Tematrio: Ungdomsböcker

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar. Här är min trio.

Ursula Poznanskis sci-fi-roman Sveket utspelas i en dystopisk framtid där någon slags katastrof förvandlat jorden till snö och is och is och snö. De privilegierade lever ett förhållandevis skyddad tillvaro inne i sfärerna. Studenten Ria spås en lysande framtid men en konspiration sätter stopp för allt och hon och några andra ungdomar tvingas fly ut i det okända. Spännande och brutalt och nervigt och trovärdigt. Första delen i en trilogi. Jag ser fram emot att läsa de två andra böckerna i serien.

Kretsen av Maggie Stiefvater är en fantasyroman om fyra internatskoleelever på jakt efter en kungagrav. Och en flicka vars kyssar är dödliga. Välskrivet och underhållande och lättsamt. Första delen i en kvartett.

Siri Pettersens roman Odinsbarn är en fantasytegelsten som framför allt lämpar sig för äldre ungdomar (och unga vuxna och medelålders tanter som jag). En femtonårig flicka får veta att hon inte är som andra. Hon är född svanslös, ett monster från en annan värld, en menskr som sprider smitta och död. Om hennes hemlighet röjs kommer hon avrättas. Spännande och otäckt om utanförskap, maktkamp och intriger i en värld som både är lik och olik vår. Första boken i en trilogi. Uppföljaren Röta är nästan lika bra. Läsaren kastas in i handlingen utan någon sammanfattning av vad som hände i första boken och om en inte minns är det svårt att hänga med. Innan jag läser den tredje och avslutande delen ska jag bläddra i de två tidigare böckerna. Eller kolla upp handlingen i dem på nätet.

Tematrio – #Metoo

Få har väl missat taggen #Metoo där mängder av flickor och kvinnor berättat att också de utsatts sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar. Här är min trio.

I Alden Bells dystopiska roman I dödsskuggans land skildras ett sexuellt övergrepp ur offrets perspektiv. Otäck beskrivning i en otäck bok. Bell har skrivit en sparsmakad, drabbande och spännande skildring av världen efter zombiekalypsen. Jag förstår inte varför den inte blivit en världssuccé. Jag hoppas jag kan få tag på uppföljaren Exit Kingdom.

I thrillern 1974 av David Peace skildras övergreppet ut förövarens perspektiv. Vidrig beskrivning. Peace är överhuvudtaget bra på att skildra hur människor begår vidrigheter mot varandra. Han still är repetitiv och suggestiv och rå och det funkar verkligen. Dessvärre är han snudd på obegriplig. Det var först i den fjärde boken i serien, 1983, som jag fick något grepp om vad Red Riding-kvartetten går ut på (bortsett från att människor är hemska mot varandra, och korrumperade). Som att läsa Cormack McCarthys roman Blodets meridian, fast fyra gånger.

Våldtäkten i Carsten Jensens historiska roman Vi, de drunknade beskrivs på ett helt annat sätt, som betraktad av en utomstående, sakligt konstaterande faktum. Det är otäckt det också, men inte så otäckt som i de två ovan nämnda romanerna. Märklig bok, för övrigt. Den börjar som en eländesskildring som frossar i mänsklig uselhet och tragedi, övergår till en vemodig vardagsbeskrivning av några människor i en liten stad och slutar som snudd på skröna. Klart läsvärd men borde kortats ner, alldeles för mastigt med drygt 700 sidor.

Alden Bell: I dödsskuggans land

Bilden är lånad från MIX förlag

Jag börjar bli bortskämd med riktigt bra zombieromaner. Alden Bells bok I dödsskuggans land är precis så bra som jag hoppats. Jag har velat läsa den ända sedan den kom ut och nu har jag äntligen lånat den på biblioteket. Den gavs ut 2012 och så här fem år senare känns en pocketupplaga allt mindre trolig.

