Intervju med John Ajvide Lindqvist

Yum-yum! I eftermiddags sände Studio Ett i P1 en intervju med John Ajvide Lindqvist i dag. Han berättar bl.a. om sin nya bok X: Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand. Enligt intervjun är det en skräck-kriminalhistoria, ett försök att skriva hårdkokt (författaren säger att han lyckades sådär med det hårdkokta). Handlingen utspelas i en fiktiv förort bland kriminella och knarklangare och Ajvide Lindqvist har hittat på en helt ny slang för att skapa rätta stämningen.

Jag köpte Himmelstrand tidigare i år men har ännu inte hunnit läsa, men intervjun fick mig superpepp.

Visste ni förresten att Stephen King gillar Ajvide Lindqvist? Bara en sån sak!

Lawen Mohtadi: Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon

Bilden är lånad från Natur & Kultur
När jag var barn läste jag Katarina Taikons böcker om Katitzi, om och om igen. Jag älskade dem. Vad jag aldrig förstod var att Taikon inte bara var en barnboksförfattare. Under många år var hon en av Sveriges viktigaste förkämpar för mänskliga rättigheter. Hon och systern Rosa slogs för att romerna skulle släppas in i folkhemmet. Det var i frustration över att kampen inte gav resultat snabbt nog som hon började skriva sina självbiografiska romaner om Katitzi.

Det var först när jag såg Lawen Mohtadis film Taikon för ett par år sedan som jag förstod bredden i Katarina Taikons liv och verk. Nu har jag äntligen läst Mohtadis bok Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon.

Det är berättelsen om en kvinna som trots att hon tillhörde en mycket utsatt grupp och trots en trasig barndom fick chansen att skapa ett liv på sina egna villkor. Hon blev som 16-åring upptäckt av filmaren Arne Sucksdorff, umgicks med skådespelare och konstnärer, skaffade sig en utbildning, blev egenföretagare. Och hon blev som sagt en ivrig förkämpe för att romerna skulle få samma rättigheter som alla andra i Sverige.

Den dag jag blir fri är tunn, knappt 200 sidor, men ändå full av fakta. Researchen känns gedigen, Mohtadi har koll på ämnet och när hon inte har koll avhåller hon sig från spekulerationer. Språket är kortfattat och tydligt och lättillgängligt.

Jag hade vela få en bättre översikt över romernas svenska historia men bortsett från det är jag mycket nöjd med boken.

Betyg: 4,5

Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789127142244
Sidantal: 197

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Stina Stoor: Bli som folk

Stina Stoor: Bli som folk

Stina Stoor debuterade år 2015 med den här novellsamlingen. Nu har den även kommit i pocket. Jag fick den, till min stora glädje, av Norstedts förlag vid bokmässan i höstas för att skriva om den.

Jag hade äran att träffa Stina Stoor vid ett författarbesök på det bibliotek där jag jobbar. Det var hösten 2015 när hon var ”brännhet” – kunde man tro… veckan därpå var hon med i Babel och alla kultursidor och soffor man kan tänka sig, till Skövde kom alldeles för få för att möta henne.

Jag tyckte att det var för få, eftersom hon har en mycket speciell historia att berätta, och hon gör det väl. Dessa nio noveller är en fantasifull och fiktiv återgivning av hennes eget liv och uppväxt, livsöden hon har sett omkring sig och miljöbeskrivningar från hennes egen bakgård. ”Folk” har sina förutbestämda roller men beter sig ändå helt eget, och se, det går ju också bra! Boken beskriver detaljerat och klart, men mycket ömsint, hur de olika personerna tänker och fungerar i sina sammanhang. Man får större förståelse för det udda och ”eljest”. Ibland skriver hon på norrländskt vis, speciella uttryck och halva meningar, så man hör hennes röst genom texten, vilket förstärker läsupplevelsen.

Jag är väldigt återhållsam med betyg, men här blir det 5 (högsta!)

Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789113074245
Sidantal: 212

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Meg Wolitzer: Hustrun

På planet till Helsingfors, där den hyllade författaren Joe Castleman ska ta emot ett litteraturpris, inser hans hustru Joan plötsligt att det räcker nu. Efter nästan 50 års äktenskap inser hon att hon inte längre vill inte leva med denna man.

