskt är västvärldens politiska system. Men på vilken sida står Michel Houellebecq själv? År han en neutral observatör eller väljer han den patriarkala ordningen?

Och är det ens en bra bok? Jag vet varken ut eller in, åtminstone inte just nu. Jag kan inte sätta något betyg på Underkastelse.

Originaltitel: Soumission
Översättning: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789174295368
Sidantal: 272 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hilary Mantel: Frihet & Jämlikhet

Bilderna är lånade av Weyler förlag

Det var direkt snopet att upptäcka att böckerna Frihet, Jämlikhet och Broderskap inte är tre böcker utan en. Weyler Förlag har av någon anledning jag inte förstår valt att ge ut Mantels roman A Place of Greater Safety i tre delar. Och det var först när jag var halvvägs igenom den andra delen Jämlikhet som jag insåg det.

Det förklarar den konstiga kompositionen. Samt den obegripliga personförteckningen.

Så här i efterhand önskar jag att jag kollat upp lite noggrannare innan jag började läsa. Då hade jag väntat till den avslutande delen Broderskap kommit ut i pocket och sedan läst rubbet i ett svep. Jag hade ju velat läsa hela boken på en gång, inte dela upp den i tre delar med månader emellan.

För annars är det ju en bra bok. Åtminstone två tredjedelar av den – alltså Frihet och Jämlikhet i svensk översättning. Svår att komma in i dock. Jag har glömt det mesta jag lärt mig om franska revolutionen och Mantel tycks förutsätta att läsaren har koll. Texten kryllar och kryllar över av människor som jag helst borde ha känt till innan jag började läsa. Viktiga händelser som stormningen av Bastiljen beskrivs så förbigående att jag missar alltihop. Först i den andra delen börjar jag känna att jag har fått ett visst grepp, åtminstone vad gäller huvudpersonerna.

Det här är texter som ska läsas långsamt och med eftertanke, gärna med Google inom räckhåll. Tyvärr är jag dålig på långsamläsning.

Ändå är inte Frihet och Jämlikhet slöseri med min tid. Inte alls. Hilary Mantel skriver som en gudinna. Hennes språk är fantastiskt. Jag fattar visserligen inte riktigt vad som händer men jag njuter av ordens sammansättning.

Betyg: 3,5 stjärnor

Titel: Frihet
Originaltitel: A Place of Greater Safety
Översättning: Marianne Mattsson
Förlag: Weyler Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789176810675
Sidantal: 326

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Titel: Jämlikhet
Originaltitel: A Place of Greater Safety
Översättning: Marianne Mattsson
Förlag: Weyler Förlag
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789176810682
Sidantal: 352

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Emma Hamberg: Rosengädda nästa!

Första delen av författarens serie om tre udda existenser och deras resa till den lilla orten Rosengädda, vilket också blir en inre resa för dem alla tre. Det är tre personer från var sin generation: trettonårige Bror som söker sin tvillingsjäl samtidigt som han försöker lappa ihop sina föräldrars knakande äktenskap, 29-åriga Tessan som har fastnat i en destruktiv relation och ett tråkigt jobb samt dessutom en nedlåtande mamma. Hon drömmer om att laga gourmetmat men jobbar i en korvkiosk där hon vispar ihop pulvermos. Slutligen Jane, 60 år, som bor i en märklig sagomiljö mitt i stan, där hon ägnar sig åt att hjälpa små skadade djur och även människor som behöver en knuff i rätt riktning.

En liten rolig detalj för oss som bor i Skaraborg är att det verkar som om orten Rosengädda ligger någonstans här i krokarna. Fast det är förstås en fiktiv plats.

Detta är en totalt osannolik historia, egentligen är det fruktansvärt jobbiga saker, relationsproblem och förljugenheter som det handlar om, men Emma Hamberg lyckas få till det till en varm och mysig saga som, vad vi kan förstå, i alla fall får ett lyckligt förlopp och ett gott slut som öppnar för kommande delar.

Det finns som sagt flera delar av denna serie, om man vill fortsätta följa utvecklingen i Rosengädda.

Betyg: 3

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: maj 2013
ISBN: 9789187319280
Sidantal: 349

Boken finns på Adlibris och Bokus.