Karin Smirnoff: Jag for ner till bror & Vi for upp med mor

Bilderna är lånade av Bokförlaget Polaris

Vissa böcker borde faktiskt förses med varningstext. Jag har läst många romaner som handlar om svåra och tunga ämnen. Mitt största intresse är historia och alla vet ju att den mänskliga historien är fullt av sådant som är svårt och tungt. Särskilt om en särskilt riktar in sig på 1900-talets totalitära ideologier i Europa.

Men jag var inte redo för Karin Smirnoff. Hade jag vetat före hade jag nog aldrig läst.

Missförstå mig inte. Smirnoff är en mycket bra författare. En sämre författare hade spårat ur till en ren eländesskildring. Inte Smirnoff. Hon har ett alldeles särskilt språk, hon skriver med ironi och fjäderlätt humor, hon skriver om människor som tar sig igenom livet mot alla odds, hon ger hopp. Men det är en förfärlig massa misär hon lyckas klämma in mellan boksidorna. Pappor som begår sexuella övergrepp på barn, djur som misshandlas och dödas av ren sadism, präster som begår sexuella övergrepp på församlingsmedlemmar, män som super och slår och våldtar och så vidare, och så vidare. I de här böckerna finns det gott om både hemskheter och allmän tragik.

Ska man göra någon slags gradering är väl den första boken Jag for ner till bror hemskast. Redan på sidan 100 kände jag mig golvad och sen blev det värre. Som sagt, hade jag vetat vad jag gav mig in på hade jag aldrig gett mig in på det. Det finns avsnitt i den boken som det känns som jag aldrig kommer glömma.

Samtidigt är det en väldigt medryckande och spännande läsning. Smirnoff är som sagt både ironisk och rolig. Jag for ner till bror innehåller dessutom ett mystiskt dödsfall och därtill blir det en del avslöjanden av livshemligheter och annat intressant. I uppföljaren Vi for upp med mor avslöjas fler hemligheter, katastrofala livsval hotar och så en dos action på det. Smirnoff levererar dessutom en rejäl bredsida mot vissa västerbottniska religiösa sekter. Och så avslutas boken med en cliffhanger som gör att jag bara måste läsa den tredje boken, trots att jag kanske borde låta bli.

Och så var det hela grejen med hopp. Trots allt elände som levereras så finns det där, som bokens röda tråd. Inte på ett feelgoodaktigt lyckligaslutsätt. Men huvudpersonen Jana Kippo är en sån där människa som är anmärkningsvärt bra på att hålla näsan ovanför vattnet, trots att hon borde drunknat för länge sen. Hon tar sig fram och hon tar tag och det verkar aldrig falla henne in att ge upp, inte på riktigt. Hon är komplicerad och hon har noll smak när det gäller män men hon överlever med stil och hon är tveklöst ett underhållande sällskap. Och så är det med många människor i de två böcker jag läst, de är underhållande sällskap.

Så trots att jag egentligen önskar att jag inte läst böckerna så är de bra och avgjort läsvärda. Jag förstår hyllningarna, framför allt av den andra boken. Den är något alldeles extra.

Betyg: 4 stjärnor

Titel: Jag for ner till bror
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgiven: april 2019
ISBN: 9789177951322
Sidantal: 319

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4,5 stjärnor

Titel: Vi for upp med mor
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgiven: november 2019
ISBN: 9789177952794
Sidantal: 349

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Renée Knight: Disclaimer

Bilden är lånad från Sekwa Förlag

Renée Knights förstlingsverk Disclaimer är rätt så olik hennes andra roman Sekreteraren. Det är nästan så att man kan tro att böckerna inte har samma författare. Till att börja med innehåller Disclaimer ett mysterium, en gåta som ska lösas. En kvinna läser en roman som hon till sin stora fasa inser handlar om henne själv och en hemlighet hon dolt för alla. Och det dyker rätt snart upp ett lik och det är uppenbart att det finns någon som vill ha hämnd. Sekreteraren var en återhållsam och ganska långsam berättelse om en sällsynt behärskad kvinna; i Disclaimer är folk inte särskilt behärskade alls, Knight skildrar stora känslor och extrema handlingar och jag får många gånger känslan av att det här kan sluta lite hur som helst. Spänningsmomentet är uttalat och det blir en del tvära kast och överraskningar. Kort sagt, Disclaimer är en mer traditionell psykologisk thriller. Men ändå inte. Jag kan inte berätta hur utan att spoila men låt mig säga så hör: för den som är sugen på en annorlunda psykologisk thriller så rekommenderar jag Disclaimer varmt. Det här en mycket bra debut.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Disclaimer
Översättning: Maria Bodner Gröön
Förlag: Etta
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789187917196
Sidantal: 302

