Stephen King i böcker och på film

Förra veckan hade remaken av Stephen Kings Det premiär. Jag är väl sådär sugen på att se den. Jag är milt skeptisk till filmatiseringar av King, har sett alldeles för många som varit halvdana eller rena katastrofer. Nu när jag tänker efter tror jag att jag sett fler filmer baserade på Kings böcker än vad jag har läst böcker av honom.

Det där är något jag vill ändra på. Jag brukar visserligen inte läsa böcker om jag redan sett filmen, jag vill inte känna till handlingen när jag börjar läsa. Men jag vill läsa Det. Jag blev nyfiken på den när jag läste 22/11 1963, ungarna som jagas av clownen Pennywise fladdrar förbi som hastigast och sånt gillar jag. Och inslaget i P1 Kultur om King som film fick mig ännu mer sugen. Hans böcker har verkligen ett djup som filmerna många gånger saknar.

 

Ransom Riggs: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn & Spökstaden

Bilderna är lånade av Rabén & Sjögren

Nu har jag äntligen äntligen läst Ransom Riggs. Hans två första böcker har stått i min bokhylla i evigheter (alltså 2-3 år), jag har dragit mig för att läsa för att jag trodde att böckerna skulle vara knepiga.

Det hade med fotona att göra. Riggs fick inspirationen att skriva Miss Peregrines hem för besynnerliga barn från gamla foton, bisarra, spöklika, olycksbådande foton på barn. Knepiga foton => knepiga böcker, tänkte jag.

Men böckerna är inte knepiga. Ransom har en rak stil. Hans värld är fantastisk (det är fantasy) men enkelt uppbyggd. Böckernas berättarjag är Jacob, en tonåring med problem, hans föräldrar tror att han är psykotisk. I den första boken Miss Peregrines hem för besynnerliga barn åker han med sin pappa till en ö utanför Wales kust. Tanken är att han ska tillfriskna men i stället kastas han rakt in i den alternativa verklighet som gav honom psykosstämpeln till att börja med. Det blir en del otäckheter men tempot är ändå långsamt, först mot slutet skruvas hastigheten och spänningen upp. Jag gillar verkligen boken men saknar ändå Neil Gaiman litegrann.

Uppföljaren Spökstaden är mer actionbetonad, boken skildrar barn på flykt, desperat sökande efter räddning. Boken har mer tyngd och svärta än föregångaren och utspelas dessutom under andra världskriget. Jag tycker väldigt mycket om Spökstaden. Jag har slutat sakna Neil Gaiman.

Nu är jag sugen på att se Tim Burtons filmatisering av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Framför allt är jag sugen på att läsa den tredje och avslutande boken i serien, Själarnas bibliotek. Jag hoppas att någon ser till till att den kommer i pocket snart.

Den übersnygga förstautgåvan av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn har tagit slut i handeln men en nyutgåva släpptes i samband med filmpremiären förra hösten.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children
Översättning: Susanne Näsling
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789129703931
Sidantal: 384

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Hollow City
Översättning: Jan Risheden
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: augusti 2015
ISBN: 9789129696806
Sidantal: 432

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Katastrofer

Det var ett tag sedan jag var med i Lyrans tematrio p.g.a. tidsbrist men nu har jag tagit mig tid. Den här veckan uppmanar hon oss att berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Före de effektiva bromsmedicinerna var aidsepidemin verkligen en katastrof. Människor bara dog och dog och läkarna kunde inget göra. Carol Rifka Brunts roman Låt vargarna komma utspelas i New York under 1980-talet. En av de som insjuknar och dör i aids är fjortonåriga Junes morbror Finn. När hon träffar Finns pojkvän Toby uppstår en annorlunda och skör vänskap. Finstämd och sorglig skildring av ett vilset barn omgivet av vuxna som mest tänker på sig själva. Viss varning för övertydlighet och pratighet men läsvärt ändå.

En helt annan typ av roman är Varma kroppar av Isaac Marion. Den utspelas i världen efter zombikalypsen. Huvudpersonen R är zombie och han är förälskad. I en levande tjej. Gulligt, roligt och romantiskt om ett udda kärlekspar. Har filmatiserats som Warm Bodies. Rekommenderas till alla med den minsta gnutta fantasi.

Slutligen vill jag nämna tv-serien Pestens tid från 1994. Ett virus läcker ut från ett hemligt forskningslabb och vips är apokalypsen igång. Bygger på en bok av Stephen King som jag gärna vill läsa, om jag kan få tag på den omarbetade och oförkortade nyutgåvan som släpptes 1990. Företrädesvis i svensk översättning.

