Eiríkur Örn Norðdahl: Ondska

Knäppaste boken jag läst i år är nog Eiríkur Örn Norðdahls roman Ondska. Det känns mysko att beskriva en bok som skildrar Förintelsen under Tredje riket och högerextremism i dagens Island som knäpp. Men den är knäpp. Och riktigt bra, när jag väl vant mig.

Det är svårt att beskriva författarens stil men experimentell är en bra början. Ord som ironisk och cynisk platsar också. Liksom naken, uppriktig, brutal och otäck. Och rolig. Och det är nog det knäppaste av allt. Norðdahl är nattsvart, vanvördigt rolig.

Han är också rörig. Hoppar hit och dit i tid och rum och mellan personer så det gäller att vara uppmärksam. Den historiska skildringen fungerar bra ändå men när Norðdahl flaxar runt i nuet och upp- och nergångarna i Agnes och Ómars kärlekshistoria är det ibland svårt att hänga med.

Som sagt. Ondska är den knäppaste boken jag läst i år. Och riktigt bra, när jag väl vant mig. Möjligtvis hade Norðdahl kunnat tona ner Agnes och Ómar en del. Till slut mynnar Ondska ut i en skildring av en tillkrånglad kärlekshistoria och det var inte för att läsa om ett kärlekshistoria jag köpte boken.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Illska
Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg
Förlag: Rámus Förlag
Utgiven: maj 2015
ISBN: 9789186703400
Sidantal: 575

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Susan Abulhawa: Morgon i Jenin

Bilden är lånad från Bokus

Det här är ett recensionsexemplar från Norstedts.

Jag var beredd att bli förälskad i Susan Abulhawas debutroman Morgon i Jenin. Släktkrönikor kan vara fantastiska. Den här handlar dessutom om en högaktuell konflikt som jag vet alldeles för lite om. Det är inte så konstigt att jag var nyfiken på boken.

Men tyvärr, ingen förälskelse den här gången. Abulhawas försök att skildra hela den palestinska tragedin genom en familj är spretig, ofokuserad och emellanåt tillrättalagt osannolik. Hon borde valt ut, skalat av och kokat ner. Hon borde tänkt över intrigen.

Och hon borde ha skrivit om och skrivit om. Hon har språket i sig, då och då glimtar texten till. Men bara ibland. Jag förstår att Abulhawa är förbannad, att hon vill berätta en tragisk och upprörande historia. Men hon tar i för mycket, hon tenderar att slå över i sentimentalitet och övertydlighet. Jag föredrar ett återhållsamt språk.

Samtidigt finns det något sympatiskt i framställningen. Ja, Abulhawa är förbannad och upprörd, men hon är inte blind. Hon förstår vidden av Förintelsen och vad den gjorde med överlevarna. Hon inser de europeiska judarnas tragedi och dess konsekvenser för palestinierna. Och hon tror väl egentligen på försoning, på något sätt.

Men framför allt vill hon att världen ska lyssna och därför skrev hon en roman. Och ämnet är som sagt högaktuellt. I en konflikt av den här typen är det viktigt att försöka förstå vad som driver människor. Jag är ganska nyfiken på Abulhawas andra bok Det blå mellan himmel och hav.

Tack Norstedts för recensionsexemplaret!

Betyg: 2

Originaltitel: Mornings in Jenin
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2011
ISBN: 9789113035666
Sidantal: 383

Boken finns på Adlibris och Bokus.