Henrik Berggren: Landet utanför: Sverige och kriget 1939-1940

Bilden är lånad från Norstedts

En del böcker kommer in i ens liv vid lite fel tidpunkt. Henrik Berggrens facklitterära skildring Landet utanför: Sverige och kriget 1939 – 1940 kom för sent. Jag har läst massor om andra världskriget och har tuggat om det politiska och militära skeendet gång på gång på gång. Jag var sugen på en bok som berättade om hur människor upplevde kriget, både mannen och kvinnan på gatan och alla celebriteterna. Hur det svenska samhället påverkades av andra världskriget.

Och Landet utanför har en del av det också. Berggren citerar Astrid Lindgrens krigsdagbok och berättar om den unge Ingmar Bergman och hans familj. Och om Ture Nerman och Torgny Segerstedt och så. Men fokus ligger på just den politiska och militära utvecklingen och det var inte riktigt det jag var sugen på. Jag har läst det så många gånger förut. Men jag hade velat se mer nedslag i den svenska vardagen, fler röster från olika grupper i samhället.

Men, och det är ett väldigt stort men: för den som inte förläst sig på just den delen av andra världskriget kan det här vara en mycket givande bok, en bra ingång i Sverige 1939 – 1940, med utblickar över våra krigsdrabbade grannländer. Välskrivet och lättfattligt och överskådligt. Berggren kör med en torr och saklig och väldigt facklitterär stil som fungerar bra. Han kan ämnet och han ger också en del nya insikter, som vad Gustaf V egentligen sysslade med. Berggren har utfört ett gott hantverk.

Landet utanför: Sverige och kriget 1939 – 1940 är första boken av tre. Jag hoppas nästa del kommer snart. Förslagsvis i år.

Betyg: 4 stjärnor

Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2018
ISBN: 9789113039527
Sidantal: 484

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Martha Hall Kelly: Skönhetens väg

Bilden är lånad från Bookmark Förlag

Martha Hall Kellys debutroman Skönhetens väg fångar framför allt på grund av ämnet. Den handlar om de medicinska experimenten på kvinnliga fångar i koncentrationslägret Ravensbrück under andra världskriget, ett ruggigt kapitel i mänsklighetens historia.

Och Hall Kelly kan sitt ämne, hennes research känns genomgedigen. Hon är inte riktigt lika bra på att överföra all denna kunskap till romanform. Emellanåt och särskilt i början blir det mer facklittprosa än skönlitterär skildring. Språket är ju egentligen bra, det märks att författaren är journalist, men hon har en tendens att föreläsa.

Samtidigt är skildringen av Herta Oberheuser, den kvinnliga läkare som utförde experimenten, riktigt bra. Också porträttet av Kasia, ett av offren, fångar och berör och har tyngd. Däremot tycker jag att kapitlen om bokens tredje huvudperson Caroline är direkt meningslösa. Precis som Herta Obermeyer var Caroline Ferriday en verklig person, en amerikansk societetskvinna som ägnade kriget och åren därefter åt att hjälpa krigets offer. Jag ägnar större delen av boken åt att undra vad hon har i boken att göra. Eller ja, jag fattar ju att Hall Kelly vill uppmärksamma alla viktiga insatser Ferriday gjorde, bland annat för kvinnorna som överlevde experimenten i Ravensbrück. Men det funkar inte, Ferridays roll i romanen förblir länge ett stort frågetecken och den där fåniga kärlekshistorien som författaren hittar på åt henne gör inte saken bättre.

Hade Hall Kelly fokuserat på berättelsen om Herta och Kasia hade nog betyget blivit lite högre. Nu nöjer jag mig med 3 stjärnor.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Lilac Girls
Översättning: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: september 2019
ISBN: 9789188859808
Sidantal: 537

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Guido Knopp: Farväl, DDR

Bilden är lånad från Lind & Co

Ett par bra tv-serier väckte mitt intresse för DDR. Tyvärr har jag haft svårt att hitta facklitteratur om DDR som översatts till svenska. Om Tredje riket och andra världskriget finns hur mycket som helst men om det som hände därefter är det tunnsått. Så jag blev väldigt glad när jag kunde lägga vantarna på Guido Knopps skildring Farväl, DDR: Terror, övervakning och vardagsliv i Östtyskland, 1945-1989.

