Tematrio – Vit

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra böcker på temat vit. Här är min trio. Den består av mycket snö och is och det är ju vitt.

I Kristina Hårds fantasyroman Snösommar är det sommar men Sverige ligger under ett vitt täcke av snö och is. Dessutom har all modern teknologi lagt av. Förbannelsen  slog till när Linus Kaiser dog. Som berättas i första boken Kleptomania blev Kaiser superförmögen genom att stjäla en del av trollens undangömda skatt. Nu är finansministern i Sveriges exilregering (den har flytt undan snön) på jakt efter resten av skatten. Låter det knäppt? Det är det. Men Kristina Hård är en sån där författare som kan få de mest knäppa saker att framstå som rimliga. Och spännande och emellanåt roliga. Författaren håller just nu på att skriva den tredje och avslutande boken i serien. Den ser jag fram emot.

Också i Stallo av Stefan Spjut ligger snön djup på sina ställen. Men här är snön naturlig, det är vinter och i norra Sverige. Och så finns det troll och människor som tjänar trollen och människor som letar efter trollen och försöker bevisa att de existerar. En i grund och botten spännande historia som dock borde ha kortats ner en del. Spjut går in för mycket i detalj vilket saktar ner berättelsen de första 300 sidorna eller så. Men sen börjar det ta fart och slutet är ruskigt spännande. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Stalpi.

Ännu mer snö och is blir det i Siri Pettersens fantasyroman Kraften. Huvudpersonen Hirka har gått genom porten mellan världarna och hamnat i Dreysíl, ett kallt och ogästvänligt ställe bestående av berg, snö och is. Och helt odrägliga invånare med massa konstiga idéer om allt möjligt. Och som inte det vore nog måste Hirka stoppa ett krig. Jag tyckte mycket om den första boken i serien, Odinsbarn men blev inte lika förtjust i uppföljaren Röta. I den tredje och sista boken i serien har Petersen hittat tillbaka till drivet och känslan och spänningen. Läs!

Carolina Ramqvist: Flickvännen

Bilden är lånad från Norstedts

Jag får spader på huvudpersonen i Carolina Ramqvists roman Flickvännen. Jag vill skrika åt henne att skärpa sig. Hon slösar bort sitt liv som flickvän åt en yrkeskriminell. Hon lever bra (väldigt bra) på pengarna han drar in, hon vet varifrån de kommer och hon bryr sig inte. Hennes främsta mål i livet är att vara med honom. Och att vara vacker, att ha ett vackert hem.

Och det är inte som hon har något att skylla på heller. Uppväxt i stabilt medelklasshem, intelligent, utbildad. Inte schablonbilden av kvinna i den kriminella världen precis.

Och på något sätt lyckas Ramqvist få alltihop begripligt. Kortfattat, stramt och inkännande skildrar hon flickvännen, hennes vardag i väntan på att mannen ska komma hem, hennes instängda värld, hennes tankar och känslor. Och det är riktigt bra. Jag kommer definitivt läsa uppföljaren Den vita staden.

Evalutions recension av Flickvännen hittar du här.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789113066684
Sidantal: 303

Boken finns på Adlibris och Bokus

Tematrio – Rosa

Det är måndag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta  om tre bra böcker på temat ROSA. Här är min trio.

Maggie Rose i Sharon Boltons thriller Daisy i kedjor är jurist och framgångsrik författare av true crime. En seriemördare inspärrad på livstid kräver att hon ska bli hans advokat. Välskriven och intelligent, spännande och överraskande och läskigt. Det här är Sharon Bolton på topp.

Majgull Axelssons dokumentärroman Rosario är död är en inkännande och djupt upprörande skildring av barn som utnyttjas sexuellt och av männen som utnyttjar dem. Författaren har gjort en gedigen research och förvandlat barnen i statistiken till kött och blod. Ett av dessa barn är Rosario Baluyot, som dog efter ett våldsamt övergrepp.

Huvudpersonen och berättarjaget i Tawni O’Dells roman Kära syster är Shae-Lynn Penrose. Hon är taxichaufför i en gruvstad på dekis, hennes uppväxt var inget vidare och hennes syster är försvunnen. Det låter superdeppigt men är mest roligt, charmigt och livsbejakande. Deppigt däremot är det att det inte har kommit ut något av Tawni O’Dell på åratal.

 

Boel Bermann: Den nya människan

Bilden är lånad av Southside Stories

Om jag inte minns fel var Boel Bermanns sci-fi-debut Den nya människan en snackis på svenska bokbloggar för några år sedan. Först nu har jag läst den och jag är glad att jag äntligen fått det gjort. Det är en bra bok. Bermanns språk har driv (att skriva i presens har ofta den effekten) och berättelsen är spännande och emellanåt genuint otäck. Hennes sätt att beskriva de nya barnen får mig att aldrig vilja gå i närheten av en unge igen. Snacka om att få den biologiska klockan att tvärdö.