Tematrio: Barn- och ungdomsböcker

Det är måndag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre riktigt bra böcker för barn i olika åldrar. Här är min trio.

Rick Yanceys sci-fi-roman Den femte vågen handlar om Cassie som överlever utomjordingarnas attack mot Jorden och som tillsammans med andra barn och ungdomar försöker organisera motståndet. Paranoian griper omkring sig när de inser att inkräktarna ser ut just som dem själva. Spännande och engagerande, första delen i en trilogi. Har också blivit film.

I Neil Gaiman roman Kyrkogårdsboken överlever ett litet barn mordet på en hel familj. Barnet adopteras av spökena på en gammal kyrkogård men en dag får mördaren upp spåret efter honom. Det låter kanske otäckt för en barnbok men är en fantastisk berättelse om en udda uppväxt och om kärlek som dessutom är härligt otäck. Bör dock inte läsas av allt för lättskrämda barn, åtminstone inte utan en vuxen som är beredd att diskutera innehållet.

Terry Pratchetts sista bok The Shepherd’s Crown handlar om Tiffany Aching som kämpar med vardagsslitet som ung häxa samtidigt som hon tar upp kampen mot en gammal och farlig fiende.  Boken är rolig och sorglig och skarpsinnig, det glädjer mig att Pratchett slutade på topp.

Serien om Tiffany Aching, som riktar sig till framför allt barn och ungdomar men som kan läsas av alla åldrar, började med The Wee Free Men. The Shepherd’s Crown är den femte boken. Böckerna om Tiffany bör läsas i ordning men däremot behöver en inte läsa alla andra böcker Pratchett skrev dessförrinnan. Pratchett hade flera underteman i sina böcker beroende på huvudpersonerna (”häxorna”, ”trollkarlarna”, ”Nattvakten” o.s.v. och det räcker med att en läser varje undertema i ordning.

Hett i hyllan #5: Sjöfartsnytt av Annie Proulx

Det är torsdag igen och Bokföring enligt Monika lägger upp veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i hyllan i evinnerliga tider och som förtjänar att uppmärksammas. Här är mitt bidrag.

Annie Proulx roman Sjöfartsnytt handlar enligt baksidestexten om Quoyle som förlorar sin hustru och flyttar med sina döttrar norrut, till det karga kustlandskapet i New Foundland. Där börjar han arbeta på ortens lokaltidning The Gammy Bird, får vänner bland traktens särpräglade personligheter och ny livskraft.

Jag köpte Sjöfartsnytt för dryga decenniet sedan. Eftersom jag har ett inre motstånd mot fiktion som verkar som alltför seriös och allvarlig har den stått oläst och övergiven sedan dess. I det här fallet är det konstigt, jag gillar egentligen karga nordliga miljöer. Helst ska mord, spöken eller andra rysligheter ingå men jag kan faktiskt läsa vanliga allvarliga romaner också, ibland.

I år beslöt jag mig för att ta itu med saken och lade in Proulx i min Boktolva 2017. Att jag såg på Wikipedia att Proulx både fått Pulitzerpriset och skrivit novellen bakom filmen Brokeback Mountain spelade in. Pulitzerpriset är ju fint och filmen där Heath Ledger och Jake Gyllenhaal spelar älskande cowboys blev en jättehit. Om jag läser Proulx kommer jag känna mig mer allmänbildad och det är rätt skoj.

Delhis vackraste händer – boken och tv-serien

Göran Borg… Bara namnet säger vad det handlar om. Den svenske gubben.

Han som är ute på alla sätt och vis. Med sina rötter i 1950-talet är han inte att räkna med i dagens designade verklighet. En man på väg bort och ut. Många är dom. Etniskt svenska icke-hippa gubbar som liksom bara blev kvar.

Mycket av vår samtids tragik ligger här. Exkluderande av alla de sorters människor. Bokstavskombination. Ålder. Kön. Etnicitet. Sexuell läggning. You name it. Men den tanken får följas upp djupare någon annanstans än här.

Melankolin och svärtan finns både i boken, skriven av Mikael Bergstrand, och TV-serien. Om än bara som en ilning. I centrum står Göran Borg, en frånskild Malmö FF-supporter och femtioplussare som förlorat fru, barn och jobb. Av någon outgrundlig anledning – eller för att botten ändå är nådd – följer han med sin gamle polare, en något bedagad ladies man, till Indien.