Huvudpersonen o boken är femtonåriga Temple, en vinddriven fajter som föddes efter zombieapokalypsen och som inte känner till något annat. Hon slåss mot zombier och hon slåss mot människor. Som ensam ung tjej är hon dubbelt utsatt. Spänningslitteratur som skildrar sexuella övergrepp helt ur flickans/kvinnans perspektiv är inte så vanlig, för att ta till årets understatement men Bell är ett välkommet undantag.

Berättelsen är hjärtskärande men tack och lov inte hopplös (jag pallar inte hopplöshet). Och den är spännande och otäck och ganska äcklig. Ingen vidare middagsläsning men jättebra läsning närhelst annars.

Berättarstilen är stram och lite spöklik. En läsare jämförde med Cormack MacCarthys Vägen och det är en jämförelse jag ställer upp på. Skillnaden är att Bell är mer lättläst, det är inte svårt att förstå vad som hänt och vad som händer.

I dödsskuggans land är en fantastisk bok som borde kunna nå långt utanför fantasykretsar. Spänningslitteratur om människors utsatthet i en havererad värld borde kunna få en riktigt bred publik. Själv vill jag väldigt gärna läsa uppföljaren Exit Kingdom, som egentligen är en prequel. Den finns inte i svensk översättning men jag är fullt villig att läsa på engelska, bara jag får tag i den.

Betyg: 4,5 stjärnor

Originaltitel: The Reapers are the Angels
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: MIX förlag
Utgiven: 2012
ISBN: 9789186845247
Sidantal: 253

Den tryckta upplagan har utgått ur handeln men e-boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

M. R. Carey: Flickan med gåvorna

Bilden är lånad av Pocketförlaget

De mesta jag läst i sci fi-grenen förbleknar vid sidan av M. R. Careys dystopi Flickan med gåvorna. Det här är en zombieroman värd att ta på  allvar. Berättarperspektivet växlar mellan flera olika personer men skildringens epicentrum är tioåriga Melanie, ett barn inspärrat på en förfallen militärförläggning. Hon har en del sällsynta egenskaper och de vuxna är rädda för henne.

Carey beskriver Melanie och de vuxna omkring henne med en fingertoppskänsla som är ganska ovanlig i genren. Det här är en bok som ger mig mycket att tänka på. Dessutom är den spännande, den har nerv och driv och tvära kast.

Flickan med gåvorna är helt enkelt en fantastiskt bra bok och jag tror att den kan uppskattas även av de som inte är så inne på sci-fi, dystopier och zombier.

I november kommer en prequel ut på svenska, Pojken på bron. Den utspelas 10 år före Flickan med gåvorna. Den ser jag fram emot att läsa.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: The Girl with all the Gifts
Översättning: Johanna Svartström
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: maj 2017
ISBN:  9789175792255
Sidantal: 391 sidor + extramaterial

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio: Katastrofer

Det var ett tag sedan jag var med i Lyrans tematrio p.g.a. tidsbrist men nu har jag tagit mig tid. Den här veckan uppmanar hon oss att berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Före de effektiva bromsmedicinerna var aidsepidemin verkligen en katastrof. Människor bara dog och dog och läkarna kunde inget göra. Carol Rifka Brunts roman Låt vargarna komma utspelas i New York under 1980-talet. En av de som insjuknar och dör i aids är fjortonåriga Junes morbror Finn. När hon träffar Finns pojkvän Toby uppstår en annorlunda och skör vänskap. Finstämd och sorglig skildring av ett vilset barn omgivet av vuxna som mest tänker på sig själva. Viss varning för övertydlighet och pratighet men läsvärt ändå.

En helt annan typ av roman är Varma kroppar av Isaac Marion. Den utspelas i världen efter zombikalypsen. Huvudpersonen R är zombie och han är förälskad. I en levande tjej. Gulligt, roligt och romantiskt om ett udda kärlekspar. Har filmatiserats som Warm Bodies. Rekommenderas till alla med den minsta gnutta fantasi.

