Michel Houellebecq: Underkastelsen

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Hela tiden när jag läser Michel Houellebecqs så kallade dystopi Underkastelse är jag tvärarg. Så arg att jag varken vet ut eller in – ska jag kasta boken i golvet eller ska jag ilsket läsa vidare för att se om jag kan lära mig något av denna styggelse till historia?

Underkastelse är en förment mångbottnad idéroman kring ett framtida scenario. Den konventionella franska politiken går samman med den det nya partiet Muslimska brödraskapet i kampen mot Nationella fronten som växt sig allt starkare i ett segregerat och splittrat Frankrike. Ett Frankrike som på bägge flanker ropar på gammaldags patriarkal ordning och totalitär reda. När det Muslimska brödraskapet väl är vid makten införs sharialagar i Frankrike.

Hela processen skildras genom ögonen på en desillusionerad medelålders litteraturlärare vid Sorbonne. En man som flyr sitt livs (=det västerländska manligas?) tomhet och tristess genom dricka vin, porrsurfa och tvångsmässigt sexmissbruka unga studentskor.

Michel Houellebecq är en klart begåvad ordtjusare. Men han är så sexistisk i både andemening och formuleringskonst att jag får andnöd.

Lägg därtill en krypande islamfobi, förklädd i arrogant elegant fransk intellektuell miljö och min känsla av mångbottnad idéroman krymper till en bärande idé: den sexistiska patriarkala maktens överhöghet.

Kort sagt: Francois (som jag misstänker är Michel H själv) är en åldrande man som inte kan få erektion vid åsynen av en jämlik kvinna med en livserfaren rynka eller två. Hans hela liv och mening kanaliseras till att få ligga. Att få ligga med unga flickor. Och för det säljer han ut sin själ och underkastar sig den islamiska doktrinen. Starkare än så är han inte, och inte heller demokratin som vi känner den.

En mer välvilligt inställd människa än jag kanske skulle kunna säga att han pekar ut den patriarkala mannens livsnöd, en andefattighet som tar död på själen och livets mening. Och han pekar på hur skör demokratin och arbetet för jämlikhet och jämställdhet faktiskt är västvärldens politiska system. Men på vilken sida står Michel Houellebecq själv? År han en neutral observatör eller väljer han den patriarkala ordningen?

Och är det ens en bra bok? Jag vet varken ut eller in, åtminstone inte just nu. Jag kan inte sätta något betyg på Underkastelse.

Originaltitel: Soumission
Översättning: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juli 2016
ISBN: 9789174295368
Sidantal: 272 sidor

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Pojkar

Ny vecka, ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som handlar om pojkar. Här är min trio.

I Philip Roths roman Konspirationen mot Amerika vinner nazistsympisören Charles Lindbergh det amerikanska presidentvalet år 1940, vilket får stora konsekvenser både inrikes- och utrikespolitiskt. I centrum för berättelsen står en liten judisk pojke, 7 år gammal när Lindbergh tar över. Han både förstår och inte förstår när livet blir allt svårare för hans familj. En mångordig men ändå effektivt berättad skildring av hur snett det kunde ha gått om USA fått en annan president den där gången. Alternativhistoria när den är som bäst.

Alain Mabanckous roman I morgon fyller jag tjugo handlar om Michel som växer upp i 70-talets Kongo. Välskrivet, vasst och intelligent om en värld både nära och långt borta, och då talar jag inte bara geografi. Mabanckous har en speciell berättarstil som tilltalar mig enormt, det förvånar mig inte att han räknas till en av Frankrikes främsta författare. Glädjande nog finns det åtminstone tre böcker till i svensk översättning.

I Flugornas herre av William Goldings strandsätts ett gäng pojkar på en öde ö i Söderhavet. Det går inte så bra när de försöker ordna upp tillvaron utan vuxna. Tunn men effektivt berättad roman som verkligen förtjänar sin klassikerstatus.