Margaret Atwood: Gileads döttrar

Bilden är lånad från Norstedts

Om inte Margaret Atwoods namn faktiskt stått på omslaget till Gileads döttrar hade jag trott att det handlat om fan fiction. Atwood är en av mina absoluta favoritförfattare med en flera riktigt, riktigt bra dystopier på sin meritlista. Tjänarinnans berättelse, förlagan till HBO:s tv-serie The Handmaid’s Tale är ett utmärkt exempel, en otäck berättelse om hur USA i en nära framtid förvandlats till en kvinnoförtryckande diktatur av värsta sort. Atmosfären i boken är så kvävande och så paranoid, utsattheten som beskrivs total. Det är inte den bästa bok jag läst – det finns ett och annat som framstår som utdaterat. Tekniken för surrogatmödraskap har ju gått framåt en del sedan 1980-talet om man säger så. Men Tjänarinnans berättelse är en bok som är väldigt svår att glömma.

Att säga att uppföljaren Gileads döttrar inte håller samma klass är väl årets understatement. Uppföljaren är en halvdålig sci-fi för unga vuxna. Och eftersom det är Atwoods namn som står på boken är det nästan så jag undrar om det är en spökskrivare som varit i farten. Det finns knappt ett spår av det som gör Atwoods övriga författarskap så outstanding. Personporträtten är platta och framställningen av Tant Lydia som en i grunden god tant med demokratiska böjelser faller på sin egen orimlighet. Skildringen av förtrycket i Gilead är visserligen intressant men saknar helt den skärpa och tyngd som annars utmärker Atwoods dystopier. Och även om handlingen är bitvis spännande så hjälper det inte när intrigen är ogenomtänkt och i grunden orimlig. Upplösningen är ju bara… Ja.

Jag förstår inte vad som hände. Kanske ville Atwood ge ett avslut till fansen av tv-serien. Kanske tänkte hon att de litterära ambitionerna då måste sänkas radikalt. Hur som helst är resultatet rätt sorgligt. Den som älskar Tjänarinnans berättelse kan utan vidare hoppa över Gileads döttrar och kolla på tv-serien i stället. HBO:s version av storyn är kanske inte heller så trovärdig men den har väldigt mycket atmosfär. Och den ger en tusan så mycket spännande förklaring av vad som hände efter att Offred klivit in i den där skåpbilen.

Betyg: 2 stjärnor

Originaltitel: The Testaments
Översättning: Inger Johansson
Förlag: Norstedts
Utgiven: augusti 2020
ISBN: 9789113098852
Sidantal: 442

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Philip K. Dick: Mannen i det höga slottet

Bilden är lånad från Bakhåll

Mitt första möte med Philip K. Dick i litterär form utföll till allmän belåtenhet. Jag har ju sett flera ypperliga filmer baserade på hans böcker – Blade Runner, Minority Report, Total Recall (originalet med Schwarzenegger, ingen remake). Men jag hade ju inte läst något av honom. Jag var lite orolig för vad jag skulle tycka, har ju läst en och annan sci-fi-författare som byggt upp helt fantastiska världar, men vars litterära förmågor kanske varit si-så.

Men Philip K. Dick kunde verkligen skriva. Hans roman Mannen i det höga slottet har språket och känslan. Människorna är intressanta, författaren utrustar dem med djup och tvetydigheter och ambivalens. Och upplägget är avgjort underhållande. Mannen i det höga slottet utspelas i en alternativ verklighet där Japan och Tredje riket vann andra världskriget. Som lite av en nörd när det gäller andra världskriget och Tredje riket har jag väldigt roligt åt skildringen av diverse nazistiska höjdare och annat i den stilen. Och som många bra sci-fi-författare har Philip K. Dick något att säga om samtiden. Just kontrafaktisk historia har en alldeles särskild potential för samtidsanalys och samtidskritik. Många pluspoäng där alltså.