Slutligen vill jag nämna tv-serien Pestens tid från 1994. Ett virus läcker ut från ett hemligt forskningslabb och vips är apokalypsen igång. Bygger på en bok av Stephen King som jag gärna vill läsa, om jag kan få tag på den omarbetade och oförkortade nyutgåvan som släpptes 1990. Företrädesvis i svensk översättning.

Veronica Roth: Allegiant

Bilden är lånad från Modernista

Nu har jag läst Allegiant, sista delen i Veronica Roths dystopiska trilogi om ett framtida Chicago. Jag har äntligen fått veta vad som finns utanför stängslet. Jag gillar det som finns utanför stängslet.

I stort har jag samma kritik mot den här boken som de två tidigare Divergent och Insurgent. Jag stör mig på det som inte hänger ihop och berättelsen är emellanåt rörig. Att Roth den här gången låter berättarperspektivet växla mellan Tris och Four hjälper inte till. Jag önskar hon gett dem olika röster, nu är de till förväxling lika. Men det är en spännande värld som sätter fart på fantasin och huvudpersonen är en tanig liten tjej som är hur tuff som helst. Slutet överraskar och skakar om. Det här är helt okej underhållning.

Jag kommer nog läsa mer av Roth.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Allegiant
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: mars 2015
ISBN: 9789176453193
Sidantal: 393

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Camilla Sten: En annan gryning

Bilden är lånad från Pocketförlaget

Camilla Stens dystopiska debutroman En annan gryning är inte dålig men borde varit bättre. Boken utspelas i Sverige i en nära framtid där ett främlingsfientligt parti tagit makten människors medborgerliga rättigheter beror på etnicitet. Det är tänkvärd berättelse om vad som skulle kunna hända. Det har ju prövats förut, åtskilliga gånger.

Sten har ett bra språk. Berättarstilen får mig att tänka på Veronica Roth i Divergent-trilogin. Det senare är väl på både gott och ont. Huvudpersonen Isa babblar på väl mycket om sina känslor. Det blir tjatigt och lämnar noll utrymme för mig att fundera själv. Mindre av det i framtiden, tack.

Men det stora problemet med En annan gryning är att den är varken hemsk eller spännande. Det handlar inte bara om att jag som historieintresserad är härdad vad gäller mänsklighetens förmåga att ständigt sabba allting. När jag läser har jag hela tiden känslan av att allt kommer ordna sig. En dystopi ska inte ge känslan av att allt kommer ordna sig. En dystopi ska beröra och skrämma upp. Det räcker inte med att bara ha ett budskap.

Betyg: 3

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789175791920
Sidantal: 317

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Brandon Sanderson – Mistborn: Sista riket

Bilden är lånad av Modernista

Brandon Sandersons roman Sista riket kan enkelt sammanfattas med: inte min typ av fantasy.

Det handlar inte om att det inte finns med några drakar (eller häxor, vampyrer, varulvar, allt det där som brukar dyka upp). Det är inte den typen av fantasy och det är helt okej. Magin är ju med.

Det handlar om att boken är för mesig. Den kunde ha varit hemsk och otäck. Handlingen utspelas i en dystopisk värld där den odödlige överstehärskaren styr med järnhand och aristokratin behandlar den arbetande klassen som slit-och-släng-varor. Längst ner och utanför samhället finns tjuvarna, bedragarna och de prostituerade. Men Kelsier, en förrymd straffånge, planerar ett uppror.

Det kunde ju ha blivit en underbart mörk historia, men det är det inte. Världsbygget är intressant och det blir en del action och spänning men det är allt. Boken saknar djup och mörker och tyngd. Den är som en ordinär actionrulle från Hollywood, något jag kan ägna mig åt lite lagom halvhjärtat och sedan glömma.