Det finns sånt i berättelsen som jag tycker är ologiskt, men allt behöver inte vara superlogiskt i en sci-fi-roman. Huvudsaken är att författaren lyckas framställa alltihop som trovärdigt och det gör Bermann, för det mesta. Det är först mot slutet, när huvudpersonen hänger på nattklubbar i Berlin och hänger sig åt tillfälliga förbindelser, som jag tycker att storyn tappar en del. Det känns påklistrat, klyschigt, som något jag väntat mig i en halvbra YA-roman och det tillför ingenting.

Men bortsett från det är Den nya människan en mycket givande läsupplevelse. Den höjer sig över mängden. Jag hoppas det kommer mer från Bermann.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Kalla Kulor Förlag
Utgiven: februari 2014
ISBN: 9789187049569
Sidantal: 207

Boken finns på Adlibris och Bokus

Belinda Bauer: De vackra döda

Bilden är lånad av Louise Bäckelin Förlag

Belinda Bauers roman De vackra döda börjar lite tvekande. Huvudpersonen, kriminalreportern Eve Singer, kämpar för att behålla sin position på jobbet samtidigt som hon tampas med en dement pappa. Och eftersom det här är en seriemördarroman får hon en seriemördare efter sig. Den här speciella seriemördaren får för sig att han och Eve är någon slags soulmates.

Så långt känns storyn som en välskriven men ändå ganska typisk seriemördarroman. Huvudpersonen har problem både hemma och på jobbet och seriemördaren är skvatt galen. Jaha.

Men så händer något. Bauer får upp ångan. Och då syftar jag inte på att spänningen stegras och liken staplas, vilket i och för sig också händer. Det är vad jag förväntar mig av den typen av bok. Nej, det som händer är att Bauer hittar den där särskilda Bauer-tonen. Ironin och syrligheten och den lite knäppa humorn. Den cyniska och många gånger kärleksfulla skildringen av människorna. Och den taggiga samhällsanalysen.

Och det är bra. Bauer är kvar som min favvodeckardrottning.

Jag ger 4 stjärnor i betyg. Den stjärna som saknas beror på den lama inledningen.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Beautiful Dead
Översättning: Leif Janzon
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789188447852
Sidantal: 349

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

 

 

Justin Cronin: Spegelstaden

Bilden är lånad av Norstedts

Jag var tveksam till att läsa Spegelstaden av Justin Cronin. Jag var inte jätteförtjust i de två tidigare böckerna i serien, Flickan från ingenstans och De första tolv. Bra grundidé och emellanåt spännande och otäckt. Men också rörigt och alldeles för lååååångt. Dessutom är jag konservativ när det gäller vampyrer och tja, Cronin delar inte min konservatism. Och nej, att han kallar vampyrerna viraler gör mig inte mer välvilligt inställd till hans vampyrnytänk.

Men jag läste ändå. Jag ville ju veta hur det skulle sluta. Och faktiskt, den här gången tycker jag att Cronin lyckats riktigt bra. Storyn är spännande, ibland otäck och emellanåt sorglig. Intrigen är ovanligt sammanhållen, för att vara Cronin. Och även om det är på tok för många sidor får jag inte samma lust att gå fram med rödpennan och börja stryka som när jag läste de tidigare böckerna. Det är först mot slutet, när Cronin ska knyta ihop alla trådar, som boken tappar rejält med fart. Det är som om han, efter att så brutalt utrotat nästan hela mänskligheten, plötsligt får dåligt samvete och vill allt till rätta igen. Åtminstone för några av de plågade själar som hängt med till slutet av trilogin. Då börjar jag längta efter rödpennan.

En nackdel med bokserier är att minnas vad som hänt i de tidigare böckerna, åtminstone om det var ett tag sen en läste dem. Här gör Cronin något smart. Han inleder boken med att – i formen av en religiös text – ge läsaren en snabbrepetition i vad som hänt tidigare. Det gjorde att jag lättare kom in i handlingen. Men det var ändå jobbigt att hålla reda på alla människor och deras intrasslade liv. Boken är försedd med ett personregister men placerat längst bak. Det registret hade jag gärna upptäckt tidigare. Typ innan jag hade läst ut boken.

Men allt som allt är Spegelstaden är en riktigt trevlig läsupplevelse, om än något för lång.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The City of Mirrors
Översättning: Jimmy Hofsö
Förlag: Norstedts
Utgiven: februari 2018
ISBN: 9789113082790
Sidantal: 765

Boken finns på Adlibris och Bokus

Majgull Axelsson: Ditt liv och mitt

Bilden är lånad av Brombergs

Majgull Axelssons roman Ditt liv och mitt är något av en mellanbok. Bra – såklart, det är ju Majgull Axelsson. Men inte fantastisk, inte som till exempel Aprilhäxan och Jag heter inte Miriam.

Bokens huvudpersonen är Märit, som i tillbakablickar beskriver sin barndom och ungdom i Norrköping åren runt 1960. Det är ingen lycklig skildring. Modern dör tidigt och den autistiske brodern skickas till institution. Kvar i en plågsamt dysfunktionell familj blir Märit och hon tänker banne mig inte stanna där en sekund längre än nödvändigt.