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Cara Hunter: Hemmets trygga vrå

Bilden är lånad från LB Förlag

Första författaren i min Boktolva 2020 blev Cara Hunter. I hennes debutroman Hemmets trygga vrå försvinner en liten flicka vid namn Daisy under en fest. Utredningen leds av Adam Fawley och givetvis hopar sig frågetecknen snabbt. Det här är den där typen av thriller där människors hemligheter och lögner och invecklade relationer obarmhärtigt avslöjas. Hunter har ett väldigt fint öga för människor. Det syns inte minst i skildringen av de utredande poliserna. Huvudpersonen Fawley har själv nyligen förlorat ett barn, något som kunde ha fått alldeles för stor plats i berättelsen. Men Hunter håller skildringen av Fawleys sorg och skuldkänslor på rätt nivå. Överhuvudtaget kan hon konsten att skapa en allt mer förtätad stämning utan att gå till överdrift.

Tyvärr tappar boken på slutet. När Hunter ska skapa den där twisten som alla bra deckare ska ha går hon för långt. Det blir för tillkrånglat och för beroende av rena tillfälligheter för att vara trovärdigt. Och epilogen känns bara så fel.

Men bortsett från det tycker jag att Hemmets trygga vrå är en mycket bra psykologisk thriller, perfekt att gotta ner sig i under regniga vinterkvällar.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Close to home
Översättning: Jan Risheden
Förlag: LB Förlag
Utgiven: december 2018
ISBN: 9789177990413
Sidantal: 304

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: Vargarna i Calla & Sången om Susannah

Bilderna är lånade från Albert Bonniers Förlag

Ytterligare två delar lästa i Stephen Kings serie Det mörka tornet. Och i huvudsak är jag riktigt nöjd.

Mest nöjd är jag med den femte boken Vargarna i Calla. Det är en fartfylld och spännande berättelse om kidnappade tvillingbarn och motstånd mot en till synes överlägsen fiende. Som en bonus dyker prästen från Staden som försvann upp och han berättar vad som hände efter han lämnat Salem’s Lot. Det visar sig vara en hel del. Om det inte hade varit för en del saker som är lite väl vrickade – mattallrikar som stridsvapen till exempel – hade det blivit högsta poäng.

Den sjätte boken Sången om Susannah inleder segt men efter femtio sidor eller så tar det fart. Någon vettig intrig finns inte, Roland och hans följeslagare hoppar mellan världarna för att rädda världalltet och emellanåt undrar jag vad sjutton de sysslar med och vad allting går ut på. Men roligt har jag. Det är svårt att inte ha roligt i det sällskapet. I denna bok är bonusen att Stephen King själv dyker upp i handlingen. Jag vet att inte alla tycker gillar det sistnämnda men själv tycker jag att det är ett genidrag. Det passar perfekt in i mytologin och ger Kings samlade författarskap en helt ny dimension.

Och så vill jag slå ett slag för språket. Rent generellt har King med åren blivit en allt säkrare stilist – han är cynisk och slagfärdig och rolig. Men i böckerna om det mörka tornet finns det något alldeles extra. King har uppfunnit en helt ny vokabulär för Rolands värld och särskilt i Vargarna i Calla blommar den ut på allvar. Stort beröm till översättaren för ett väl utfört arbete.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Wolves of the Calla
Svensk titel: Vargarna i Calla
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170882
Sidantal: 686

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Song of Susannah
Svensk titel: Sången om Susannah
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170899
Sidantal: 413

Boken finns på Adlibris och Bokus

Elly Griffiths: Dolt i mörker

Bilden är lånad av Månpocket

Det har varit väldans tyst här på bloggen senaste tiden. Jag har normalt en hög lästakt men både läs- och skrivlust gick i botten i våras (jag hade en omtumlande vår). Det är först nu som jag kommit igång med läsandet igen. Men inga tunga grejer! Jag är inte ens i vanliga fall värst förtjust i djupinglitteratur men just nu vill jag ha det synnerligen lättsmält.