Det jag inte riktigt gillar med boken ligger mest på detaljnivå, det finns sånt som jag inte begriper och sånt jag tycker är orimligt. Och slutet är lite för öppet, ofärdigt på något sätt. Men annars är Mannen i det höga slottet en riktigt trevlig läsupplevelse. Bra efterord av Johan Frick var en oväntad bonus.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: The Man in the High Castle
Översättning: Eva Gabrielsson
Förlag: Bakhåll
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789177424437
Sidantal: 252

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jussi Adler-Olsen: Offer 2117

Bilden är lånad från Albert Bonniers Förlag

Offer 2117, Jussi Adler-Olsens åttonde bok om Avdelning Q, är oväntat tam. Lite av en besvikelse faktiskt.

Inte så att det inte händer något. Tvärtom, det händer massor, mest hela tiden. När bilderna av ännu en båtflykting som dött i Medelhavet kablas ut över världen dras en oväntad händelsekedja igång. I Portugal beslutar sig en misslyckad journalist sig för att berättelsen om den döda ska bli räddningen för hans karriär. I Danmark får en synnerligen störd ung man för sig att den döda är ett tecken från ovan. Och för Assad vid Köpenhamnspolisen är bilderna av den döda kvinnan en länk till hans förflutna och hans sedan åratal försvunna hustru och barn. Och alltihop hänger samman med en islamistisk grupp som planerar ett spektakulärt terrordåd någonstans i Europa.

Det är inte så snårigt som det låter. Trots att handlingen hoppar hit och dit både i tid och rum och mellan väldigt många personer har jag inga problem med att hänga med. Förutsättningen är dock att jag läst de sju föregående böckerna och känner igen delar av persongalleriet. Och jag får ju aldrig direkt tråkigt. Det händer som sagt något mest hela tiden. Offer 2117 är späckad med action, våld och ond bråd död och dessutom en hel del tragik. Och dessutom är det intressant att äntligen få ta del av Assads historia. Att Assad har ett mörkt förflutet och många hemligheter har det hintats om åtskilliga gånger i de tidigare böckerna och det är på tiden vi läsare får veta vad allt går ut på.

Ändå är det något som saknas. Adler-Olsens böcker har levt högt på humor och charm och en uppsättning mer eller mindre knäppa personer. I Offer 2117 kommer allt det där i skymundan och därmed försvinner en del av poängen med boken. Kvar blir en actionhistoria som inte riktigt förmår höja sig över mängden, trots det i och för sig behjärtansvärda budskapet av konsekvenserna av diktatur, krig och flyktingskap.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Offer 2117
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: juli 2020
ISBN: 9789100184711
Sidantal: 512

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Sofi Oksanen: När duvorna försvann

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Estland under tysk och sovjetisk ockupation är en genuint sorglig historia. Sofi Oksanen fångar smärtan och tragiken i alltihop på ett väldigt bra sätt i sin roman När duvorna försvann. Det är en rejält omskakande berättelse om ockupation och motstånd men framför allt om medlöperi och svek och livslögner. Världssuccén Utrensning var ju inte allt för munter men i När duvorna försvann vrider Oksanen om kniven i såret ytterligare några varv. Bokens centralfigur är en riktigt vidrig människa, en kappvändare av värsta sort och konsekvenserna av hans handlingar förfärliga. Men det här är vad som händer under krig och ockupation och i diktaturer.

Även bortsett från den allmänna stämningen är När duvorna försvann mer svårtillgänglig än i Utrensning. Språket bjuder på mer tuggmotstånd, jag får koncentrera mig mer på vad som faktiskt sägs och vad som faktiskt händer. Dessutom är de tre huvudpersonernas släktförhållanden trassliga och det tar ett bra tag innan jag lyckas få ordning på alla vem och vad och hur.

Men med det sagt är det här en bok som verkligen drabbar mig hårt. Det här är tragik på riktigt hög nivå.

Betyg: 4 stjärnor

Originaltitel: Kun kyhkyset katosivat
Översättning: Janina Orlov
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2014
ISBN: 9789174293722
Sidantal: 364

Boken är slut i den ordinarie handeln. Det är bibliotek och second hand, vänner och bekanta som gäller.

