Tematrio: Kärlek

Det är ju Alla hjärtans dag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om texter som flödar över av kärlek. Här är min kärleksladdade trio.

Jag är inte romantisk alls och böcker som handlar om romantisk kärlek tenderar att stå olästa i mina hyllor i åratal, om de ens hittar dit. Men nu har jag precis läst en sådan hyllvärmare, Deborah Moggachs roman Tulpanfeber. I 1630-talets Amsterdam får en målare i ropet i uppdrag att måla av en förmögen gammal man och hans unga hustru. Ljuv musik uppstår mellan målaren och hustrun och de börjar smida planer för hur de ska få vara tillsammans för evigt.  Tulpanfeber är en välskriven, levande och bitvis mycket spännande skildring av kärlekens galenskap och slumpens spel. Det här är inte dussinromantik. Anledningen till att jag läste boken är att filmatiseringen har premiär nu i februari.

Helen Fielding har gjort sig känd för böckerna om vimsan Bridget Jones. I Bridget Jones: Mad about the boy är Bridget 50 år, änka efter den ack så saknade mr Darcy samt tvåbarnsmor. Hon dejtar en goding som är drygt 20 år yngre men frågan är om han är hennes nya stora kärlek. Bridget Jones mitt-i-livet är sympatisk och hennes vardagsvedermödor är roliga men allt tjat om dejting blir rätt tråkigt. Det dejtas nämligen något alldeles hysteriskt i boken och någonstans önskar jag att Bridget kommit lite längre än så. Eller snarare, jag önskar att Helen Fielding kommit lite längre än så.

Slutligen vill jag nämna filmen Bram Stokers Dracula från 1992. Jag är som sagt inte den romantiska typen men kärlekshistorien mellan greve Vlad Tepes och Mina – inkarnationen av grevens döda hustru – är något av det vackraste jag sett. Gary Oldman och Winona Ryder skimrar verkligen. Och Keanu Reeves är inte heller så dum.

Hett i hyllan #4: Tulpanfeber av Deborah Moggach

Det är torsdag igen och Bokföring enligt Monika publicerar veckans Hett i hyllan, böcker som stått olästa i evighet och som förtjänar lite uppmärksamhet. Här är mitt bidrag.

Jag fick Deborah Moggachs roman Tulpanfeber av mamma som hade fått den av min syster som hade fått den från Gud vet vem. Jag tog emot den eftersom den är en historisk roman, den utspelas i Amsterdam under 1630-talet. Tyvärr är jag inte så intresserad av själva storyn. En konstnär får i uppdrag att måla av en rik gammal man och hans unga hustru. Konstnären och hustrun dras till varandra och resultatet blir en hemlig passion som hotar att sluta i katastrof.

Jag tycker romantik är dödstråkigt. Urtrist. Slöseri med bokstäver och papper, slöseri med tid. Alltså har Tulpanfeber stått övergiven i min bokhylla i åratal. Jag har inte velat ge bort den (skulle ju kunna vara bra trots allt) men har inte velat läsa heller.

Nu har jag fått veta att filmatiseringen har premiär i slutet av februari och det har fått mig att plocka fram boken igen. Så frågan är: läsa typ nu eller ta den till Stadsmissionens second hand nästa gång jag går dit?