Camilla Grebe: Husdjuret

Bilden är lånad från Månpocket

Ännu en bok som tar tid på sig: Husdjuret av Camilla Grebe. Lite oväntat, eftersom Älskaren från huvudkontoret, Grebes första bok i serien flickorna och mörkret var spännande från första sidan till sista. Och till en början verkar Husdjuret gå samma väg. Den börjar med en återblick några år tidigare där ungdomar i en liten håla i Sörmland hittar liket efter en liten flicka. Och sedan raskt till nuet där det framgår att flickans död utreds igen och att en av poliserna som utreder fallet är spårlöst försvunnen. Spännande, spännande!

Och därefter tvärnitar alltihop. Orsaken är Grebes berättargrepp. Som vanligt växlar hon mellan olika berättarjag och texter. Den här gången låter hon beteendevetaren Hanne tala genom en dagbok som tonåriga Jake hittar och läser. Den som läst Älskaren från huvudkontoret vet att Hanne har en demenssjukdom, något hon döljer för poliserna hon samarbetar med. Dagboken är hennes sätt att minnas. Och det där hade kunnat bli riktigt bra – Grebe har en väldigt fint förmåga att skildra människor under stress – men den här gången fungerar det bara inte. Jag tycker att Hannes dagbok är urtråkig och inte känns den trovärdig heller. Det sabbar spänningen. Först mot slutet av boken (när dagboken är genomläst) höjs temperaturen igen. De sista 100 sidorna är riktigt bra och upplösningen är ännu bättre.

Bortsett från tabben med Hannes dagbok innehåller Husdjuret många bra personporträtt. En av Grebes stora styrkor är just människor. Min favorit i den här boken är Jake. Skildringen av honom påminner om en utvecklingsroman. Men jag har en reservation när det gäller människorna. Grebe levererar en överdos av fördomar och klichéer om människor i avfolkningsbygden. Rätt ironiskt med tanke på att boken har fördomar och klichéer om invandrare som ett centralt tema.

Efter lite grunnande fram och tillbaka ger jag boken 3 stjärnor i betyg. För även om det finns delar av boken som jag inte gillar alls så är annat väldigt bra, och de sista 100 sidorna lyfter boken rejält.

Betyg: 3 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: december 2017
ISBN: 9789175038056
Sidantal: 491

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Åsa Ericsdotter: Epidemin

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Allt för många har en sunkig bild av överviktiga. De skuldbelägger människor som väger mer än andra (”Alla kan gå ner i vikt om de vill, överviktiga är bara okunniga/lata/whatever”) och tillskriver dem alla möjliga dåliga egenskaper. Jag tycker det är förfärligt. Okej för att uppmuntra en hälsosam livsstil med nyttig mat och tillräckligt med motion. Klart det är bra att leva hälsosamt. Men att syssla med fat shaming är inte okej någonstans. Människor har olika förutsättningar. En hälsosam livsstil innebär inte automatiskt att en blir smal, det innebär bara att en lever just hälsosamt.

Åsa Ericsdotters thriller Epidemin handlar om ett Sverige där fat shaming och smalhetshysteri blivit regeringspolitik. Hälsopartiet har kommit till makten på löften om att svenskarna bli smala igen. Väldigt smala. Alla med minsta antydan om överflödiga kilon är fiender inte bara till sig själva utan också till samhället.

Det här är en bok som gör ont. Ericsdotter är en väldigt fin människoskildrare och jag kommer människorna i boken smärtsamt nära. Det är bra. Det känns.

Men den känns inte tillräckligt. Ericsdotter utnyttjar inte thrillergenrens fulla potential. Intrigen är bra och berättelsen har en del driv och spänning. Emellanåt blir det riktigt otäckt. Men jag hade velat ha mer. Jag hade velat att Ericsdotter tagit ut svängarna. Och jag har lite svårt att föreställa mig att det som sker i boken också skulle kunna ske i verkligheten. På något sätt lyckas inte Ericsdotter göra berättelsen trovärdig – trots att jag vet vilken rutten inställning många har till överviktiga. Men kanske är det bara jag som har dålig fantasi.

Betyg: 3,5

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789174295863
Sidantal: 415

Boken finns på Adlibris och Bokus.