Maria Adolfsson: Mellan djävulen och havet

Bilden är lånad från Wahlström & Widstrand

Maria Adolfssons tredje roman om önationen Doggerland, Mellan djävulen och havet, är en både-och-bok. Bitvis spännande och engagerande och gripande, bitvis avslagen och utan styrsel. Delvis handlar det om att jag blev så väldigt förtjust i förra boken, Stormvarning. Den hade liksom allt en deckare ska ha och jag så uppskruvade förväntningar när jag tog mig an uppföljaren. Doggerland borde ju bara bli bättre och bättre, tänkte jag, och så blev jag lite besviken.

Men vad är det jag inte gillar då? Vad är det som gör att jag tycker att Mellan djävulen och havet är den svagaste i serien? Framför allt handlar det om att Adolfsson inte utnyttjar potentialen i människor och miljöer, särskilt inte med tanke på att hon faktiskt skapat ett hittepåland med oändlig potential. Jag vill ha mer av konstiga människor och konstiga seder och intressanta miljöer. Lite mer som Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

Och lite mindre av huvudpersonen Karen Eiken Hornbys traumatiska förflutna, depressiva tendenser och besvärliga relationer. Jag börjar bli orolig för att Adolfsson börjar fokusera för mycket på sin kriminalinspektörs personliga problem, ta de där problemen för mycket på allvar. Det är så många deckarförfattare som har fallit för den frestelsen och det vore synd om böckerna om Doggerland gick samma väg. Jag har egentligen inga problem med poliser med personliga problem – min favoritpolis Harry Hole är en självdestruktiv periodare som sabbat sitt liv och sin karriär många gånger. Jag älskar honom. Jo Nesbø är bara bäst när det gäller att skildra självdestruktiva periodare.

Och egentligen har jag inga problem med att en deckarförfattare fokuserar på huvudpersonernas personliga problem heller. Elly Griffiths gör en stor grej av Ruth Galloways komplicerade privatliv. Ruth är ensamstående mor, fadern till barnet är en ärkekonservativ och plågsamt lyckligt gift polis, Ruths chef är ett självcentrerat pucko, bästa vännen bara marginellt bättre. Och så vidare. Och Griffiths beskriver allt det där på ett underhållande sätt. Personliga problem kan vara en stor tillgång i en deckare, om de skildras på rätt sätt – som Jo Nesbø och Elly Griffiths gör. Jag hoppas att Adolfsson sällar sig till dem i nästa bok.

Nu låter jag vansinnigt och orättvist gnällig. Som jag inledde är ju delar av Djävulen och havet både spännande och engagerande och gripande. Vill inte gå in på detaljer pga spoilers, men det finns där, allt det som en bra deckare ska ha. Delar av boken är helt enkelt hjärtskärande, på ett bra sätt och upplösningen sedvanligt andlös.

Som sagt, Mellan djävulen och havet är en både-och-bok. Den börjar bra, dippar betänkligt i mitten och lyfter ordentligt mot slutet. Det blir en trea i betyg.

Betyg: 3 stjärnor

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: september 2020
ISBN: 9789146237051
Sidantal: 389

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maria Adolfsson: Stormvarning

Bilden är lånad från Månpocket

Med Stormvarning, den andra deckaren om önationen Doggerland har Maria Adolfsson fått allt på plats, både miljöer och människor. Jag trivdes ju i Doggerland redan i första besöket, när jag läste Felsteg; den här gången blir jag helt enkelt förälskad. Jag vill åka dit! Det är ju det som är så fantastiskt med att låta sin roman utspelas på en fiktiv plats, man behöver inte ta hänsyn till en trist verklighet utan kan slänga in vadhelst man tycker passar. Och det Adolfsson slänger in passar mig fantastiskt. Och det är ju inte bara den fysiska miljömn. Adolfsson skapar ett eget språk och egna högtider. Det är mycket underhållande.

Också människorna är ett nöje att umgås med. En del introducerades redan i första boken, en del är nytillskott. Alla är mer eller mindre särpräglade så där som människor ofta är. Adolfsson är duktig på att skildra människors psyken och relationer och hon har dessutom humor.