Henrik Berggren: Landet utanför: Sverige och kriget 1939-1940

Bilden är lånad från Norstedts

En del böcker kommer in i ens liv vid lite fel tidpunkt. Henrik Berggrens facklitterära skildring Landet utanför: Sverige och kriget 1939 – 1940 kom för sent. Jag har läst massor om andra världskriget och har tuggat om det politiska och militära skeendet gång på gång på gång. Jag var sugen på en bok som berättade om hur människor upplevde kriget, både mannen och kvinnan på gatan och alla celebriteterna. Hur det svenska samhället påverkades av andra världskriget.

Och Landet utanför har en del av det också. Berggren citerar Astrid Lindgrens krigsdagbok och berättar om den unge Ingmar Bergman och hans familj. Och om Ture Nerman och Torgny Segerstedt och så. Men fokus ligger på just den politiska och militära utvecklingen och det var inte riktigt det jag var sugen på. Jag har läst det så många gånger förut. Men jag hade velat se mer nedslag i den svenska vardagen, fler röster från olika grupper i samhället.

Men, och det är ett väldigt stort men: för den som inte förläst sig på just den delen av andra världskriget kan det här vara en mycket givande bok, en bra ingång i Sverige 1939 – 1940, med utblickar över våra krigsdrabbade grannländer. Välskrivet och lättfattligt och överskådligt. Berggren kör med en torr och saklig och väldigt facklitterär stil som fungerar bra. Han kan ämnet och han ger också en del nya insikter, som vad Gustaf V egentligen sysslade med. Berggren har utfört ett gott hantverk.

Landet utanför: Sverige och kriget 1939 – 1940 är första boken av tre. Jag hoppas nästa del kommer snart. Förslagsvis i år.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2018
ISBN: 9789113039527
Sidantal: 484

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Martha Hall Kelly: Skönhetens väg

Bilden är lånad från Bookmark Förlag

Martha Hall Kellys debutroman Skönhetens väg fångar framför allt på grund av ämnet. Den handlar om de medicinska experimenten på kvinnliga fångar i koncentrationslägret Ravensbrück under andra världskriget, ett ruggigt kapitel i mänsklighetens historia.

Och Hall Kelly kan sitt ämne, hennes research känns genomgedigen. Hon är inte riktigt lika bra på att överföra all denna kunskap till romanform. Emellanåt och särskilt i början blir det mer facklittprosa än skönlitterär skildring. Språket är ju egentligen bra, det märks att författaren är journalist, men hon har en tendens att föreläsa.

Samtidigt är skildringen av Herta Oberheuser, den kvinnliga läkare som utförde experimenten, riktigt bra. Också porträttet av Kasia, ett av offren, fångar och berör och har tyngd. Däremot tycker jag att kapitlen om bokens tredje huvudperson Caroline är direkt meningslösa. Precis som Herta Obermeyer var Caroline Ferriday en verklig person, en amerikansk societetskvinna som ägnade kriget och åren därefter åt att hjälpa krigets offer. Jag ägnar större delen av boken åt att undra vad hon har i boken att göra. Eller ja, jag fattar ju att Hall Kelly vill uppmärksamma alla viktiga insatser Ferriday gjorde, bland annat för kvinnorna som överlevde experimenten i Ravensbrück. Men det funkar inte, Ferridays roll i romanen förblir länge ett stort frågetecken och den där fåniga kärlekshistorien som författaren hittar på åt henne gör inte saken bättre.

Hade Hall Kelly fokuserat på berättelsen om Herta och Kasia hade nog betyget blivit lite högre. Nu nöjer jag mig med 3 stjärnor.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Lilac Girls
Översättning: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: september 2019
ISBN: 9789188859808
Sidantal: 537

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Guido Knopp: Farväl, DDR

Bilden är lånad från Lind & Co

Ett par bra tv-serier väckte mitt intresse för DDR. Tyvärr har jag haft svårt att hitta facklitteratur om DDR som översatts till svenska. Om Tredje riket och andra världskriget finns hur mycket som helst men om det som hände därefter är det tunnsått. Så jag blev väldigt glad när jag kunde lägga vantarna på Guido Knopps skildring Farväl, DDR: Terror, övervakning och vardagsliv i Östtyskland, 1945-1989.

