Stephen King: Vargarna i Calla & Sången om Susannah

Bilderna är lånade från Albert Bonniers Förlag

Ytterligare två delar lästa i Stephen Kings serie Det mörka tornet. Och i huvudsak är jag riktigt nöjd.

Mest nöjd är jag med den femte boken Vargarna i Calla. Det är en fartfylld och spännande berättelse om kidnappade tvillingbarn och motstånd mot en till synes överlägsen fiende. Som en bonus dyker prästen från Staden som försvann upp och han berättar vad som hände efter han lämnat Salem’s Lot. Det visar sig vara en hel del. Om det inte hade varit för en del saker som är lite väl vrickade – mattallrikar som stridsvapen till exempel – hade det blivit högsta poäng.

Den sjätte boken Sången om Susannah inleder segt men efter femtio sidor eller så tar det fart. Någon vettig intrig finns inte, Roland och hans följeslagare hoppar mellan världarna för att rädda världalltet och emellanåt undrar jag vad sjutton de sysslar med och vad allting går ut på. Men roligt har jag. Det är svårt att inte ha roligt i det sällskapet. I denna bok är bonusen att Stephen King själv dyker upp i handlingen. Jag vet att inte alla tycker gillar det sistnämnda men själv tycker jag att det är ett genidrag. Det passar perfekt in i mytologin och ger Kings samlade författarskap en helt ny dimension.

Och så vill jag slå ett slag för språket. Rent generellt har King med åren blivit en allt säkrare stilist – han är cynisk och slagfärdig och rolig. Men i böckerna om det mörka tornet finns det något alldeles extra. King har uppfunnit en helt ny vokabulär för Rolands värld och särskilt i Vargarna i Calla blommar den ut på allvar. Stort beröm till översättaren för ett väl utfört arbete.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Wolves of the Calla
Svensk titel: Vargarna i Calla
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170882
Sidantal: 686

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Song of Susannah
Svensk titel: Sången om Susannah
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170899
Sidantal: 413

Boken finns på Adlibris och Bokus

Stephen King: Strax efter solnedgången

Ibland blir det bara så rätt!

Jag drar mig alltid för att läsa noveller. Precis när en kommit in i berättelsen och lärt känna människorna bättre tar den slut och nästa tar vid. Ny berättelse, nya människor och jag som bara blir förvirrad och känner saknad.

Men Stephen Kings novellsamling Strax efter solnedgången är värt allt det där. Den inleder starkt med Willa, en berättelse om några människor som varit med om en allvarlig tågolycka och väntar på en hjälp som aldrig kommer. Och så fortsätter det så, novell efter novell. Nya bekantskaper, nya berättelser, nya universum att spinna vidare på och fantisera kring. Examenseftermiddag hade kunnat utgöra inledning till en hel bokserie. Träningscykel ger det här med motion och god hälsa helt nya dimensioner. Det är underbart.

Inte allt förstås. Även solen har sina fläckar. Det finns någon novell som jag inte begriper alls och någon som inte är fullt lika underbar som resten. Men det mesta är fantastiskt typiskt King: inkännande, träffande, spännande, läskigt och – oväntat många gånger – lyckligt. Strax efter solnedgången är verkligen en läsupplevelse.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Just after Sunset
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: 2011
ISBN: 9789170029707
Sidantal: 431

Boken är slut i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Philip Pullman: Guldkompassen – His dark materials

Pocketutgåvan av Philip Pullmans roman Guldkompassen
Bilden är lånad från Natur & Kultur

Jag har funderat på att läsa Philip Pullmans fantasyroman Guldkompassen i några är nu. Det som fick mig att äntligen göra slag i saken var tv-serien His Dark Materials som nyligen hade premiär på HBO Nordic. Jag har inget emot att se filmatiseringar av böcker jag har läst men jag har en hel del emot att läsa böcker jag redan sett filmatiserade. Just när det gäller böcker vill jag inte veta vad som händer i förväg.

Och det är mycket som händer i Guldkompassen. Boken börjar i Oxford där Lyra växt upp tillsammans med ett gäng akademiker. Men det är inte det Oxford vi känner igen från brittiska deckare typ Unge kommissarie Morse. Lyra lever i en parallell värld som har en del likheter med vår men där mycket är väldigt annorlunda. Moskva heter Moskovia, i det kalla Norden finns flerhundraåriga häxor och på Svalbard härskar bepansrade björnar. Lyra själv är ett förvildat barn som härjar på Oxfords gator och tak, lyckligt ovetande om vad ödet har i beredskap.

Det visar sig att ödet har en hel del i beredskap. Boken börjar ganska stillsamt men när väl äventyret sätter fart tar det fart på allvar. Det betyder halsbrytande mycket action och en hel del otäckheter. Otäckheterna kan vara i mesta laget för en del väldigt unga läsare, till och med jag hajade till inför vissa scener. Det finns en mörk grundton i boken som är svår att skaka av sig. Och Pullman har talang för att förmedla mörker, han är en skicklig skribent.

Det jag saknar i boken är lite andrum då och då för karaktärsbygge. Lyra och de viktiga människorna – eller varelserna, för åtminstone en av dem är en björn – är alldeles för vaga i kanterna. Jag hade velat lära känna dem bättre. Nu är de lite för ytligt beskrivna för att jag riktigt ska bry mig om dem.