Och så är det själva deckargåtan. Den är inte nydanande men är välkonstruerad och handlingen spännande. Den här gången begås mord i de norra delarna av Doggerland, Noorö. Polisen Karen Eiken Hornby är inte ledsen över att slippa julfirandet hemma men inser snart att tillvaron som utredare i norr inte är okomplicerad. Diverse släktingar inklusive en uppenbart kriminell kusin underlättar inte. Ett sidospår på hemmaplan komplicerar allt ytterligare; ett bra grepp som förhöjer spänningen i läsningen ytterligare.

Första boken Felsteg var trevlig deckarunderhållning. Stormvarning är mer än trevlig; den är helt enkelt en mycket, mycket bra deckare.

Betyg: 4,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2019
ISBN: 9789175039770
Sidantal: 423

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad från Månpocket

En fördel skönlitterära författare har är att de alltid kan låta sin roman utspelas i en fiktiv stad, land, värld. Bara att skippa researchen och släppa loss fantasin.

Det är vad Maria Adolfsson gjort i sin deckardebut Felsteg. Doggerland (bara namnet) är en liten önation mitt mellan England och Danmark, nån slags kombo av Skandinavien och Färöarna med en touch av England. Med knäppa namn, landet heter Doggerland och huvudstaden Dunker, som nåt man häller hemkört i. Jag har rätt kul åt Adolfssons nationsbygge och tror att hon haft rätt roligt också.

Och eftersom det här är en deckare finns det ett illa tilltygat lik och en polisutredning. Och en kvinnlig polis som dricker för mycket, röker för mycket och hamnat i säng med sin jobbiga chef. Som dessutom är exmake till det illa tilltygade liket. Jag var lite orolig för att det här skulle bli en studie i självömkan och ångest men Karen Eiken Hornbys trassliga privatliv och lika trassliga yrkesliv är ganska underhållande. Inte så att jag gapskrattar men ett och annat flin blir det. Igenkännande flin. Karen Eiken Hornby är väldigt mänsklig om en säger så, väldigt trovärdig.

Och deckargåtan är fullt tillräcklig. Adolfsson pytsar ut lite ledtrådar och upptäckter här och där, med mycket fokus på människors psyken och relationer och så en dos lokalfärg på det. Det är trevligt, men det går för långsamt. Jag hade velat ha fler chockerande avslöjanden. Men upplösningen är bra. Upplösningen är mer än bra. Jag kommer läsa fler böcker av Adolfsson.

Här hittar du Mys recension av Felsteg.

Betyg: 3,5 stjärnor

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2018
ISBN: 9789175038520
Sidantal: 440

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maria Adolfsson: Felsteg

Bilden är lånad av Wahlström & Widstrand

Maria Adolfsson har gjort en Nesser. Hon har skapat ett eget land för sin deckarserie, Doggerland mitt i Nordsjön, där vindarna och havet alltid är närvarande. Liksom fiskrätterna och spriten. De karga öarna i Doggerland befolkas av ättlingar till holländare, britter och skandinaver med en särskild sorts blandning av söderns lättsinne och nordens tungsinne. Med den moderna huvudstaden Dunker i mitten. I Dunker bor makten och rövslickeriet i de vackra villorna. De bortvalda och utslagna b0r i betongförorten eller vid lastkajerna. Den uråldriga naturen och egensinnet möter dagens moderna hippa liv och skapar en skön kontrast till förstlingsverket Felsteg.

Handlingen inleder med att kriminalinspektör Karen Eiken Hornby vaknar räligt bakfull efter den årliga ostronfesten. Bakfull och i totalt fel säng med definitivt fel man. Nämligen sin sexistiske och arrogante skitstövel till chef, Jounas Smeed.

Dagen börjar uselt och blir bara värre när hon får veta att chefens exfru Susanne har hittats mördad och att Karen är satt att leda utredningen. En mordhistoria som visar sig har långa rötter och förgreningar i öriket. Där alla på ett eller annat sätt hör samman.

Jag gillar den här deckaren. Den är en blandning av Cleeves Shetlandsböcker och lite Nesser, både nordic noir och britcrime. Historien är klurig och känns psykologisk trovärdig. Karen Eiken Hornby är en komplex personlighet med en tung hemlighet som skildras på ett bra sätt. Samma sak med hennes kollegor på krim i Dunker. Och miljön får mig att längta till detta fantasiland.

Detta är första boken i en tänkt deckarserie. Väl värd att läsas så här om sommaren. Jag slukade den snabbt och jag ser framemot nästa bok!

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: mars 2018
ISBN: 9789146234173
Sidantal: 439

Boken finns på Adlibris och Bokus