Mistborn: Sista riket är första delen i en trilogi. Jag är inte jättepepp på uppföljarna.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Mistborn: The Final Empire
Översättning: Lottie Eriksson
Förlag: Modernista
Utgiven: april 2015
ISBN: 9789176450802
Sidantal: 743

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Veronica Roth: Divergent & Insurgent

Boken är lånad från Adlibris

Jag har äntligen läst Veronica Roths Divergent och Insurgent. Mina känslor är lite blandade. Jag fascineras av sci-fi och dystopier och Roths värld satte fart på min fantasi. Böckerna utspelas i ett framtida Chicago och medan jag läste kollade jag upp staden på Google Maps, googlade landmärkena som beskrivs och försökte föreställa mig hur det skulle kunna se ut. Jag älskade det.

Och jag tycker det är härligt med en ung tuff tjej som tar initiativ som huvudperson. Visserligen faller Tris i gråt stup i kvarten, men med tanke på vad hon går igenom är det inte konstigt.

Bilden är lånad av Adlibris

För det är mycket Tris får gå igenom. Divergent och Allegiant är späckade med action, spänning och en del hemskheter, särskilt den andra boken. Jag gillar spänning men tycker att Roth glömmer människorna. Många av dem får inte liv, de är mest namn. Roth är en betydligt bättre författare än Pierce Brown men i grunden har de samma problem.

Jag önskar också att Roth tänkt igenom sin värld bättre. Det finns så många lösa trådar. Jag fattar inte varför människorna nöjer sig med att för alltid stanna i den falang som de valde när de var 16. Hur många av oss är nöjda med de val vi gjorde när vi var tonåringar? Jag undrar också hur staden försörjs med resurser. Det verkar ju inte som om det pågår någon handel med yttervärlden, så var kommer datorerna ifrån? Och vad är grejen med de där tågen?

Jag vill veta mer om världen Tris och de andra lever i, hur det funkar. Jag vill veta vad som finns utanför stängslet. Oh boy, jag vill veta vad som finns utanför stängslet.

Svaret på den sista frågan ges tydligen i trilogins avslutande bok Allegiant. Den kommer i pocket i vår. Jag kommer läsa den.

Betyg: 3,5 stjärnor

Originaltitel: Divergent
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174993066
Sidantal: 363

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Insurgent
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: juni 2014
ISBN: 9789174993813
Sidantal: 382

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Pierce Brown: Rött uppror & Gyllene sonen

Pierce Browns sci-fi-trilogi Rött uppror kan bli fan-tas-tis-k som film.  Jag har läst de två första böckerna Rött uppror och Gyllene sonen och jag är övertygad. De handlar om Darrow, gruvarbetare på Mars som får i uppdrag att ta sig undercover in i den härskande klassen för att starta ett uppror. Han hamnar i en obarmhärtig tillvaro där våld och svek är vardag och han inte kan lita på någon.

Böckerna är som gjorda för visualiseras. Det strikta klassystemet där varje skikt har sin egen färg, alla fjärran planeter och månar, rymdskeppen och de kilometerhöga byggnaderna och den spejsade tekniken formligen skriker bio.

Som böcker är de däremot röriga och jag har svårt att hänga med i handlingen. Det största problemet är alla namn, jag har inte en chans att hålla reda på alla människor och än mindre upprätthålla en relation till någon av dem. Personskildringarna är vattenpölsgrunda. Darrow själv, full av hat och bitterhet, är tjatig. Och jag fattar inte charmen med att tonåringar kutar runt i vildmarken och tar livet av varandra. Okej för ett par kapitel men inte i bortåt två tredjedelar av boken.

Jag gillar Browns världsbygge och tack vare cliffhangern i Gyllene sonen kommer jag säkert att läsa den sista och avslutande delen. Morgonstjärnan kommer i pocket i april. Men jag håller förväntningarna nedskruvade och riktar in mig på filmerna.

Betyg: 2

Originaltitel: Red Rising
Översättning: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedts
Utgiven: november 2015
ISBN: 9789113067285
Sidantal: 389

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2

Originaltitel: Golden Son
Översättning: Patrik Hammarsten
Förlag: Norstedts
Utgiven: februari 2016
ISBN: 9789113072791
Sidantal: 464

Boken finns på Adlibris och Bokus.