Och jag blev inte besviken. Det här är en mycket bra introduktion till DDR. Med utgångspunkt i tre kommunistiska höjdare (Ulbricht, Mielke och Honecker) och en och annan kändis (en konståkerska, en amerikansk musiker) tecknas bilden av Östtysklands uppgång och fall. Skildringen växlar mellan det politiska skeendet och vardagslivet. Det politiska förtrycket, den allt mer katastrofala ekonomin, vardagslivet, revolutionen som svepte undan allt. En hel del utrymme ägnas åt betydelsen av idrott och musik. Språket är lättillgängligt och smidigt, innehållet lagom avvägt och varierat. Det kanske verkar konstigt att kalla en bok om DDR för en bladvändare men faktum är att sidorna bara flyger förbi. Nu är jag väl i och för sig en tacksam publik, jag älskar historia och 1900-talets totalitära ideologier fascinerar mig. Men jag tror nog att många kan uppskatta den här boken. Jag drämmer till med högsta betyg.

Betyg: 5 stjärnor

Originaltitel: Goodbye, DDR
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Lind & Co
Utgiven: juni 2019
ISBN: 9789177791515
Sidantal: 221

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Årets bästa facklitterära bok och årets sämsta

Bilden är lånad från Historiska Media

Jag läste ovanligt många facklitterära böcker under 2019. Det mesta var bra eller riktigt bra, något var mindre bra och något riktigt uselt.

Bland det absolut bästa var Thomas Webers bok Hitlers första krig: Adolf Hitler, Soldaterna vid regiment List och första världskriget. Hitler själv pratade gärna mycket och länge och hans tid som tapper soldat under första världskriget och hur det påverkat honom. Och grejen är att Hitlers bild av vad Hitler gjorde under första världskriget inte riktigt kollats upp. I historieskrivningen har han framställts som just den tappre soldaten som riskerade livet och befordrades till korpral. Men historikern Weber tog itu med frågan. Resultatet är boken Hitlers första krig. Den är välskriven och lättläst, mycket underhållande och väldigt avslöjande. Och det är uppenbart att Weber vet vad han snackar om. Det här är riktigt bra populärhistoria. Jag rekommenderar den varmt till alla med minsta intresse för Tredje riket och/eller världskrigen.

En bok som jag verkligen inte rekommenderar är Droger i Tredje riket: det dopade blixtkriget av Norman Ohler. Det skulle i så fall vara som avskräckande exempel på hur forskning inte får bedrivas. Okej för att droger användes av soldater i Wehrmacht men Ohler får det att låta som mer eller mindre hela tyska armén gick på speed. Det kan ursäktas med att han uttrycker sig slarvigt. Det som inte går att ursäkta är att Ohler utan några bevis alls driver tesen att Hitler var totaldrogad under de sista åren i sitt liv. Det hade ju förklarat ett och annat men Ohler presenterar inga som helst bevis för sin tes. Och utan vettig bevisföring blir det bara spekulationer, fria fantasier, önsketänkande. Det är uruselt. Obegripligt att Fischer & Co valde att ge ut smörjan.

Betyg: 5 stjärnor
Originaltitel: Hitler’s First War: Adolf Hitler, the Men of the List Regiment and the First World War
Svensk titel: Hitlers sista krig: Adolf Hitler, soldaterna vid Regiment List 0ch första världskriget
Översättning: Per Lennart Månsson
Förlag: Historiska Media
Utgiven: 2011
ISBN: 9789186297602
Sidantal: 526

Boken är tyvärr slut på Adlibris och Bokus. Kolla på bibliotek eller second hand.

Betyg: 1 stjärna
Originaltitel: Der totale Rausch: Drogen im Dritten Reich
Svensk titel: Droger i Tredje riket: det dopade blixtkriget
Översättning: Henrik Lindberg
Förlag: Fischer & Co
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789188243140
Sidantal: 255

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Colin Cotterill: Den motvillige kommunisten & Trettriotre tänder

Bilderna är lånade från Bokförlaget Bra Böcker

Colin Cotterill är en sån där författare som jag tänkt läsa i åratal men som alltid lagts åt sidan för något annat. Men i år blev det äntligen av. Jag har läst hans två första deckare om dr Siri Paboun. Året är 1976, kommunisterna har tagit makten i Laos och den enda läkare som inte flytt landet blir hux flux och rätt så motvilligt utsedd till coroner. Det låter som receptet för en riktigt spännande deckare. Men tyvärr. Den motvillige kommunisten når inte ända fram. Skildringen av Laos är intressant och dr Siri och människorna runt honom är riktigt roliga. Cotterill har både skärpa och humor och charm. Men gåtorna som ska lösas är tillkrånglade och röriga och inte särskilt trovärdiga. Samma sak fast är det med uppföljaren Trettiotre tänder. Men det hade jag nog kunnat leva med, eftersom böckerna i övrigt är småfnissigt charmiga och dessutom ger en och annan inblick i ett land och en historia jag inte kan något om. Men det jag verkligen inte gillar är att Cotterill blandar in en del övernaturligheter som rör Dr Siri själv och som jag bara vägrar godta. Jag brukar uppskatta en lagom dos övernaturligt också i deckare men det här är alldeles för knäppt. Särskilt i Trettiotre tänder. Det är framför allt det som sänker betyget och som får mig tveksam till om jag ska läsa fler böcker om dr Siri. Samtidigt är jag ju nyfiken på vad som kommer hända. Jag får se.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: The Coroner’s Lunch
Svensk titel: Den motvillige kommunisten
Översättning: Anna Petrus
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker
Utgiven: augusti 2010
ISBN: 9789170028533
Sidantal: 323