Och jag blev inte besviken. Det här är en mycket bra introduktion till DDR. Med utgångspunkt i tre kommunistiska höjdare (Ulbricht, Mielke och Honecker) och en och annan kändis (en konståkerska, en amerikansk musiker) tecknas bilden av Östtysklands uppgång och fall. Skildringen växlar mellan det politiska skeendet och vardagslivet. Det politiska förtrycket, den allt mer katastrofala ekonomin, vardagslivet, revolutionen som svepte undan allt. En hel del utrymme ägnas åt betydelsen av idrott och musik. Språket är lättillgängligt och smidigt, innehållet lagom avvägt och varierat. Det kanske verkar konstigt att kalla en bok om DDR för en bladvändare men faktum är att sidorna bara flyger förbi. Nu är jag väl i och för sig en tacksam publik, jag älskar historia och 1900-talets totalitära ideologier fascinerar mig. Men jag tror nog att många kan uppskatta den här boken. Jag drämmer till med högsta betyg.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Goodbye, DDR
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Lind & Co
Utgiven: juni 2019
ISBN: 9789177791515
Sidantal: 221

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Årets bästa facklitterära bok och årets sämsta

Bilden är lånad från Historiska Media

Jag läste ovanligt många facklitterära böcker under 2019. Det mesta var bra eller riktigt bra, något var mindre bra och något riktigt uselt.

Bland det absolut bästa var Thomas Webers bok Hitlers första krig: Adolf Hitler, Soldaterna vid regiment List och första världskriget. Hitler själv pratade gärna mycket och länge och hans tid som tapper soldat under första världskriget och hur det påverkat honom. Och grejen är att Hitlers bild av vad Hitler gjorde under första världskriget inte riktigt kollats upp. I historieskrivningen har han framställts som just den tappre soldaten som riskerade livet och befordrades till korpral. Men historikern Weber tog itu med frågan. Resultatet är boken Hitlers första krig. Den är välskriven och lättläst, mycket underhållande och väldigt avslöjande. Och det är uppenbart att Weber vet vad han snackar om. Det här är riktigt bra populärhistoria. Jag rekommenderar den varmt till alla med minsta intresse för Tredje riket och/eller världskrigen.

En bok som jag verkligen inte rekommenderar är Droger i Tredje riket: det dopade blixtkriget av Norman Ohler. Det skulle i så fall vara som avskräckande exempel på hur forskning inte får bedrivas. Okej för att droger användes av soldater i Wehrmacht men Ohler får det att låta som mer eller mindre hela tyska armén gick på speed. Det kan ursäktas med att han uttrycker sig slarvigt. Det som inte går att ursäkta är att Ohler utan några bevis alls driver tesen att Hitler var totaldrogad under de sista åren i sitt liv. Det hade ju förklarat ett och annat men Ohler presenterar inga som helst bevis för sin tes. Och utan vettig bevisföring blir det bara spekulationer, fria fantasier, önsketänkande. Det är uruselt. Obegripligt att Fischer & Co valde att ge ut smörjan.

Betyg: 5 stjärnor
Originaltitel: Hitler’s First War: Adolf Hitler, the Men of the List Regiment and the First World War
Svensk titel: Hitlers sista krig: Adolf Hitler, soldaterna vid Regiment List 0ch första världskriget
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Historiska Media
Utgiven: 2011
ISBN: 9789186297602
Sidantal: 526

Boken är tyvärr slut på Adlibris och Bokus. Kolla på bibliotek eller second hand.