Kulturkrocken är förutsägbar och alla som varit i Indien känner troligtvis igen sig. Sakta sakta i det glada indiska vansinnet återkommer Göran tillbaka till livet. Möter kärleken och får jobb och mening tillbaka.

Delhis vackraste händer är feelgood både som bok och tv-serie. Om du bara vågar ta ett annorlunda steg kan livet komma dig åter… Gott så, om än inte så radikalt och revolutionerande. Beskrivningen av Göran, fint spelad i Hannes Holms filmatisering av Björn Kjellman, är ömsint.

I tv-serien hänger jag dock upp mig lite på varför den sköna 15-20 år yngre indiska kvinnan faller för vår Gråe Gubbe Göran. Det är väl en slags Starletdröm för gamla män, att vara attraktiva långt upp i överåren, oemotståndliga för undersköna yngre damer… Det känns dock lite onödig och ur sitt sammanhang och finns inte med i boken på samma sätt.

Delhis vackraste händer är en fin liten historia om en utdöende sort och som sådan är den helt okej både som bok och tv-serie. Även för oss åldrande kvinnor vid namn MY.

Både bok och tv-serie får 3 i betyg.

Boken
Förlag: Norstedts
Utgiven: augusti 2012
ISBN: 9789113038025
Antal sidor: 378

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tv-serien
Ursprungsland: Sverige
Säsong: 1
Produktionsår: 2016
Längd: 3 avsnitt à 58-59 minuter

Tv-serien ligger kvar på SVT Play till och med den 13 februari.

Grantchester Julspecial

Jag har småsurat över att jag inte , trots alla dessa kanaler och alla dessa tv-tablåer hittat julens verkliga högtid – alltså en god brittisk deckare att njuta av under julledigheten. Annat var det förr…

Men så snubblade jag över Grantchesters Julspecial på SVT. Visserligen bara ett avsnitt, men blev ändå en liten tröst i tv-öknen av kungafamiljer och giftaslystna bönder, så här i mellandagarna.

James Norton (väldigt lik min son, faktiskt) spelar den charmige kyrkoherden Sidney Chambers i denna lilla brittiska krimpärla. Historierna utspelas i byn Grantchester nära Cambridge i början av 1950-talet. Sidney är en mycket mänsklig präst, med invecklade kärleksrelationer och en förkärlek för jazz och whisky samt vänskapen med den luttrade poliskommissarien Geordie. Sidney bor i prästgården med sin argsinta hushållerska och sin homosexuella pastorsadjunkt. En omaka trio – som gjorda för varandra!

Tillsammans lyckas Geordie och Sidney – för det mesta – att lösa brotten i byn. Stora som små brott.  Serien vågar sympatiskt nog skildra både förövare och offer med stort hjärta och rättvisepatos.

I julspecialen drar det ihop sig både i kyrkliga förberedelser och för Sidneys älskade Amanda, som väntar barn – dock inte hans… Och just då slår en mördare till. Sidney skall hålla i en julvigsel, men på den stora dagen dyker brudgummen inte upp. Han hittas död med vigselringarna i halsen… och jakten på mördaren börjar för Sidney och Geordie…

Denna julspecial ligger kvar på SVT Play t.o.m. 27 januari.

Och så var de bara en…

Det är nånting med julen som gör att jag längtar extra mycket efter britcrime. Är Agatha Christie inblandad, så mycket bättre. Miniserien Och så var de bara en… har allt jag förväntar mig av en juldeckare.

Den bygger på Agatha Christies otäckaste och mörkaste roman och skaparna är i det avseendet förlagan trogen. I början tycker jag att det fläskas på väl mycket med undergångsstämningarna men ganska snart kommer handlingen ikapp och resten blir hur bra som helst.

Bland skådespelarna finns både gamla trotjänare som Miranda Richardson och Charles Dance (elaka pappa Lannister i Game of Thrones) och nyare förmågor, som Aidan Turner (snyggingen i Poldark). Med något undantag gör skådespelarna ett fantastiskt jobb och allra bäst är Maeve Darmody, som jag inser att jag sett alldeles för lite av. Lägg därtill snyggt foto i 30-talsmiljöer och bilden är komplett.

Och så var de bara en… ligger ute på tv4 play till mitten av januari ungefär.

Originaltitel: And Then There Were None
Ursprungsland: USA/Storbritannien
Produktionsår: 2015