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: 2,5 stjärnor

Originaltitel: Thirty-Three Teeth
Svensk titel: Trettiotre tänder
Översättning: Helena Prytz
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker
Utgiven: 2010
ISBN: 9789170028748
Sidantal: 255

Boken finns inte längre i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Ken Follett: Evighetens rand

Framsidan på pocketupplagan av Ken Folletts roman Evighetens rand
Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Ken Folletts cementblock Evighetens rand visade sig vara ett bra sällskap på semesterresan söderöver. Den är på drygt 1 000 sidor så den räcker ett tag. Vilket var bra eftersom jag på en vecka tillbringade ett drygt dygn på en eller annan buss. Förr eller senare tröttnar jag ju på att titta ut på landskapet och då var det bra med en tjock bok. Och Evighetens rand är väldigt lättläst. Det är den tredje och avslutande delen i trilogin Århundradet och trots att det var evigheter sen jag läste de tidigare delarna och i princip glömt allt hade jag inga problem med att komma in i handlingen. Follett är helt enkelt överpedagogisk. Trots att boken innehåller en myriad människor (av vilka de flesta är släkt med varandra) och hoppar hit och dit över kontinenterna är det svårt att gå vilse i texten. Kubakrisen, medborgarrättsrörelsen i USA, Berlinmuren, Summer of Love – allt blir begripligt och allt hänger samman. De stora historiska skeendena levandegörs genom beskrivningen av individerna. De stora historiska skeendena blir vardag.

På minuskontot står de vattenpölsgrunda personporträtten. Människorna är väldigt okomplicerade och väldigt förutsägbara. Synen på könen är i vissa avseenden mossig. Flickor och kvinnor är nästan alltid sexiga, männen är det med något undantag aldrig. Pojkarna och männen tänker ofta på sex och sexskildringarna är många, taffliga och tröttsamma.

Men de lätt stereotypa kvinnobilderna är lättare att stå ut med eftersom Folletts kvinnor är allt annat än dekorativa mähän. Nästan alla flickor och kvinnor i boken är påtagligt företagsamma och kompetenta och målmedvetna och många av dem blir ytterst framgångsrika yrkeskvinnor.

Sammanfattningsvis är Evighetens rand en lättillgänglig och underhållande historielektion om en spännande epok i vår moderna historia. Om en har tid över och inte lägger för stor vikt vid djup och problematisering och språkligt nydanande är den en riktigt trevlig bekantskap.

Betyg: 3 stjärnor

Originaltitel: Edge of Eternity
Översättning: Peter Samuelsson & Lena Karlin
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2015
ISBN 9789174295177
Sidantal: 1035

Boken finns på Adlibris.

Tematrio – Grå

I veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om böcker, vardag, vad som helst som kan associeras till färgen grå. Jag gör det enkelt för mig. Jag går på böckernas omslag. Här är min trio – grå på ytan, allt annat än grå till innehållet.

Bilden är lånad från Celanders förlag

Chris Abanis roman Graceland handlar om Elvis som 1983 bor i ett slumområde i Lagos med sin alkoholiserade pappa. Envis, i grunden optimistisk och med siktet ställt på en bättre tillvaro manövrerar han genom en många gånger mycket svår tillvaro där våld och korruption är legio. Uppriktigt, engagerande och med en bistert torr humor som nästan inte märks skildrar Abani en ung kille som inte tappar greppet. Och en pappa som gör just det. Och massa andra människor som kommer stanna länge i mitt minne. Det här är en många gånger grym skildring, men det är inte en eländesskildring. Ska du bara läsa en bok till i år, välj den här. Välj den hursomhelst.

Bilden är lånad från Bonnier Pocket

Också Swede Hollow av Ola Larsmo skildrar livet i slummen. I det här fallet en kåkstad bosatt av svenska immigranter i USA på 1800-talet. Och inte heller det här är en eländesskildring utan en beskrivning av människor som gör vad de kan för att överleva och för att skapa sig ett bättre liv. På gott och ont. Varning dock för det hjärtskärande slutet, en näsduk kan komma väl till pass. Swede Hollow är en historisk plats, idag dock borta.