Boken är intressant och upprörande och gripande och hoppingivande. Men det kunde varit bättre. Jag tycker beskrivningen av Märit är märkvärdigt tam – vilket förvånar eftersom hon egentligen är en tuffing. Och jag retar mig väldigt mycket på hennes dialog med den döda tvillingsystern. Den känns inte äkta, varken som vanföreställning eller övernaturlighet och den stör läsningen.

Och jag hade velat veta mer om brodern och vad som hände honom när han skickats iväg. Baksidestexten ger intrycket av bokens fokus ligger på alla de funktionshindrade barn och ungdomar som under folkhemmets första decennier skickades till institution där de vanvårdades, många gånger till döds. Men det är inte bokens fokus. Bokens fokus är Märit, det här är hennes berättelse.

Mitt liv och ditt är en bra bok men Majgull Axelsson kan bättre.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Brombergs
Utgiven: februari 2018
ISBN: 9789173378482
Sidantal: 364

Boken finns på Adlibris och Bokus

Anna Jansson: Rädslans fångar & Det du inte vet

Bilden är lånad från Månpocket

Extremvärmen håller i sig och jag tar min tillflykt till Anna Janssons deckare om Maria Wern på Gotland. Det är bra högsommarläsning. Böckerna följer samma gäng poliser och lägger ganska stor vikt vid deras privatliv. Det är en välbekant miljö som är tacksam att återvända till när en känner sig lagom mosig i huvudet. Överhuvudtaget fokuserar Jansson på personliga relationer i sina deckargåtor och det gillar jag.

Rädslans fångar, som är den 17:de boken i serien, råder extremväder, politiker mördas och konstiga sekter förbereder sig för världens undergång. Inte en av Janssons bästa, intrigen är spretig och hela grejen med Maria Werns bonusson känns påklistrad. Men jag gillar den historiska vinklingen med Christopher Polhem.

Den 18:de boken Det du inte vet är betydligt bättre. Jag retar mig fortfarande på bonussonen men deckargåtan är snyggt ihopsnickrad, ledtrådarna många och jag hinner avverka åtskilliga misstänkta innan Jansson naglar fast mördaren. Det här är en av Janssons absolut bästa.

Jag ser fram emot att läsa fler böcker om Maria Wern. De är bra underhållning.

 

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Rädslans fångar
Förlag: Månpocket
Utgiven: april 2017
ISBN: 9789175036793
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Det du inte vet
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038438
Sidantal: 330

Boken finns på Adlibris och Bokus

 

Kamel Daoud: Fallet Meursault

Bilden är lånad av Bokförlaget Tranan

En av de böcker jag faktiskt lyckades ta mig igenom under min läsdippvar Fallet Meursault av Kamel Daoud. Jag plockade upp den för att jag var inne just i en läsdipp och den är så tunn. Men också för att jag gillar fan fiction och för att den bygger på Främlingen av Albert Camus. Främlingen är djupinglitteratur i min smak (kortfattad, innehållsrik, lättbegriplig och rakt på sak). Enligt baksidestexten är Fallet Meursault berättelsen om familjen till Camus mordoffer, han som i Främlingen bara omtalas som ”araben”.

Det visade sig att det inte var mycket till berättelse. Fallet Meursault är urtråkig. Det händer nästan ingenting, Daoud babblar mest och inte på ett underhållande sätt. Jag tror han försöker vara poetisk och mångbottnad och medveten men för mig är det bara massa ord utan innehåll. Den är inget för mig.

Betyg: 1 stjärna

Originaltitel: Meursault, contre-enquête
Översättning: Ulla Bruncrona
Förlag: Bokförlaget Tranan
Utgiven: april 2018
ISBN: 9789188253491
Sidantal: 185

Boken finns på Adlibris och Bokus

Elly Griffiths: Dolt i mörker

Bilden är lånad av Månpocket

Det har varit väldans tyst här på bloggen senaste tiden. Jag har normalt en hög lästakt men både läs- och skrivlust gick i botten i våras (jag hade en omtumlande vår). Det är först nu som jag kommit igång med läsandet igen. Men inga tunga grejer! Jag är inte ens i vanliga fall värst förtjust i djupinglitteratur men just nu vill jag ha det synnerligen lättsmält.

Så jag plockade upp Elly Griffiths deckare Dolt i mörker. Det är den nionde boken i serien om rättsantropologen Ruth Galloway och människorna runtomkring henne. Den här gången handlar det om hemlösa som försvinner och hemlösa som mördas och rykten om en underjordisk stad för samhällets utstötta. De många huvudpersonerna brottas med sina trassliga liv och trassliga inbördes relationer samtidigt som de jagar gåtans lösning. Griffiths varvar humor och tragedi, samhällsengagemang och mördarjaktspänning och hon gör det bra. Det här är Elly Griffiths på topp!

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Chalk Pit
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2018
ISBN: 9789175038285
Sidantal: 310

Boken finns på Adlibris och Bokus