Så jag plockade upp Elly Griffiths deckare Dolt i mörker. Det är den nionde boken i serien om rättsantropologen Ruth Galloway och människorna runtomkring henne. Den här gången handlar det om hemlösa som försvinner och hemlösa som mördas och rykten om en underjordisk stad för samhällets utstötta. De många huvudpersonerna brottas med sina trassliga liv och trassliga inbördes relationer samtidigt som de jagar gåtans lösning. Griffiths varvar humor och tragedi, samhällsengagemang och mördarjaktspänning och hon gör det bra. Det här är Elly Griffiths på topp!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Chalk Pit
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038285
Sidantal: 310

Boken finns på Adlibris och Bokus

Tematrio – Udda karaktärer

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra romaner som kretsar runt en eller flera lite ovanliga, udda personer. Här är min trio.

I Alex Marwoods deckare Den mörkaste hemligheten finns det gott om udda människor och vissa av dem är mer udda än andra. I centrum för berättelsen står en liten flicka som försvinner och de systrar som blev kvar.  Och så alla vuxna i deras omgivning som vägrar ta vuxenansvar. Välskriven och spännande bladvändare av en författare som bara tycks bli bättre och bättre. Jag längtar så efter nästa Marwood.

Alla i Marina Lewyckas roman En kort berättelse om traktorer på ukrainska är udda – de två systrarna, deras åldrande far (80+ och halvsenil), bombnedslaget som fadern vill gifta sig med (femtio år yngre och med siktet inställt på det ljuva livet i väst). Roligt och sorgligt och skruvat om ukrainska immigranter i England. Och om hur krig och exil kan påverka en hel familj. Hur bra som helst. Och med maxad igenkänningsfaktor för dom av oss som har släkt i det forna Östeuropa.

En doft av apelsin av Joanne Harris handlar om tre syskon och deras högst besynnerliga mor. Att kvinnan är besynnerlig har sina skäl. Ungarna gör allt för att driva kvinnan till vansinne. Bokstavligt talat. Utspelas delvis under andra världskriget. Skarpt och smart och roligt av en av mina favoritförfattare. Allt Harris skriver är inte bra men när hon är bra är hon bland de bästa som jag ser det.

Jamaica Kincaid: Annie John

Bilden är lånad av Bokförlaget Tranan

Jag nappade åt mig Jamaica Kincaids roman Annie John på den alternativa bokmässan i Göteborg i höstas. Jag hade aldrig hört talas om författaren, i ärlighetens namn trodde jag att hon hette Annie John och boken Jamaica Kincaid (det kändes som ett coolt namn på en bok). Men jag fick tre böcker för 100 spänn, uppväxtskildringar brukar ju vara givande och tja, det fanns inget annat som intresserade mig.

Jag gjorde ett gott val. Annie John är en mycket bra bok. Det är en fin skildring av en inte helt sympatisk tjej, hennes vardag och hennes komplicerade förhållande till modern. Platsen är den karibiska ön Antigua, tiden lite obestämt 1900-tal (inga mobiler, inga datorer, första utgåvan på svenska kom 1986). Språket är stramt och uttrycksfullt och spetsigt, känslorna många och starka. Det enda jag inte är nöjd med är beskrivningen av modern. Från en dag till en annan ändrar hon helt inställning till dottern och det framgår aldrig varför. Det är obegripligt. Det retar mig att jag inte förstår. Det känns ofärdigt.

Men bortsett från det tycker jag att Annie John är väl värd att läsa. Jag vill läsa mer av Jamaica Kincaid. Det finns flera titlar översatta, bara att gå till biblioteket. När jag betat av travarna av olästa böcker här hemma.

Betyg 4 stjärnor

Originaltitel: Annie John
Översättning: Madeleine Reinholdsson
Förlag: Bokförlaget Tranan
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789187179969
Sidantal: 192

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maryse Condé: Tills vattnet stiger

Bilden är lånad från Leopard Förlag

Vissa böcker är bara tråkiga. Maryse Condés roman Tills vattnet stiger lockar med personliga tragedier och livshemligheter mot bakgrund av politiskt våld och naturkatastrofer. Det borde vara en bok för mig. Men näpp, inte min stil alls. Människorna är obegripliga och ointressanta och handlingen en enda röra. Visserligen finns det stycken som är spännande men det hjälper inte riktigt. Jag gillar genomtänkta och sammanhållna intriger. Här finns inte något som ens avlägset liknar en röd tråd.

Det är synd. Jag gillar Condés avskalade språk, jag hade velat tycka om resten också.

Betyg 2 stjärnor

Originaltitel: En attendant la montée des eaux
Översättning: Helena Böhme
Förlag: Leopard Förlag
Utgiven: maj 2014
ISBN: 9789173435345
Sidantal: 316

Boken finns på Adlibris och Bokus.