Bilden är lånad från Thorén & Lindskog

Uwe Timms skildring I skuggan av min bror beskriver en författare som söker efter svar. Timms storebror anslöt sig under andra världskriget frivilligt till Waffen-SS och dog i öst. Timm frågar sig varför. Det är också en lågmäld uppgörelse med fadern och dennes förfelade liv och alla tyskar som efter kriget menade att de inte hade del i vad som hände under Tredje riket. Sorgesamt och drabbande.

 

Victoria Aveyard: Röd drottning

Bilden är lånad av Modernista

Det enda jag gillar med Victoria Aveyards fantasyroman Röd drottning är språket. Aveyard har ett bra språk. Inte nyskapande på något sätt men bra.

Och jag hade kunnat gilla den värld hon skapat. Jag är svag för dystopier, särskilt när de utspelas i en modern miljö – det finns motorcyklar, luftskepp och övervakningskameror. Och samhället är delat i två klasser. På toppen befinner sig de adliga silverblodiga, en slags supermänniskor modell Marvel. Silvrarna härskar oinskränkt över den rödblodiga underklassen – arbetarna, tjänstefolket, kanonmaten. Inte så dumt faktiskt.

Men Aveyard slarvar bort allting. Hon dränker berättelsen i en flodvåg av papperstunna människoskildringar, klyschor och allmänna orimligheter. Hon öser på med action i stället för att bygga upp karaktärerna och miljöerna. Det kanske hade funkat på mig när jag var femton (jag gillade mycket som var dåligt när jag var femton) men inte i dag. I dag tycker jag att Röd drottning är tråkig.

Betyg: 2 stjärnor

Originaltitel: Red Queen
Översättning: Katarina Falk
Förlag: Modernista
Utgiven: maj 2017
ISBN: 9789177016199
Sidantal: 379

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Maryse Condé: Tills vattnet stiger

Bilden är lånad från Leopard Förlag

Vissa böcker är bara tråkiga. Maryse Condés roman Tills vattnet stiger lockar med personliga tragedier och livshemligheter mot bakgrund av politiskt våld och naturkatastrofer. Det borde vara en bok för mig. Men näpp, inte min stil alls. Människorna är obegripliga och ointressanta och handlingen en enda röra. Visserligen finns det stycken som är spännande men det hjälper inte riktigt. Jag gillar genomtänkta och sammanhållna intriger. Här finns inte något som ens avlägset liknar en röd tråd.

Det är synd. Jag gillar Condés avskalade språk, jag hade velat tycka om resten också.

Betyg 2 stjärnor

Originaltitel: En attendant la montée des eaux
Översättning: Helena Böhme
Förlag: Leopard Förlag
Utgiven: maj 2014
ISBN: 9789173435345
Sidantal: 316

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Petina Gappah: Memorys bok

Bilden är lånad av Bonnier Pocket

Att skriva den andra boken är svårt. Särskilt när den första boken blev fantastisk. Jag Ä-L-S-K-A-D-E Petina Gappahs debut Sorgesång för Easterly. Den består av en samling noveller som skildrar livet i Zimbabwe och livet i exil. Den är så smart, vass, rolig, cynisk, förfärande, älskansvärd, överväldigande. Den är enastående.

Det är mycket att leva upp till. Gappahs lyckas sådär i sin roman Memorys bok. Bokens berättarjag är Memory som sitter i fängelse, dömd för mord. Hon berättar om livet i fängelset och livet som ledde dit. Och det är läsvärt. Boken är välskriven, spretig men intressant. Memorys levnadsöde fascinerar. Det handlar inte bara om att hon åkt dit för mord. Uppvuxen i ett slumområde, såld till en vit man som barn, alltid behandlad annorlunda eftersom hon är albino. Men jag kan inte låta bli att jämföra boken med Sorgesång för Easterly. Det märks att de är skrivna av samma författare men Memorys bok är blekare.

Och jag tycker att Memory är anmärkningsvärt lugn med tanke på att hon när som helst kan bli hängd. Jag hade klättrat på väggarna.

Däremot förstår jag att Gappah inte är lika vass i sin samhällskritik som i novellsamlingen. Gappah åkte tillbaka till Zimbabwe för att skriva Memorys bok. Zimbabwe är en hårdför diktatur och det går inte att vara allt för kritisk öppet, åtminstone om en vill vara kvar i landet.

Hur som helst. Memorys bok är klart läsvärd och jag rekommenderar den. Och alldeles särskilt rekommenderar jag Sorgesång för Easterly.

Betyg 3,5 stjärnor

Originaltitel: The Book of Memory
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: oktober 2017
ISBN: 9789174296747
Sidantal: 285

Boken finns på Adlibris och Bokus