Men på det stora hela blir jag riktigt förtjust i Guldkompassen. Det är ju ingen tvekan om att jag kommer läsa nästa bok i trilogin Den mörka materian. Och jag är verkligen sugen på tv-serien.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Northern Lights/The Golden Compass
Översättning: Olle Sahlin
Förlag: Natur & Kultur Allmänlitteratur
Utgiven: november 2019
ISBN: 9789127166363
Sidantal: 436

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stephen King: De öde landen & Magiker och glas

Framsidan på storpocketutgåvan av Stephen Kings roman De öde landen; bilden föreställer ett tåg
Bilderna är lånade från Albert Bonniers Förlag

Bok tre och fyra i Stephen Kings jättefantasyepos Det mörka tornet avklarade. I De öde landen möter Roland och hans följeslagare en ondskefull björn, massa ondskefulla människor och ett ondskefullt tåg (det ska till Stephen King att få ett ondskefullt tåg att framstå som nåt som skulle kunna hända). Det finns sånt jag inte riktigt förstår och sånt som är fullständigt obegripligt men det bekymrar mig inte särskilt. De öde landen är spännande och medryckande, en mörk saga där ljusglimtarna framför allt består av följeslagarnas vänskap. Jag ger fyra och en halv stjärna i betyg.

Framsidan på storpocketutgåvan av Stephen Kings roman Magiker och glas; bilden föreställer en glaskula svävande ovanför en kullerstensgata

Uppföljaren Magiker och glas inleder mer än bra med skildringen av vad som händer med det vansinniga tåget. Men sen gör boken en rejäl dipp. Den övergår till en berättelse i berättelsen om några avgörande händelser i Rolands ungdom. Kanske hade jag gillat storyn bättre om författaren varit någon annan än Stephen King men det här är Stephen King. Då vill jag ha höga doser av spänning och mörker och känsla och framför allt vill jag ha fantasi. Men skildringen av Rolands stora ungdomsäventyr och hans första kärlek är anmärkningsvärt blek . Visst, det händer att spänningen stiger och det finns en del fantasifulla inslag men inte tillräckligt ofta och inte tillräckligt mycket. Jag ger Magiker och glas 2,5 stjärna i betyg. Hade det inte varit för inledningen om tåget hade kanske betyget sjunkit ytterligare.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Waste Lands
Svensk titel: De öde landen
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170868
Sidantal: 512

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Wizard and Glass
Svensk titel: Magiker och glas
Översättning: John-Henri Holmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: januari 2017
ISBN: 9789100170875
Sidantal: 729

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Dan Vyleta: Rök

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ett av årets positiva överraskningar var Dan Vyletas fantasyroman Rök. Mina förväntningar var nära noll. Boken utses som en efterföljare till Harry Potter och hata mig inte men jag kan inte med Harry Potter. Jag har visserligen bara sett filmerna men eftersom fansen är galna i dem antar jag att de inte skiljer sig så mycket från böckerna. Och jag fixar inte riktigt trollkarlar i spetsiga hattar som viftar med trollspön och häver ur sig latinska trollformler.

Men Rök känns inte alls som Harry Potter. Visserligen utspelas boken bland internatskoleelever i England och övernaturliga saker händer men där nånstans slutar likheterna. Vyleta har skapat en alternativ verklighet placerad i 1800-talets England. Det är svårt att beskriva stämningen men ta en titt på det übersnygga omslaget; det är lite så jag tycker hela boken är. Dickensianskt mörk och myllrande. Med en fantasytwist. Människor alstrar rök och sot så fort de tänker omoraliska och dåliga tankar och bokens unga huvudpersoner kastas in i en riktigt spännande jakt på rökens ursprung och botemedel.

Det som jag tycker allra mest om är Vyletas världsbygge. Jag tycker det är fascinerande. Visserligen köper jag inte allt rakt av, det finns sånt som är mindre trovärdigt, som hela grejen med röken. Men på det stora hela godtar jag både värld och story. Vyleta har dessutom ett och annat tänkvärt att säga om moralbegrepp och föreställningar om medfödd ondska som jag uppskattar. Jag ser fram emot att läsa mer av Vyleta, och det är ett mer än gott betyg år en bok som jag hade nära noll i förväntningar på.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: Smoke
Översättning: Birgitta Wernbro-Augustsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: mars 2017
ISBN: 9789174295917
Sidantal: 504

Boken finns på Adlibris och Bokus.


Boktolva 2018

Jag kör Boktolva i år också. Utmaningen skapade av Enligt O och tanken är att en ska läsa 12 nya författare under året. Med ett undantag (Elin Säfström, som jag bara måste läsa i år) har jag plockat författare vars böcker står olästa i mina hyllor. Det blir en hel del fantasy och sci-fi. Jag har i decennier varit en ivrig konsument av sci-fi och fantasy på tv och bio men det är först på senare år som jag började intressera mig också för böckerna. Tv-serien Game of Thrones blev en riktig ögonöppnare, inför andra säsongen läste jag Kampen om järntronen och Kungarnas krig och på den vägen är det.

Jag har också lagt in fem facklitterära författare, de olästa fackböckerna staplas på hög här hemma och det måste jag ändra på. Och jag älskar ju att lära mig saker, särskilt inom historia.

Det blir också en del annat smått och gott som jag hittat här hemma. Jag kommer pricka av författarna på min statussida för boktolvan 2018.

Hur det gick det för mig i Boktolvan 2017 har jag skrivit om här.

  1. Boel Bermann
  2. Anders Björkelid
  3. Christina Dalhede
  4. Raymond E. Feist
  5. Kristin Hannah
  6. Adam Hochschild
  7. Eija Hetekivi Olsson
  8. Jamaica Kincaid
  9. Ulrika Kärnborg
  10. Jens Lapidus
  11. Magnus Mörner
  12. Eiríkur Örn Norðdahl
  13. Magnus Nordin
  14. Erik Petersson
  15. Carolina Ramqvist
  16. Taiye Selasi
  17. Stefan Spjut
  18. Elif Shafak
  19. Knut Ståhlberg
  20. Elin Säfström