Hon har fått nog.

Tonen i boken är sarkastisk och distanserad. Beskrivningar av människorna är ofta bitska på gräns till elakhet. Miljön är vänsterintellektuell med pengar.

Inför våra ögon spelar Amerika upp sig. Via Joans berättarröst får vi följa paret Castlemans liv från ett USA i kommunistskräckens tid, via hippie-eran till nutidens putsade trötta yta där livsledan och olyckan alltid är närvarande, om än snyggt paketerad. Den enda sprickan utåt är sonen David som inte lyckas hålla uppe skenet utan öppet visar upp den emotionella misären.

Ja, Joan Castleman är trött. Oerhört trött på sin egofixerade notoriskt otrogna man. Och trött på hans behov av henne. Samma behov hon en gång njöt av och trivdes med. Nu vill hon vara själv och bli en egen person- inte bara Joe Castlemans bättre hälft.

Och jag som läsare förstår henne absolut.

Ja, kanske inte allt. Till en början begriper jag visserligen inte varför hon inte har lämnat denna skitstövel långt tidigare. Varför dröjer beslutet så länge? Slutet i boken ger en del svar- men är de tillräckliga? Var det brist på mod och kraft att stå på egna ben? Jo, hon är en fegis Joan Castleman. Och priset hon får betala är hennes liv. Om än snyggt paketerad med fint hus, vackra kläder, uppburna celebriteter och resor. För i ett liv utan liv, där vankas det bitterhet.

Är det mannens fel? Är det kvinnans? Att världen bara är en plats för män?

Båda två är skyldiga, tänker jag när jag läst klart denna tänkvärda roman.

Det är inte genom det kyliga språket som bokens människor och livsberättelse griper tag i mig. Men bokens ämne, våra livsval och brist på självständighet, brist på självinsikter och mod, berör. Boken ställer frågan: varför tillåter kvinnor år efter år männen deras makt?

Hustrun är en riktigt bra diskussionsbok för en bokcirkel att prata om. För vilket livsval har du och jag gjort? Är vi beredda att göra annorlunda?

För sina litterära kvalitéer får boken 3 stjärnor.
För sitt tankeväckande innehåll 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Wife
Översättning: Peter Samuelsson
Förlag: Månpocket
Utgiven: oktober 2016
ISBN: 9789175035840
Sidantal: 234

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Lucia Berlin: Handbok för städerskor

Jag skriver gärna små noveller för mig själv, men har svårt för att läsa andras. En paradox kan tyckas.  Jag känner mig snuvad på konfekten som läsare – jag vill liksom sugas in i berättelsen och få stanna där i många många sidor… Noveller blir liksom små irrbloss. Eller förrätter utan huvudrätt.

Så känns det dock inte med Lucia Berlins 529 sidor korta, intensiva noveller Handbok för städerskor.

De är sig själva nog.

Intensiva skildringar av liv i olika sammanhang och miljöer. En unik amerikansk röst gör sig hörd. En röst som berättar en berättelse om Amerika som jag inte hört förut. En kvinnas röst i de ofta manligt skildrade 60- och 70-talen. En röst som tar sig genom genom fyllor och föräldramöten. Genom bildning och ekonomisk misär. Inte alltid så vacker, utan ganska så solkig ibland. Hårt och samtidigt så bräckligt skört. Men alltid intressant, alltid vibrerande av liv likaså av ickeliv.

Lucia Berlin är nu död, men levde ett brokigt krokigt liv som vi får ta del av i denna novellsamling. Tack och lov!

Läs den om du är intresserad av det som liksom finns mellan raderna. Det som skymtar i bakgrunden till det framgångsrika. Det som sällan sägs rakt ut.

Jag tycker Handbok för städerskor är en av de mest skimrande pärlorna från mitt läsår 2016.

Jag har läst boken inbunden. För den som vill vänta på pocketupplagan kommer den i april 2017.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: A Manual for Cleaning Women: Selected Stories
Översättning: Niclas Hval
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2016
Sidantal: 529

Boken finns på Adlibris och Bokus.