Betyg: 1 stjärna
Originaltitel: Der totale Rausch: Drogen im Dritten Reich
Svensk titel: Droger i Tredje riket: det dopade blixtkriget
Översättning: Henrik Lindberg
Förlag: Fischer & Co
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789188243140
Sidantal: 255

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Colin Cotterill: Den motvillige kommunisten & Trettriotre tänder

Bilderna är lånade från Bokförlaget Bra Böcker

Colin Cotterill är en sån där författare som jag tänkt läsa i åratal men som alltid lagts åt sidan för något annat. Men i år blev det äntligen av. Jag har läst hans två första deckare om dr Siri Paboun. Året är 1976, kommunisterna har tagit makten i Laos och den enda läkare som inte flytt landet blir hux flux och rätt så motvilligt utsedd till coroner. Det låter som receptet för en riktigt spännande deckare. Men tyvärr. Den motvillige kommunisten når inte ända fram. Skildringen av Laos är intressant och dr Siri och människorna runt honom är riktigt roliga. Cotterill har både skärpa och humor och charm. Men gåtorna som ska lösas är tillkrånglade och röriga och inte särskilt trovärdiga. Samma sak fast är det med uppföljaren Trettiotre tänder. Men det hade jag nog kunnat leva med, eftersom böckerna i övrigt är småfnissigt charmiga och dessutom ger en och annan inblick i ett land och en historia jag inte kan något om. Men det jag verkligen inte gillar är att Cotterill blandar in en del övernaturligheter som rör Dr Siri själv och som jag bara vägrar godta. Jag brukar uppskatta en lagom dos övernaturligt också i deckare men det här är alldeles för knäppt. Särskilt i Trettiotre tänder. Det är framför allt det som sänker betyget och som får mig tveksam till om jag ska läsa fler böcker om dr Siri. Samtidigt är jag ju nyfiken på vad som kommer hända. Jag får se.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: The Coroner’s Lunch
Svensk titel: Den motvillige kommunisten
Översättning: Anna Petrus
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker
Utgiven: augusti 2010
ISBN: 9789170028533
Sidantal: 323

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Thirty-Three Teeth
Svensk titel: Trettiotre tänder
Översättning: Helena Prytz
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker
Utgiven: 2010
ISBN: 9789170028748
Sidantal: 255

Boken finns inte längre i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Ken Follett: Evighetens rand

Framsidan på pocketupplagan av Ken Folletts roman Evighetens rand
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ken Folletts cementblock Evighetens rand visade sig vara ett bra sällskap på semesterresan söderöver. Den är på drygt 1 000 sidor så den räcker ett tag. Vilket var bra eftersom jag på en vecka tillbringade ett drygt dygn på en eller annan buss. Förr eller senare tröttnar jag ju på att titta ut på landskapet och då var det bra med en tjock bok. Och Evighetens rand är väldigt lättläst. Det är den tredje och avslutande delen i trilogin Århundradet och trots att det var evigheter sen jag läste de tidigare delarna och i princip glömt allt hade jag inga problem med att komma in i handlingen. Follett är helt enkelt överpedagogisk. Trots att boken innehåller en myriad människor (av vilka de flesta är släkt med varandra) och hoppar hit och dit över kontinenterna är det svårt att gå vilse i texten. Kubakrisen, medborgarrättsrörelsen i USA, Berlinmuren, Summer of Love – allt blir begripligt och allt hänger samman. De stora historiska skeendena levandegörs genom beskrivningen av individerna. De stora historiska skeendena blir vardag.

På minuskontot står de vattenpölsgrunda personporträtten. Människorna är väldigt okomplicerade och väldigt förutsägbara. Synen på könen är i vissa avseenden mossig. Flickor och kvinnor är nästan alltid sexiga, männen är det med något undantag aldrig. Pojkarna och männen tänker ofta på sex och sexskildringarna är många, taffliga och tröttsamma.

Men de lätt stereotypa kvinnobilderna är lättare att stå ut med eftersom Folletts kvinnor är allt annat än dekorativa mähän. Nästan alla flickor och kvinnor i boken är påtagligt företagsamma och kompetenta och målmedvetna och många av dem blir ytterst framgångsrika yrkeskvinnor.

Sammanfattningsvis är Evighetens rand en lättillgänglig och underhållande historielektion om en spännande epok i vår moderna historia. Om en har tid över och inte lägger för stor vikt vid djup och problematisering och språkligt nydanande är den en riktigt trevlig bekantskap.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Edge of Eternity
Översättning: Peter Samuelsson & Lena Karlin
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2015
ISBN 9789174295177
Sidantal: 1035

Boken finns på Adlibris.